Av Marshall J. Grosboll

Ett mästerligt Bedrägeri

Profetiorna förutskickar ett framtida, mästerligt bedrägeri riktat mot den kristna världen: ”Det gör stora tecken och får till och med eld att falla från himlen ner på jorden i människornas åsyn. Genom de tecken det har fått makt att göra inför vilddjuret vilseleder det dem som bor på jorden” (Uppenbarelseboken. 13:13, 14¹).

Då eld föll ned ifrån himmelen i Apostlagärningarna 2, utgöts den Helige Ande över lärjungarna. I de sista dagarna skall det ske ett utgjutande av falsk ande (eld från himmelen), varigenom världen leds vilse. Även många kristna kommer att förföras, ty Satan kommer att ”om möjligt bedra även de utvalda” (Matteusevangeliet 24:24).

Det är därför som Satan kommer att utnyttja kristna pastorer som sina agenter – han skulle ej kunna förleda kristna genom medicinmän! Satans sändebud ”uppträder som Kristi apostlar. Och det är inget att förvåna sig över. Satan själv gör sig lik en ljusets ängel. Därför är det inte underligt att också hans tjänare uppträder som tjänare åt rättfärdigheten” (Andra Korintierbrevet. 11:13-15).

Utgjutelsen av den falske anden och den falske Kristi framträdande kommer att ske med ”stor kraft, med lögnens alla tecken och under och med all slags orättfärdighet som bedrar dem som går förlorade, eftersom de inte tog emot sanningen och älskade den, så att de kunde bli frälsta” (Andra Tessalonikerbrevet 2:9, 10).

I Sin bergspredikan varnade Jesus för, att många kristna som kallar Honom för ”Herre, Herre”, som tror sig vara frälsta, som förstått och undervisat om profetiorna, som ägt andliga gåvor, och gjort många underbara handlingar i Hans namn, kommer att för sent uppdaga att de är för evigt förlorade. Jesus kommer att säga till dem: ”’Jag känner er inte. Försvinn härifrån, ni ondskans hantlangare!’” [1981 års övers. Jag har aldrig känt er; försvinn från mig, ni som utövar laglöshet”, enligt King James Version, eller ogärningsmän, i 1917 års övers., eller Folk-Bibeln: ni laglösa!] (Matteusevangeliet 7:21-23).

Det är ibland Guds bekännande folk som ”Satan kommer att inta scenen och utge sig för att vara Kristus... för att, om möjligt, förvilla jämväl de utvalda.”² Närhelst Guds folk börjar att söka efter den Helige Andes utgjutelse, men utan motsvarande intresse för att vinna och lyda sanningen, svävar de i fara att få sina böner besvarade av fel ande. Om nu stordelen av världen kommer att bli lurad, hur kan vi då undgå att själva förvillas?

Blott flitiga Bibelgranskare räddade!

Svaret kommer ur följande insikt, saxad från en av de bästa böcker jag någonsin läst, Den Stora Striden:

”Endast de som flitigt har studerat Bibeln och älskar sanningen, kommer att bli beskyddade mot detta kraftiga bedrägeri som skall förföra hela världen. Med hjälp av Bibelns undervisning upptäcker de bedragaren i hans förklädnad. Detta prov kommer över alla. Det kommer att avslöja vilka som är de sanna kristna. Är Guds folk nu så grundligt rotat i hans ord, att de inte ens kommer att ge efter för sina sinnens vittnesmål? Kommer de i en sådan prövningstid att hålla fast vid Bibeln och endast Bibeln? Satan kommer att om möjligt hindra dem från att bereda sig för den dagen. Han kommer att lägga hinder i vägen för dem, göra dem intresserade av jordiska, materiella tillgångar och betunga dem med livets omsorger så att nödens dag skall komma över dem såsom en tjuv.” Sidan 697.

Detta korta utdrag summerar Bibelns undervisning härvidlag. Ordet som klarast framstår för mig i detta avsnitt är ordet ”endast”. Är det sant att endast de som ”flitigt har studerat Bibeln”, och som ”älskar sanningen”, kommer att undgå förförelsen och befinnas vara redo när Jesus anländer?

Därför blir enbart ett Fåtal frälsta

Många kommer att för sent upptäcka att de profetiska varningarna är bara alltför sanna. Många bekännande Kristi efterföljare, som varit trogna i fråga om tionden och offer, ledare inom olika avdelningar av församlingsarbetet, Ordets förkunnare, och som i sanning tror sig vara räddade därför att de ”känner till sanningen”, kommer för sent att inse, att de i grunden misstagit sig, därför att de aldrig tagit sig tid till att ”flitigt studera Bibeln”.

”Och den port är trång, och den väg är smal som leder till livet, och det är få som finner den” (Matteusevangeliet 7:14). Medan blott ett fåtal blir frälsta, kommer många att tro sig vara räddade för att de ingått i församlingen och handfast stöttat Herrens inrättningar och mission (se Matteusevangeliet 7:21-23). ”Enbart ett litet antal av dem som nu bekänner  sig tro på sanningen... [kommer] slutligen att bli frälsta – inte  därför att de ej kunnat bli räddade, utan därför att de vägrat frälsas på Guds bestämda sätt.”³

Varför blott ett ringa antal? Därför att flertalet ej flitigt studerat Ordet, ej heller älskat sanningen. Alltså har de vilseförts till att tro sig vara frälsta, till att tro sig ha mottagit den Helige Ande, när de fortfarande befinner sig i sina synder.

Lägg åter märke till dessa två nödvändigheter: (1) Vi måste bli flitiga granskare, icke endast skumma igenom Ordet, och (2) vi måste studera det utifrån rätt inställning (därför att vi älskar sanningen). De skriftlärde och fariséerna på Jesu tid var stora granskare av Ordet, men de studerade det för ordstridens skull och för att bära upp förutfattade meningar. De korsfäste ej köttets lustar, ej heller sina stolta åsikter, utan de studerade i stället Ordet för att upphöja sig själva och sina uppfattningar.

Så skall Du icke studera Ordet

Även om vi måste låta Gud lära oss ny sanning, skall vi ej studera Ordet för att finna något nytt och spännande (för att kunna stoltsera med vår överlägsna klokskap). En av de saker som kom den tidiga församlingen att avfalla under de första århundradena [av vår tideräkning] var att de ”blev trötta på de ofta upprepade sanningarna. De önskade ett nytt mönster i läran, något som hellre skulle tjusa sinnet.”⁴

Ej heller skall vårt studium huvudsakligen gå ut på andra personers omvändelse, även om studerandet skall underlätta vårt vittnande inför andra. Vi skall inte studera för att samla poäng hos Herren. Vi skall icke läsa för att bevisa våra synpunkter.

Vi skall heller inte studera, för att göra ett fromt intryck på andra människor. ”Hur många går ej förlorade tack vare sitt ansträngande för att försvara sitt namn! Om någon har rykte om sig som framgångsrik evangelist, talangfull predikant, en bönens man, en trons person, en särskilt gudfruktig människa, finns det en stor risk för att han lider skeppsbrott i tron när han prövas av små saker som Gud tillåter ske. Ofta svarar han då med att söka bevara sitt goda rykte.”⁴

Nej, snarare skall vi läsa för att, personligen, utröna Guds vilja med våra liv. Vi skall granska för att ge den Helige Ande tillfälle till att omforma våra karaktärer till likhet med Jesu väsen. Med mindre vi tillbringar denna tid för personligt umgänge med Ordet, så att denna förändring i sinnelaget kan ske, går vi ej att rädda!

Självfallet jämkar Gud för dem som är blinda eller saknar tillgång till en Bibel eller har något annat lyte som omöjliggör personligt studium. Men Gud gör inga undantag för dem som Han skänkt förmågan att läsa och tillhandahållit med Ordet. Jesus sade: ”’Amen, amen [Sannerligen, sannerligen] säger jag er: Om ni inte äter Människosonens kött och dricker hans blod, har ni inte liv i er. Den som äter mitt kött och dricker mitt blod har evigt liv, och jag skall låta honom uppstå på den yttersta dagen. Ty mitt kött är verklig mat och mitt blod är verklig dryck. Den som äter mitt kött och dricker mitt blod förblir i mig och jag i honom” (Johannesevangeliet 6:53-56). Sålunda varnade Jesus att blott de som äter Hans kött kommer att få evigt liv, och i vers 63 identifierar Han detta kött, icke som Sin bokstavliga kropp, utan de Ord som Han talar.

Petrus beskriver hur den kristne kan motta det nya livet i Kristus i Andra Petrusbrevet 1:3, 4. Han säger: ”Ty allt som hör till liv och gudsfruktan har hans gudomliga makt skänkt oss genom kunskapen om honom, som har kallat oss genom sin härlighet och ära. Genom dem har han gett oss sina dyrbara och mycket stora löften, för att ni i kraft av dem skall få del av gudomlig natur, sedan ni kommit undan det fördärv som på grund av begäret finns i världen” Alltså mottar vi den ”gudomliga naturen” genom löftena i Ordet och kunskapen om Jesus Kristus. Såsom Jesus sade i Johannesevangeliet 17:3, 17: ”Detta är evigt liv att de känner dig, den ende sanne Guden, och den som du har sänt, Jesus Kristus.... Helga dem i sanningen, ditt ord är sanning.”

Hur kan något vara klarare? Vi kan ej vänta oss att komma till himmelen med mindre vi är allvarligt menande, flitiga granskare av Ordet! Jag må anse mig vara undantaget som bekräftar regeln, men i likhet med millioner andra, kommer jag att upptäcka att jag ej är något undantag. Inte ens de rikaste gåvor i form av tionde och offer kan uppväga behovet av Bibelstudium. Det går ej att uträtta genom ombud. Det finns ingen predikant som vi kan betala för att göra det åt oss. Ingen bekännelse eller församlingssyssla kan ersätta detta behov av enskild andakt med Herren.

Så höjer Du Din Intelligens!

Innan jag blev pastor, visade Herren mig nådefullt behovet av och välsignelserna genom Bibelstudium. Jag hade alltid känt pastorskallet och påbörjade min första termin vid ett kristet college som beredelse för detta yrke.

Min broder hade utexaminerats från samma college året innan och fått höga betyg, så man trodde att även jag skulle vara en lyckad elev. Således tilläts jag att välja så tung studiebelastning som jag trodde mig orka med. Jag tog mig an fem timmar grekiska, teologi 1, historia, uppsatsskrivning för första ring, och några ämnen till som sammanlagt betydde 17 timmar – en  riktigt tung börda.

Ehuru ”anden var villig” att hantera så mycket studerande, var köttet svagt. Trots att jag ville göra väl ifrån mig, hade jag aldrig lärt mig någon studiedisciplin. Jag var mycket dugligare i att spela tennis och syssla med annat som var njutbart än att sitta vid en skolbänk. Jag arbetade också deltid för att bidra till studiekostnaderna. I takt med veckornas gång, sackade mina betyg allt längre efter.

Två veckor före slutet på det första studiekvartalet gav många av lärarna förstaårseleverna tills vidare gällande betyg för att dessa skulle veta hur de skulle läsa inför sina slutprov. Man skrev upp kvartalets samlade poäng för varje student på svarta tavlan, och alla fick höra sina poäng så att de kunde se hur de stod i förhållande till de andra. Linjer drogs mellan vissa siffror på tavlan för att peka ut betygen 5, 4, 3, 2 och 1. Till min fasa, hade jag, på mina 17 veckotimmar, samlat 11 st. ettor, och i två av dessa ämnen, innefattande grekiska, var min etta den svagaste i klassen! Jag kände mig dömd! Det kändes som om min collegebana säkerligen snart var över. Jag sade: ”Herre, förlåt! Du kallade mig till att bli pastor men jag har svikit Dig. Se, så uselt jag skött mig.”

Men Herren påminde mig om ett uttalande från en annan av mina älsklingsböcker, Vägen till Kristus, s. 85. Uttalandet löd: ”Det finns ingenting som är så ägnat att stärka vår omdömesförmåga som bibelforskning. Ingen annan bok kan så förädla tankarna och ge intellektet spänst som Bibelns klara och förädlande sanningar. Om vi studerade Bibeln som vi borde, skulle följde bli klarare omdöme, ädlare karaktärsbildning och fastare beslutsamhet än man vanligen finner nu för tiden.” Med detta uttalande i sinnet, beslutade jag mig för att göra ett experiment. Jag slöt ett förbund med Herren. Jag sade: ”Herre, jag har svikit Dig och det är jag ledsen för. Men från och med i dag skulle jag vilja ingå ett förbund med Dig om att tillbringa minst en timme om dagen med Ditt Ord. Jag ber Dig inte göra någonting särskilt, förutom att hjälpa mig att hålla min del av överenskommelsen. Du må göra som Du önskar med mitt liv.”

Jag menade att jag alltid lagt ned viss tid på Ordet varje dag förut, men det måste ha varit väldigt litet. Förmodligen anser sig en person som dagligen tillbringar 10 till 15 minuter med Ordet ha åstadkommit en bragd. Men då jag sökte ägna en hel timme åt Ordet, tyckte jag att det var det svåraste, mest tråkiga jag gjort i mitt liv! Jag kunde utan vidare ha tillbringat två till tre timmar framför TV:n eller på korgbollsplanen – men  en timme med Ordet! Nå, jag hade ingått en överenskommelse och var beslutsam att hålla den, om det så toge livet av mig! Dag för dag tvingade jag mig själv att sitta och läsa Bibeln. Jag kunde knappt sitta där hela tiden, men härdade ut.

Den underligaste sak började ske efter en eller ett par månader. Ordet började bli intressant! Rätt snart upptäckte jag att jag ägnade två, ja, rent av tre timmar var gång åt Ordet, precis som andra gör som TV-tittare – jag  insåg ej hur fort tiden gick. Något annat började också inträffa. Herren verkade ett mirakel med mina studier – under de två veckor som kvarstod till slutet på det första kvartalet hjälpte Herren mig att höja varje betyg till en trea! En trea är förstås ingenting att skriva hem till mor om, men för mig, som stått vid stupkanten, var det ett underverk! Jag kunde nästan inte fatta att studium av Skriften faktiskt kunde göra en så stor skillnad!

Jag fortsatte att studera [Bibeln] en timme om dag, och nästa år var mitt lägsta betyg fyra. Jag fortfor att systematiskt granska Ordet dagligen, och mina betyg steg ytterligare under hela studietiden. Jag läste inte så värst mycket mera än tidigare, men jag hade lärt mig att studera verksammare, och lyckades minnas och förstå mera.

Denna Ordning har inget Slut

Jag har också upptäckt något annat väldigt intressant. Under årens lopp har jag sökt hålla överenskommelsen, men efter två årtionden är det lika svårt att sätta igång med Ordet i dag som det var då jag började. Den enda skillnaden nu är att när jag väl satt mig ned för att granska Ordet, är det ännu mera fängslande än de första månaderna. Såsom David sade, är Guds Ord ”sötare än honung, än renaste honung” (Psaltaren 19:11). Ordet blir njutbarare varje dag det läses, men alltjämt måste jag tukta mig själv för att begynna mitt dagliga studium.

Det finns en beslutsam fiende som är verksam varje dag för att hindra mig från att hinna med att göra det jag vet att jag måste uträtta. Såsom redan påtalats i Den Stora Striden, kommer Satan ”att om möjligt hindra dem från att bereda sig för den dagen. Han kommer att lägga hinder i vägen för dem, göra dem intresserade av jordiska, materiella tillgångar och betunga dem med livets omsorger så att nödens dag skall komma över dem såsom en tjuv.”

Jag är övertygad om att Satan måste tillbringa timmar på att lägga planer bara för att jag ej skall hinna med att läsa Ordet. Jag har upptäckt att om jag ej får det gjort på morgonen, brukar saker och ting vanligen bli så invecklade under dagen att det aldrig blir en stund över till att sätta sig ned och läsa Ordet förrän jag är så trött att jag ej längre orkar koncentrera mig på det jag läser.

Därför har jag efterhand måst göra uppoffringar och fatta beslut om att studera Ordet eller ej. Jag minns en gång i college då jag läste en väldigt svår biologikurs. Vi förmodade att läraren försökte gallra bort en del av studenterna före kursen för blivande läkare. Bland 204 elever på kursen var det blott fyra som han gav femma – bara  två procent! Det ansåg jag var alldeles för få. Jag arbetade fyra timmar om dagen och bar en full studiebörda samt tillbringade min timme med Ordet. Trots att jag kraftsamlade mig så mycket som möjligt under lektionerna, uppdagade jag att det var knappt om tid till förberedelser inför sluttentamen. Efter arbetets slut på provskrivningsdagen, återstod det en timme och 45 minuter till skrivningen, och jag hade ännu ej läst på inför slutförhöret. Alltså stod jag inför ett val: Skulle jag uppskjuta mitt Bibelstudium till efter lektionen eller en kvällsstund och ägna min timme och 45 minuter åt beredelser inför tentamen, eller skulle jag först tillbringa min timme med Bibeln och sedan ynka 45 minuter som förberedelse inför mitt sista prov? Jag valde det senare i tro.

En nära vän till mig, som varken arbetade eller studerade Bibeln genomgående, läste hårt i två veckor inför denna tentamen. Jag hade bara 45 minuter på mig! Jag bad Herren att göra mig så klartänkt och vaken som möjligt, samt att visa mig vad jag skulle studera under den korta tidsrymden. Då provet stundade, kom jag ihåg nästan allt vi gått igenom på timmarna, och fick en av de fyra femmorna. Min vän förstod icke vad som hänt eftersom han ägnat långt mera tid åt studerandet och slutligen erhöll ett lägre betyg.

Jag minns en annan gång då jag läste anatomi och livsyttringslära [fysiologi]. Det var en sommarkurs på college, där en vanlig, halvårslång kurs intensivläses under endast sex veckor, med fyra föreläsningstimmar dagligen. Om man går miste om en dags undervisning, är det som att missa en vecka under en sedvanlig collegekurs. Min onkel dog mitt under kursen och jag skulle vara en av kistbärarna. På grund av begravningsförberedelserna hade jag ej haft tillfälle att läsa på inför mitterminsprovet. Jag kom tillbaka från begravningen bara en timme före provet. Åter igen hade jag på något vis undgått att ha andakt den dagen och fick välja – Bibelstudium  eller anatomi och fysiologi. Jag sade till Herren: ”Herre, kanske jag måste gå om den här kursen. Jag kanske kuggas. Men jag kuggas hellre i anatomi och fysiologi än i kursen om evigt liv! Hjälp mig med min andakt under timmen framöver.” Jag kom utan en minuts beredelse till provet, och ändå hjälpte Herren mig i detta nödläge att få ett väldigt bra betyg. Herren lovar: ”Jag skall ära dem som ärar mig” (Första Samuelsboken 2:30).

Dessa upplevelser var underverk av Herren. Han gottgör ej ens uppsåtliga försumlighet, men om man sätter Honom främst, och sedan gör sitt bästa, bistår Han en i varje nödläge. Om vi å andra sidan skulle ägna en timme åt Bibelstudium och sedan titta på TV resten av dagen, i hopp om att Gud på något sätt skall bistå oss i ett visst uppdrag vi har, bleve vi grymt besvikna. Jag är säker på att hade jag ej gjort mitt bästa i övrigt under mina studier, skulle icke Herren ha hjälpt till i dessa nödlägen. Men Herren utvärderade mig också för att se vad jag skulle sätta först – skolgången för min jordetid eller min himmelska utbildning.

Jag skulle önska att jag kunde säga att jag lyckats i varje dylikt Herrens prov såsom dessa två, men alltför många gånger har jag måst lära mig samma läxa genom misslyckanden – att sätta Herren sist fungerar aldrig.

Varje dag prövas även Du. Det finns tusen saker som kan hålla Dig från Ordet om Du låter det ske. Ja, det finns antagligen bara ett sätt att troget hinna med den Bibeltimme var dag som Du behöver för frälsningen på, och det är att ge den förtur i Ditt liv; att vara villig till att offra vad som helst, ja, allt för att tillbringa den stunden med Herren.

Gud söker ej efter fromma enslingar eller munkar. Han kräver icke åtta till tio timmars Bibelläsning dagligen av oss. Det vore fanatism. Bibelstudium är som vårt dagliga bröd; om vi lade ned åtta timmar om dag på att äta kroppslig föda, skulle vi bli feta och odugliga. På samma sätt är det med vår andliga mat. Om vi ej gjorde annat än studerade, bleve vi odugliga som kristna.

Men trots att vi ej skall äta hela dagen, skall vi ändå tillbringa viss tid vid matbordet. Och vi skall äta den bästa, tillgängliga föda. När vi parar ihop bra mat med motion, solsken, frisk luft, vila, rent vatten, måttlighet och förtröstan på Guds makt, välsignar Herren oss med hälsa i överflöd. Så är det jämväl med vår andliga föda – Bibeln – och vår andliga hälsa. Mat är inte det enda vi behöver, men om vi icke äter, dör vi.

Vad skall studeras?

För det första skall man inse att det ej finns någon ersättning för Guds Ord. Ordet skall utgöra grunden för allt studium.

Ehuru det förekommer ett flertal nyttiga tidskrifter och böcker av andlig art, av vilka jag söker läsa på fritiden, skall andaktsstunden vikas åt Ordet allena. Under min överenskomna andaktstimme med Herren tillåter jag mig att endast läsa och granska Guds inspirerade Ord. Intet annat räknas såsom en del av den tiden, och ingenting annat blir läst eller studerat förrän den stunden är över. Jag söker genomgående att läsa både ur Gamla och Nya Testamentet, och när jag granskar ett särskilt ämne, söker jag att läsa allt i Bibeln som verkar vara väsentligt i samband härmed, i stället för att bara hoppa från ett avsnitt till ett annat utan bestämd plan eller mål för ögonen. Jag har funnit att detta följdriktiga studiesätt skänker ett balanserat andligt ”kosthåll”.

Hur börjar jag?

Det finns två grundläggande studiesätt: Det första innebär att man läser och granskar vissa böcker i Bibeln, såsom Matteus, Jesaja, Uppenbarelseboken, eller rent av hela Bibeln från Första Moseboken till Uppenbarelseboken. Det andra förfaringssättet går ut på att välja ut bestämda ämnen, typ ”Jesu andra kommelse”, ”dopet”, ”så övervinns synden”, och så vidare, och att slå upp allt det Bibeln säger om det ämnet, jämförande text med text.

Jag försöker att göra bådadera. Vanligen väljer jag ut två böcker ur Bibeln att läsa – en från Nya och en från Gamla Testamentet. Jag ägnar mig delvis åt den ena boken, delvis åt den andra. När jag stöter på saker och ting i böckerna som jag är osäker på, eller önskar veta mera om, slår jag upp allting annat i Bibeln rörande den frågan. Således kan jag ägna flera dagar åt en vers. För att kunna göra det, krävs det en bra konkordans, såsom ”Strong’s  Exhaustive Concordance”, eller ”Young’s Exhaustive Concordance” [för den, som läser the King James Version. Övers.], eller ett av de nya datorprogram för Bibeln som hjälper en att finna alla verser angående vilket som helst ämne i Bibeln. Konkordanserna som återfinns sist i de flesta Biblar är ganska värdelösa, därför att deras texturval är så begränsat att de ofta ej tar upp just de texter som bäst förklarar ämnet.

Man måste göra mera än att enbart läsa Bibeln. Man måste studera den. Oroa Dig inte för hur långt Du må komma i boken varje dag. Bestäm inget mål för antal lästa sidor eller kapitel per dag. Bestäm hellre mål i tiden och skynda ej fortare eller längre än att Du förstår och förmår omsätta det Du läser i praktiken. ”Man kan inte få mycket nytta av en flyktig läsning av Bibeln. Man kan läsa igenom hela Bibeln utan att se dess skönhet eller fatta dess djupa betydelse. Tänk igenom ett enda uttryck till dess att du får ett klart begrepp om dess betydelse och dess förhållande till frälsningsplanen. Detta är av större värde än att du läser många kapitel utan något bestämt mål i sikte och utan att dra någon särskild lärdom av läsningen.” – Vägen till Kristus, sid. 85-86.

Hur mycket bättre skulle det inte vara för någon som läser Bibeln och kommer till ett av Guds heliga budord som han ej lyder, att tillbringa dagar, eller vid behov veckor, kring detta stycke tills dess betydelse i förhållande till den övriga Bibeln och hans plikt mot Herren klarnar, samt att välja att lyda det, än att blott rusa vidare och läsa klart Bibeln på viss tid utan att ha uppnått någon egentlig nytta?

Samtidigt som man icke skall rusa iväg i sitt studium, bör obetydligheter raskt gås förbi. Det finns delar i Skriften som är jämförelsevis ovidkommande vad beträffar frälsningen. Vissa är fackmän på mindre viktiga saker och förbiser Bibelns väsentligheter. Paulus manar till att ej ”befatta sig med myter och ändlösa släktregister. Sådant leder till strider och tjänar inte en gudomlig undervisning i tron” (Första Timoteusbrevet 1:4). Till och med vid Bibelns granskning förekommer det talrika, tidsslukande ting men som ej behöver vara särskilt betydelsefulla. En person som jag känner började att läsa allt vad Bibeln säger om ”hundar”. Det må vara intressant, men tjänar det något till?

Vi borde läsa Bibeln och känna till dess innehåll från Första Moseboken till Uppenbarelseboken. Men om man bara läser Bibeln utan djupare studium än ren läsning, kommer man aldrig att förstå dess djupsinnigare budskap som Gud gömt åt oss däri. Jesus sade: ”Himmelriket är likt en skatt som är gömd i en åker” (Matteusevangeliet 13:44). Gud avser att vi skall gräva djupt, att leta efter skatten, att vara flitiga studerande. Vi måste studera ”rad för rad, litet grand här, litet grand där” (Jesaja 28:10 [King James Version]).

Om man ej studerat Bibeln tidigare, skulle jag förorda denna studieplan: Tillbringa en halvtimme om dag med att läsa igenom Bibeln. Läs igenom den från Första Moseboken till Uppenbarelseboken den första gången så att Du åtminstone läst hela dess innehåll. Ägna så en halvtimme åt att granska Bibeln ämnesvis. Köp en bra konkordans [Bibelordbok] som hjälpmedel vid detta slags studium. Steps to Life har en utmärkt, gratis Bibelkurs som klassindelar många viktiga Bibelämnen och ger Dig de Bibeltexter Du behöver slå upp om varje ämne. Tusentals människor har blivit hjälpta genom dessa lektioner. I likhet med andra, kan Du komma att upptäcka fördelen med att bruka en halv timme om dag till att läsa igenom Bibeln, och sedan en halvtimme till på att granska Bibeln ämnesvis, utnyttjande Steps to Lifes studiebrev som hjälpmedel för att finna de olika ämnena. Det enda Du behöver göra för att få dessa viktiga studiebrev för Ditt eget studium är att skriva efter dem. Vi börjar då att sända dem till Dig utan någon som helst förpliktelse för Dig. Detta är en del av vår tjänst för Herren. Adress och telefon står på baksidan av detta häfte.

Det är viktigt att studera på bägge sätt: Att detaljgranska bestämda ämnen liksom att finna ut vad hela Bibeln säger. Då Satan anförde ur Skriften mot Jesus i ödemarken, svarade Jesus att: ”’Människan lever inte bara av bröd, utan av varje ord som utgår från Guds mun’” (Matteusevangeliet 4:4). Alltså behöver vi känna till hela Ordet. Ändå är det vissa delar av Skriften som måste skänkas särskild uppmärksamhet. Två härav är Kristi liv och förutsägelserna för den sista tiden. En författarinna säger: ”Det skulle vara välgörande för oss att använda en timme varje dag till meditation över Jesu liv. Vi skulle göra det så att vi tar händelse efter händelse och låter tankarna syssla med varje detalj och framför allt med de avslutande scenerna i hans liv... Om vi slutligen skall bli frälsta, måste vi lära oss ånger och ödmjukhet vid korsets fot.”⁵

När Du börjar Ditt Bibelstudium, bed då Gud att vägleda Dig, ty Han har lovat att göra det. ”Bed och ni skall få, sök och ni skall finna, bulta och dörren skall öppnas för er. Ty var och en som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar skall dörren öppnas” (Matteusevangeliet 7:7, 8).

Daniel och Uppenbarelseboken

Profetiorna i Daniels- och Uppenbarelseboken behöver studeras under bön. ”Läs Daniels bok. Återkalla, sak för sak, i minnet de däri beskrivna kungarikenas historia. Betrakta statsmän, rådsmöten, mäktiga härar, och se hur Gud handlade för att ta stoltheten ur människor, och störta mänsklig härlighet till marken... Det ljus som Daniel fick från Gud gällde i synnerhet denna yttersta tid... Alla de förutskickade händelserna kommer snart att inträffa.... Uppenbarelseboken inleds med en maning till oss om att söka förstå dess upplysningar... När vi... begriper vad denna bok betyder... [kommer det att ske] en stor väckelse.”⁶

Akta Dig för mänskors påfund och gissningar vid tolkningen av dessa böcker. Granska dem nogsamt, tillåt Skriften att tolka deras innebörd. En av de hjälpsammaste böckerna vid förståelsen av Daniel och Uppenbarelsen, är Den Stora Striden, vari historia förenas med profetia. Denna bok sprider mera ljus över de här förutsägelserna. Låt hellre profetians ljus, än mänskligt grunnande, belysa profetian. Med det menas inte att Herren ej kommer att skänka mera ljus åt förståelsen av Daniel och Uppenbarelsen, men det nya ljuset kommer aldrig att motsäga grundfäst sanning. I människans hjärta förekommer det ständigt en längtan efter det ensartade [unika], efter någon ny orsakshärledning [teori] att fästa vid ens namn och varmed man överglänser nästans [medmänniskans]förståelse och uppburenhet.

Inget ljus som Herren, av kärlek, må sända oss, skall förkastas, men vi skall ej godta nytt ljus utan eget studium under bön av det inspirerade ordet, ty vad vi tror vara ljus kan låta väldigt bra till en början, men kan i slutändan leda en långt bort från den verkliga sanningen.

”Likheten mellan det falska och det sanna blir så stor, att det är omöjligt att skilja mellan dem utan hjälp av Bibeln.... Vi bör [alltså] dagligen studera Bibeln, ivrigt överväga varje tanke och jämföra bibeltext med bibeltext. Med Guds hjälp skall vi själva bilda vår uppfattning. Vi skall ju själva stå till svars inför honom. ...

Vi bör använda alla våra sinnesförmögenheter när vi studerar Bibeln och anstränga oss för att förstå Guds djupheter, så långt som detta är möjligt för dödliga människor. Men vi får inte glömma att barnets läraktighet och undergivenhet är den rätta andan för en lärjunge. Vi kan inte bemästra bibliska problem genom att använda samma metoder som när vi ger oss i kast med en filosofisk uppgift. Vi skall inte studera Bibeln med den självtillit som många har när de ger sig in i vetenskapliga studier, utan med tillit till Gud under bön och en uppriktig önskan att lära känna hans vilja. Vi måste komma med en ödmjuk och läraktig anda för att få kunskap från den store JAG ÄR. I annat fall kommer onda änglar att så förblinda våra sinnen och förhärda våra hjärtan, att sanningen inte kommer att göra något intryck på oss.” – Den Stora Striden, sid. 568-573.

I dag finns det många ytliga läsare av Skriften som ej är beredda på de känslomässiga, sinnesberörande uttryck för kraft och falska läror i den yttersta tiden vilka kommer att sålla bort många från sanningen. ”När sållningen inträder, och detta genom irrläror, kommer dessa ytliga läsare att sakna ett ankare, och vara som flygsand. De kommer att anta vilken hållning som helst för att tillfredsställa sina känslor.”⁶

Två särskilda Skäl till Bibelstudium

Det föreligger två grundläggande och särskilda skäl till att bli en flitig Bibelgranskare. Det första skälet är att man får veta sanningen och skyddas mot Satans villfarelser och bedrägerier vilka kommer att tillfångata församlingen och världen. Det andra skälet är att man behöver få kraft till att övervinna synden och få Jesu väsen format inom sig själv. ”Det ser ofta ut som om frestelser skulle vara omöjliga att stå emot. Orsaken är att den som frestas, har försummat bön och bibelstudium och därför inte så lätt kan minnas Guds löften eller möta Satan med Bibelns vapen.” Den Stora Striden, s. 574.

Enkoma Hjälpmedel för Bibelstudium

Inför varje stor, historisk händelse, såsom syndafloden, Jerusalems förstöring, och Jesu första kommelse, har Gud sökt att varna världen och att bereda Sitt folk på de förutsagda händelserna genom att mana till väckelse och reformation genom av Honom utsedda budbärare. Han har lovat att göra detsamma före den största händelsen av alla – Jesu andra kommelse.

Jag har funnit två böcker vara likt särskilda budbärare som Herren sänt i mitt, och många andras, liv, för att underlätta förståelsen av Bibeln. Bibeln säger att vi ej skall godkänna varje påstådd förkunnare eller budskap som sägs komma från Herren, ty det kommer att vara många falska herdar. Och ändå sänder verkligen Herren även äkta budbärare, ty Han älskar oss. Alltså får man varken lättroget godta, eller vårdslöst förkasta, något ljus som Herren må sända. Men det måste skärskådas med Bibelns prövningssätt – aldrig  genom känslor. Somliga av utredningssätten återfinns i Jesaja 8:20; Matteusevangeliet 7:15-20; Första Korintierbrevet 14:22; Första Johannesbrevet 4:1-3; Galaterbrevet 1:8; Uppenbarelseboken 12:17 jämförd med 19:10; Uppenbarelseboken 14:12; Jakobsbrevet 1:17. Envar predikant eller Herrens budbärare som i något stycke undervisar tvärt emot Bibeln, är icke från Gud.

Bibeln säger om dem i Berea att de ”var mer öppna än de i Tessalonika. De tog emot ordet [från Paulus] med all villighet och forskade dagligen i Skrifterna för att se om det [i Pauli undervisning] kunde förhålla sig så” Apostlagärningarna 17:11.

Bibeln måste alltid äga företräde. Även om Gud sänder en äkta förkunnare, kan denne aldrig inta Bibelns plats. Jag får aldrig ersätta min egen andakt med någon annans predikande. Fast det dyker upp, nu och då, dessa sällsynta böcker eller predikanter som Gud på ett särskilt sätt brukar för att leda en till Bibelns sanning. Såsom Paulus säger: ”Hur skulle de kunna höra, om ingen predikar? Och hur skulle några kunna predika, om de inte blev utsända?” (Romarbrevet 10:14, 15).

De två böcker som jag funnit vara såsom Herrens sändebud i mitt liv är Den Stora Striden, och Vändpunkten. (Se erbjudande om ett gåvoex. av Den Stora Striden i slutet av häftet.) Dessa har biträtt [hjälpt] mig mera än någon annan källa, utanför Bibeln själv, i min kristna tillväxt. Den Stora Striden behandlar profetiorna i Daniel och Uppenbarelsen, samt täcker in historiens profetiska händelser från apostlarnas dagar till tidens ände. Vändpunkten handlar om Kristi liv, vilket är mitt älsklingsämne.

Under ett av åren på gymnasiet klev jag varje morgon upp kl. 04.00 och läste i två timmar om Jesu liv. Då läste jag ut Vändpunkten, och slog upp varje däri brukat eller åsyftat Bibelavsnitt (nästan 3 000 st.). Vanligtvis slutade det med att jag läste hela Bibelavsnittet för att fånga sammanhanget i den använda versen. Dittills hade jag ej insett hur mycket hela Bibeln, från Första Moseboken till Uppenbarelseboken, talar om Jesus. Efter färdigläsningen ägde jag ett bättre grepp om och förståelse av frälsningsplanen, och fick en starkare önskan om, att följa Jesus och vara trogen Hans kall.

Flera år senare läste jag igenom samma bok på nytt, och det var som om jag ånyo blev omvänd. Jag kom att älska Jesus ännu mera än någon gång förut. Den här gången gjorde jag en kod över olika Bibelämnen som togs upp i boken i samband med Kristi liv. Detta går att göra med olika ämnen genom att bruka skilda färgprickar, eller, som jag gjorde, genom att nyttja sinnebilder [symboler] och förkortningar. Vid detta studium gjorde jag korsvisa hänsyftningar mellan Kristi mänskoblivande och natur (”M” i marginalen), Kristi kärlek (”K”), församlingens organisation (”O”) – varom det skrivs överraskande mycket i evangelierna –, segerrikt leverne (”S”), hur man har andakt (”A”), och hur man vittnar (”V”). Snart upptäckte jag att det var ett ämne till som skulle ha varit med i koden – ödmjukhet och självöverlåtelse (”Ö”).

Samma kodplan för framtida studium och hänvisningar kan följas i samband med alla Bibelböcker. Först behöver man läsa igenom boken, för att fastställa dess huvudtema, sedan under bön välja ut de saker som man tror att Herren försöker undervisa en om i den boken. Läs därpå åter igenom boken, bruka koden för korsvis hänvisning till de verser som talar om samma ämne.

Att få Barn att börja läsa Bibeln

Som förälder i denna sedeslösa tidsålder, är jag väldigt medveten om mina barns kristna erfarenhet. Jag vill ha med mig dem till himmelen. Lika väl vet jag att jag ej förmår frälsa dem. Bibeln säger: ”och om då Noa, Daniel och Job fanns där, så skulle de, så sant jag lever, säger Herren, Herren, varken kunna rädda son eller dotter. De skulle genom sin rättfärdighet rädda endast sina egna liv” (Hesekiel 14:20).

Jag vet, att om mina barn skall få vara hos mig för alltid, måste de vart och ett ta emot Jesus som sin personlige Frälsare. De kan ej få evigt liv till arvedel på grund av min omvändelse. Jag kan för dem föregå med gott exempel, men de måste utveckla sitt eget sinnelag för himmelen, och det kan blott göras genom att ägna tid åt bön och Ordet, och sedan genom att leva det segerrika kristenlivet genom den nåd Herren ger dem.

När börjar det? Vi begynte att bedja med våra barn och läsa för dem ur Bibeln, varje morgon och kväll, från deras födelse. Vi ville att vanan vid Bibelstudium skulle finnas där som deras tidigaste minne, ja, till och före dess.

Då barnen började bli gamla nog att förstå, önskade vi inte att vi skulle göra dem uttråkade med Bibeln (vi ville att de skulle älska den!). Därför brukade vi läsa korta avsnitt ur Bibeln, och sedan berätta Bibelberättelser för dem på deras egen nivå. Andra gånger använde vi Bibelbilder gjorda i filt och fästbara på en tavla för att åskådliggöra berättelserna.

Vi försökte också att lära dem vikten av egna andaktsstunder, inte bara deltagande vid familjens. Vi lärde dem att överlämna sig själva till Gud i bön så snart som de vaknat, att sedan läsa Bibeln. Innan de var läskunniga, köpte vi kassettbandspelare och band med Bibelberättelser på åt dem att lyssna till. Vi såg till att kassettbandspelarna saknade radio – vi ville inte, att de skulle fylla sina sinnen med dagens populära sånger.

Gud sade: ”Hör, Israel!… du skall älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta och av hela din själ och av all din kraft. Dessa ord som jag i dag ger dig befallning om, skall du lägga på hjärtat. Du skall inskärpa dem hos dina barn och tala om dem när du sitter i ditt hus och när du går på vägen, när du lägger dig och när du stiger upp” (Femte Moseboken 6:4-7).

Himmelens sju Studieregler

1. Vi måste tro att Bibeln, ja, hela Bibeln, inspirerats [ingivits] av Gud. Så snart som vi börjar att kalla vissa delar för inspirerade och andra inte, sätter vi oss själva över Bibeln och kan inte längre lära oss något av den. Gud avskyr sådan stolthet och självgodhet. Bibeln säger: ”Hela Skriften är utandad av Gud och nyttig till undervisning, till bestraffning, till upprättelse och till fostran i rättfärdighet, för att gudsmänniskan skall bli fullt färdig, väl rustad för varje god gärning” (Andra Timoteusbrevet 3:16-17).

Bibeln nedtecknades av mänskliga skribenter. Förutom Tio Guds Bud, är den inte Guds exakta ord, utan Hans tankar uttryckta av människor. Olika författare kan använda olika uttryck och olika ord, men varje uppfattning och tanke är lika ofelbar och säker som Guds tron. Visst kan det ha förekommit oavsiktliga misstag vid avskrivningar, översättningar eller t.o.m. beskrivningen av vissa detaljer. Matteus uppger att det var två demonbesatta män, medan Markus nämner en, men sådana saker skall vi inte grubbla över. Gud förstod att sprida Ordet och Han förstår hur Han skall bevara det. Varje klander av Ordet är klander av Gud Själv. ”Somliga… säger: ’Tror Du inte, att någon som skrev av texten eller översatte den, gjort något misstag?’ Jovisst är det möjligt, och den som är så trångsynt att han tvekar och tvivlar inför denna möjlighet eller tänkbarhet, skulle lika gärna ställa sig  tvekande inför hemligheterna i det Inspirerade Ordet, eftersom han i sitt sinnes svaghet ej förmår att tränga in i Guds planer…. Med mindre en person själv sätter frågetecken efter den tydligaste, uppenbarade sanning, berörs han inte av aldrig än så många misstag.

Gud anförtrodde felande personer sammanställandet av Sitt himmelskt ingivna Ord. Detta Ord, inordnat i böcker – Gamla och Nya Testamentet –, är vägledaren åt invånarna i en fallen värld. Det har efterlämnats till dem för att ingen själ, genom att studera och lyda dess anvisningar, skulle gå förlorad på vägen till himmelen.”⁷

Jesus sammanfattade denna grundregel bäst, då Han sade att: ”Människan lever… av varje ord som utgår från Guds mun” (Matteusevangeliet 4:4). Gud vill inte att vårt kosthåll skall vara raffinerat och näringsfattigt. Varje ord i den inspirerade Skriften är viktigt för fullkomlig andlig hälsa.

2. Vi måste vara ödmjuka och läraktiga.  Jesus sade: ”’Jag prisar dig, Fader, du himlens och jordens Herre, för att du har dolt detta för de visa och kloka och uppenbarat det för de små” (Matteusevangeliet 11:25).

Vi bör dock minnas, att Bibeln skrevs av vanligt folk (fyllda av den Helige Ande) för vanligt folk. Det skrevs inte på ett slarvigt sätt. Gud utvalde intelligenta personer till att skriva Bibeln och de vägde och bedömde varje ord som de använde. Icke desto mindre brukade de dåtidens samhälles språk och uttryck. Paulus sade: ”När jag kom till er, bröder, var det inte med stor vältalighet eller hög visdom som jag predikade Guds hemlighet för er… Och mitt tal och min predikan bestod inte i ord som skulle övertyga genom mänsklig visdom utan genom en bevisning i Ande och kraft. Vi ville inte att er tro skulle bygga på människors visdom utan på Guds kraft” (Första Korintierbrevet 2:1, 4, 5).

Av denna orsak är det svårare för en utbildad person, som förlitar sig på sin tankeskärpa och vill studera Bibeln som en vanlig lärobok, att förstå Bibeln, än för en vanlig, ödmjuk människa, som uppriktigt och i bön hänger sig åt att förstå Skriften. Det är ett intressant faktum att flertalet teologiska fel – och de ha varit talrika! – har uppstått hos och spritts av dem med teologie examen. Genom historien har teologiska studier hellre vilselett än medfört en sann förståelse av Ordet. Så var det i Jesu dagar med de lärda prästerna. Så var det under den Mörka Medeltiden. Och så är det i dag.

”Bibeln blev inte skriven för de lärda, nej den var ämnad för oss vanliga människor.”⁸ Vi skall studera Bibeln ingående och systematiskt, men det är bara med ödmjuk  tanke och läraktig anda som vi verkligen kan förstå Ordet.

3. Vi måste jämföra Skriftställe med Skriftställe, så att Bibeln får tolka sig själv. Gud ställer Sig Själv denna fråga: ”’Vem kan han lära förstånd? För vem förklarar han budskapet?” Han säger Sig vilja lära dem, som är ”avvanda från modersmjölken, nyss tagna från modersbröstet”. Med andra ord, de andligt mogna. Och vad menas det med att vara andligt mogen? Gud besvarar den frågan i nästa vers: ”Ty förordning måste ges på förordning, förordning på förordning; rad på rad, rad på rad; litet här och litet där” (Jesaja 28:9, 10 [v. 10 ur King James Version]).

Alltför många finner en sak i Bibeln och bygger en hel lära på ett uttalande. Emellertid går det att förstå ord och uttryck olika på vilket språk som helst, och vem skall tolka Ordet: Den lärde? Prästen? Påven? Den, som bäst kan uttrycka sina tankar? Nej, Bibeln måste få tolka sig själv. Detta sker, när vi studerar allt det Bibeln säger om ett givet ämne, så att vi inte misstolkar den.

Kristenheten står inför två stora faror: Världslighet å ena sidan, och fanatism å den andra. Det går att kalla vem som helst för fanatiker, men verkliga fanatiker överdriver Guds Ord. Om Gud befaller oss att helga en dag, då gör den lydige som Gud säger. Fanatikern menar att om Gud vill ha en helgdag, varför inte överdriva denna begäran genom att helighålla två, eller alla, dagar. Den världslige säger att det spelar ingen roll, vi behöver inte iaktta någon helgdag, för Gud är inte så noga av Sig.

Om Gud kräver att en viss dag skall helighållas, håller den lydige just den dagen. Den världslige menar att vilken dag som helst duger. Och fanatikern omgärdar Guds dag med inskränkningar, som Gud aldrig hade avsett.

Vad Gud eftertraktar är kärlekens barnsliga lydnad. Försöker vi att arbeta oss till himmelen genom att vara strängare än Guds Ord fordrar, är vi självrättfärdiga och fanatiker. Hävdar vi att Gud inte är viktig nog att åtlydas, eller inte menar det Han säger, och att det inte är så noga med Hans krav, då är vi olydiga och saknar tro.

Ett ärligt studium av Guds Ord skyddar oss mot syndig världslighet, liksom mot falsk konservatism och fanatism. Särskilt fanatismen undviks genom att jämföra Skriftställe med Skriftställe för att se till, att man inte feltolkar Ordet.

Nära nog varje falsk religion och religiös uppfattning grundas på något Skriftavsnitt som något tolkat för att stötta sin egen uppfattning, i stället för att låta Bibeln tolka sig själv. Om vissa delar av Bibeln ej samstämmer med vår uppfattning, misstolkar vi Ordet. Vi bör studera, anstränga oss och bedja, så att vi korsfäster vår stolthet och förutfattade meningar, tills vår förståelse av Skrifterna stöds av varje avsnitt och uttalande i Bibeln. Om vi måste prata bort vissa delar av Bibeln eftersom vi ogillar dem, är det inte Skrifterna det är fel på, utan på våra uppfattningar. Kanske vi finner en text som ”bevisar” vårt påstående, men om en annan text motbevisar vår tankegång, har vi feltolkat den första texten.

 4. Vi bör alltid bedja om den Helige Andes hjälp före studiet. ”Nej, vi förkunnar Guds hemliga vishet”, sade Paulus, ”…. [ty] Så vet heller ingen vad som är i Gud utom Guds Ande. ¹²Men vi har inte fått världens ande, utan den Ande som är från Gud, för att vi skall veta vad vi har fått av Gud. Detta förkunnar vi också, inte med ord som mänsklig visdom lär utan med ord som Anden lär, när vi återger andliga ting med andliga ord. En oandlig människa tar inte emot det som tillhör Guds Ande. Det är dårskap för henne, och hon kan inte förstå det, eftersom det måste bedömas på ett andligt sätt” (Första Korintierbrevet 2:7, 11-14).

Det går icke att förstå Bibeln med vår egen visdom. Det är därför som den välutbildade person, som är full av självbetydelse och skryter med sina examina inför världen, aldrig kommer fram till en riktig förståelse av Ordet. Vi måste ödmjuka våra hjärtan och bedja den Helige Ande att vägleda våra sinnen.

”Bibeln bör aldrig studeras utan bön. Innan vi slår upp den för att studera dess sanningar, bör vi bedja om den helige Andes upplysning”.⁹ ”Alla måste… själva forska i Bibeln under bön inför Gud, med ett barns ödmjuka, läraktiga hjärta, för att få veta vad Herren fordrar av dem.”¹⁰

Många har upptäckt att Bibelstudium på knä, i bön, låter den Helige Ande leda dem till en fullständigare förståelse av sanningen. Efter studiet bör vi bedja Herren hjälpa oss att minnas de tankar vi mottagit ur Bibeln, och att lyda dess föreskrifter.

 5. Vi måste verkligen vilja veta sanningen, innan vi kan upptäcka den. Håll i minnet, att det är Skriftens ”flitiga” granskare, de som tagit emot ”kärleken” till sanningen, som kommer att skyddas mot Satans snaror. I Andra Tessalonikerbrevet 2:9-11 heter det: ”Den laglöses ankomst är ett verk av Satan och sker med stor kraft, med lögnens alla tecken och under och med all slags orättfärdighet som bedrar dem som går förlorade, eftersom de inte tog emot sanningen och älskade den, så att de kunde bli frälsta. Därför sänder Gud en kraftig villfarelse över dem så att de tror på lögnen”.

Vi må bedja så mycket vi vill, vi må låtsas ödmjuka våra hjärtan så mycket vi vill, och forska i Skrifterna så mycket vi vill, liksom de skriftlärde och fariséerna gjorde på Jesu tid, men med mindre vi verkligen vill veta sanningen, kommer vi aldrig att finna den. Om vi dock ärligt och med allvar ber om denna kärlek till sanningen, kommer Gud att ge oss den.

Närhelst vi vill finna någon invändning mot en Bibelsanning, låter Gud oss hitta en. Han önskar inte ”överbevisa” oss om något mot vår vilja. Därför är det livsfarligt att leta efter invändningar mot någon sanning, som den Helige Ande har gjort intryck med under vårt eget studium eller vid undervisning i Ordet, ty vi kommer alltid att finna en invändning mot sanningen – men ändå gå förlorade! Självfallet skall vi icke godta varje lärosats blint. Vi skall studera för att fastställa, huruvida det vi har lärt oss, eller hört, faktiskt är Bibelns undervisning. Men grundregeln är att vi uppriktigt måste söka efter sanningen – inte efter en ursäkt för att icke tro på sanningen.

Det går ej att lära en motsägelsevillig person sanningen, förrän han ödmjukat sig. Jesus sade: ”Om ni inte omvänder er och blir som barn, kommer ni inte in i himmelriket” (Matteusevangeliet 18:3).

Vi skall nalkas Guds Ord på ett helt annat sätt än människors undervisning. När vi granskar människors ord och verk, skall vi ha en högst skarpsinnig och särskiljande inställning. Vi skall inte vara ovillig att dra lärdomar, men se noga till att det sagda verkligen överensstämmer med hela Guds Ord. Gud kan ha storartade sanningar, som Han vill delge oss genom ett mänskligt ombud. Förvisso skall vi inte förkasta sådana sanningar, men vi måste behandla människors ord och verk annorlunda än vi nalkas Guds Ord. När vi hör en predikan i kyrkan, bör vi lyssna en aning reserverat, inte för att klandra talaren, utan lyssna och se om det han säger är i samklang med hela Bibeln. Jag tänker inte låta min frälsning bero på en persons ärlighet.

Medan vi skall ta emot varje välsignelse från predikningar och religiöst material grundat på hela Ordet, som vi kan, behöver vi minnas Jesu varning om att ”de skriftlärdes och fariséernas surdeg” (Matteusevangeliet 16:11 [King James]). De skriftlärde och fariséerna var sin tids predikanter och religiösa ledare. Och surdegen stod för deras lära (Matteusevangeliet 16:12). Millioner människor kommer att ha gått förlorade eftersom de lyssnat på sina predikanter och lärare utan att nogsamt jämföra deras budskap med Bibeln.

Men denna reserverade inställning är raka motsatsen till det sätt vi skall studera Bibeln på. När vi läser Guds inspirerade Ord, upphör vi att stå i försvarsställning och öppnar sinnet för undervisning, helt och fullt och förbehållslöst. Vi måste nalkas Ordet som små barn. När mamma eller pappa säger till sin lille parvel: ”Boll. Boll. Det här är en boll”, då försöker den lille att svara: ”Boll”. Barnet tror att det runda föremålet är en boll eftersom föräldern sade det. Föräldrarnas trovärdighet ifrågasätts inte alls, utan litas på till 100%. Så här lär man sig Bibelns sanning. Vi tror på den helt enkelt därför att Gud framför den.

Det är våra egna uppfattningar och tankemönster som vi måste ifrågasätta och hysa misstro till, icke Guds Ord. Vi måste utan invändning godta Guds Ords lärdomar och uppfattningar. Detta är lika med tro. Gud ger oss gott om bevis på Sin ärlighet och trovärdighet, och därför tror vi på vad Han säger. I Bibeln heter det: ”utan tro är det omöjligt att behaga Gud” (Hebréerbrevet 11:6).

 6. Vi måste genomforska Skrifterna. I Jeremia 29:13 står det: ”Ni skall söka mig, och ni skall också finna mig om ni söker mig av hela ert hjärta.”

Jesus liknade himmelriket vid ”en köpman som söker efter vackra pärlor. Och när han har funnit en mycket dyrbar pärla, går han och säljer allt vad han äger och köper den” (Matteusevangeliet 13:45, 46). Vi måste leta efter sanningen. Det är ett av kraven, som Gud har fastlagt i Sitt Ord, för att vi skall finna sanningen. Vi må ha aldrig än så goda avsikter, men om vi aldrig gör slag i saken och sitter ned och börjar att söka, finner vi aldrig kunskapen om sanningen.

”Vår längtan efter renhet och rättfärdighet är riktig, så långt den når, men om vi låter oss nöja därmed, kommer den inte att bli oss till någon nytta. Många skall gå förlorade, trots att de vill och hoppas bli kristna.”¹¹ Många planerar för och hoppas på att bli frälsta, men de når aldrig därhän att de faktiskt lägger ned till på Bibelstudium.

 7. Vi måste leva enligt det ljus vi har, innan Gud lär oss mera. I Johannesevangeliet 8:31, 32 läser vi: ”’Om ni förblir i mitt ord, är ni verkligen mina lärjungar, och ni skall förstå sanningen, och sanningen skall göra er fria.’”

Vid ett tillfälle kom lärjungarna till Jesus och frågade Honom, varför Han undervisade i liknelser (Matteusevangeliet 13:10). ”När allt kommer omkring”, kan de ha resonerat, ”går det att tolka dessa liknelser på flera sätt. Vissa kan förstå dem på ett sätt, andra på ett annat. Tämligen omgående kommer det att finnas många olika kyrkor, som alla lär ut olika saker. Så varför lär Du inte bara ut själva Ordet, i stället för att komma med liknelser?”

Jesus sade: ”’Ni har fått lära känna himmelrikets hemligheter, men det har inte de andra” (Matteusevangeliet 13:11). ”Jag menar inte att alla skall förstå vad jag säger”, var Jesu svar. De enda som kunde begripa vad Jesus sade var de, som levde enligt allt det ljus det redan fått. Dessa kunde förstå. ”Ty den som har (lever enligt det ljus han har) skall få, och det i överflöd, men den som inte har (inte lever enligt erhållet ljus), från honom skall tas också det han har” (Matteusevangeliet 13:12).

Jesus kom ej för att tillfredsställa vår nyfikenhet. Om vi inte lever enligt det ljus vi redan fått, har Gud ingen orsak att ge oss mera ljus, ty hur än mycket mera av sanningen som Gud skulle visa för oss, skulle vi ändå gå under på grund av vår vägran att leva som vi redan lärt oss.

 Jag minns hur jag studerade med en dam, som, steg för steg, lärde sig sanningen ur Bibeln. Så en dag läste hon något i Bibeln som hon ej kunde förstå (eller inte ville förstå). Tack vare att hon förkastade den delen av sanningen, blev hon snart nog osäker beträffande varje annan läropunkt i Bibeln, som hon hade lärt sig.

Jag sade åt henne, att om hon verkligen inte förstod en viss sak, skulle hon leva enligt all den sanning hon förstått. Bara hon ville följa det hon begrep, skulle Gud även tydliggöra det hon inte förstått. Men det vägrade hon. Om hon inte förstod varje lärosats, skulle hon minsann inte lyda någonting i Bibeln! Självfallet kunde inte Gud leda henne vidare, förrän hon åter tänkte leva enligt det ljus hon kände till och begrep sig på.

Gud har aldrig lovat, att Han skall undanröja varje orsak till tvivel om sanningen. Han ger oss bevis att grunda vår tro på. Om vi litar på de bästa bevis vi finner i Bibeln – och alltid letar efter allt tydligare ljus –, kommer Gud att leda oss stegvis längs hela vägen.

Vägen till himmelen liknas vid en stig. Och Bibelns sanning är som en ljuslykta en mörk kväll. ”… det profetiska ordet… och ni gör rätt i att hålla er till det som till ett ljus som lyser på en mörk plats” (Andra Petrusbrevet 1:19). David säger: ”Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig” (Psaltaren 119:105). En stavlampa lyser längre framför oss endast om vi vandrar i det sken den redan gett över stigen. Står vi på en stig en mörk kväll försedda med ficklampa, men vägrar att flytta oss ur fläcken, förrän vi ser längre bort än lampan lyser, kommer vi ingen vart. Ja, batterierna kommer att bli allt svagare, tills lampan slocknar alldeles. Men om vi bara går framåt längs den upplysta delen av stigen, kommer ännu mera av den att belysas, tills vi i trygghet når slutmålet. På samma sätt är det med Bibeln.

Jag har bestämt mig för, att inte studera längre än vad jag förmår att omsätta i praktiken, eller snabbare än att jag hinner ändra mig. När jag finner något i Guds Ord som talar om sådant jag ej gör, eller fördömer mitt handlande, vill jag först jämföra Skriftställe med Skriftställe för att se till att jag verkligen förstår vad jag läser. Sedan måste jag omsätta det i praktisk gärning. Vid den punkten, sedan jag beslutat att ändra mitt liv enligt Guds Ord, är jag redo för nästa avsnitt eller vers. Det finns ingen anledning till att läsa längre än till versen som fördömer min synd, förrän jag omsätter den versen i verket.

Nå, Gud vill icke att vi skall fastna för all framtid vid en viss vers eller avsnitt. Han vill bara att vi skall leva som vi lär oss, och därefter fortsätta att lära oss och handla i enlighet härmed. Men om vi bara läser och läser, som om Bibeln vore en tidning, utan att vidta förändringar i våra liv, är det sämre ställt med oss efter genomläsningen än före! Jesus talade om två grupper som hörde Ordet – dem som hör Bibeln och gör som den säger – dessa liknade Han vid dem, som bygger sitt hus på klippan – och dem som hör men ej lyder; dessa liknade Han vid dem, som bygger sitt hus på lösan sand (Matteusevangeliet 7:24-27).

Det är en stor förmån, att känna till sanningen. Det krävdes Guds älskade Sons död, för att vi skulle få den. Men förmånen åtföljs av ansvar. Om vi lär känna sanningen men icke utövar den, ligger vi sämre till än om vi aldrig hört sanningen. Det är inget skäl till att ej lära känna sanningen, för då går man också förlorad. Men när vi blir medvetna om sanningen, och ändå inte handlar därefter, förstockas våra hjärtan. Då blir vi fullständigt narrade, liksom religiösa människor under Jesu tid blev. Jakob säger att vi skall ”Var ordets görare, inte bara dess hörare, annars bedrar ni er själva” (Jakobsbrevet 1:22).

Utantillärning

Vi har ännu en regel för Bibelstudium, och det är att lära in så mycket av Ordet utantill som möjligt. David sade: ”Jag gömmer ditt tal i mitt hjärta för att jag inte skall synda mot dig” (Psaltaren 119:11). När vi frestas, kanske vi inte hinner ta fram konkordansen för att finna en vers till seger över frestelsen. Vi behöver ha Ordet i sinnet.

Jag har upptäckt, att då jag mediterat över och lagt Ordet på minnet, har Gud visat allt mera av dess innebörd för mig. Genom att bara lära mig några minnesverser om dag, har jag i sinnet bevarat många böcker från både Gamla och Nya Testamentet.

”Ha alltid din bibel med dig och, då tillfälle ges, läs något i den! Försök att fästa de olika texterna i ditt minne. Till och med då du går på gatan, kan du läsa någon bibeltext, tänka på den och lägga den på minnet.” – Vägen till Kristus, s. 86.

Jag försöker att motionera flera gånger i veckan. Under dessa pass gör jag två ting – jag tränar musklerna och lär mig Skriften utantill. Jag fotokopierar delar av Bibeln att ha i handen och titta på nu och då för att fästa i minnet när jag springer eller tar mig en rask promenad. Vid trädgårdsarbete brukar jag emellanåt läsa en text, och sedan upprepa den högt för mig själv, tills den etsats fast i minnet. Om vädret är omilt och jag använder testcykeln, ställer jag papperet på en koncepthållare framför mig. Om en person bara lärde sig en vers utantill dagligen, och sedan repeterade dem han lagt på minnet de senaste dagarna, skulle han kunna läsa in hela Nya Testamentet på litet drygt tio år! Alltså skulle många som varit kristna i mer än tio år ha kunnat lära sig motsvarigheten till Nya Testamentet utantill!

Det går väldigt sakta att läsa in något. En del lär sig utantill snabbt, men jag måste upprepa saker och ting ofta innan jag kommer ihåg dem, och därpå måste jag traggla samma text dag på dag innan den fastnar i minnet. Även om jag inte lär mig utantill raskt, vet jag att om jag gör det fortlöpande, kan mycket läras in under årens lopp.

Vid Steps to Life uppmuntrar vi folk att läsa in Bibeln genom att skicka ut ”Minnets Klenoder” – kort med Bibeltexter på – varje månad. Hemmafruar sätter dem i fönstret ovanför diskbänken, eller på väggen bredvid strykbordet. Utanför hemmet yrkesverksamma sätter dem på bilens instrumentbräda, så att de kan läsa på väg till arbetet – vid en trafiksignal kan de läsa igenom versen på nytt, och sedan upprepa den medan de kör på vägen. Reparatörer fäster dem på sina verktygslådor, skolbarn klistrar fast dem på sina bänkar. Bönder klistrar fast dem på sina traktorers instrumentpaneler. Om Du skulle vilja få gratis minnesklenoder, skriv till Steps to Life och säg vart vi skall skicka dem [”Memory Gems”, på engelska].

Om vi bara använde de smulor av tid som övergår till evigheten, obrukade och bortkastade, skulle vi kunna läsa in stora delar av Bibeln. Då jag har färdats i tunnelbanan och i flygplan, väntat på kontor och sett fabriksarbetare efter middagsrasten vänta på att fabriksvisslan skall blåsa, har jag sett hur människor bara suttit och stirrat ut i tomma luften, slösande bort tid som de aldrig kommer att få igen. På så vis tickar ögonblicken in i evigheten, oanvända och oredovisade. Om man sitter och väntar på någon, kan man ta fram ett kort med minnesklenoder och repetera verserna därpå. Sådant välsignar Herren. Ingenting är så mottagligt för Satans frestelser som ett tomt sinne och bortkastade timmar [jämför österländsk meditation, där utövaren tömmer sinnet på tankar och ”vänder in i sig själv”, i stället för att grundligt tänka på bibliska sanningar! Övers.].

Den bästa tiden att börja läsa in något är barndomen. Vi började att lära våra barn minnestexter så snart som de kunde tala. Föräldrar har berättat för mig att deras tvååringar, som knappt nog kunnat tala, lärt sig vissa avsnitt i Bibeln. Varje barn bör lära sig Tio Guds Bud, Psalm 23, Salighetsprisningarna [Matteusevangeliet 5:1-12] och Första Korintierbrevet 13.

Vilken Bibelversion?

Så inställer sig frågan: Vilken version skall jag läsa? Detta är ett ämne som kan orsaka mycket dryftande, och stundom mera ilska än ljus. Det förekommer dock vissa översättningar som verkar vara bättre, ja, mycket bättre, än andra.

Till att börja med finns det två grundläggande versioner av Nya Testamentet på grundspråket grekiska, som vi ärvt. Den ena kallas för den Mottagna Texten [Textus Receptus], och det finns tusentals återstoder av dessa grekiska handskrifter. Den andra versionen är den Egyptiska Texten. Denna senare version benämns också den Alexandrinska Texten, eftersom handskrifterna kommer från den egyptiska staden. Det finns inte många exemplar kvar av den Egyptiska Texten, jämfört med den Mottagna, men de är mycket äldre. De två mest berömda Egyptiska handskrifterna är Vaticanus och Sinaiticus. Dessa skiljer sig rejält från de Mottagna Texterna. De Mottagna Texterna är sinsemellan nästan 100%-igt överensstämmande, men i de få texter som härleds till Egypten återfinns många olikheter och strykningar, inte bara i jämförelse med de Mottagna Texterna, utan även sinsemellan.

King James Version grundas på den Mottagna Texten. Många konservativa Bibelforskare tror att det är den här texten som kom från apostlarnas ursprungliga skrifter, och att delar av den Egyptiska Texten ändrades av de kristna ledarna där, såsom Klement och Origen. Egypten var ett av de länder, där man först började att blanda in hednisk vishetslära i kristendomen. Trots att de kallade sig för kristna, höll inte dessa ledande kristna lärde i Egypten med om alla läror i Nya Testamentet i detalj. De inledde den process som blev känd som kristendomens ”hellenisering”. Det betyder att man försökte införliva Greklands hedniska uppfattningar med kristendomen. Exempelvis började man, i likhet med de kristna i Rom, att helighålla en annan gudstjänstdag än den, som Jesus iakttog. Man började att helga de dagar, som grekerna hållit till sin solguds ära.

Huvuddelen av de Mottagna Texterna är från Syrien. Eftersom Egypten är mycket torrare än Syrien, har de Egyptiska Texterna överlevt betydligt längre än de äldre Mottagna Texterna. Vissa har också framkastat att de Egyptiska Texterna var så undermåliga att de sällan användes, medan de Mottagna Texterna blev utslitna. Då en handskrift vara utsliten, kopierades den noggrant och den gamla brändes upp.

Ehuru de Mottagna Texter som överlevt icke är lika gamla som de Egyptiska Texterna, är det intressant att märka att Bibelcitaten som de tidiga kyrkofäderna (ledare inom den kristna kyrkan under de första århundradena efter Bibelns tillkomst) använde vanligen överensstämmer med ordalydelsen hos den Mottagna Texten. Det visar att denna version av det grekiska Nya Testamentet är jämngammal med den egyptiska.

Den latinska Vulgatan, liksom katolska Biblar, bygger på texter liknande de Egyptiska. Detta har utgjort en av skillnaderna mellan de katolska och de protestantiska Biblarna. King James-Bibeln bygger på den Mottagna Texten.

De Mottagna Texterna godtogs ibland alla protestanter som deras Nya Testamente till dess två lärde i Oxford, vid namn Westcott och Hort, började angripa den Mottagna Texten fram emot senare hälften av 1800-talet. De gjorde gällande att då de Egyptiska Texterna var äldre, var de riktigare än de Mottagna Texterna. De sade att de Egyptiska Texternas många felaktigheter berodde på att lärjungarna ej var särskilt välutbildade, och att de utelämnanden som skett och de olika saker och ting som återfinns i dessa Egyptiska Texter antagligen såg så ut då lärjungarna nedtecknade dem. Man antog att någon måste ha dykt upp och förskönat texterna, och att den ”förskönade” texten blev den Mottagna Texten. Deras största bevis härför var att de Egyptiska Texterna var äldre än den Mottagna Texten. Man bevisade aldrig sitt antagande, men blev trodda av många lärde. Westcott och Hort gjorde ett sådant intryck på den akademiska världen, att till de flesta nya engelska upplagor av Bibeln sedan dess har den Egyptiska Texten i stället för den Mottagna Texten brukats som grund för Nya Testamentet. Det finns ingenting som heter ett ”ursprungligt” Nytt Testamente, men jag ansluter mig till de tidiga kyrkofäderna i deras bruk av den Mottagna Texten. Denna var den text som de flesta tidiga kristna begagnade, såsom framgår av dess utbredning. En ny version som nyttjat den Mottagna Texten är New King James Version.

Översättningsprocessen

En annan sak som gör en version bra och en annan mindre bra är översättningssättet. I vissa upplagor har man sökt att följa originalet medan man i andra tagit sig stora friheter med att förändra uppbyggnaden och tankegången vid översättningen till ett annat språk. King James är en tämligen bokstavlig översättning. En del av de nyare tappningarna, såsom New International Version, äger en vacker böljande engelska, men ett av skälen därtill är att man vinnlagt sig mera om själva engelskan än om ett noggrant återgivande av texten.

Det finns grovt räknat tre sorters översättningar: 1. De tämligen bokstavliga översättningarna, såsom King James Version, New King James Version, New American Standard Bible och Revised Standard Version. 2. De översättningar där man tagit sig ganska många friheter med originalets ordalydelser, typ New International Version, Today’s English Version och New English Bible. 3. De Biblar som man erkänner är omskrivningar av Bibeln på nutidsengelska, ex.vis the Living Bible [jfr Levande Bibeln. Övers.]. I New International Version har man tagit sig många friheter vid översättningen av originalet till engelska, både vad beträffar meningsbyggnad och översättandet av ord. Av ovanstående tappningar, är det endast King James och New King James som bygger på de Mottagna Texterna.

Under årens lopp har jag läst igenom flera nutida versioner, vanligtvis jämförande dem med de grekiska och hebréiska originalen, men alltid återgått till King James Version som på grund av sin noggrannhet är min favorit. På senare tid har jag också lärt mig att uppskatta New King James Version. Ändå är King James överlägsen New King James på vissa områden. Överraskande nog, är det även vissa väsentliga texter som översatts mera bokstavligen och riktigare i New King James än i King James. Jag har funnit dessa två upplagor vara träffsäkrast av alla de versioner jag jämfört.

Sanningen står alltid att finna

Även i de mest bokstavliga och bästa versioner förekommer det några missar. Och det går ej heller att utesluta felaktigheter i de grekiska handskrifter, som brukats vid översättandet. En författarinna säger att ”Gud... såg särskilt till att vakta Bibeln; men då den fanns i få exemplar, hade lärde män i vissa fall ändrat på orden, i tron att de gjorde den tydligare, då man i verkligheten gjorde det som var klart gåtfullt, genom att komma det att luta åt deras grundmurade åsikter, vilka styrdes av sedvänjan [traditionen].”¹²

Nå, trots att somliga må peka ut brister, är ändå dessa brister egentligen väldigt få i de bästa versionerna och manuskripten – Gud har hållit handen över Sitt Ord, och har ej medgivit insmygandet av avvikelser som skulle medföra att den ärlige sökaren skulle gå förlorad. Gud har lovat att om vi bara jämför Skriftställe med Skriftställe, i det att vi ödmjukt ber om Hans vägledning, kommer Han att föra oss till sanningen. Kanhända man får leta efter den som efter en nedgrävd skatt, men sökandet är värt mödan. Hans löfte lyder: ”Ni skall söka mig, och ni skall också finna mig om ni söker mig av hela ert hjärta” (Jeremia 29:13).

Välj den bästa versionen. Men viktigare än vilken version Du väljer, är faktum att Du verkligen läser.

Vad sätter Du främst?

Var och en måste själv känna till sanningen. Vi måste dra nytta av de välsignelser som Herren har skänkt oss. Under Medelåldern gav millioner trofasta kristna, såsom valdenserna, sina liv för att bibehålla Ordet för vår frälsning. Under denna mörka tidsålder var Bibeln i lag förbjuden, och människor brändes på bål om de befanns ha ett exemplar.

Men i dag står den i nästan varje kristens bokhylla – dammig och oöppnad. Nu för tiden lyckas Satan bättre, genom att helt enkelt hålla oss sysselsatta, än han gjorde under Äldre Medeltiden då han fick Bibeln olagligförklarad!

Om en person tillbringar tre till fyra timmar om dag framför TV:n, betraktas han som normal. Om han ägnar dagstidningen en timme, betraktas han som välunderrättad. Om han dagligen lägger ned timmar på juridik- eller läkarstudier, betraktas han som utbildad. Men om han så bara tillbringar en timme om dagen med att studera Guds Ord som förberedelse inför evigheten, betraktas han som udda eller sällsam. Så förunderligt! Jesus sade: ”Och vad hjälper det en människa, om hon vinner hela världen, men förlorar sin själ?” (Matteusevangeliet 16:26 [1917 års övers.]).

Det är genom att betrakta som vi blir förändrade. Vissa har uppskattat att genomsnittstonåringen i Amerika har sett 15 000 mord på TV, detta förutom våldtäkter, ljugande, fusk, våld och allt annat slags ondska, fram till dess han börjar på högstadiet. Om en skollärare i uppgift åt en elev skulle ge att se 15 000 människor mördas, bleve varje förälder i landet förfärad, men detta är precis så mycket som föräldrarna själva låtit sina barn se, timme efter timme, dag för dag. Människor ägnar helhjärtat sin tid åt det jordiska, och sedan undrar de över att deras sinnen är så förorenade av ondska och att det eviga tycks så ointressant.

Den sanne kristne måste bli lika hängiven Guds Ord som den världslige är TV:n. Ty det är genom att betrakta som vi blir förändrade. Karaktären färgas av det man matar sinnet med. Jag är övertygad om att envar som ägnar TV:n eller världens tryckta ord mer tid, än Guds Ord, kommer gradvis att bli mera lik världen än Gud. Ja, om Du läser och ser på uppdiktade historier, noveller och romaner, varav filmindustrien hämtar sin näring, kommer Du ej att kunna uppskatta eller förstå Bibeln.

Kloka Råd ur en gammal Tidskrift

Det följande skrevs före televisionens och videons tidsålder, men råden häri gäller lika mycket för dessa kommunikationsmedel (härav parenteserna). Jag delar med mig av denna artikel åt Dig beroende på det djupa intryck den gjorde på mitt sinne då jag var ung. Det berodde delvis på denna artikel att jag valde att avstå från filmer och serier på televisionen – jag ville icke att sinnet skulle påverkas av dem:

”Kroppens uthållighet, liksom hjärnans styrka och aktivitet, minskar eller ökar på grund av det sätt på vilket de sysselsätts. Sinnet borde så fostras att alla dess krafter utvecklades likartat.

Många unga läser ivrigt böcker. De önskar läsa allt de kan komma över. Måtte de se upp med vad det är de läser och vad de hör.... De svävar i den största fara att bli fördärvade genom olämplig lektyr [och TV-tittande]. Satan kan på tusen och ett sätt bringa ungas sinnen ur balans. De kan ej sänka garden och vara trygga för ett ögonblick. De måste vaka över sinnet, så att de ej lockas av fiendens frestelser.

Satan vet att sinnet