Ron Spear: - Stå upp, var Ljus!

Kapitel 1: En verklig Sjundedags-adventist förstår sin Tid

I Matt. 24 säger Jesus, att det skulle förekomma krig och krigsrykten, falska profeter, falska Messias-gestalter, hungersnöder och farsoter på många platser.

Denna profetia är tredelad. Jesus säger, att det kommer att bli krig, men att änden därmed inte är inne. Sedan visar Han på en ny fas - rike reser sig upp emot rike. Under denna fas ser vi hungersnöd och på grund av hungersnöd, farsoter (sjukdom) i stor omfattning, och väldiga jordbävningar som ödelägger bebodda delar av världen. Allt detta, säger Han, är begynnelsen till födslovåndorna. Snart får vi se denna fas förverkligas.

Härnäst pekar Han på fas tre - förföljelse:

"Då skall man prisgiva eder till misshandling [förföljelse], och man skall dräpa eder." Matt. 24:9

Vilka är så dessa, som skall bli förföljda och dödade? De trogna och äkta, som ej böjt knä för Baal, kommer att bli hatade av alla folk.

"Så skola ock alla de som vilja leva gudfruktigt i Kristus Jesus få lida förföljelse." 2 Tim. 3:12

De har av Jesus köpt guldet, som renats i elden - tro och kärlek. De är de, som har fulländat karaktären i så hög grad att de, under den allra sista tiden, förmår reagera i varje situation såsom Jesus skulle ha gjort. De är de, som orubbligt vägrat, att ta emot vilddjurets märke. Det är de, som kan komma att bli martyrer.

"Och jag såg troner stå där, och de satte sig på dem, åt vilka gavs makt att hålla dom. Och jag såg de människors själar, som hade blivit halshuggna för Jesu vittnesbörds och Guds ords skull och som icke hade tillbett vilddjuret eller dess bild och icke hade tagit dess märke på sina pannor och sina händer; dessa blevo nu åter levande och fingo regera med Kristus i tusen år. Upp. 20:4

Martyrer i de sista Dagarna

"Man skall utstöta eder ur synagogorna; ja, den tid kommer, då vemhelst som dräper eder skall mena sig därmed förrätta offertjänst åt Gud." Joh. 16:2

"Varje enskild människa i vår värld kommer att stå under det ena av två banér. De två härarna kommer att stå olika och skilda, och denna särskillnad kommer att vara så tydlig, att många som blir övertygade om sanningen, kommer att ställa sig på Guds budhållande folks sida. När detta storslagna verk skall ske under slaget - före den sista, avslutande drabbningen - kommer många att fängslas, många kommer att fly för livet från stora och små städer, och många kommer att bli martyrer för Kristi skull, genom att försvara sanningen.

Genom påbudet genomtvingande påvedömets inrättning i strid med Guds lag, kommer vårt land [Förenta Staterna] att fullständigt bryta banden med rättfärdigheten....

Då det femte inseglet bröts, såg Johannes Uppenbararen i sin syn inunder altaret den skara, som dödats för Guds Ords och Jesu Kristi vittnesbörds skull. Därefter inträffade scenerna från Uppenbarelseboken 18, där de trofasta och äkta kallas ut ur Babylon.

Kristus kommer att återställa det liv, som tas; ty Han är Livgivaren: Han kommer att försköna de rättfärdiga med odödlighet." Maranatha, s. 199

Laodicea-borna, som är välsignade med tryggheten i bra hem och yrken samt friheten att gå i kyrkan på Sabbaten, har svårt för att förstå Daniels förutskickelse: "då kommer en tid av nöd, vars like icke har funnits". Dan. 12:1

Ändens Tidstecken

Söndags-lagar väntar runt hörnet.

"Förunderliga ting skall snart inträffa i världen. Alltings slut är för handen. Nödens tid kommer strax att drabba Guds folk. Då kommer påbudet förbjudande dem, som håller Herrens Sabbat, att köpa och sälja. De kommer att hotas med fängelse, ja, t.o.m. döden, om de ej iakttar den första veckodagen som Sabbat.

Det påbud, som kommer att utfärdas mot Guds folk, kommer att vara väldigt likt det, som Ahasveros utfärdade mot judarna på Esters tid.... Satan iscensatte sammansvärjningen för att från jorden utrota dem, som bevarade vetskapen om den sanne Guden. Men hans stämplingar omintetgjordes genom en motverkande kraft, som styr ibland människors barn....

I dag ser den protestantiska världen i den lilla grupp, som håller sabbaten, en Mordokai i porten. Hans sinnelag och uppförande - vilka uttrycker vördnad för Guds lag - är en ständig åthutning mot dem, som övergett gudsfruktan och trampar ned Hans sabbat; den ovälkomne intränglingen måste på något sätt undanröjas.

Samma snille, som lade planer mot de trogna fordomdags, söker alltjämt att befria världen från dem, som fruktar Gud och lyder Hans lag. Satan kommer att väcka vrede mot det ödmjuka mindretal, som samvetsgrant vägrar att godta folkets vanor och sedvänjor. Mäktiga och ryktbara personer kommer att ansluta sig till de laglösa och styggeliga, för att rådgöra mot Guds folk.... I avsaknad av ett "så står det i Skriften" att bruka mot den bibliska Sabbatens förespråkare, kommer man att ta till grymma lagar för att gottgöra denna brist.... På detta slagfält kommer den sista stora bataljen i striden mellan sanning och lögn att stå. Och vi har ej lämnats i tvivelsmål beträffande stridsfrågan. Nu, såsom i Mordokais dagar, kommer Herren att försvara Sin sanning och Sitt folk." Maranatha, s. 198

Avgörande händelser står för dörren.

"Gud kan inte visa fördragsamhet med detta mycket längre. Hans straffdomar börjar redan falla på olika platser och snart kommer hans uppenbara misshag att märkas på andra platser.

En rad händelser kommer att visa att Gud är situationens Herre. Sanningen kommer att förkunnas på ett tydligt och otvetydigt sätt. Som ett folk måste vi bereda väg för Herren under den helige Andes ledning och övervakning." Vägledning för Församlingen, Band 3, s. 358

"Efterhand som tiden går blir det allt mer och mer uppenbart, att Guds straffdomar drabbar världen. Genom eldsvådor, översvämningar och jordbävningar varnar han jordens inbyggare om sin nära förestående ankomst. Den tid närmar sig då den stora krisen i världens historia kommer och då allt som sker i Guds regering, kommer att iakttas med det djupaste intresse och obeskrivlig ångest. I snabb följd kommer Guds straffdomar att avlösa varandra - eldsvådor, översvämningar och jordbävningar och dessutom krig och blodsutgjutelse.

O, att folket ville känna sin besökelsetid. Det finns många som ännu inte har hört den prövande sanningen för denna tid. Det finns många som Guds Ande arbetar med. Tiden för Guds förödande straffdomar är en nådens tid för dem som inte har fått tillfälle att lära känna sanningen. Herren ser i nåd till dessa. Hans medkännande hjärta blir rört. Hans hand är ännu uträckt för att frälsa, men dörrarna förblir trots detta stängda för dem som inte vill gå in. Guds barmhärtighet visar sig i hans långt gående tålamod. Han håller sina straffdomar tillbaka medan han väntar på att varningens budskap skall förkunnas för dem. O, om vårt folk ville som en börda känna det ansvar som vilar på dem att förkunna nådens sista budskap för världen. Vilket sällsamt arbete skulle då inte bli utfört.

Lägg märke till städerna och deras behov av evangelium. Behovet av nitiska arbetare bland människomassorna i städerna har blivit framställt för mig i över tjugo år. Vem känner en börda för de stora städerna?" Samma, sid. 360-361

Vi tror att denna räcka med händelser redan har inletts, och snart stundar en plötslig förändring i sättet, varpå Gud handlar mot människan:

Tror Du, att Herren kommer, och att den sista stora krisen strax bryter ut i världen?

"Snart kommer Guds handlande att plötsligt förändras. Den förvända världen hemsöks av olyckor - av översvämningar, stormar, eldsvådor, jordbävningar, hungersnöd, krig och blodsutgjutelse. Herren har långt till vrede och är stor i makt; men Han kommer ingalunda att frikänna de skyldiga. "HERREN har sin väg i storm och oväder, och molnen äro dammet efter hans fötter." {Nah. 1:3.} O, att människorna skulle inse Guds tålamod och långmodighet! Han tyglar Sig Själv." Fundamentals of Christian Education, s. 356

Guds Ande håller på att dras bort ifrån Jorden. Djävulen kommer ned i stor vrede till dem, som är trofasta och trogna. Han oroar inte de pastorer och medlemmar, som befinner sig i Laodicea-tillståndet. De kommer att fortsätta att sova, tills det är för sent att göra sig redo, och nådens dörr för dem för evigt stängs. Guds budbärarinna beskriver för oss det kulminerande ögonblick vi lever i:

"'Om du icke håller dig vaken, så skall jag komma såsom en tjuv, och du skall förvisso icke veta vilken stund jag kommer över dig.' - Upp. 3:3. Jesu återkomst kommer att överraska de falska lärarna. Dessa säger: 'Allt står väl till, och ingen fara är på färde.' I likhet med prästerna och lärarna före Jerusalems fall väntar de, att folket skall få njuta av framgång och förhärligande. Tidens tecken betraktar de som förebud därom. Men vad säger Bibeln? 'Då kommer plötsligt fördärv över dem.' - 1 Tess. 5:3. Över alla dem som bor på Jorden, över alla dem som har gjort denna värld till sitt hem, skall Guds dag komma såsom en snara. Den skall komma som en smygande tjuv.

Världen är fylld av tygellöshet, fylld av fördärvbringande nöjen. Den sover i gudlös trygghet. Människor förlägger Herrens ankomst till en avlägsen framtid. De hånler åt varningarna. De säger i stolt förmätenhet: 'Från den dag då våra fäder avsomnade har ju allt förblivit sig likt, ända ifrån världens begynnelse.' 'Och morgondagen skall bliva denna dagen lik, en övermåttan härlig dag!' - 2 Petr. 3:4; Jes. 56:12. De kommer att sjunka ännu djupare i nöjeslystnad. Men Jesus säger: 'Se, jag kommer såsom en tjuv.' - Upp. 16:15. Just vid den tidpunkt, då världen hånfullt frågar: 'Huru går det med löftet om hans tillkommelse?' (2 Petr. 3:4) går tecknen i uppfyllelse. När de ropar: 'Allt står väl till och ingen fara är på färde!' kommer den oväntade undergången. När hädaren, som förkastar sanningen, har blivit övermodig, när rutinen i arbetet att inom olika områden tjäna pengar genomförs utan hänsyn till principer, när den som studerar ivrigt, söker kunskap om allting utom om sin bibel, kommer Kristus såsom en tjuv.

Allting i världen är i uppror. Tidstecknen är ödesmättade. Kommande händelser kastar sin skugga framför sig. Guds Ande drar sig bort ifrån jorden och olyckor följer på olyckor, till sjöss och på land. Det uppstår stormar, jordbävningar, eldsolyckor, flodvågor och mord av alla slag. Vem kan läsa framtiden? Var finns trygghet? Trygghet finns inte i någonting som är av mänskligt och jordiskt ursprung. Människor ansluter sig snabbt till den fana de har valt. Rastlöst väntar de på sina ledares direktiv. Det finns de som vakar, väntar och arbetar på Kristi uppenbarelse. Andra grupper går in i leden under ledarskap av den förste store avfällingen. Få tror övertygat att de har ett dödsrike att undfly och en himmel att vinna.

Krisen smyger sig gradvis på oss. Solen lyser på himlen. Den går sin vanliga gång. 'Himlarna förtälja' alltjämt 'Guds ära'. Människor håller ännu på med att äta och dricka, plantera och bygga, gifta sig och bortgiftas. Affärsmännen köper och säljer som vanligt. Människor trängs med varandra i jakten efter de främsta platserna. De nöjeslystna flockas alltjämt till teatrar, nöjeslokaler, spelhålor. Den högsta spänning råder, fastän räddningens tid snabbt närmar sig avslutningen och varje människas sak håller på att avgöras för evigt. Satan ser att hans tid är kort. Han har satt alla sina medhjälpare i verksamhet för att människor skall bli förförda, bedragna, upptagna och förhäxade, intill dess att räddningens dag är slut och frälsningens dörr stängs för alltid.

Med högtidligt allvar kommer ned genom tiderna varningen i Jesu ord från Oljeberget: 'Tagen eder till vara för att låta edra hjärtan förtyngas av omåttlighet och dryckenskap och timliga omsorger, så att den dagen kommer på eder oförtänkt. ' 'Men vaken alltjämt, och bedjen att I mån kunna undfly allt detta som skall komma, och kunna bestå inför Människosonen. '" [Luk. 21:34, 36] Vändpunkten, sid. 635-636

Tidens tecken är illavarslande och "endast ett ögonblick av tiden" återstår nu.

"Vi står på tröskeln till stora och allvarliga händelser. Profetior går i uppfyllelse. En ovanlig, händelserik historia nedtecknas i himmelens böcker. Det jäser i hela världen. Det är krig och rykten om krig. Nationerna vredgas, och den tid har kommit då de döda skall dömas. Händelserna växlar för att påskynda Guds dag som är mycket nära. Det är så att säga endast ett ögonblick av tiden som återstår. Men fastän redan folk reser sig mot folk, och rike mot rike, är det ännu inte ett allmänt deltagande. Ännu hålles de fyra vindarna tillbaka, tills Herrens tjänare har blivit tecknade på sina pannor. Sedan kommer jordens makter att samla sina trupper för den sista stora drabbningen." Vägledning för Församlingen, Band 2, s. 380

Av alla tecken på historiens uppfyllelse är det två stora förhållanden, som fört mänskligheten till en kulmen: den ökande kunskapen och den minskande sedligheten. Dan. 12:4; 2 Tim. 3:1-5. Vetenskapen har nästan tagit bort tid och rum. Den har gjort alla människor till grannar; men den har ej gjort, att dessa grannar förstår varandra. Genom att klyva atomen, har vetenskapen lyft på skynket till hemligheterna i det fysiska universum; men härigenom har den försett mänskligheten med medlen till utplåning. Vetenskapen har lodat i och skärskådat människans undermedvetna; men den har inte förändrat hennes natur. Människan har trängt sig ut i den yttre rymden; men aldrig har hon varit längre ifrån himmelen.

Den ökade vetenskapliga insikten har åtföljts av en tilltagande fruktan runt Jorden. Aldrig tidigare under världens långa historia har människan blivit så intensivt medveten om en otrolig, ogudaktig vetenskap, som driver civilisationen mot undergångens brant. De vetenskapliga förstörelsemedlen inom räckhåll för ett fåtal trotsar all beskrivning.

Men samtidigt som mänskligheten skryter med sitt vetenskapliga ljus, har den aldrig befunnit sig i ett större moraliskt mörker. Detta sensationssökande, sexinriktade, spänningsutmattade släkte, detta andligt förkrympta och sedligt snurriga släkte sover i köttslig trygghet. Man lever slut på sina enfaldiga, tomma liv omedvetna om, att man står inför världshistoriens allvarligaste frågor. De är som soldaterna, som drog lott vid korset, samtidigt som världens Skapare dog ovanför dem. Vädjan från Golgata och ropet från evigheten samt domens åskmuller besvarar de med: "Än se'n då?"

Sådan är världen, men jag skriver inte i första hand om världen eller till världen; jag skriver till sjundedags-adventister. Det största sluttidens tecken är Sjundedags-adventistförsamlingens nuvarande tillstånd.

En ytlig Kristendom

Matt. 23:37 beskriver det medlidande, som utmärkte Jesu gärning - att det eviga fann så svag genklang i Hans tids församling. "Jerusalem, Jerusalem", sade Han, "huru ofta har jag icke velat församla dina barn, likasom hönan församlar sina kycklingar under sina vingar! Men I haven icke velat." Tidsåldrarnas störste Person var mitt ibland dem, men de visste det icke.

Vi har nått fram till en alldeles extraordinär tid. Den kräver inte endast ett extraordinärt budskap - vilket vi har - utan en extraordinär religiös erfarenhet - vilken få av oss har. Och vi har nått fram till en tid, när vi bara inte längre kan ha en ytlig kristendom. Den enda boten på denna brist ibland oss är fullständig överlåtelse till Jesus.

"Kristus åtlydde lagens alla krav. Om Sig Själv sade Han: 'Att göra din vilja, min Gud, är min lust, och din lag är i mitt hjärta.'' Ps. 40:9. Här på Jorden sade Han till Sina lärjungar: 'jag har hållit min Faders bud'. Joh. 15:10. Genom Sin fullkomliga lydnad har Han gjort det möjligt också för varje människa att hålla Guds bud. När vi underkastar oss Kristus, blir våra hjärtan förenade med Hans hjärta. Viljan smälter samman med Hans vilja. Sinnet blir ett med Hans sinne. Tankarna tillfångatas, för att vi skall lyda Honom. Vi lever Hans liv. Detta är innebörden av, att bli iklädd Hans rättfärdighet. När så Herren betraktar oss, ser Han icke fikonlövsklädnaden, icke syndens nakenhet och vanskaplighet, utan sin egen rättfärdighets dräkt. Denna är detsamma som fullkomlig åtlydnad av Jehovas lag.

Gästerna vid bröllopet inspekterades av kungen. Endast de godtogs, som hade lytt hans befallning och ifört sig högtidsdräkten. Likadant är det med gästerna vid evangelii fest. Alla måste utsättas för den store Kungens granskning. Och inga andra än de, som har ifört sig Kristi rättfärdighets klädnad, kan bli godtagna.

Rättfärdighet betyder rätt handlande. Det är efter sina handlingar, som alla kommer att bedömas. Vår karaktär visar sig i det vi gör. Gärningarna avgör, om tron är äkta.

Det räcker inte med, att vi tror att Jesus icke var någon bedragare, eller att Bibelns religion inte är någon slugt uttänkt skröna. Vi må tro på, att Jesu namn är det enda under himmelen, bland människor givet, genom vilket en människa kan frälsas, och ändå kan vi misslyckas med, att genom tron göra Honom till vår personlige Frälsare. Det räcker inte med, att tro teoretiskt på sanningen. Det räcker inte med, att bekänna sin tro på Kristus och bli inskriven i församlingsrullan. 'Den som håller hans bud, han förbliver i Gud, och Gud förbliver i honom. Och att han förbliver i oss, det veta vi av Anden, som han har givit oss. ' 'Därav veta vi, att vi hava lärt känna honom, därav att vi hålla hans bud.' 1 Joh. 3:24; 2:3. Detta är det verkliga beviset på omvändelse. Vår bekännelse må vara så fin den vill. Den betyder dock intet, med mindre Kristus blir uppenbarad genom rättfärdighetens gärningar." Christ's Object Lessons, sid. 312-313

Vad menar jag med en ytlig kristendom? Jag talar om en väldigt försåtlig, och därigenom farlig, form av religion - farlig inte för att den är teologiskt falsk; farlig inte för att den är ohämmat världslig; utan farlig för att den inte ses som farlig - en tro, som helt enkelt inte bär långt nog. Omedvetet är denna många fina människors tro, men den är en tro, som aldrig kommer att frälsa någon.

Detta är Laodicea, fina människor som är ljumma, som vägrar att av Jesus köpa tro och kärlek. De blir utspydda ur Hans mun. "Var och en, åt vilken mycket är givet, av honom skall mycket varda utkrävt". Luk. 12:48

Får jag visa några få bilder tagna med "dolda kameran", som avslöjar oss såsom Gud ser oss?

Är detta vårt förhållande till Honom?

"Jag såg, att den sista församlingen inte var beredd på vad som skulle övergå världen.... Ett stort verk måste bli utfört för Guds sista församling.... Ängeln sade:... 'Ni låter allt för lätt Era sinnen avledas från beredelseverket, och de livsviktiga sanningarna för denna sista tid.... Sabbatshållare måste dö bort från det egna jaget.... Ni har gripit efter halmstrån.'" Early Writings, sid. 119-121

"Det finns en personlig uppgift åt var och en av oss. Jag vet att det finns många som ställer sig i det riktiga förhållandet till Kristus och som är besjälade av denna enda tanke att förmedla budskapet om sanningen för vår tid till världen. De är alltid beredda att bjuda ut sina tjänster. Men det plågar mitt hjärta när jag ser så många som är tillfreds med en ytlig erfarenhet, en erfarenhet som kostar dem så litet. Deras liv avslöjar att för dem har Kristus dött förgäves." Vägledning för Församlingen, Band 3, sid. 365-366

"De, som tjänar Mästaren, behöver en mycket högre, djupare, bredare erfarenhet, än många någonsin har tänkt sig." Ministry of Healing, s. 503

Vid mitt studium om sållningen, vilken så snart kommer att sikta och rena församlingen, läste jag dessa alarmerande ord i Testimonies, Band 5, s. 463:

"Det arbete som församlingen har försummat att utföra under en tid av fred och välgång, måste den utföra under en fruktansvärd kristid.... Nu skall de ytliga och konservativa,... avsvärja sig sin tro och göra gemensam sak med trons svurna fiender." Vägledning för Församlingen, Band 2, sid. 171-172 {= Testimonies i föregående stycke}

Dessa är ej de öppet världsliga, ej heller de, som bara hänger kvar "i en tunn tråd", utan den ytliga, konservativa grupp, de personer som är säkra på, att de står rätt.

Dessa konservativa - vilka är de? Icke konservativa i betydelsen teologiskt bokstavstroende, utan i betydelsen självbelåtna i sitt gudsförhållande. De är varken fanatiker eller avvikare; de är rättroende - men ej förvandlade. Som erkända församlingsmedlemmar känner de sig nöjda, de har "kommit ända fram". Ingår de inte i den rätta församlingen? Äger de inte den riktiga läran? Bidrar de inte till församlingens ekonomi? Går de inte på församlingens gudstjänster? Utför de inte goda gärningar?

Varför kommer dessa, förr eller senare, att lämna oss? Se Matt. 13:5-6. Beträffande en grupp av evangelii mottagare säger Jesus, att sanningens frön sköt upp; men då solen stekte - motståndets, försakelsens, avgörande provs och verkliga vedermödors sol - "förbrändes det" "eftersom det icke hade någon rot". Deras uppfattning om Gud var ej klar nog; deras ånger var ej djupgående nog; deras uppoffrande kostade ej mycket nog; deras böneliv var ej intensivt nog; deras hängivenhet var ej fullständig nog; deras Bibel-studium var ej omfattande nog; deras vittnande var ej modigt nog.

Kommer Du ihåg liknelsen om husbyggaren i Luk. 6:48? Den är berättelsen om en man, som byggde ett hus, "och som då grävde djupt och lade dess grund på hälleberget. När sedan översvämning kom, störtade sig vattenströmmen mot det huset, men den förmådde dock icke skaka det, eftersom det var så väl byggt."

I Testimonies, Band 8, s. 315 läser jag, att "en storm är i antågande, obarmhärtig i sitt raseri." Det vet vi. Hur skulle vi kunna vara omedvetna härom? Skall vi vänta, tills den är här innan vi rannsakar grundvalarna för vår egen troserfarenhet? Då är det för sent, att stärka sina svagheter! "Nu, medan de fyra änglarna håller tillbaka de fyra vindarna, är tiden inne att göra vår kallelse och utkorelse fast." Early Writings, s. 58

O mina vänner, hur skall Gud, genom Sin Helige Ande, förmå att tränga igenom järnskölden framför våra ingrodda vanor och tankemönster, krossa vår självbelåtenhet, självgodhet och traditionsbundenhet, plöja djupt med överbevisningens och omvändelsens plogbill, och göra Jesus - Hans vilja, Hans ständiga närvaro, Hans sällskap och Hans ankomsts snara faktum - till den klaraste verklighet i våra liv?

Sefanja skådade vår tid:

"HERRENS stora dag är nära, ja, den är nära, den kommer med stor hast. Hör, det är HERRENS dag! I ångest ropa nu hjältarna. En vredens dag är den dagen, en dag av ångest och trångmål, en dag av ödeläggelse och förödelse, en dag av mörker och tjocka, en dag av moln och töcken, en dag, då basunljud och härskri höjes mot de fastaste städer och mot de högsta murtorn. Då skall jag bereda människorna sådan ångest, att de gå där såsom blinda, därför att de hava syndat mot HERREN. Deras blod skall spridas omkring såsom stoft, och deras kroppar skola kastas ut såsom orenlighet. Varken deras silver eller deras guld skall kunna rädda dem på HERRENS vredes dag. Av hans nitälskans eld skall hela jorden förtäras. Ty en ände, ja, en ände med förskräckelse skall han göra på alla jordens inbyggare." Sef. 1:14-18

Det är dags att bereda sig nu. I morgon är det för sent. "Skördetiden är förbi, sommaren är till ända, och ingen frälsning har kommit oss till del." Jer. 8:20

Är Du en verklig sjundedags-adventist? Om inte, varför inte?

Kapitel 2: En verklig Sjundedags-adventist vet, vad Tiden lider

"Akten på allt detta, så mycket mer som I veten, vad tiden lider, att stunden nu är inne för eder att vakna upp ur sömnen. Ty frälsningen är oss nu närmare, än då vi kommo till tro. Natten är framskriden, och dagen är nära. Låtom oss därför avlägga mörkrets gärningar och ikläda oss ljusets vapenrustning. Rom. 13:11-12

En verklig sjundedags-adventist vet, vad tiden lider, och gör sig, naturligt nog, klar att möta sin Herre. Med omisskännlig entydighet bekräftar tidens tecken vår tro på, att Kristus kommer snart.

"Vad åter angår tid och stund härför, så är det icke behövligt att därom skriva till eder, käre bröder. Ty I veten själva nogsamt, att Herrens dag kommer såsom en tjuv om natten." 1 Tess. 5:1-2

Vi måste vara säkra på, att nu är tiden inne. Vi måste "veta nogsamt". Vi behöver inte känna till året eller månaden. Gud har sagt oss tidpunkten, och nu är den här. Detta är Herrens Dag, stunden för vår beredelse inför evigheten.

"Låtom oss icke övergiva vår församlingsgemenskap, såsom somliga hava för sed, utan må vi förmana varandra - detta så mycket mer som I sen, huru 'dagen' nalkas." Hebr. 10:25

"Så skola ock alla de som vilja leva gudfruktigt i Kristus Jesus få lida förföljelse." 2 Tim. 3:12

Församlingen under den mörka Medeltiden studerade dessa texter och beredde sig dagligen att möta Herren, ty de trodde sig leva vid tidpunkten för Hans kommelse. Många blev martyrer, redo att möta Jesus vid uppståndelsen.

Timmen är slagen

Hesekiel skrev om vår dag: "'Tiden kommer snart med alla profetsynernas fullbordan.'" Hes. 12:23

Detta är en särskild tid, som preciseras i den gudomliga läran om de yttersta tingen. Profetian i Dan. 2:44 anger vår tid med fem ord: "Men i de konungarnas dagar". Förutsägelsen i Dan. 7:10 utpekar vår tid med dessa elva ord: "Så satte man sig ned till doms, och böcker blevo upplåtna."

När vi läser dessa inspirerade ord om historiens kulmen, inser vi att sedan evangeliet gått Jorden runt, blir försöket att ta bort vår tros milstolpar utmärkande för slutet:

"När sanningen förkunnats som ett vittnesbörd för alla folk, kommer varje tänkbar ondskans kraft att sättas in. Många kommer att förvirras av talrika röster, som ropar: 'Se, här är Kristus; se, där är Han. Detta är sanningen, jag har ett budskap från Gud; Han har sänt mig med stort ljus.' Då kommer milstolparna att flyttas, och ett försök att riva omkull våra trospelare kommer att göras." The Seventh-day Adventist Bible Commentary, Band 7, s. 985

Var är vi, således, i tiden? Allt, som återstår, är att ängelns röst hörs - "då är Guds hemliga rådslut fullbordat" {Upp. 10:7}. Allt, som återstår, är att evangeliet skall nå till Jordens yttersta gräns - "och sedan skall änden komma." Matt. 24:14. Allt, som återstår, är sållningen och beseglingen av Guds sanna kvarleva samt därefter sista akten i dramat. Allting i himmel och på Jord stämmer i dag in i kören: "'Kommen, ty nu är allt redo.'" Luk. 14:17

Det är den avgörande finalen i nordamerikansk baseboll. Det är oavgjort under den nionde inneomgången. Spelaren står som slagman. Två lagkamrater står på baserna, och han har haft två [av tre] slagförsök.

Tusentals och åter tusentals ögon vilar på spelaren. Han lyfter för ett ögonblick blicken upp mot huvudläktaren.

Han hör en väldig mängds förvirrade röster. Det är honom man ropar åt. Ödet ligger i hans händer. Om han någonsin har bett, kan vi vara säkra på att det är nu. Detta är det avgörande ögonblicket. Det här är slutet.

Där står vi, "ett skådespel [det grekiska ordet är teater] hava vi ju blivit för världen, för både änglar och människor." 1 Kor. 4:9. Människor och riken samlas på ödets scen, för att spela sina roller. Alla deras intressen, deras dödliga liv och deras eviga slutdestinationer ligger i vågskålen. Även vi, envar av oss, är där.

Profetians säkra Ord

Ingen av oss kan egentligen förutsäga, vad som skall ske nästa månad eller nästa år. Inte ens nutidens klokaste män förmår mer, än att gissa vad som skall inträffa i Fjärran Östern, eller i Mellersta Östern, i Europa, eller i Latin-Amerika för att åstadkomma en explosion i denna febriga värld. Även personer med ockulta förmågor får rätt i mindre, än hälften av sina förutskickelser. Men Gud har gett oss ett säkert profetiskt ord, både i Skriften och i Profetians Ande.

"Så mycket fastare står nu också för oss det profetiska ordet; och I gören väl, om I akten därpå såsom på ett ljus, som lyser i en dyster vildmark, till dess att dagen gryr och morgonstjärnan går upp i edra hjärtan." 2 Petr. 1:19

I den makalösa boken Den Stora Striden, s. 569 läser vi, att "profetiorna visade framtiden lika tydligt som Kristi ord avslöjade den för lärjungarna. De händelser som har samband med {nåda-}tidens avslutning och förberedelsen för nödens tid har tydligt omtalats", så att vi slipper göra några antaganden.

I Profetians Ande understryker tre stycken slående uttalanden detta förhållande:

(1) "Världen är inte utan ledare {Härskare}. Programmet för kommande händelser ligger i hans {Herrens} händer." Vägledning för Församlingen, Band 2, s. 363

(2) "En rad händelser kommer att visa att Gud är situationens Herre." Samma, Band 3, s. 358

Vilka kommer att erhålla detta uppenbarande?

(3) "De som ställer sig själva under Guds ledning... kommer att förstå den säkra händelseutveckling som kommer att äga rum och som är föreskriven av Honom." Testimonies, Band 7, s. 14

Har Du ställt Dig själv under Guds ledning, min vän? Och om inte, varför inte?

Lånad Tid

Vi lever alla på lånad tid. Guds kalender saknar dagtal bortom 1844. Detta är innebörden av den storslagna ed, som svors av ängeln i Upp. 10:5-6, d.v.s. att "'ingen tid skall mer givas". Vi lever under den tid, som överskridit tiden, på tid lånad från evigheten.

Tidsmässigt hör vi icke hemma här, ej heller önskar Gud ha oss här. Nu borde vi ha varit i det himmelska Kanaan. "Det var inte heller Guds vilja att Kristi återkomst skulle dröja så länge eller att hans folk skulle tillbringa så många år i denna värld av synd och sorg." Den Stora Striden, s. 440; se även Vändpunkten, s. 633 och Testimonies, Band 6, s. 426

Under lång tid har vi levat på denna lånade tid. Under lång tid, före den övriga världen, har vi varnats, och har sökt att varna andra, för historiens sista skeende och Guds Dags inträffande. Varför har Brudgummen väntat? Varför har nödens tid, nådatidens utgång, särlaregnet och det höga ropet försenats?

Varför Förseningen?

Av två orsaker, tror jag: (1) Gud har gett oss uppdraget, att erbjuda världen den frälsande sanningen, så att alla får varje möjlighet att veta om och välja denna sanning. Vi har ej fullgjort vårt uppdrag. (2) Vi, kvarlevans folk, är icke redo.

"För sådana som fordom voro ohörsamma, när Guds långmodighet gav dem anstånd i Noas tid, då när en ark byggdes, i vilken några få - allenast åtta personer - blevo frälsta genom vatten." 1 Petr. 3:20

I 120 år predikade Noa för att varna världen för den kommande förintelsen. Adventisterna har funnits i världen i 140 år {158 år 2002!}, sedan Guds sista tidsprofetia uppfylldes, och varje år kommer vi allt längre från målet, att avsluta det verk Gud har gett oss att ombesörja. Medan vi som ett samfund har berömt oss av en tillväxt på tusen {döpta} om dag, har världens befolkning ökat med 78 millioner själar om år. Inte ens när de kommit med i församlingen, förstår de flesta nya medlemmar frälsningen sådan den är i Jesus - genom seger över sina synder.

De två följande citaten hjälper oss att begripa, varför 43 procent av våra omvända avfaller efter endast en kort tid i församlingen.

"Medan Herren för in i församlingen dem, som verkligen är omvända, för Satan samtidigt in i dess gemenskap personer, som ej är omvända. Medan Kristus sår den goda säden, sår Satan ogräset. Två motsatta slags inflytande utövas ständigt på församlingsmedlemmarna. Ett inflytande verkar för att rena församlingen, och det andra för att förstöra Guds folk." Testimonies to Ministers, s. 46

"Endast när församlingen består av rena, osjälviska medlemmar, förmår den uppfylla Guds avsikt. För mycket hastverk utförs, när namn läggs till församlingens matrikel. Allvarliga karaktärsfel är synliga hos vissa, som går med i menigheten. De, som släpper in dem, säger: Först låter vi dem bli en del av församlingen, sedan förbättrar vi dem. Men detta är ett misstag. Det som allra först skall uträttas, är förbättringens verk. Bed med dem, tala med dem, men låt dem icke förenas med Guds folk som församlingsmedlemmar förrän de visat klara tecken på, att Guds Ande verkar i deras hjärtan." Review and Herald, 21. Maj, 1901

Det enda hoppet för Guds verks avslutning är, att lekfolket och pastorerna blir redo. Men beredelse för ändens tid förkunnas sällan från våra talarstolar, eller skrivs det om i vår samfundstidning.

"Pastorer och medlemmar är oberedda för den tid de lever i, och knappast någon, som bekänner sig tro på sanningen för vår tid, är beredd att förstå beredelsearbetet för denna tid." Testimonies, Band 1, s. 466

"Vi [adventister], med alla våra religiösa fördelar, borde i dag veta långt mera, än vi gör." Testimonies to Ministers, s. 116

Under de senaste trettio åren har många predikanter påtagligt påverkats av den evangelikala teologin. I hög utsträckning har vårt lekfolk matats med sked av pastorerna, och nu, i detta tragiska ögonblick, när församlingen skulle lyda ordern "I gevär!", upptäcker vi att vi druckit mjölk, då vi borde ha ätit av den stadiga maten. Vi är lika oförberedda på Jesu återkomst som församlingen var på Kristi tid för Hans första kommelse.

"Den andra nattväkten har tagit oss till den tredje, och nu är det oursäktligt att minska på vaksamheten. Den tredje nattväkten påkallar trefaldigt allvar. Blir vi otåliga nu, omintetgör vi allt vårt allvarliga, ihärdiga vaktande hittills. Den långa, dystra natten är prövande; men morgonen uppskjuts av barmhärtighet, ty om Mästaren skulle komma, vore så många oberedda. Guds ovillighet att låta sitt folk förgås har varit orsaken till det långa dröjsmålet. Men morgonrodnanden för de trogna, och nattens annalkande för de otrogna, står för dörren. Genom att vänta och vaka, skall Guds folk visa sin särart, sin skiljsmässa från världen. Genom vår vaksamhet skall vi visa, att vi förvisso är främlingar och pilgrimer på denna jord. Skillnaden mellan dem, som älskar världen och dem, som älskar Kristus, är omisskännligt tydlig. Medan de världsliga är fullt upptagna av att säkra sig jordiska skatter, är icke Guds folk formade efter världen, utan visar genom sin allvarliga, vaksamma väntan att de är förvandlade; att deras hem inte är i denna världen, utan att de söker ett bättre land, ett himmelskt land." Testimonies, Band 2, s. 194

"Gud kan inte visa fördragsamhet med detta mycket längre." Vägledning för Församlingen, Band 3, s. 358

Beredelse, vårt enda Hopp

Gud har gett oss femtiofyra böcker med inspirerad text, för att bereda Sitt folk för verkets avslutning på Jorden och deras odödliggörande. Kort tid efter 1844 stod Gud klar att ta församlingen hem, men församlingen var inte redo.

"Hade adventisterna, efter den stora besvikelsen 1844, hållit fast vid sin tro, och endräktigt tågat framåt, allt eftersom Gud öppnat dörrar för dem, samt tagit emot den tredje ängelns budskap och i den Helige Andes kraft förkunnat det för världen, hade de upplevt Guds frälsning, Herren skulle ha verkat mäktigt genom deras ansträngningar, verket skulle ha fullbordats och Kristus hade kommit före vår tid och tagit till Sig Sitt folk för att ge dem deras lön." Selected Messages, Bok 1, s. 68

Men då vi förkastat eller försummat Guds budskap genom denna underbara gåva till församlingen, rår vi för vårt nuvarande avfall. Gud skänkte oss upplysningarna, men vi har inte läst dem. Därför är vi så dåligt förberedda.

Det är ett väsentligt band mellan upplysning och förberedelse. Det sker ingen förberedelse utan upplysning, men har man upplysning och struntar i, att handla därefter, leder det till synden mot den Helige Ande.

Detta var skillnaden mellan de kloka och de fåvitska {okloka} jungfrurna. Båda besatt samma upplysningar. De kloka reagerade på upplysningarna och gjorde sina själar redo. De okloka reagerade ej och lämnades utanför, utestängda från himmelen och evigheten.

Orden "'Se, brudgummen kommer! Gån ut och möten honom'" (Matt. 25:6) kommer snart att höras. Brudgummens ankomst i denna liknelse utgör nådatidens slut för församlingen. Se Christ's Object Lessons, s. 412. Det upphöjdes ett "midnattsrop" av rörelsen 1844. Men det skall ljuda ett nytt midnattsrop före nådatidens utgång - det höga ropet under särlaregnet, vilket följer på uppkomsten av vilddjurets avbild. Detta är det "prov", som kommer att avslöja de två grupperna inom församlingen - dem, som har den Helige Andes olja i sin bekännelses lampor, och dem, vars väntan har varit teoretisk och ytlig. Under arlaregnet hade den Helige Ande berett de kloka för särlaregnet; budskapet om väckelse och bättring hade lämpliggjort dem för det höga ropet. De fåvitska var inga hycklare. De var helt enkelt nöjda med ett ytligt verk. Tillsammans med de andra hade de inbjudits till högtiden och bekänt sig till en ren tro. Men så slog timmen, då blotta medlemskapet i församlingen icke kunde avhjälpa deras brist, och det hela var för sent att reparera.

Gud hjälpe oss, att nu ta emot Hans storartade upplysningar och nu vidta förberedelsen, så att vi kan erkännas värdiga att ingå ibland de kloka och ropa högt inför världen, samt härda ut till slutet. Gud hjälpe oss, så att vi får se Jesus på himmelens skyar med alla sina mäktiga änglar, och att få leva för evigt på den nya Jorden. Låt oss vara verkliga sjundedags-adventister.

Kapitel 3: En verklig Sjundedags-adventist förstår de tre Änglarnas Budskap

När vi nu närmar oss församlingshistoriens sista timme, är det förbluffande att vi inte tycks förstå de viktigaste budskapen till kvarlevans menighet, de tre änglabudskapen. Vi använder dem som logotyp {namnmärke} högst upp på alla våra trycksaker. I våra kyrkor finns de till beskådande framför och bakom talarstolarna, och ändå vet så få, från ledare till pastorer och lekfolk, vad de egentligen står för. Vilken tragedi!

{"Nytt, världsvitt namnmärke för SDA-organisationen godkänt på Generalkonferensens möte den. 7. 10., 1996, i Costa Rica. När Adventistsamfundet nu byter ut sin gamla symbol, sker det för att visa ett namnmärke, som berättar att SDA är ett kristet kyrkosamfund grundat på Bibeln och under den Helige Andes ledning. De 3 änglarna symboliserar vårt kall. 'Ingen hör de 3 änglarnas röster, därför att de är en symbol för det folk, som arbetar i samklang med det himmelska universets Gud.' EGW i LS, s. 429". Informationsbrev från Vor Faste Grundvold/Advent Ministry för November, 1996.}

Läs dessa inspirerade budskap:

"Det viktigaste ämnet är den tredje ängelns budskap, vilket innefattar den första och andra ängelns budskap. Alla borde förstå sanningarna i dessa budskap och demonstrera dem i sitt dagliga liv, ty detta är avgörande för frälsningen. Vi kommer att måsta studera allvarligt, under bön, för att förstå dessa sanningar. Vår inlärnings- och förståelseförmåga kommer att ansträngas till det yttersta." Evangelism, s. 196

"Även ibland dem, som påstår sig tro på det, är det få som begriper den tredje ängelns budskap. Ändå är detta budskapet för vår tid. Det är sanningen för vår tid. Men hur få är det inte, som tar till sig detta budskap i hela dess omfattning!" MS 15, 1888; Ellen G. White 1888 Materials, sid. 165-166

"Satan söker ständigt, att kasta sin helvetiska skugga över dessa tre budskap, så att Guds kvarleva icke klart och tydligt skall inse deras betydelse." Selected Messages, Bok 2, s. 117

"Därefter såg jag den tredje ängeln. Min ledsagande ängel sade: 'Fruktansvärd är hans uppgift. Han är den ängel, som skall skilja vetet från ogräset och besegla, eller binda, vetet för den himmelska spannmålsboden. Dessa ting borde fängsla hela sinnet, få all uppmärksamhet.'" Early Writings, s. 118

"Den rätta förståelsen av dem är av livsviktig betydelse. Människors öde beror på, hur de mottas." Samma, sid. 258-259

"Kristus kommer för andra gången, med makt till frälsning. För att bereda människor på denna händelse, har Han sänt den första, andra och tredje ängelns budskap. Dessa änglar föreställer dem, som mottar sanningen och med kraft utlägger evangeliet för världen." The Seventh-day Adventist Bible Commentary, Band 7, sid. 978-979

Våra själars frälsning hänger på förståelsen av dessa budskap, men få tror på och förstår dem. Satan kastar ständigt sin skugga över dessa budskap, så att församlingen icke skall godta och erfara dem. Beseglingens ängel är den tredje ängeln. Alla dessa änglar är symboler på människor med erfarenhet av den rättfärdighet, som kommer sig av att Jesu tro verkar i dem, medan de frambär evangeliet till världen.

Budskapet om Rättfärdighet genom Tro

Vad är rättfärdighet genom tro?

"Genom Sin fullkomliga lydnad har Han gjort det möjligt också för varje människa att hålla Guds bud. När vi underkastar oss Kristus, blir våra hjärtan förenade med Hans hjärta. Viljan smälter samman med Hans vilja. Sinnet blir ett med Hans sinne. Tankarna tillfångatas för att vi skall lyda Honom. Vi lever Hans liv. Detta är innebörden av, att bli iklädd Hans rättfärdighet." Christ's Object Lessons, s. 312

"Flera har skrivit till mig och frågat, om budskapet om rättfärdighet genom tro är den tredje ängelns budskap, och jag har svarat: 'Det är sannerligen den tredje ängelns budskap.'" Evangelism, s. 190; se Review and Herald, 1. April, 1890

Vi har redan sett i Selected Messages, Bok 1, s. 68, att Gud strax efter 1844 ämnade föra menigheten in i himmelriket. Vad skedde?

År 1888 sände Gud "ett oändligt dyrbart budskap" (det eviga evangeliet), för att vrida loss församlingen ur dess lagträldomstillstånd. Han skickade E.J. Waggoner och A.T. Jones och ställde Ellen White jämte dem.

"I Sin stora nåd sände Herren Sitt folk ett oändligt dyrbart budskap genom äldstebröderna Waggoner och Jones. Detta budskap skulle på ett tydligt sätt framhålla för världen den korsfäste Frälsaren, offret för hela världens synd. Det framställde rättfärdiggörelsen genom tron på vår Löftesman, det kallade människorna att motta Kristi rättfärdighet, som uppenbaras i lydnad för alla Guds bud. Många hade förlorat Jesus ur sikte och behövde få sin blick riktad på Hans gudomliga person, Hans förtjänst och Hans oföränderliga kärlek till mänskligheten. Åt Honom är given all makt, för att Han må utdela rika gåvor till människorna, tilldelande hjälplösa, mänskliga varelser den oskattbara gåvan - Sin egen rättfärdighet. Detta är budskapet, som Gud bjudit oss att ge världen. Detta är den tredje ängelns budskap, som skall förkunnas med hög röst och åtföljas av Guds Andes utgjutande i större mått." Testimonies to Ministers, sid. 91-92

Låt oss, med några få ord, fastställa detta dyrbara budskap, som måste nå ut till världen.

Adam och Eva förlorade sin tillit till (tro på) Gud, syndade och gick miste om sin rättfärdighet, sin likhet med Gud, sin gudaktiga kärlek. Jesus kom till lustgården, för att leta efter syndarna och offra Sig Själv som Lammet slaktat från världens begynnelse. Han utgav Sitt liv för deras. "Ty syndens lön är döden." Rom. 6:23 {KJV}. "Alla hava ju syndat och äro i saknad av härligheten från Gud". Rom. 3:23. Överträdelsen av Guds lag dömde mänskosläktet till evig död. Jesus tog på Sig den eviga dödens förbannelse och lovade Adam och Eva, att Han skulle återinsätta dem i deras trädgårdshem, om de dagligen ville ta emot Hans gåva - tro. Då kunde de anförtros med Hans rättfärdighet, återställas till Guds avbilder och på nytt älska såsom Han skapat dem för att älska.

Detta är det eviga evangeliet i Upp. 14:6. Detta är erfarenheten av rättfärdighet genom tro, som adventisternas ledare, pastorer och lekfolk så länge har missförstått.

Detta innebär karaktärens fullkomning, ty härigenom återges Kristi sinnelag felfritt i oss.

1888 års budskap var ett segerns budskap - seger över allt slags dåligt temperament, varje synd, envar frestelse, så att det höga ropet skulle kunnas uppstämmas i världen.

"'Den som vinner seger, honom skall jag låta sitta med mig på min tron, likasom jag själv har vunnit seger och satt mig med min Fader på hans tron.' {Upp. 3:21} Vi kan vinna seger. Ja; helt och fullt. Jesus dog, för att bereda en utväg för oss, så att vi skulle kunna betvinga allt slags dåligt temperament, varje synd, envar frestelse, och till sist sitta ned bredvid Honom.

Det är vår förmånsrätt, att äga tro och vinna frälsning. Guds kraft har ej avtagit. Jag såg, att Hans makt skulle komma att tillhandahållas lika villigt nu som tidigare. Det är Guds församling, som har förlorat tron till att åberopa, sin kraft till att brottas, såsom Jakob gjorde, i det han utropade: "'Jag släpper dig icke, med mindre du välsignar mig.'" [1 Mos. 32:26] Hållbar tro håller är i utdöende. Den måste återupplivas i hjärtat hos Guds folk. Vi måste åberopa Guds välsignelse. Tro, levande tro, bär alltid uppåt till Gud och härligheten; otro, nedåt mot mörker och död. Testimonies, Band 1, s. 144

"Guds ideal för sina barn är högre än den djärvaste människas tanke kan nå. 'Varen alltså I fullkomliga, såsom eder himmelske Fader är fullkomlig.' Denna befallning är ett löfte. Avsikten med återlösningsplanen är vår fullständiga befrielse från Satans makt. Kristus skiljer alltid den botfärdige från synden. Han kom för att omintetgöra djävulens gärningar och han har förordnat att den helige Ande skall ges åt varje ångerfull människa för att bevara henne från synd.

Frestarens medel och makt kan inte anföras som ursäkt för en orätt handling. Satan jublar när han hör Kristi bekännare försöka ursäkta sig med sina karaktärssvagheter. Det är dessa ursäkter som leder till synd. Det finns ingen ursäkt för synd. Ett helgat sinne och ett Kristus-likt liv är något som varje botfärdig, troende kristen kan få uppleva.

En kristen karaktärs ideal är likhet med Kristus. Liksom Människosonen var fullkomlig i sitt liv, så skall hans efterföljare vara fullkomliga i sitt liv. Jesus blev lik sina bröder i allt. Han blev människa, såsom vi är människor.... Hans sätt att leva {karaktär} skall bli vårt." Vändpunkten, sid. 306-307

"Genom tron [på Kristus] kan varje brist i karaktären utfyllas, varje syndens orenhet avtvättas, varje fel kan rättas till och varje god böjelse och förmåga kan utvecklas." Löftestiden, s. 527

"Ingen behöver vara rädd för att han inte inom sin sfär skall kunna uppnå denna karaktärens fullkomlighet. Genom Kristi offer har det gjorts möjligt för den troende att uppnå allt som hör till liv och gudaktighet. Gud uppmanar oss att vara fullkomliga. Han framställer för oss som exempel Kristi väsens egenskaper. I sin ödmjukhet som fullkomnades av ett liv i ständig kamp mot det onda, visade Frälsaren att människor genom samarbete med gudomen här i livet kan uppnå en fullkomlig karaktär. Vad Kristus gjorde i detta avseende är Guds försäkran till oss, att också vi kan vinna en fullständig seger." Samma, s. 498

"De, som övervunnit världen, jaget och djävulen, blir de utvalda, som får ta emot den levande Gudens insegel. De, vars händer inte är rena, vars hjärtan inte är äkta, kommer ej att ta emot den levande Gudens insegel. De, som planerar synd och utövar den, kommer att förbigås. Endast de som, i sin hållning inför Gud, ångrar och bekänner sina synder under den stora, avbildande Försoningsdagen, kommer att godkännas och tecknas som värdiga Guds skydd. Namnen på dem, som orubbligt räknar med och väntar på samt vakar efter sin Frälsares ankomst - uppriktigare och med större längtan, än de som väntar på gryningen - kommer att räknas till de beseglade." Testimonies to Ministers, s. 445

Johannes Uppenbararen tog emot Kristi sinnesart och Guds kraft. Han blev en sinnebild av, vad Gud förmår göra med syndare, när de ger viljan till Jesus. Se Vägen till Kristus, sid. 31, 37, 45

"I aposteln Johannes' liv förverkligades sann helgelse. Under de år som han stod i nära gemenskap med Kristus, varnade och förmanade Frälsaren honom ofta. Johannes tog emot och rättade sig efter dessa tillrättavisningar. När Guds väsens egenskaper uppenbarades för Johannes såg han sina egna brister. Denna uppenbarelse gjorde honom ödmjuk. Dag efter dag såg han kontrasten mellan sitt häftiga lynne och Jesu mildhet och fördragsamhet. Han lyssnade till Jesu undervisning om ödmjukhet och tålamod. Dag efter dag drogs han närmare och närmare Jesus till dess att hans eget jag undanträngdes av kärleken till hans Mästare. Den kraft och mildhet, det majestät och den ödmjukhet, den karaktärsstyrka och det tålamod han såg i Guds Sons dagliga liv fyllde honom med beundran. Han överlämnade sitt snarstuckna och ärelystna sinnelag åt Kristi omskapande kraft, och hans karaktär förvandlades." Löftestiden, s. 521

Denna erfarenhet avvisade ledarna och lekfolket 1888. Gud avslöjar deras avvisande i följande uttalanden:

"Budskapet vi fick av A.T. Jones och E.J. Waggoner är Guds budskap till Laodicea-församlingen, och ve den, som bekänner sig tro på sanningen, men som ändå inte återspeglar Gud inför andra." Letter S24, 1892; Ellen G. White 1888 Materials, s. 1052

"Efter mötet i Minneapolis har jag såsom aldrig förr sett Laodicea-tillståndet. Jag har hört Guds åthutning framföras till dem, som känner sig så nöjda, men som ej vet om sin andliga fattigdom.... De, som inser sitt behov av ånger gentemot Gud... erkänner sin synd att ha avvisat det ljus, som himmelen så nådefullt har sänt dem, och vänder ryggen åt den synd, som bedrövat och förolämpat Guds Ande." Review and Herald, 26. Augusti, 1890

"Guds Ande lämnar många av Hans folk. Många har trätt in på mörka, hemliga stigar, och somliga kommer aldrig att återvända. De kommer att snubbla vidare mot undergången. De har frestat Gud, de har avvisat ljus.... De har inte bara vägrat att ta emot budskapet, utan de har hatat ljuset. Dessa personer har bidragit till själars förtappelse. De har ställt sig själva mellan himmelens ljus och folket." Testimonies to Ministers, sid. 90-91

"Jag önskar varna dem, som i åratal kämpat emot ljuset och omhuldat oppositionens anda. Hur länge tänker Ni avsky och håna Guds rättfärdighets budbärare?... Jag har inga lena ord åt dem, som så länge stått som falska vägvisare, pekande ut fel riktning. Om Ni förkastar Kristi utsedda budbärare, förkastar Ni Kristus.... Jag bönfaller Er nu om, att Ni skall ödmjuka Er och sluta med Ert envisa motstånd mot ljuset och bevisen." Samma, sid. 96-98

"Jag menar, att äldstebroder A.T. Jones borde delta vid våra stora lägermöten, och utlägga för vårt folk, liksom för utomstående, det dyrbara ämnet tron och Kristi rättfärdighet. Detta ämne innehåller en flod av ljus." Letter 1, 1889; Manuscript Release 895

"Aldrig tidigare i mitt liv har jag arbetat mera direkt under Guds Andes behärskande inflytande. Gud gav mig mat i rätt tid åt folket, men de förkastade den, ty den frambars ej genom precis den kanal och på det vis, som de skulle ha önskat. Äldstebröderna Jones och Waggoner framställde dyrbart ljus för folket, men fördomar och otro, avundsjuka och onda antaganden spärrade deras hjärtedörrar.

Man vägrade låta något från denna källa komma in i sinnet." Letter 14, 1889; Ellen G. White 1888 Materials, sid. 308-309

"Oh, att alla, som följde felaktiga stigar vid det betydelsefulla mötet i Minneapolis, och känt sig bli insnärjda av samme ande, ville släppa in himmelens ljus i själen.... Oh, att de, innan det är för sent att rätta till det onda, ville bekänna i enrum med Gud, som ser i lönnkammaren de planer och bristfälligheter samt synder hos det, som gjort att Jesus skämts för att kalla dem för bröder! Tänk, att hata Jesus Kristus i form av Hans heliga!" Manuscript Release 133, s. 17, 1895

"Herren har kallat på Sitt folk. På ett synnerligen slående sätt har Han visat Sin gudomliga närvaro. Men budskapet och budbärarna har ej tagits emot, utan avvisats.... Genom att förkasta budskapet, som gavs i Minneapolis, begick människor synd. De har begått en långt värre synd, genom att i åratal bära på samma hat mot Guds budbärare, genom att stöta ifrån sig den sanning, som den Helige Ande har sökt att inpränta.... Ljus från Guds tron har länge motarbetats som något anstötligt. Det har betraktats som mörker och omtalats som fanatism, som något farligt att akta sig för." MS 30, 1890; Ellen G. White 1888 Materials, sid. 913, 915

"Inga fler ömsinta maningar, inga bättre tillfällen kunde ges dem för att de skulle göra det, som de borde ha gjort i Minneapolis.... Den tid kommer, när många kommer att vara villiga att göra vad som helst, ja, allt, för att få ett tillfälle att höra den maning, som de förkastade i Minneapolis." Letter O 19, 1892; Ellen G. White 1888 Materials, s. 1030

"Vi vet, att broder [A.T.] Jones har erhållit budskapet för denna tid - mat i rätt tid åt Guds svältande hjord,... himmelens budskap.... De [motståndarna] kommer att tillfrågas i domen... Då bevis lades till bevis, varför ödmjukade Ni inte då Era hjärtan inför Gud, och ångrade Ert förkastande av det nådens budskap Han sänt Er?" Letter, 9. Januari, 1893

Vi har förkastat den tredje ängelns budskap; därför saknar vi kraft, att avsluta Guds verk.

Låt oss gå vidare i ett mera noggrant studium av de tre änglarnas budskap, som vi stundom benämner "sanningen", "den nuvarande sanningen". 2 Petr. 1:12 {KJV}. Med detta uttryck menar vi helt enkelt Guds bestämda uppenbarelse för en bestämd kristid. Noa, Moses, Elia, Johannes Döparen, reformatorerna, John Wesley, William Miller och andra förkunnade varsitt bestämt budskap för sina samtida. Vi tror att adventisterna, genom Guds försyn, har gjorts till förvaltare av en "nuvarande sanning". "Adventrörelsen" är en avgjord, profetisk uppfyllelse på flera sätt: genom tidpunkten för sin tillblivelse, genom erfarenheten vid sin tillblivelse, genom budskapets innehåll och genom omfattningen av dess utbredande. Se Upp. 10:1-11; 14:6-12; Matt. 24:14. Och detta ödmjuka folk, denna "lilla hjord", dessa uppriktiga sanningssökare, anförtrodde Gud, då tiden för Honom att verka var inne, ett budskap att förkunna under denna mansålder i hela världen.

Budskapet i Sanning och Evangelium

Detta budskap är profetiskt. Icke desto mindre är det historiskt. Dess evangeliska budskap är bara en del av det eviga evangeliet hos all uppenbarad, kristen sanning genom alla tider, ehuru kulmen på budskapet. Det låter den trons fackla, som Guds folk från århundrade till århundrade har överlämnat mitt i ovetandets och irrlärornas samt syndens mörker, lysa som allra klarast. Alltså kommer till dess standar att dras alla Kristi barn, oavsett namn eller samfund. "De rättfärdigas stig är lik gryningens ljus, som växer i klarhet, till dess dagen når sin höjd". Ords. 4:18

Alla tidigare "nuvarande sanningar" har lett fram till detta. Det budskap, som kallat oss ut, och vilket vi skall frambära, är kallet till en fullständig omvandling, "så att I icke stån tillbaka i fråga om någon nådegåva, medan I vänten på vår Herres, Jesu Kristi, uppenbarelse." 1 Kor. 1:4-8. Det är himmelens sista inbjudan till bröllopet (Matt. 22:1-14), ty enligt Upp. 14:14 skall Kristus komma och evigheten börja, när detta budskap framförts.

Det är ett sällsamt och betydelsefullt faktum att, förutom detta ödmjuka och enkla folk känt som sjundedags-adventister, finns det ingen annan religiös grupp, som utbreder detta budskap, i dess sammanhang och helhet. Det är hela vår grundval. Detta budskap, historiskt som profetiskt, bär med sig någonting alltigenom utmärkande för vår dag - en betoning, en understrykning, ett perspektiv, som gör det unikt.

Vad menar vi med "budskapet"? När vi säger "de tre änglarnas budskap", avser vi, förstås, det trefaldiga budskapet i Upp. 14:6-12. Ty de tre änglabudskapen bygger på varandra; det första utgör grund för det andra och det första och det andra bär upp det tredje. I denna turföljd började de att förkunnas; men varken det första eller det andra har upphört att förkunnas tillsammans med det tredje. Se Testimonies, Band 8, s. 197. De, som godtar det första, skall förkunna det andra, och de, som lyder det andra, skall delge det tredje.

Vi känner till det förstas lärosatsmässiga innehåll: helgedomens rening, den förundersökande domen, Guds lag som rättesnöre i domen, tillbedjan av en allsmäktig och personlig Skapare i en utvecklingslärans tid, och vårt godtagande av minnesmärket över Hans skaparmakt - tecknet på vår undersåtliga tro och lydnad under Honom i Sabbaten.

Vi känner till det andras lärosatsmässiga innehåll: tillkännagivandet av Babylons moraliska fall - ett namn för avfall ända sedan Babels dagar. Det är ett kyrkosystem, vilket upphöjer människan i Guds ställe, förkunnar människobud som läror, upphäver Guds Ord och lag genom sin sedvänja. Det är en kyrka, som svikit sitt trohetslöfte som Kristi brud, den är drucken av världslighetens vin och har en ohelig pakt med staten.

Vi känner till det tredjes lärosatsmässiga innehåll: den sista stridsfråga, som världen kommer att ställas inför. Det innebär valet mellan sant och falskt och de motsatta tecknen på tro och lydnad samt kristiden, när Babylon skall tyckas vara på sin topp, när vilddjurets avbild skall införas och vilddjurets märke genomtvingas. Att hellre lyda Gud, än människor vid den tiden, kommer att betyda att man förlorar allting världsligt, men vinner allting evigt.

Allt det här är vi medvetna om. Likaså att detta trefaldiga budskap församlar kvarlevan från alla riken, alla raser, alla trosinriktningar, "åt Herren ett välberett folk." Se Jes. 11:11; Jer. 23:3; Luk. 1:17. Det grekiska ordet för Kristi församling är "ecclesia", vilket betyder de "utkallade" - människorna kallade ut ur mörkret och in i ljuset, ut ur lögnen och in i sanningen, ut ur det andliga Egypten och in i det himmelska Kanaan, ut ur det andliga Babylon och in i det Nya Jerusalem, ut ur denna sönderfallande värld och in i det eviga riket. Se 1 Petr. 2:9; 1 Joh. 2:15-17; 2 Kor. 6:17-18. Den Helige Ande identifierar dem ytterligare: "Här gäller det för de heliga att hava ståndaktighet, för dem som hålla Guds bud och bevara tron på Jesus.'" Upp. 14:12. Det är dessa, som kallas ut till församlingen genom detta budskap; det är de, som har "vunnit seger över vilddjuret, med dess bild"; de, som står "ostraffliga inför Guds tron". Upp. 15:2; 14:5 {sista ur KJV}

Om detta budskap utgör vårt lärosatsmässiga berättigande som ett folk, vad för ett slags folk har det då andligen gjort oss till? Passar överskriften? Och om inte, varför inte? Får jag visa på svaret?

"Även ibland dem, som påstår sig tro på det, är det få som begriper den tredje ängelns budskap. Ändå är detta budskapet för vår tid. Det är sanningen för vår tid. Men hur få är det inte, som tar till sig detta budskap i hela dess omfattning!" MS 15, 1888; Ellen G. White 1888 Materials, sid. 165-166

Får jag härmed försöka, att beskriva "hela dess omfattning"? Hur kan vi rätt undervisa andra härom, om vi, som adventister, inte förstår det? Vad är hela dess bredd, dess mera omfattande, djupare innebörd?

Johannes kallar det för "det eviga evangeliet". Upp. 14:6 {KJV}. Evangeliet är en "Guds kraft till frälsning" {Rom. 1:16}. Vid tidens slut är det berättelsen om "Lammet slaktat från världens begynnelse". Upp. 13:8 {KJV}. I mottagaren utvecklar det "Jesu tro". Upp. 14:12 {KJV}. Det är inget kallt, teologiskt budskap. Det är inget lagträldomens budskap. Det är ett budskap, som sjuder av andlig kraft. Det är först och främst ett budskap om rättfärdighet genom tro på den segerrike Kristus.

Då sjundedags-adventister hade förlorat detta ur sikte, sände Gud, i Sin stora barmhärtighet, till Sitt folk ett budskap avsett att rätta till och ändra på deras inställning.

"Det kallade människorna att motta Kristi rättfärdighet, som uppenbaras i lydnad för alla Guds bud.... Åt Honom är given all makt, för att Han må utdela rika gåvor till människorna, tilldelande hjälplösa, mänskliga varelser den oskattbara gåvan - Sin egen rättfärdighet. Detta är budskapet som Gud bjudit oss att ge världen. Detta är den tredje ängelns budskap, som skall förkunnas med hög röst och åtföljas av Guds Andes utgjutande i större mått....

Budskapet om Hans nåds evangelium skulle ges till församlingen i klara och entydiga ord, så att världen ej längre skulle säga att sjundedags-adventister talar om lagen, lagen, men icke undervisar om eller tror på Kristus." Testimonies to Ministers, s. 92

Tappas denna poäng bort, tappas allting bort. Ty Kristi rättfärdighet - som tillräknas den troende - är dennes enda "anspråk på himmelen"; och den Kristi rättfärdighet, som bibringas den troende, är dennes enda "lämplighet för Guds rike". Se Vändpunkten, s. 295

Låt oss nu raskt undersöka en del av de utmärkande lärosatser, som är grundläggande för de tre änglabudskapen.

Den första Ängelns Budskap

Vad är den bärande sanningen i budskapet om den himmelska helgedomen och dess nu pågående rening? Det är, att Jesus, vår store Överstepräst, står framför nådens tron - Jesus, genom vars försoningsblod våra synder utplånas.

Vilken av oss förmår se anteckningarna, som granskas i den nu pågående, förundersökande domen? Jo, den, vars överträdelse är förlåten och vars synd sonats, samt vars Sakförare inför Domaren är "Jesus Kristus, som är rättfärdig". Se 1 Joh. 2:1-2. Varför båtar Hans vädjan för oss då? Därför att Han, Faderns Son, blev vår Ersättare. Han är vår Borgensman. Han blev gjord till "synd, på det att vi i honom må bliva rättfärdighet från Gud." 2 Kor. 5:21

"Jesus betalade allt, för allt Honom jag har att tacka;

Synden hade lämnat en blodröd fläck;

Han gjorde den ren som snö."

The Church Hymnal {SDA-samfundets egen psalm- och sångbok i USA, som ej framtagits tillsammans med de fallna kyrkorna!}, s. 527

Varje spår av våra synder kommer att suddas ut för evigt ur himmelens böcker.

Guds lag, vilken är rättesnöret i domen (Jak. 2:10-12), kom inte Herren för att upphäva, utan för att uppfylla. Matt. 5:17-19. Lagöverträdelse medför död. 1 Joh. 3:14; Rom. 6:23. Hans död å våra vägnar bevisade dess oföränderlighet, precis som Han med Sin fullkomliga åtlydnad av lagen i Sitt liv visade, att den genom Hans nåd går att hålla. När vi öppnar hjärtedörren för Honom, skriver Han lagen i våra hjärtan. Således har lagen "fått sin ände i Kristus till rättfärdighet för var och en som tror." Rom. 10:4. "Ty det som lagen icke kunde åstadkomma, i det den var försvagad genom köttet, det gjorde Gud, då han för att borttaga synden sände sin Son i syndigt kötts gestalt och fördömde synden i köttet. Så skulle lagens krav uppfyllas i oss, som vandra icke efter köttet, utan efter Anden." Rom. 8:3-4

Tro på en personlig Skapare - ingen mindre, än Återlösaren (se Joh. 1:1-4, 14) - är en förutsättning för frälsning. Ty "om någon är i Kristus, så är han en ny skapelse." 2 Kor. 5:17

I det fjärde budet finner vi minnesmärket över Skaparen och Hans förmåga, att göra oss till nya skapelser. Det är Hans lags insegel, och tecknet på Hans myndighet. Varför förkunnar och håller vi Sabbaten? Därför att "Människosonen {är} herre också över sabbaten" (Mark. 2:28); därför att Sabbaten är tecknet på Hans avslutade verk, både gällande skapelse och förlossning. Se 1 Mos. 2:1-3; Luk. 23:46, 54-56. Därför att Sabbaten för den troende skulle vara ett tecken för evigt - inte på frälsning genom gärningar, utan på vila i Jesu fullbordade verk, på tro på Hans nåd. Nåden är den frälsande kraften från synden - lagöverträdelse. Läs Ef. 2:8-9; 1 Joh. 3:4.

"Alltså står en sabbatsvila ännu åter för Guds folk. Ty den som har kommit in i hans vila, han har funnit vila från sina verk, likasom Gud från sina." Hebr. 4:9-10. För sjundedags-adventisten är Sabbaten inseglet på rättfärdighet genom tro på den välsignade Jesus.

Ser Du, varför det höga ropet kommer att börja under den korta nödtiden, när vi förkunnar "Sabbaten med större kraft" (Early Writings, s. 85) och att genom detta höga rop kommer "budskapet om Kristi rättfärdighet... att ljuda från Jordens ena ända till den andra"? Vägledning för Församlingen, Band 2, s. 385

Den andra Ängelns Budskap

Sedan Babels dagar, har det världs-babyloniska systemet (hedendom, påvedöme, eller falsk protestantism) ständigt gått ut på självupphöjelse och rättfärdighet genom gärningar.

Tornbyggarna i Babel sade: "'Kom, låt oss bygga en stad åt oss och ett torn, vars spets räcker upp i himmelen, och så göra oss ett namn; vi kunde eljest bli kringspridda över hela jorden.'" 1 Mos. 11:4. Med egna medel skulle de klättra upp till Guds plats. Nebukadnessar, som ämnade bli världsdiktator, sade: "'Se, detta är det stora Babel, som jag har byggt upp... genom min väldiga makt, min härlighet till ära!'" Dan. 4:27. Sammalunda benämns den yttersta tidens Babylon, vars moraliska fall tillkännages i den andra ängelns budskap, "du stora stad". Upp. 18:10. Hennes berusande inflytande har påverkat hela världen, och hon säger: "'Jag tronar såsom drottning... och aldrig skall jag veta av någon sorg.'" Upp. 18:7; se Upp. 14:8. I förutsägelsen i Dan. 7:25 är detta samma makt som, i hädande vanhelgande, skulle föresätta sig, att ändra på Guds tider och lagar; och som, i förutskickelsen i 2 Tess. 2:8, betitlas "den Laglöse". Denne "tager sitt säte i Guds tempel och föregiver sig vara Gud." V. 4

Det hela har sitt ursprung i ormens förförande ord till Eva i lustgården, rörande den förbjudna frukten: "när Ni äter därav... kommer Ni att bli såsom Gud". 1 Mos. 3:5 (RSV). Ormen var ingen annan, än den fallne Lucifer, som, i Jes. 14, kallas för "konungen i Babel" (v. 4), och vars program för ursprunglig olydnad och lurendrejeri, avfall och uppror tillkännages så här dramatiskt: "'Jag vill stiga upp till himmelen, högt ovanför Guds stjärnor vill jag ställa min tron; jag vill sätta mig på gudaförsamlingens berg längst uppe i norr. Jag vill stiga upp över molnens höjder, göra mig lik den Högste.'" Vers. 13-14. Märk de fyra självhävdande "jag". {Lucifer fikade efter Guds maktställning, icke efter Hans karaktär.}

I motsats till denna filosofi och detta program för att tillskansa sig Guds ställning, har vi den gamla, gamla berättelsen om Gud, som blev människa, En, som gjorde avkall på himmelen på grund av skapta varelser, som syndat emot Honom, som "utblottade sig själv, i det han antog tjänare-skepnad", som "ödmjukade sig och blev lydig intill döden, ja, intill döden på korset." Fil. 2:7-8

Berättelsen handlar om En, som inför lagbrytare upphöjde lagen och visade, att den var oåterkallelig (Matt. 5:17-19), höll Sin Faders bud (Joh. 15:10), och som ändå bar våra synder "i sin kropp upp på korsets trä, för att vi skulle dö bort ifrån synderna och leva för rättfärdigheten". 1 Petr. 2:24. Han "blev behandlad såsom vi förtjänar, för att vi skulle kunna bli behandlade såsom han förtjänar. Han blev dömd för våra synder, som han inte hade någon del i, för att vi skulle kunna bli rättfärdiggjorda genom hans rättfärdighet, som vi inte hade någon del i." Vändpunkten, s. 22

Berättelsen handlar om En, från vars av smärta förvridna läppar i en annan trädgård, icke Eden men Getsemane, kom självförnekelsens och inte självupphöjelsens ord: "Dock icke såsom jag vill, utan såsom du vill!'" Matt. 26:39. Denna självförnekandets lydnadsstig utgör Jesu tro. Det fortlöpande uppgivandet av viljan till Honom är hemligheten bakom den kristnes seger. "Jag är korsfäst med Kristus, och nu lever icke mer jag, utan Kristus lever i mig; och det liv, som jag nu i lever i köttet, det lever jag i tron på Guds Son, som har älskat mig och utgivit sig själv för mig." Gal. 2:19-20

Ut ur ett moraliskt fallet Babylon kallas människor in i den andra ängelns budskap - ut ur varje samfundsbyggnad vilande på självrådighetens, självrättfärdighetens, självförhärligandets sand, ut ur varje plan på frälsning genom gärningar, ut ur varje ersättning för allena Kristus, ut ur världens eller hjärtats Babylon, ut ur den andliga otuktens vin och ned i bägaren innehållande det nya förbundet i Kristi blod.

Den tredje Ängelns Budskap

Den tredje ängelns budskap är den fruktansvärdaste varningen i hela den Heliga Skrift. Varningen är så fruktansvärd eftersom Guds kärlek till mänskligheten är så väldig. Han vill icke, att någon skall gå förlorad. Detta budskap, vilket bygger på det första och det andra, är Guds sista maning till människorna. Det ställer det sista mänskosläktet inför den entydiga och slutliga stridsfrågan, vilken har nått sin kulmen. Det är Elia-budskapet, som skallar från altaret på Karmel-berget: "Är det HERREN, som är Gud, så följen efter honom; men om Baal är det, så följen efter honom.'" 1 Kon. 18:21. Det är Frälsarens röst, som tillkännager: "Den som icke är med mig, han är emot mig". Matt. 12:30

Alla människor måste nu välja mellan vilddjuret och dess avbild, eller Kristus och Hans avbild i hjärtat. Vi måste välja mellan vilddjurets märke och Guds insegel. Vi säger, att det står mellan en falsk Sabbat och en sann; mellan det yttre tvånget hos en Söndags-lag och den inre övertygelsen om Sabbaten i Guds lag. När prövningen stundar, kommer vi att fullt ut vara likformiga mot Gud eller vilddjuret.

"De, som mottar den levande Gudens insegel och blir beskyddade under nödens tid, måste helt återspegla Jesu avbild." Early Writings, s. 71

"Nu är beredelsens tid. Gud sätter aldrig sitt insegel på en oren människa, inte på den som är ärelysten och älskar världen. Det ges heller aldrig åt människor med falsk tunga och svekfullt hjärta. Alla som får inseglet måste vara utan fläck inför Gud - redo för himmelen. Vägledning för Församlingen, Band 2, s. 72

Att vara Honom lik till karaktären, fylld av Hans Ande, betyder att vara redo att lida och, liksom Paulus, säga: "Ty det är för hans skull, som jag har gått förlustig alltsammans och nu räknar det såsom avskräde, på det att jag må vinna Kristus och bliva funnen i honom, icke med min egen rättfärdighet, den som kommer av lag, utan med den rättfärdighet, som kommer genom tro på Kristus, rättfärdigheten av Gud på grund av tron." Fil. 3:8-9

Det eviga evangeliet, de tre änglabudskapen i sanning, förlåtelse och helgelse samt rättfärdighet genom tro, är segerbudskap genom Kristus och den Helige Andes kraft. Varje medlem av mänskligheten förmår att bo innanför hägnet, Guds bud. Se Vägen till Mognad, s. 91

Att bli en Mästerelev

"Kristendomen är en vetenskap, som skall bemästras - en vetenskap, som är så mycket djupare, bredare, högre, än någon mänsklig vetenskap som himmelen är högre, än jorden. Sinnet skall tyglas, utbildas, uppövas, ty människan skall tjäna Gud på sätt, som inte är i samklang med inneboende böjelser. Ofta måste ett helt livs övande och utbildning överges, för att man skall bli elev i Kristi skola. Hjärtat måste läras, att bli osvikligt mot Gud. Gamla och unga skall lägga sig till med tankevanor, som låter dem motstå frestelse. De måste lära sig, att blicka uppåt. Grundsatserna hos Guds Ord - principer, som är lika höga som himmelen och som innefattar evigheten - skall förstås i skenet av sina verkningar på vardagslivet. Varje handling, varje ord, varje tanke, skall överensstämma med dessa grundregler.

Ingen vetenskap motsvarar den, som hos eleven uppammar Guds sinnelag. De, som blir Kristi efterföljare, upptäcker, att nya bevekelsegrunder för handlandet skänks dem, nya tankar uppstår och nya handlingar måste bli följden. Men de kan endast röra sig framåt genom att strida; ty det finns en fiende, som alltid bekämpar dem. Han framlägger frestelser, för att få själen att tvivla och synda. Det finns ärvda och uppammade böjelser för ondska, som måste besegras. Aptiten och lidelserna måste ställas under den Helige Andes kontroll. Detta krig slutar icke på denna sida evigheten. Fast det ständigt förekommer bataljer att utkämpa, finns det också värdefulla segrar att vinna. Triumfen över jaget och synden är av större värde, än vi kan förstå." Counsels to Parents, Teachers and Students, s. 20

Pris ske Gud för Hans löfte om seger. När vi tar emot Hans kraft, kommer det för somliga av denna boks läsare att innebära förföljelse för rättfärdighetens skull - att lida hån för att vara fiender till lag och ordning, att hotas och pekas ut, att ställas inför fördomsfulla domare, att kastas i fängelse, att utsättas för ekonomisk bojkott - och, jovisst, somliga kommer att bli martyrer för vår tro, före den sista akten i dramat. Och hur skall jag vara villig, att dö för Kristus, med mindre "att leva, det är för mig Kristus"? Blott om jag är

"Klädd i Hans rättfärdighet allena,

Står jag utan lyte framför Hans tron."

The Church Hymnal, s. 581

Detta är budskapet vi skall bära ut i världen.

"På den fana som Gud har gett oss står det skrivet: 'Här gäller det för det heliga att hava ståndaktighet, för dem som hålla Guds bud och bevara tron på Jesus.' (Upp. 14:12.) Detta är ett tydligt särskiljande budskap". Vägledning för Församlingen, Band 3, s.163

Det upprättar "ett skydd - de tio buden - runt om Hans undersåtar, för att bevara dem från överträdelsens följder." Counsels to Parents, Teachers, and Students, s. 454. Jesus visade oss, vad det menas med att hålla Guds bud - att Kristi sinnesart härigenom återges i oss. Ty i Honom uppenbarades Gud dagligen för dem. Se Men Jag Säger..., sid. 83-85

Detta budskap är ingen teori, utan ett liv.

"Kristendomen... är ingenting, som fästs på utsidan. Den är ett liv ihopflätat med Jesu liv." Testimonies to Ministers, s. 131

"Att bekänna sig till tron och att äga sanningen i själen, är två skilda ting. Blotta vetskapen om sanningen är icke nog. Vi kan ha vetskapen, utan att tankarna ges en ny inriktning. Hjärtat måste omvändas och helgas.... När Guds krav räknas som en börda därför att de går emot ens inneboende böjelser, kan man vara förvissad om, att man ej lever ett kristet liv. Sann lydighet är att handla efter en inre överbevisning. Den kommer sig av kärlek till rättfärdigheten, kärlek till Guds lag. Kärnan i all rättfärdighet är trofasthet mot vår Förlossare. Detta leder oss till att handla rätt, därför att det är rätt - ty rätt handlande behagar Gud." Christ's Object Lessons, sid. 97-98

Emedan vi som individer inte förmår uppvisa för världen en erfarenhet, som vi ej har erhållit, har Kristus, det Sanna Vittnet, sänt oss Laodicea-budskapet i Upp. 3:14-22. Inte förrän eller med mindre vi tar till oss Laodicea-budskapet, förmår vi aldrig upphäva det tredje änglabudskapets höga rop i världen. Vi förmår icke bli delaktiga av särlaregnet. Se Early Writings, sid. 71, 270-271. Avsikten med Laodicea-budskapet är, att en högljudd varning skall riktas mot kvarlevans synder: Självgodhet, självtillräcklighet, självrättfärdighet och självbedrägeri. Emellertid är det även ett budskap om Kristi rättfärdighet. Hemligheten bakom rättfärdighet genom tro, det må vara i Laodicea-budskapet, den tredje ängelns budskap, eller i det höga ropet, är helt enkelt detta: "Kristus i Eder, härlighetens hopp." Vi mottar rättfärdighet, genom att motta Honom. I Laodicea-budskapet - Kristi sista till Sin församling, liksom den tredje ängelns budskap är det sista till världen - ligger den strängaste åthutning, följd av den innerligaste vädjan:

"Se, jag står för dörren och klappar; om någon lyssnar till min röst och upplåter dörren, så skall jag gå in till honom och hålla måltid med honom och han med mig." Upp. 3:20

Förföljelse kommer att drabba alla, som önskar leva gudfruktigt i Kristus. "Så skola ock alla de som vilja leva gudfruktigt i Kristus Jesus få lida förföljelse." 2 Tim. 3:12

Jesus står för dörren och manar varje verklig sjundedags-adventist att förstå, att ställa sig upp och att uppleva de tre änglabudskapen i praktiken - seger i Kristus. Enbart de, som av Jesus köper Hans guld (luttrat i elden), kommer att beseglas (se Testimonies, Band 5, sid. 210-211) och ropa högt åt världen.

"Den tredje ängelns budskap skall upplysa hela Jorden med sin härlighet; men bara de, som i den Mäktiges kraft har stått emot frestelse, kommer att låtas delta i förkunnandet härav, när det utvidgas till det höga ropet. " Review and Herald, 19. November, 1908

Kapitel 4: En verklig Sjundedags-adventist tror på Profetians Ande

Låt oss först i detta viktiga kapitel slå upp 1 Sam. 8:19:

"Men folket ville icke lyssna till Samuels ord, utan sade: 'Nej, en konung måste vi hava över oss."

Du minns väl, att Israels barn hade kommit till Samuel och bett om, att få en kung. I den sjunde versen läser vi dessa ord:

"Då sade HERREN till Samuel: 'Lyssna till folkets ord och gör allt vad de begära av dig; ty det är icke dig de hava förkastat, nej, mig hava de förkastat, i det de icke vilja, att jag skall vara konung över dem." 8:7

Förkastas profeten, förkastas alltså Gud.

Gud försökte förtvivlat, att sköta om statens angelägenheter för landet Israel, liksom den enskildes liv genom Sin profet. Men Guds församlings eländiga historia genom århundradena säger, att man har vägrat följa Guds ledning och i öppet uppror stenat och förföljt profeterna. Se Matt. 23:37-38

På grund av detta ohyggliga uppror, fick deras hus slutligen stå övergivet - de förkastades som Guds församling.

Låt oss studera församlingens uppror i Jeremias dagar, varom vi läser i Jer. 36:1, 7:

"I Jojakims, Josias sons, Juda konungs, fjärde regeringsår kom detta ord till Jeremia från HERREN; han sade:... Kanhända skola de då bönfalla inför HERREN och vända om, var och en från sin onda väg. Ty stor är den vrede och förtörnelse, som HERREN har uttalat över detta folk."

Gud sökte förtvivlat, att förmå församlingen att vända om från sin vandring i världslighet. Eftersom profeten inte kunde besöka församlingen med sitt budskap, dikterade han ett brev för sin skrivare. Denne läste upp Guds budskap vid stadsporten, där folk brukade samlas, likaså i templet. Men så hörde kungen talas om, att Herrens budskap från profeten höll på att läsas upp i templet. Han beordrade att få skriftrullen, som Baruk nogsamt hade nedtecknat profetorden på. Man hade bara läst upp några få ord i hans närvaro, då kungen, i vredesmod, skar sönder Guds budskap med en pennkniv och brände upp det i elden.

Då de vägrade, att följa Guds vägledning för församlingen under den kristiden, ödelades staden och blott en kvarleva i församlingen överlevde. Läs Jer. 38, 39.

Syftande på Jer., kap. 36, fällde Guds profetissa i den yttersta tiden detta uttalande om vår tids församling:

"Detta kapitel är en beskrivning av historiska skeenden, som kommer att upprepas. Måtte alla, som vill ta varning, läsa ingående. (Jer. 36:22-23, 27-28, 32 citerade) MS 65, 1912; The Seventh-day Adventist Bible Commentary, Band 4, s. 1159

Tydligen skulle det efter 1912 komma en dag, när nutidens profetissas ord skulle behandlas som Jeremias blev av Jojakim. Han var församlingens ledare under Jeremias tid.

"Det är Satans plan att försvaga Guds folks tro på Vittnesbörden. Satan vet hur han skall göra sina anfall. Han påverkar sinnena att bli avundsjuka på och missbelåtna med dem som leder verket. Därnäst ifrågasätter han gåvorna, och dessa anses ha ringa betydelse, och den undervisning som ges genom en syn ringaktas.

Därefter följer tvivel på våra viktigaste trosläror, själva pelarna i vår byggnad, sedan tvivel på Bibeln, och så går det vidare ned mot den eviga fördömelsen. När Vittnesbörden som man en gång trodde på, betvivlas och man ger upp tron på dem, vet Satan att de bedragna inte kommer att sluta här, och han fördubblar sina ansträngningar, tills han fått dem till öppet uppror, vilket inte kan hejdas utan slutar i undergång. De bereder sig själva för fullständig villfarelse genom att hysa tvivel och otro beträffande Guds verk, och genom att nära tankar av misstroende och grym avundsjuka. De reser sig upp med bittra känslor mot dem som vågar tala om deras felsteg och förebrå dem deras synder." Vägledning för Församlingen, Band 2, sid. 297-298

Alltså skall dåtidens församlings uppror åter väckas i vår tids församling mot Guds budskap till Hans sista menighet, kvarlevan. Många kommer att resa sig upp mot det oinlindade vittnesbördet, Guds tillrättavisande budskap. Se Early Writings, s. 270; Vägledning för Församlingen, Band 1, s. 65.

"Låt Vittnesbörden dömas efter deras frukt! Vilken anda finns i deras undervisning? Vad har blivit resultatet av deras inflytande? Alla som så önskar kan underrätta sig om frukterna av dessa syner. Under sjutton år (skrivet 1862) har Gud låtit dem överleva och gett kraft i kampen mot Satan och inflytandet av de mänskliga verktyg som varit Satan behjälpliga i hans arbete.

Antingen undervisar Gud sin församling, tillrättavisar henne för det onda och styrker hennes tro, eller gör han det inte. Detta verk är antingen av Gud eller inte. Gud arbetar aldrig i kompanjonskap med Satan. Mitt arbete bär antingen Guds eller fiendens stämpel. Det finns ingen medelväg i denna sak. Vittnesbörden är antingen inspirerade av Gud eller av djävulen.

När Herren uppenbarat sig själv genom profetians Ande har det förflutna, det närvarande och framtiden passerat revy för mig. Ansikten har visats mig som jag aldrig förr sett, och åratal efteråt kände jag igen dem, när jag såg dem. Jag har blivit väckt ur min sömn och tydligt känt igen vad som tidigare framställts för mig. Och jag har vid midnatt skrivit brev, som gått tvärs över kontinenten, och anlänt vid tiden för en kris och därmed räddat Guds sak från stora olyckor. Detta har varit mitt arbete under många år. En makt har drivit mig att påpeka och tillrättavisa orätta ting och förhållanden som jag inte ens hade tänkt på. Är dessa trettiosex års arbete (skrivet 1882) inspirerade ovanifrån eller nerifrån?" Vittnesbörd för Församlingen, Band 2, sid. 296-297

Av fyra huvudskäl har profetians gåva skänkts åt det sista släktets församling.

För det första måste Gud identifiera Sin kvarleva:

"Och draken vredgades än mer på kvinnan och gick åstad för att föra krig mot de övriga av hennes säd, mot dem som hålla Guds bud och hava Jesu vittnesbörd." Upp. 12:17

Således kommer Guds kvarleva ej endast att vara budlydiga, Sabbats-hållare, utan måste även ha den största gåvan ibland sig, Profetians Ande.

För det andra inspirerade Gud nedtecknandet av dessa femtiofyra verk till församlingen, för att den inte skulle upprepa den dåtida menighetens historia.

För det tredje skänktes denna gåva, för att församlingen skulle bli bättre utrustad, skolad, utbildad på alla områden att avsluta Guds verk på Jorden.

För det fjärde skänkte Han denna fantastiska gåva, för att gestalta Jesu fullkomliga karaktär i Sitt folk. Därmed skulle de bli redo för odödliggörandet.

Församlingen har aldrig förstått dessa fyra skäl, och därför har vi i stor omfattning åsidosatt Guds budskap genom sin profetissa. Det har fört oss in i samma avfall och uppror som dåtidens menighet. Ringaktas Guds tillrättavisningar och budskap, avvisas de.

"Om Gud har givit mig ett budskap att framföra till Hans folk, kämpar inte de, som vill hindra mig i arbetet och försvagar folkets tro på dess sanning, mot redskapet, utan mot Gud. Det är ej redskapet, som Ni skymfar och hånar, utan Gud, som har talat till Er genom dessa varningar och förebråelser. Människor kan knappast vara oförskämdare mot Gud, än genom att nonchalera och förkasta de ombud, som Han utsett till att leda dem." Testimonies, Band 5, s. 680

Försummelse av Vittnesbörden

"Det är icke endast de, som öppet förkastar Vittnesbörden, eller som när tvivel angående dem, som är farligt ute. Att sätta sig över ljuset, är att förkasta det." Samma ställe

Gud brukade den Helige Ande till att inspirera Ellen Whites skrivande. De, som åsidosätter och förkastar Guds vägledning, har gjort oss uppstudsiga mot allt det, som Gud har ombett denna församling att göra på fem huvudsakliga områden: 1. Utbildning 2. Läkarmission 3. Förlagsverksamhet 4. Evangelisering 5. Hälsa. Vilken tragedi!

Hur lyder samfundets inställning utåt sett mot Profetians Ande: Var Ellen White en äkta Guds profet?

Är samfundets offentliga hållning i dag densamma som före fru Whites död? Eller är vi förvirrade, därför att samfundets officiella inställning är en sak, medan hållningen hos så många inom församlingen är en helt annan? Å ena sidan betraktar somliga syster Whites skrifter som Adventist-Bibeln, eller åtminstone som en andra Bibel; å andra sidan anser somliga dem endast vara lika inspirerade som de av våra bästa skribenter i dag, deras betydelse jämställs med rekommendationer från ett Generalkonferens-möte. Å ena sidan godtar en del hennes skrifter som inspirerade ord-för-ord. Andra tänker: "Denna gudaktiga och högst ovanliga kvinna levde och dog för drygt sjuttio år sedan; hennes enkoma råd behövdes väldigt väl då av en ung och växande rörelse; men tider och förhållanden har storligen ändrats sedan hennes död."

Vi vet också, att vissa personer t.o.m. harmas över Vittnesbörden, eftersom de verkar göra människor "radikala". De säger, att Vittnesbörden har nyttjats som "klubba" genom att enstaka stycken ryckts loss; eller för att stödja någon punkt, där man tycker annorlunda; och att varje fanatiker och avvikare från samfundet grundar sina självrättfärdiga fördömelsebudskap på utdrag ur Profetians Ande. "Var snäll säg oss, vad Du anser om fru E.G. Whites skrifter", säger man.

Översikt av Guds Gåva till Kvarlevan

Låt oss granska Bibelns grundval för Profetians Ande inom kvarlevans församling.

1. Andliga gåvor utdelades i församlingen vid Kristi himmelsfärd. Ef. 4:8-11

2. Framträdande ibland dessa var profetians gåva. 1 Kor. 12:28; 14:1

3. Denna gåva kom till användning i den nytestamentliga församlingen. Apg. 2:17-18; 21:8-12

4. Den skulle komma att brukas ånyo i den yttersta tidens församling. 1 Kor. 1:4-8; Upp. 12:17

5. Den kallas både för "Profetians Ande" och "Jesu vittnesbörd". Upp. 12:17; 19:10

6. I hela Bibeln förknippas denna gåva med budlydnad. Ords. 29:18; Jes. 8:16, 20; Joh. 14:15

Vad är den uttalade avsikten med denna gåva till församlingen?

1. Att vägleda och bevara den. Ords. 29:18; Hos. 12:13

2. Att bygga upp och ena den i tro och erfarenhet. Ef. 4:11-13

3. Att siare (se-are) skall skänka andlig urskiljningsförmåga. 1 Sam. 9:9

4. Att vara Församlingsöverhuvudets språkrör inför kroppen. 2 Mos. 4:12; Jer. 1:6-7

5. Att uttala det oinlidade budskapet, såsom Johannes Döparen. Luk. 7:27-28

6. Att förutsäga kommande händelser, såsom Johannes Uppenbararen. Upp. 1:1-3

Låt oss beskriva, hur sanna profeter känns igen ibland de falska.

1. Genom att deras förutskickelser är sanna, eller falska. 5 Mos. 18:22

2. På sin inställning till Gud-människan Kristus Jesus som Återlösare. 1 Joh. 4:1-3

3. Genom deras frukt (inverkan genom deras liv och läror). Matt. 7:20

Det vi skall överväga är helt enkelt: Motsvarade fru White dessa fordringar? Om hon motsvarade dessa krav, väljer man en stig in i blindhet och mörker, genom att förbise de genom henne givna råden; ty "där profetia icke finnes, gå människorna under." Ords. 29:18 {KJV}. Om hon motsvarade fordringarna, välsignas den hörsamme: "tron på hans profeter, så skolen I bliva lyckosamma.'" 2 Krön. 20:20

Vi måste välja

Genom denna kvinnas liv, arbete och skrifter ställs vi inför ett fantastiskt alternativ. För det första: om hon icke var Guds budbärarinna till detta folk, då är icke Sjundedags-adventiströrelsen från Gud. Då var fru White en bedragerska och således en Satans hantlangerska. Alltså leds alla vi blinda av den blinda ned i självbedrägeriets dike, för vidare färd till helvetet.

Det andra alternativet är helt enkelt det, att genom Guds stora nåd har sjundedags-adventister haft ibland sig en profetisk tjänarinna tack vare en anmärkningsvärd, osjälvisk och Kristus-inriktad kvinna, Ellen G. White. Detta har skett, för att hålla dem trogna mot Gud och det skrivna Ordet. På sitt eget vis, och tvärt emot alla mänskliga planer och uträkningar, valde och kallade samt använde den Helige Ande detta mänskliga verktyg, för att ena och grundfästa detta folk. Jag hävdar, att denna sjuttioåriga tjänst utfördes på ett sätt, och har burit en sådan frukt, att den endast kan ha tillkommit under "inspiration". (Vi använder ordet "inspiration" i betydelsen förutseende, insikt, klokhet och vägval bortom mänsklig förmåga och utbildning.)

Vi tvingas välja mellan dessa alternativ därför att, under Guds ledning, svarar hennes inflytande mer än någon annans, levande eller död, för sjundedags-adventisternas utveckling, efter den Stora Missräkningens år 1844 hjärtesorg och förvirring, till en världsvid rörelse räknande dryga fyra millioner anhängare {skrivet omkring 1984}. Genom ett långt livs utomordentliga och självuppoffrande tjänande, "talar hon, trots att hon är död" fortfarande kraftfullare, än någon levande ledare.

Hon har vilat i mer, än sjuttio år {2002: 87 år}, men hennes skrifter lever och talar till hjärtat såsom intet annat, utom Bibeln. I häftet "The Writing and Sending Out of the Testimonies to the Church" {"Författandet och Utbredandet av Vittnesbörden för Församlingen"} säger hon: "Omfattande ljus har getts åt vårt folk under denna, yttersta tid. Oavsett om jag får leva, kommer mina skrifter att ständigt tala, och deras verk skall fortskrida lika länge, som tiden ännu finns till." Selected Messages, Bok 1, s. 55

Hennes profetiska Tjänsts Plats inom Församlingen

Ändå var aldrig fru White ordförande inom samfundet, eller styreskvinna däri. Hon har aldrig varit adventismens motsvarighet till Mary Baker Eddy, eller Joseph Smith, eller Aimee Semple McPherson. Hennes uppdrag kom ej från människor, ej heller från henne själv, utan från Gud. Hon varken kallade sig för, eller betraktade sig som, "grundare" eller "apostel". Hon föredrog att helt enkelt benämnas "budbärerska", eller "Herrens tjänarinna", snarare än "profetissa".

"Under predikan [i Battle Creek, den 2. Oktober, 1904] sade jag, att jag inte påstod mig vara profetissa. Somliga förvånades över detta uttalande, och eftersom mycket har sagts härom, tänker jag ge en förklaring. Andra har kallat mig för profetissa, men jag har aldrig lagt mig till med den titeln. Jag har ej känt det som min plikt, att benämna mig så. De, som kavat menar sig vara profeter i vår tid, är ofta en skam för Kristi sak.

Mitt arbete innefattar mycket mer, än detta namn anger. Jag betraktar mig själv som budbärerska, anförtrodd med Herrens budskap till Hans folk." Samma, sid. 35-36

"Mitt uppdrag omfattar en profets verksamhet, men det slutar ej med detta. Det innesluter mycket mera, än spridarna av otrons utsäde kan begripa." Samma, s. 36; se även sid. 34-35

Hennes arbete översteg en profets. Moses ansågs av Kristus vara mer, än en profet (se 4 Mos. 12:5-8), vilket också gällde Johannes Döparen. Se Matt. 11:9-11

Ellen Whites femtiofyra verk med inspirerad vägledning är beviset för detta ovanliga förhållande till Gud. Hon var mer, än en profetissa. Hon var en ödmjuk, blyg flicka på sjutton år, då Gud kallade henne. Hon bad om, att få slippa kallet på grund av sin ungdom, bristande utbildning, skröpliga hälsa, rädsla för att såra andra, då hon skulle framföra Guds tillrättavisningar, liksom fruktan för att kunna bli "uppblåst" på grund av sin gåva. Både andra och hon själv beskrev henne som "den svagaste av de svaga".

Under hela sitt liv var hon, i sig själv, endast som övriga troende. Hon kände behovet av, att söka Guds ledning i sitt eget liv. Det gör varje troende, när han inser sin mänskliga svaghet. Hon hade stunder av egen smärta och sorg. Hon ansåg aldrig sitt omdöme vara ofelbart, och stundom då hon tvingades avge sin åsikt, visade Guds Ande henne att hon hade fel. Hon var fullständigt medveten om skillnaden mellan henne som person och redskap åt Anden. Hon förlorade aldrig sin personliga ödmjukhet, eller medvetenhet om fullständigt beroende av Jesus Kristus.

I en förklaring angående "gåvan" genom henne skriver James White:

"Hade fru White besparats det slag, som gjorde henne till krympling i barnaåren; hade hon i full hälsa och kraft vuxit upp till kvinna och fullbordat en utbildning (hon önskade det som flicka); och hade hon trätt fram inför människorna under dessa gynnsamma omständigheter som talare och skribent, skulle vår tids skeptiker, som så raskt griper tag i invändningar, ha prisat henne själv för verket,... och inte ha hyllat Gud, för att Han använt ett enkelt redskap till att tydligt visa sin härlighet. Pauli ord stämmer in här: 'Ty betänken, mina bröder, huru det var vid eder kallelse: icke många som voro visa efter köttet blevo kallade, icke många mäktiga, icke många av förnämlig släkt. Men det som för världen var dåraktigt, det utvalde Gud, för att han skulle låta de visa komma på skam. Och det som i världen var svagt, det utvalde Gud, för att han skulle låta det starka komma på skam. Och det som i världen var ringa och föraktat, det utvalde Gud - ja, det som ingenting var - för att han skulle göra det till intet, som någonting var. Ty han ville icke, att något kött skulle kunna berömma sig inför Gud.'" Life Sketches, s. 326, 1880 års upplaga, citat från 1 Kor. 1:26-29

Och kanske detta är rätta stället, att lägga märke till att hon, ofta och entydigt, sade, att Adventistsamfundet icke byggde på henne utan på Kristus och Bibeln. Se Matt. 7:24-25; 1 Kor. 3:11. I sin första bok säger hon: "Jag förordar åt Dig, käre läsare, Guds Ord som rättesnöre för Din tro och vandel.... I det Ordet har Gud lovat, att ge syner under de 'sista dagarna'; inte för att ge en ny trons tumregel, utan för sitt folks uppbyggelse, och för att visa tillrätta dem, som förirrat sig från Bibelns sanning." Early Writings, s. 78

Senare skrev hon: "Broder J skapar förvirring, genom att få det att se ut som om det ljus, som Gud har gett genom Vittnesbörden, skulle vara ett tillägg till Guds Ord. Här framlägger han saken i fel belysning. Gud har funnit för gott, att på detta vis leda Sitt folks tankar till Sitt Ord, för att ge dem en klarare förståelse av det." Testimonies, Band 4, s. 246

Om och om igen upprepar hon avsikten med sina skrifter.

"För att män och kvinnor skall stå utan ursäkt, ger Gud entydig och exakt vägledning. Den återför dem till det Ord, som de har försummat att följa." Samma, Band 2, s. 455

"De skrivna vittnesbörden är inte ämnade att ge nytt ljus, utan att ge hjärtat ett levande intryck av de inspirationens sanningar som redan uppenbarats.... Vittnesbörden förringar inte Bibeln, utan upphöjer den och leder tankarna till den, så att sanningen i sin sköna enkelhet skall kunna göra intryck på alla." Vittnesbörd för Församlingen, Band 2, sid. 290, 291

De är, så att säga, Guds hjälpmedel till andlig klarsyn - se-aren eller "siaren" - som tillhandahållits genom Kristi kärlek, för att öppna våra ögon inför det vidunderliga i Ordet. Liksom mikroskopet låter vetenskapsmannen skåda en ny värld, eller teleskopet för astronomen avslöjar eljest osedda härligheter, behöver jag mina Vittnesbörd. Liksom det står på körkortet, att jag skall bära brillor för att köra säkrare, behöver jag mina Vittnesbörd. De låter mig skåda det, som funnits där hela tiden, men som jag, utan hjälp, aldrig kunnat upptäcka.

Tre förbluffande Motsatser

Fru White infriade fysiskt fordringarna för en profet mottagande en syn. Se Dan. 10. Dessa är tvivelsutan viktiga, men för mig har de aldrig tyckts vara av den yttersta vikt. Icke desto mindre motsvarade hon dessa krav. Hon gjorde anmärkningsvärda förutsägelser, som till punkt och pricka slagit in. Se Divine Predictions Fulfilled, av F.C. Gilbert; The Great Second Advent Movement, av J.N. Loughborough; och många andra böcker. Hon hade förmågan, att "skilja mellan andar". (Se nämnda böcker.) Men för min del svarar tre förbluffande motsatser på frågan: Hur kom sig hennes bedrifter, om det inte var för inspirationen?

På grund av en tråkig olycka i barndomen, gick aldrig Ellen White (född Harmon) ut fjärde klass. Men hon blev en författarinna, vars skrifter vida omkring har erkänts som litterära mästerverk. Hon betonade starkt, att hon av egen förmåga aldrig skulle ha kunnat skriva dem. Se Review and Herald, 14. Juni, 1906; likaså 26. Juli, 1906

Ej heller blev kvaliteten på hennes artiklar sämre för att hon skrev så många. Detta förhållande är väsentligt. Hon är författarinna till omkring sjuttio verk (säkerligen flera, än som någonsin alstrats av någon annan kvinna under alla åldrar och kanske alla andra religiösa skribenter under all tid). Ändå trycks hennes böcker, i sin helhet eller avkortade, på drygt ett hundra språk, sjuttio år efter hennes död (och det är väldigt betydelsefullt). Det går inte att läsa dem utan en oemotståndlig övertygelse om deras makt. De är sina egna kreditivbrev.

Beträffande profeter, sanna som falska, sade Frälsaren: "Alltså skolen I känna dem av deras frukt." Matt. 7:20

Somliga kommer att fråga: Fick hon verkligen himmelska uppenbarelser? Varför skulle vi svara? Hon var fullt ärlig i sin tro på sina uppenbarelser. Hennes liv var dem värdigt. Hon uppvisade inget andligt högmod, och hon sökte ingen "snöd vinning". Hon levde och handlade värdigt en profetissa.

Som "olärd" vidarebefordrade hon kunskap till många. Som svag gjorde hon många starka. Som fattig berikade hon många. (Nej, ändra tidsformen hos ovanstående verb från imperfekt till presens. Ty "trots att hon är död, talar hon ännu.")

Ett slutord från den välsignade Bok, som hon alltid upphöjde:

"Där profetia icke finnes, gå människorna under." Ords. 29:18 {KJV}

Om eller när vi som ett folk, eller som enskilda, betvivlar, eller struntar i, eller tappar bort profetian, blir vi i lika hög grad andligen skumögda och förvrängs vår andliga synförmåga. Men om vi "tro på hans profeter, så skola vi bliva lyckosamma." Se 2 Krön. 20:20

Vårt enda hopp om att fullborda Guds verk, är att vi godtar hennes budskap som budskap från Gud, bringar våra liv, vår verksamhet, våra planer och program i samstämmighet med allt det, som Gud gav henne att ge oss, och då kommer vi att uppleva Hans mäktiga verk genom den Helige Ande. Pingstdagen kommer då. De sista händelserna kommer att ske snabbt.

Snart kommer församlingen, under den Helige Andes renande inflytande, att sållas för sista gången. Den stridande församlingen kommer då att bli den segrande församlingen. Se Testimonies, Band 7, s. 219. Låt oss till sist i detta kapitel åter läsa dessa ord från hennes inspirerade penna till oss i denna yttersta timme. Om vi tar till oss Profetians Ande jämte Bibeln som färdledare, skall vi helt visst bli verkliga sjundedags-adventister och stå redo för nödens tid.

"Det är inte många av er, som verkligen vet, vad Vittnesbörden innehåller." Vägledning för Församlingen, Band 2, s. 290

"Ljus har strålat från Hans Ord och från vittnesbörden, och båda har hånats och förkastats. Resultatet visar sig tydligt i vår brist på renhet och hängivenhet samt uppriktig tro." Testimonies, Band 5, s. 217. "Dessa vittnesbörd har icke åtlytts av dem, som bekänner sig att tro på dem, och följden har blivit en väldig avvikelse från Gud, och bortdragandet av Hans välsignelse." Samma, s. 46. "Vantro mot vittnesbörden har stadigt tilltagit i takt med medlemmarnas avfall från Gud." Samma, s. 76

"Det är Satans ständiga mål att hindra detta ljus att nå Guds folk, vilket de i så hög grad behöver under denna sista tids faror." Vägledning för Församlingen, Band 2, s. 293

"Han [Satan] söker med alla till buds stående medel, att få Guds folk att vackla i sin tillit till varningens och åthutningens röst, genom vilken Gud avser att rena församlingen och gynna sin sak." Testimonies, Band 4, s. 211

"Fordom talade Gud genom profeter och apostlar. I vår tid talar han till dem genom sin Andes vittnesbörd. Aldrig tidigare har Herren undervisat sitt folk mera allvarligt än han nu undervisar dem om sin vilja och den väg han vill att de skall vandra." Vägledning för Församlingen, Band 1, s. 527

"Låt intet av det dyrbara ljuset från Guds tron gå förlorat. Det har använts fel och lagts åt sidan såsom varande värdelöst; men det kommer från himmelen och varje ädelsten är ämnad som Guds folks ägodel." Review and Herald, 23. Oktober, 1894

"Där profetia icke finnes, gå människorna under." Ords. 29:18 {KJV}

Kapitel 5: En verklig Sjundedags-adventist är medveten om Fienden

Vetskap om, hur fienden tänker och planerar, är nyckeln till seger på slagfältet. Vår fiende Djävulen har kommit ned till Guds trofasta och trogna folk i stor vrede, därför att han vet att hans tid är kort. Se Upp. 12:12

Märk detta inspirerade uttalande:

"Det verk Satan nu utför i människorna, i församlingen och bland nationerna skulle väcka var och en som studerar profetiorna." Vägledning för Församlingen, Band 2, s. 217

Vår text för detta kapitel är Ef. 6:10-18, Amplified Version:

"Sammanfattningsvis: Var starka i Herren - få kraft genom Er förening med Honom; vinn Er styrka från Honom - den styrka som Hans [omätbara] makt ger. Sätt på Er Guds hela vapenrustning - rustningen åt en tungt beväpnad soldat, vilken Gud tillhandahåller - så att Ni orkar hålla stånd mot Djävulens [alla] strategier och listigheter. Ty vi brottas inte mot kött och blod - vi strider inte bara mot kroppsliga motståndare - utan mot despotismen, mot makterna, mot [de överlägsna andar som är] världshärskarna i detta rådande mörker, mot ondskans andemakter i den himmelska (övernaturliga) sfären. Iför Er därför Guds hela vapenrustning, så att Ni orkar motstå och försvara Er terräng på den onda [farans] dagen, och sedan Ni gjort allt [det, som krisen kräver], stå [upprätta på Er plats].

Stå alltså kvar - försvara Ert område - med sanningens bälte åtspänt kring livet, och iförda redbarhetens och den moraliska rättskaffenhetens samt det sunda gudsförhållandets bröstsköld; samt i förväg skodda [för att möta fienden med säkert fotfäste, snabbheten och beredvilligheten hos] fridens evangelium. [Jes. 52:7.] Lyft upp över allt detta den frälsande trons (täckande) sköld, varmed Ni kan släcka alla den ondes brinnande pilar. Och tag frälsningens hjälm och det svärd, som Anden hanterar, vilket är Guds Ord. Bed alltid - vid alla tillfällen, i varje läge - i Anden, med allt [slags] bön och vädjan. Håll Er till detta ändamål vakna och vaka med bestämd föresats och uthållighet, samt gör förbön för alla de heliga (Guds hängivna folk)."

Under alla kristider, under varje förföljelse- och prövotid, har människor klängt sig fast vid Guds råd i dessa viktiga verser. Nu är det ännu väsentligare för Guds trogna och trofasta, att läsa och lära dem sig utantill, ty vi måste vara medvetna om vår store fiende, Djävulen, vars krigsplan går ut på, att besegra församlingen. Med alla de vapen Gud har givit oss, kommer vi så att gå segrande ur det väldiga slaget om livet i den stora striden.

Det tragiska i detta krisögonblick är, att ledare, pastorer och lekfolk sover. Måtte Gud hjälpa oss nu att bedja och att studera, för att ge våra viljor till vår himmelske General, så att vi blir trogna korsets stridsmän. Vi begriper icke Djävulens krigsplan och vi är icke redo för hans sista, allvarliga utfall mot de trofasta och trogna, församlingen. Tre uttalanden understryker detta faktum:

(1) "Kristi efterföljare känner endast litet av de intriger som Satan och hans härskaror planerar mot dem." Den Stora Striden, s. 507

(2) "Hans vrede tilltar; vi inser inte hans makt." Vägledning för Församlingen, Band 1, s. 107

(3) "Samtidigt som människorna är okunniga om hans verksamhet, är denne vakne fiende hela tiden efter dem." Den Stora Striden, s. 488

Genom inspirationen har Djävulens krigsplan meddelats kvarlevans församling, men aldrig lästs och förståtts.

Satans Snaror

Låt oss gå igenom uttalandet i Testimonies to Ministers, sid. 472-475:

"När Guds folk närmar sig den yttersta tidens faror, överlägger Satan intensivt med sina änglar angående bästa möjliga plan för att krossa deras tro. Han ser, att de allmänna kyrkorna redan vaggats till sömns genom hans förförande makt. Medelst tilltalande spetsfundigheter och lögnens bedrägliga tecken och under, förmår han hålla kvar dem under sitt styre. Därför befaller han sina änglar, att lägga ut snaror främst för dem, som väntar på Kristi andra kommelse och söker, att hålla Guds bud.

Den store bedragaren säger: 'Vi måste iaktta dem, som drar människornas uppmärksamhet till Jehovas sabbat; de kommer att få många att inse Guds lags krav; och samma ljus, som uppenbarar den sanna sabbaten, visar också på Kristi tjänst i den himmelska helgedomen, och låter se att det avslutande verket för människans frälsning nu pågår. Håll människornas sinnen i mörker, tills det verket är över, så skall vi trygga oss både världen och församlingen.

Sabbaten är den stora fråga, som kommer att avgöra själars öde. Vi måste upphöja den sabbat vi skapat. Vi har fått den godtagen av både världsliga personer och kyrkomedlemmar; nu måste kyrkan fås att stötta den tillsammans med världen. Vi måste arbeta genom tecken och under för att göra dem blinda inför sanningen, och komma dem att lägga förnuft och gudsfruktan åt sidan samt följa seder och vanor.

Jag skall påverka populära förkunnare till att vända sina åhörares blickar bort från Guds bud. Det, som Skriften förklarar vara en frihetens fulländade lag, skall framställas som ett träldomsok. Människorna godtar sina pastorers Bibel-utläggningar och undersöker inte saken själva. Genom att verka genom predikanterna, kan jag alltså styra över människorna efter behag.

Men vår viktigaste uppgift är, att tysta denna Sabbats-hållande sekt. Vi måste framkalla allmän bitterhet emot dem. Vi kommer att få de världsligt visa över på vår sida och förmå makthavarna, att utföra våra avsikter. Då kommer den vilodag, som jag har infört, att genomtvingas med de hårdaste och strängaste lagar. De, som struntar i dessa, kommer att jagas ut ur städer och byar och få svälta och lida umbäranden. Väl vi fått makten, skall vi visa, vad vi kan göra mot dem, som inte avviker från sin trohet mot Gud. Vi fick den romerska kyrkan att fängsla, tortera och döda dem, som vägrade att böja sig för dess påbud; och nu, när vi är på gång att bringa de protestantiska samfunden och världen i samklang med denna vår styrkas högra hand, kommer vi till sist att få fram en lag om, att envar, som inte vill underkasta sig vår myndighet, skall avrättas. När det blir dödsstraff för att överträda vår vilodag, kommer många av dem, som nu räknas ibland budhållarna, att gå över på vår sida.

Men innan vi övergår till dessa ytterlighetsmått, måste vi använda all vår klokskap och förslagenhet till att bedra och snärja dem, som ärar den sanna Sabbaten. Vi kan skilja många från Kristus genom världslighet, lusta och stolthet. De må tro sig vara trygga, därför att de omfattar sanningen, men eftergivenhet för aptiten och de lägre drifterna - vilka förmörkar omdömet och ödelägger urskiljningsförmågan - kommer att bringa dem på fall.

Gå åstad, gör innehavarna av egendomar och pengar druckna med omsorger om detta liv. Framställ inför dem världen i det mest lockande ljus, så att de samlar sina skatter här och ägnar jordiska ting sin tillgivenhet. Vi måste göra vårt yttersta för att förhindra, att de, som verkar för Guds sak, får medel att använda emot oss. Bibehåll medlen inom våra egna led. Ju mera medel de erhåller, desto svårare kommer de att skada vårt rike, genom att beröva oss undersåtar. Få dem att hellre bry sig om pengar, än Kristi rikes uppbyggnad och utbredandet av den sanning vi hatar. Då slipper vi att frukta deras inflytande; ty vi vet, att varje självisk, girig person kommer att duka under för vår makt, och slutligen skiljas från Guds folk.

Genom dem, som besitter ett sken av gudaktighet, men vägrar att veta av dess kraft, kan vi värva många, som eljest skulle skada oss. De, som hellre älskar vällust, än Gud, kommer att bli våra verksammaste ombud. De inom denna grupp, som är begåvade och intelligenta, kommer att fungera som lockfåglar, för att lura andra i fällan. Många kommer ej att frukta deras inflytande, då de bekänner sig till samma tro. På så vis kommer vi att få dem att tänka, att Kristi krav är mindre stränga, än de en gång trott, och att de genom att rätta sig efter världen skulle vinna större inflytande över de världsliga. På det viset kommer de att skilja sig från Kristus; sedan kommer de att sakna all kraft för att stå emot vår makt, och inom kort kommer de att vara redo att håna sin tidigare nitiskhet och hängivenhet.

Ända tills det avgörande slaget utdelas, måste våra ansträngningar mot budhållarna vara oförtröttliga. Vi måste närvara vid alla deras samlingar. Vår sak kommer att lida svår skada främst vid deras stora möten, så vi måste visa stor vaksamhet och utnyttja all vår förförande skicklighet för att hindra själar från att höra sanningen och ta intryck av den.

På slagfältet skall jag ha, som mina agenter, personer, som omfattar falska läror uppblandade med nog mycken sanning, för att vilseleda själar. Jag kommer också att ha otroende personer, som skall uttrycka tvivel beträffande Herrens varningsbudskap till sin församling. Skulle människorna läsa och tro på dessa förmaningar, skulle vi ha föga hopp om, att besegra dem. Men om vi kan avleda deras uppmärksamhet från dessa varningar, kommer de att förbli ovetande om vår makt och förslagenhet. Då kommer vi att slutligen inordna dem i våra led. Gud låter inte sina ord skymfas ostraffat. Om vi lyckas hålla själar vilseförda en tid, kommer Guds barmhärtighet att dras undan, och kommer Han att ge dem helt i vårt våld.

Vi måste ombesörja oreda och splittring. Vi måste omintetgöra deras månande om sina egna själar, och få dem att kritisera och döma, och att anklaga och fördöma varandra, samt att hysa själviskhet och fiendskap. För dessa synders skull förvisade Gud oss från sin närhet; och alla, som följer vårt exempel, kommer att röna samma öde.'"

Vi befinner oss i Krig

En makt hemskare, än Ryssland och dess röda satelliter har invaderat oss. Såsom vi lade märke till tidigare, "utkämpas inte striden bara mot kött och blod, utan mot de despoter, de välden, de makter, som behärskar och styr denna mörka värld - mot ondskans andliga makter, som är enade emot oss i den himmelska krigföringen." Ef. 6:12, Weymouths översättning. Det är alla krigs krig, ty det är kriget bakom alla krig. I det förefaller vi vara helt klart underlägsna till antalet. Samlade emot oss står "furstar", "väldigheter", "världshärskare, som råda här i mörkret", ondskans andemakter i himlarymderna - osynliga, men förfärligt verkliga och hänsynslösa.

För att kriga framgångsrikt, måste vi inte bara känna till vår allierade, utan jämväl fienden - hans karaktär, hans avsikt, hans tillvägagångssätt, hans planer, hans trupprörelser, hans agenter, hans makt. Och underskatta icke för ett ögonblick något av detta.

Ellen White säger oss, att endast ett ringa fåtal av adventisterna kommer att nå ända fram till seger, eftersom flertalet ej dagligen berett sig på strid.

Inspirationen talar till oss i Testimonies, Band 5, s. 10:

"När man uppehåller sig vid dessa ting såsom sig bör, skall det komma bespottare, som vandrar efter sina egna begärelser och säger: 'Huru går det med löftet om hans tillkommelse? Från den dag, då våra fäder avsomnade, har ju allt förblivit sig likt, ända ifrån världens begynnelse.' Men 'bäst de säga: 'Allt står väl till, och ingen fara är på färde', då kommer plötsligt fördärv över dem'. 'Men I, käre bröder, I leven icke i mörker, så att den dagen kan komma över eder såsom en tjuv'. Gud ske tack, alla kommer icke att vaggas i den köttsliga trygghetens vagga. Det kommer att finnas trogna medlemmar, som förstår tidens tecken. Medan ett stort antal, som bekänner sig till den aktuella sanningen, kommer att förneka sin tro genom sina gärningar, kommer några att härda ut till änden.

Samma själviskhetens anda, samma anpassning till världens seder, förekommer i vår tid såväl som under Noas. Många, som bekänner sig vara Guds barn, sköter sina världsliga intressen med en iver, som avslöjar dem som lögnare. De planterar och bygger, köper och säljer, äter och dricker, gifter sig och ger bort i giftermål, ända in i slutminuten under sin nådatid. Sådant är tillståndet hos ett stort antal av oss. Därigenom att laglösheten förökas, skall kärleken hos de flesta kallna. Om blott ett fåtal kan det sägas: 'I ären ju alla... dagens barn. Ja, vi höra icke natten eller mörkret till'."

Vidare på sidorna 50-51 i samma bok:

"Hjärtats stolthet kommer att bringa många, som eljest skulle ha lyckats, på fall. 'Ödmjukhet går före ära' och 'bättre är en tålmodig man än en högmodig.' 'Då Efraim talade och darrade, upphöjde han sig i Israel; men då han ådrog sig skuld genom Baal, dog han.' {Hos. 13:1, KJV} 'Många äro kallade, men få utvalda.' Många hör den barmhärtiga inbjudan, prövas och undersöks; men få beseglas med den levande Gudens insegel. Få ödmjukar sig som ett litet barn, för att komma in i himmelriket.

Få erhåller Kristi nåd i ödmjukhet, med en djup och beständig känsla av sin ovärdighet. De orkar inte med Guds krafts yttringar, ty de skulle i dem uppamma självförhävelse, stolthet och avund. Det är skälet till, att Herren förmår göra så litet för oss nu. Gud önskar, att Ni var och en skulle eftersträva fullkomlig kärlek och ödmjukhet i Era egna hjärtan. Utveckla främst Er själva, odla den karaktärens skönhet, som gör Er passande för de rena och heligas sällskap.

Ni behöver alla Guds förvandlande kraft. Ni måste söka Honom för egen del. Försumma för Era egna själars skull icke detta verk längre. Alla Era bekymmer beror på Er åtskillnad från Gud. Er söndring och oenighet är frukten av en okristen karaktär.

Jag hade tänkt hålla mig tyst och låta Er fortsätta, tills Ni hade sett och avskytt det syndfulla hos Ert handlande; men avfall från Gud ger ett hårt hjärta och blinda ögon. Ens verkliga tillstånd uppfattas allt svagare, tills Guds nåd till sist tas bort, såsom skedde med judarna." Se även Testimonies, Band 5, s. 136; Vägledning för Församlingen, Band 2, s. 31

En Bild av Striden

Gud ger oss en annan tydlig bild av det väldiga slag, som nu står.

"I en vision såg jag två arméer invecklade i en fruktansvärd kamp. Den ena armén bar fanor som hade världens kännetecken, den andra bar Immanuels blodbestänkta baner. Fana efter fana trampades i smutsen, efterhand som den ena gruppen efter den andra från Herrens armé slöt sig till fienden och grupp efter grupp från fiendens led förenade sig med Guds laglydiga folk. En ängel som flög mitt uppe på himmelen lade Immanuels fana i mångas händer, medan en mäktig general ropade med hög röst: 'Rättning i leden! De som är lojala mot Guds bud och Kristi vittnesbörd måste nu fatta sitt avgörande. Dra ut ifrån dem och skilj er från dem och rör inte vid något orent, så vill jag ta emot er och vara en Fader för er och ni skall vara mina söner och döttrar. Alla som vill bör nu 'komma Herren till hjälp, Herren till hjälp bland hjältarna'.'

Striden rasade. Segern skiftade från den ena sidan till den andra. Snart drog sig korsets stridsmän tillbaka. Men deras skenbara tillbakadragande skedde bara för att de skulle uppnå ett fördelaktigare läge. Man hörde glädjerop. En lovsång steg upp till Gud och änglars stämmor anslöt sig till sången, medan Kristi stridsmän placerade hans fana på de fästningar fienden hade hållit tills nu. Vår frälsnings hövding ledde slaget och sände hjälp till sina stridsmän. Hans kraft gjorde sig starkt gällande och uppmuntrade dem att föra striden fram till portarna. Han lärde dem 'underbara gärningar i rättfärdighet' och förde dem fram steg för steg, segrande för att segra.

Till slut var segern vunnen. Armén som följde den fana som bar inskriften: "Guds bud och Jesu tro" vann en härlig seger." Vägledning för Församlingen, Band 3, sid. 241-242

Djävulen utnyttjar sin snillrikhet till det yttersta. Alla milliardtals demoner arbetar dubbla skift. De "blandar sig i alla hemmets angelägenheter. Han {de} gör intrång på alla gator i våra städer, i församlingarna, i riksdags- och regeringssammanträden och i domstolarna. Han förvirrar, bedrar, förför och förgör vuxna och barn, både fysiskt och mentalt, splittrar familjer och sår ut hat, strid, trätor och förleder till uppvigling och mord." Den Stora Striden, s. 488

"Satan och hans änglar närvarar vid de samlingar, där evangeliet förkunnas,... påpassliga för att göra Ordet verkningslöst." Christ's Object Lessons, s. 44

"När han ser att Herrens sändebud studerar Bibeln, lägger han märke till vad det är som skall framställas för folket. Han använder sig då av sin list och sitt skarpsinne för att ordna förhållandena så att budskapet inte skall nå fram till dem som han leder vilse just på denna punkt.... Han frestar människor att ge efter för begärens krav eller för egoistisk tillfredsställelse. Så förlamar han deras sinnen, så att de inte hör det som de bäst behöver få kännedom om." Den Stora Striden, sid. 498-499

Han kommer dit, varhelst det pågår arbete för att rädda själar. Se Testimonies, Band 3, s. 469. Han är också sysselsatt vid vår tros centra. Se Testimonies, Band 4, 211. Bed, att hans ansträngningar för att motverka nådens verk i oss måtte avvärjas.

"Vid varje väckelse inom Guds verk stimuleras mörkrets furste till en mer intensiv verksamhet." Den Stora Striden, s. 568

"Satan kämpar med Guds folk om varje fotsbredd mark under deras väg mot den himmelska staden. I hela den kristna kyrkans historia har ingen reformation genomförts utan att den har mött allvarliga hinder." Den Stora Striden, s. 381

Var är Väktarna?

Jag försöker inte att föreställa Satan för Er i dag; han behöver ingen ytterligare presentation. Det är min avsikt att, med Guds hjälp, göra Er bättre medvetna om hans existens, hans strategi, hans förslagenhet.

Vi måste känna Kristus, vilket innebär evigt liv: vår bäste och närmaste Vän, vår alltid närvarande Hjälpare, vår osviklige Allierade. Men för att framgångsrikt stå emot angrepp, måste vi också känna vår fiende; det vill säga känna till honom. Ty det heter i Den Stora Striden, s. 496, att: "Det finns ingenting som den store förföraren fruktar så mycket som att vi skall få kännedom om hans planer."

"Jag vill nämligen icke, att vi skola lida förfång av Satan; ty vad han har i sinnet, därom äro vi icke i okunnighet." 2 Kor. 2:11

Alltså tilltalar jag väktaren på Sions murar: Vakna, vakna, ty fienden är här.

Vem tänker stöta i basun och slå larm?

"Men om väktaren ser svärdet komma och icke stöter i basunen och folket så icke bliver varnat och svärdet sedan kommer och tager bort någon bland dem, då bliver visserligen denne borttagen genom sin egen missgärning, men hans blod skall jag utkräva av väktarens hand." Hes. 33:6

"Så skall då Herren, HERREN Sebaot sända tärande sjukdom i hans feta kropp, och under hans härlighet skall brinna en brand likasom en brinnande eld.... De träd, som bliva kvar i hans skog, skola vara lätt räknade; ett barn skall kunna teckna upp dem. Jes. 10:16, 19

Lekfolket är oberett på strid, därför att pastorerna, väktarna, är oberedda. Gud hjälpe oss nu, att slå larm, så att Guds trogna och trofasta rättar in sig i ledet.

I de inspirerade vittnesbörden läser vi dessa ödesdigra ord. De gällde judarna då, de gäller oss i dag:

"De hade förkastat Gud såsom sin konung. Från och med nu hade de inte någon Befriare. De hade ingen annan konung än kejsaren. Till detta hade prästerna och laglärarna fört folket. För detta och det fruktansvärda resultat som det medförde, var de ansvariga. En nations synd och en nations undergång var vad de religiösa ledarna fick bära ansvaret för." Vändpunkten, s. 742

"Jag såg, att ett stort antal predikanter inte är medvetna om denna viktiga fråga. De håller inte takt med Gud. Följden blir, att somligas ansträngningar endast ger en liten skörd. Pastorerna borde vara föredömen för Guds hjord. Men de är icke immuna mot Satans frestelser. Det är just dem han vill snärja. Om han lyckas invagga en pastor i köttslig trygghet, och härigenom distrahera honom från uppgiften, eller bedra honom beträffande hans eget tillstånd inför Gud, har han uppnått mycket." Testimonies, Band 1, sid. 466-467

På grund av detta tragiska tillstånd ibland våra pastorer, inser icke församlingen den kris vi befinner oss i - den Stora Striden.

Vi har kompromissat så mycket med lögnen, att vi ej känner igen den i dess rätta ljus. Vi försvarar taktiska manövrer och offrar sanningen till Baals-guden.

"Principer, det rätta, ärlighet skulle alltid troget hållas fast vid. Ärlighet består inte, där taktik får gälla. Dessa stämmer aldrig överens; den ena är från Baal, den andra från Gud. Mästaren kräver att Hans tjänare skall vara hederliga i bevekelsegrund och handling. Allt habegär och girighet måste övervinnas." Testimonies, Band 4, s. 607

"Predikanter som med nit och iver har förkunnat sanningen kan avfalla och förena sig med fiendens led, men förvandlar detta Guds sanning till lögn? Aposteln skriver: 'Dock, Guds fasta grundval förbliver beståndande och har ett insegel med dessa ord: 'Herren känner de sina'.' (2 Tim. 2:19.) Människors tro och känslor kan förändras, men Guds sanning förändras aldrig. Den tredje ängelns budskap förkunnas, det är tillförlitligt.

Ingen människa kan tjäna Gud utan att få onda människor och onda änglar emot sig. Onda andar sänds att bevaka varje människa som söker att förena sig med Kristus, ty Satan vill återföra varje byte som har tagits från honom. Onda människor kommer att hänge sig åt tron på starka villfarelser så att de går under. Dessa människor kommer att ge sig sken av uppriktighet för att om möjligt förvilla även de utvalda." Vägledning för Församlingen, Band 1, sid. 636-637

"Orsaken till att våra predikanter åstadkommer så litet är, att de ej vandrar med Gud. Han är på en dagsresas avstånd från de flesta av dem." Testimonies, Band 1, s. 434

Utan andligt ledarskap står församlingen utan rustning, och är oförberedd på det sista, stora slaget.

Om... då...

Om budhållare, enligt Upp. 12:17, är särskilda måltavlor för drakens vrede; om han, ehuru ingen tankeläsare, ändå nogsamt iakttar och listigt analyserar allting hos oss (Vägledning för Församlingen, Band 1, s. 232); om han känner till de mest sårbara sidorna hos våra karaktärer (Patriarchs and Prophets, sid. 457-458), då måste Du och jag:

(1) Se upp! "Varen nyktra och vaken. Eder vedersakare, djävulen, går omkring såsom ett rytande lejon och söker, vem han må uppsluka" (1 Petr. 5:8); "Det verk Satan nu utför i människorna, i församlingen och bland nationerna skulle väcka var och en som studerar profetiorna." Vägledning för Församlingen, Band 2, s. 217

(2) Bereda oss! "Ikläden eder hela Guds vapenrustning, så att I kunnen hålla stånd emot djävulens listiga angrepp" (Ef. 6:11). "Satan kommer att om möjligt hindra dem från att bereda sig för den dagen. Han kommer att lägga hinder i vägen för dem, göra dem intresserade av jordiska, materiella tillgångar och betunga dem med livets omsorger så att nödens dag skall komma över dem såsom en tjuv." Den Stora Striden, s. 597

Alltså är det nödvändigt, att skriva om detta ämne. Satan behärskar dem, som befinner sig i Laodicea-tillståndet. Om fienden styr alla sina undersåtar på denna Jord - och "alla som inte av hela sitt hjärta följer Kristus är Satans tjänare" (Den Stora Striden, s. 488; se även Men Jag Säger..., sid. 99-100); och om millioner, som står under hans, "denna världens guds" hypnotiska förtrollning, instämmer i hans principer (Vägledning för Församlingen, Band 2, sid. 54-55); och om han också kommenderar oräkneliga millioner med demoner - en tredjedel av himmelens ursprungliga här - då behöver Du och jag ständigt änglaförstärkningar som skydd.

"Satan har makt över alla som Gud inte på ett särskilt sätt beskyddar." Den Stora Striden, s. 564

"Onda änglar är oss på spåren varje ögonblick." Vägledning för Församlingen, Band 1, s. 108

"Vi är angelägna att ha portar och lås i våra hus för att skydda vår egendom och våra liv för onda människor. Men vi tänker sällan på de onda änglar som ständigt angriper oss och som vi i egen kraft inte kan försvara oss emot. Om de tillåts att göra det, kan de förvirra vårt sinne, lägga på oss fysisk sjukdom och lidanden och fördärva vår egendom och ta vårt liv.... Men de som följer Kristus, är alltid trygga under hans beskydd. Änglar som är överlägsna i styrka, sänds från himmelen för att skydda dem." Den Stora Striden, s. 497

Om Satan förmår förutsäga framtida händelser med ruskig precision, eftersom han kan styra över tankarna åt alla, vars sinnen ej behärskas av den Helige Ande (se Testimonies to Ministers, s. 79); om han är en flitig Bibel-forskare och väl bekant med dess förutsägelser (se Vägledning för Församlingen, Band 3, s. 307; Den Stora Striden, s. 509; Vändpunkten, s. 102), hur allvarligt skulle då inte Du och jag studera Ordet! "Här avslöjas frestelsens {frestarens} list och här finner vi de medel med vilka vi med framgång kan bekämpa honom." Den Stora Striden, s. 509

Om något av det bästa Satan vet, är Guds folks "farliga" belägenhet på Laodicea-tillståndets "förtrollade mark" (se Vägledning för Församlingen, Band 2, s. 161; Early Writings, s. 120; Den Stora Striden, s. 575), då måtte Gud hjälpa oss att, med alla till buds stående medel, snabbt komma ut ur det tillståndet, så att vi "därigenom befrias ur djävulens snara". 2 Tim. 2:26. Ty "medan människorna sover är Satan aktiv för att skapa sådana förhållanden, att Guds folk inte får varken nåd eller rättvisa." Vägledning för Församlingen, Band 2, s. 159

Känn till Din Fiende

Vi hinner bara att lätt beröra detta ämne i vårt studium. En genomgång av Index to the Testimonies visar, hur det, i sig självt, lätt skulle kunna bli en hel räcka studier. Jag skulle önska, att var och en av Er ville läsa Index-stickorden. Ni skulle häpet stirra på grund av vidden hos Satans snaror och hjälpmedel. En del av oss kanske skulle överraskas av, hur han t.o.m. utnyttjar fina, respekterade, renläriga församlingsledare och -medlemmar som sina agenter. Förutom de agenter och hjälpmedel, som vi vanligen betraktar vara på fiendens sida, ingår alla "som kritiserar och anklagar", "utbredare av otrevliga tankar", "otro mot Vittnesbörden", "oomvända församlingsmedlemmar" ibland dessa.

Vår fiende använder andra medel, än dem vi nämnt. "Satan gläder sig över att kunna orsaka krig". Den Stora Striden, s. 563. Onda andars "enda glädje" består i "att fördärva och bringa olycka." Samma, s. 497. "Redan nu är han i verksamhet. I olyckor och katastrofer till sjöss och på land, i stora eldsvådor, i väldiga cykloner och fruktansvärda oväder, översvämningar, tidvattensvågor och jordbävningar på alla platser och i otaliga former utövar Satan sin makt." Samma, s. 564

Och förutom bedrägerier och frestelser, samt ovanstående katastrofer, förekommer det personliga tragedier:

"Fienden kommer att kämpa om Guds tjänares liv, eller göra dem oförmögna till insats, och försöka störa deras frid så länge som de är kvar i världen." Review and Herald, 10. April, 1894

Allt detta är ingen vacker bild att teckna, eller betrakta. Ingen kommer att säga till mig, att han njutit av detta budskap. Ropet "Elden är lös!" för att väcka sovande mitt i natten, varningen angående en icke insedd eller bortglömd fara, som väntar på att få ödelägga, är oroande. Men, kära vänner, om vårt funderande på fiendens aktiviteter, så här långt, har ruskat om oss (och det hoppas jag att det gjort), låt mig säga att vi hittills endast har sett föga.

Vår civilisation och greppbara värld har stigit in i en ny tidsålder genom atomens klyvning. På samma sätt kommer intensiteten hos den andliga kamp, som precis förestår kvarlevans folk, att öka till ofattbara proportioner.

Nu måste vi intensivt förbereda oss för den sista striden, ty alla Djävulens krafter är verksamma. Inspirationen talar ånyo:

"Han har satt alla sina medhjälpare i verksamhet för att människor skall bli förförda, bedragna, upptagna och förhäxade, intill dess att räddningens dag är slut och frälsningens dörr stängs för alltid." Vändpunkten, s. 636

Detta gäller även oss. Måhända blir vi inte lurade genom villoläror, men vi kan bli upptagna av saker som, ur evighetens synvinkel, är av underordnad betydelse. Hur som helst, "kommer Satan att göra sitt yttersta för att ansätta, fresta och vilseföra Guds folk." Testimonies, Band 1, s. 341

Ljuset är starkare, än Mörkret

Vikten av detta budskap i dag står i proportion till vår fara inför fiendens ondskefulla makt. Den mörka, nakna hotfullheten har beskrivits i varnande ordalag. Dock kommer ljuset hos Guds löften att stråla desto klarare.

Låt oss, under denna tids slutminut och nådatidens utgång för kvarlevans menighet och världen, visa oss vara situationen vuxna i denna ödestimma, och beväpna oss såsom Paulus rådde de kristna i Efesus' församling:

"För övrigt, bliven allt starkare i Herren och i hans väldiga kraft. Ikläden eder hela Guds vapenrustning, så att I kunnen hålla stånd emot djävulens listiga angrepp." Ef. 6:10-11

Låt oss ge våra viljor till Jesus varje dag, ty därpå beror vår frälsning. Se Vägen till Kristus, sid. 41, 48, 54. Studera och bed. Lev varje dag inställd på bön, och umgås med vår himmelske Fader.

Skälet till att så många misslyckas är, att Jesus icke är vår nära, käre Följeslagare. Hör Gud tala till oss genom inspirationen:

"Den levande Gudens Ord är inte bara skrivet, utan talat. I Bibeln talar Gud till oss, lika säkert som om vi hörde Honom med våra öron. Om vi insåge detta, med vilken djup aktning skulle vi ej öppna Guds Ord, och med vilket allvar skulle vi icke studera dess förordningar! Läsandet och begrundandet av Skrifterna skulle komma att betraktas som en audiens med den Oändlige.

När Satan söker påtvinga oss sina försåtligheter, kan vi, om vi uppskattar ett "Så säger Herren", söka skydd i den Högstes gömställe.

Många misslyckas med, att ta efter vårt heliga Föredöme, därför att de så föga studerar särdragen hos denna karaktär. Så många lägger planer, är alltid igång; man får aldrig någon tid över för den dyrbare Jesus som en nära, kär följeslagare. Man vänder sig inte till Honom med varje tanke och handling och frågar: "Är detta Herrens vägval?" Gjorde man det, skulle man vandra med Gud, såsom Enok gjorde." Testimonies, Band 6, s. 393

"Kristus och Hans rättfärdighet - låt detta vara vår grundval, själva livet hos vår tro." Review and Herald, 31. Augusti, 1905

"Därför skall jag göra så med dig, Israel; och eftersom jag nu skall göra så med dig, därför bered dig, Israel, att möta din Gud." Amos 4:12

Det är hög tid, mer än hög tid, för varje sjundedags-adventist att stå upp iförd full vapenrustning, redo för "Gud den Allsmäktiges stora dag".

Snabbare än blixten skall Han komma. "Gud är vår tillflykt och vår starkhet, en hjälp i nöden, väl beprövad." Ps. 46:2. Ondskans samlade makter mäktar icke övervinna den själ, som förlitar sig på Jesu tillräckliga nåd för segern. Starkare är Han, än "en stark man". Luk. 11:21. "Han som är i eder är större än den som är i världen." 1 Joh. 4:4

Kapitel 6: En verklig Sjundedags-adventist studerar Daniels- och Uppenbarelseboken

I denna avgörande tid borde vi som adventister under bön studera Daniels- och Uppenbarelseboken, ty dessa böcker skrevs särskilt för ändens tid.

Många pastorer och t.o.m. teologer vid våra institutioner har litet att säga om dessa väsentliga böcker.

I Löftestiden, sid. 545-546 uttalar inspirationen:

"I Uppenbarelseboken finner vi en framställning av "Guds djupheter". Själva namnet "uppenbarelse" motsäger förklaringen att denna bok skulle vara förseglad. En uppenbarelse är något som sägs öppet. Gud själv uppenbarade för sin budbärare de hemligheter som finns i denna bok. Det var hans avsikt att de skulle vara tillgängliga så att alla kunde studera dem. Dess sanningar riktar sig till dem som lever under de sista dagarna av denna jords historia, men också till dem som levde på Johannes' tid. Några av de scener som beskrivs i denna profetia, ligger i det förgångna, några äger rum just nu, medan andra beskriver slutet på den stora konflikten mellan mörkrets makter och himmelens furste. Några uppenbarar de återlöstas triumf och glädje på den nya jorden.

Ingen bör tänka sig att det är lönlöst att studera denna bok för att fatta dess budskap, därför att han inte kan förstå varje symbol som förekommer där. Den som uppenbarade det för Johannes skall ge den som ivrigt studerar och forskar efter sanning, en försmak av himmelska ting. De som är villiga att ta emot dess undervisning kommer att förstå dess innehåll. De skall få del av den välsignelse som har lovats dem som 'uppläser denna profetias ord... och som taga vara på vad däri är skrivet'.

De sju Stjärnornas Hemlighet

I Uppenbarelseboken sammanstrålar alla Bibelns böcker och får där sin fulländning. Den utgör ett motstycke till Daniels bok. Den ena är en profetia, den andra en uppenbarelse. Det som förseglades är inte en uppenbarelse, utan den del av Daniels bok som avser de yttersta dagarna."

Varje sjundedags-adventist borde dagligen lägga ned en stund på att söka ytterligare ljus i dessa böcker.

Åter igen talar Gud till de trogna och trofasta inom adventismen.

"Jag såg, att den yttersta tidens tecken borde utläggas tydligt, ty Satans yttringar tilltar. Satans och hans ombuds tryckalster blir flera, deras inflytande växer; och vad vi gör för att lägga fram sanningen inför andra, måste göras snabbt....

Sanningen är ren och oblandad, entydig, klar och står modigt upp till sitt eget försvar; så icke med lögnen. Den snor sig i sådana krumbukter, att den kräver en väldig mängd ord för att utläggas i sin skumma skepnad." Counsels to Writers and Editors, sid. 15-16

"Det är oursäktligt att mena, att ingen ytterligare sanning står att uppenbara, och att alla våra utläggningar av Skriften är felfria. Förhållandet att vårt folk har hållit bestämda läror för sanna i många år, är inget bevis för att våra uppfattningar är osvikliga." Samma, s. 35

Vad vi ser, är att Gud har gett Sitt folk ökat ljus under dessa sista dagar, främst i Daniels- och Uppenbarelseboken.

De gamla Sanningarna åter till heders

"De gamla sanningarna, som vi fick i början, skall förkunnas nära och fjärran. Tidens lopp har icke minskat deras värde. Fienden söker ständigt att avlägsna dessa sanningar från deras sammanhang, och i deras ställe införa oäkta teorier. Men Herren kommer att få fram skarpögda personer, som med klar blick kommer att genomskåda Satans stämplingar. De kommer att skänka dessa sanningar deras rättmätiga plats i Guds plan." Review and Herald, 20. Augusti, 1903

Många adventister vet inte, hur de skall studera Bibeln och söker ej få reda på Guds stora sanningar för denna sista timme.

"I skolen söka mig, och I skolen ock finna mig, om I frågen efter mig av allt edert hjärta." Jer. 29:13

Låt oss komma ihåg, att endast de, som helhjärtat söker Guds sanningar, kommer att härda ut till änden och bli frälsta.

Ungdomarna bör få lära sig att de ska läsa Guds Ord noga. När de förstått det, utgör det ett mäktigt hinder mot frestelse. "Jag gömmer ditt tal i mitt hjärta, för att jag inte skall synda mot dig." "Efter dina läppars ord, och vad människor än må göra, tar jag mig till vara för våldsverkares stigar." Ps. 119:11; 17:4.

Bibeln sin egen Tolk

"Bibeln är sin egen tolk. Vi bör jämföra bibeltext med bibeltext. När vi läser bör vi lära oss att se Guds ord som ett helt och att se förhållandet delarna emellan. Vi bör skaffa oss kunskap om det stora huvudämnet, om Guds ursprungliga plan för världen, om hur den stora striden uppstod och om räddningen från synd. Vi bör förstå de två principer som kämpar om övertaget och bör lära oss att följa dem genom historien och profetiorna till deras stora fullbordan. Vi bör se hur den striden finns med överallt i människans erfarenheter, hur vi i alla handlingar i livet själva visar den ena eller den andra av de två motstridande krafterna, och hur vi - antingen vi vill det eller inte - redan nu bestämmer på vilken sida i striden vi ska stå.

Alla delar av Bibeln är inspirerade av Gud och är till nytta. Vi ska inte ägna Gamla testamentet mindre uppmärksamhet än Nya. När vi läser Gamla testamentet kommer vi att finna att levande källor bubblar fram, där den som bara läser vårdslöst enbart ser en öken.

Uppenbarelseboken tillsammans med Daniels bok kräver särskilda studier. Alla gudfruktiga lärare behöver tänka på hur de bäst ska förstå och presentera det kristna budskap som vår Frälsare personligen kom för att visa för sin tjänare Johannes: 'Jesu Kristi uppenbarelse, som Gud gav honom för att visa sina tjänare vad som snart skall ske.' Upp. 1:1. Ingen behöver bli missmodig när han läser Uppenbarelseboken på grund av att det finns symboler som kan verka underliga. 'Om någon av er brister i vishet skall han be till Gud, som ger åt alla utan förbehåll eller förebråelser.' Jak. 1:5." Vägen till Mognad, sid. 207-208

Gud talar till oss om dessa två inspirerade böcker, som skänkts just med tanke på ändens tid:

"Det föreligger ett behov för ett mycket mera ingående studium av Guds Ord; i synnerhet borde Daniel och Uppenbarelsen få uppmärksamheten som aldrig förr under vår verksamhets historia." Testimonies to Ministers, s. 112

"Låt oss ägna studiet av Bibeln mera tid. Vi förstår icke Ordet som vi borde. Uppenbarelseboken inleds med en maning åt oss att söka förstå dess innehåll. 'Salig är den som får uppläsa denna profetias ord, och saliga äro de som få höra dem', tillkännager Gud, 'och som taga vara på, vad däri är skrivet; ty tiden är nära.' När vi som ett folk förstår vad denna bok betyder för oss, kommer vi att uppleva en stor väckelse ibland oss. Vi förstår inte till fullo dess lärdomar, trots maningen vi fått om att granska och studera den." Samma, s. 113

"Vi har Guds bud och Jesu Kristi vittnesbörd, som är profetians ande. Oskattbara dyrgripar går att finna i Guds Ord. De, som granskar detta Ord, bör hålla sinnet redigt. De bör aldrig ge efter för en förvrängd aptit, när de äter eller dricker.

Eljest kommer hjärnan att bli oklar; de kommer inte att orka med påfrestningen för att gräva djupt efter betydelsen hos de ting som har att göra med slutscenerna i denna världs historia.

När Daniels- och Uppenbarelseboken bättre förstås, kommer de troende att erhålla en helt annan religiös upplevelse." Samma, s. 114

"De, som äter Guds Sons kött och dricker Hans blod, kommer att ur Daniels- och Uppenbarelseboken hämta av den Helige Ande inspirerad sanning. De kommer att väcka till liv krafter, som ej går att undertrycka. Barns munnar kommer att öppnas för att förkunna de mysterier, som hållits dolda för människors sinnen.

Vi står på gränsen till stora och allvarliga händelser. Många av profetiorna kommer att uppfyllas i rask följd. Varje mäktigt element kommer att sättas i verket. Gången historia kommer att upprepas; gamla stridsämnen kommer att återupplivas, och Guds folk kommer att hotas på alla håll. Mänskosläktet grips av intensitet. Denna genomsyrar allting på Jorden....

Studera Uppenbarelsen i samband med Daniel, ty historien kommer att upprepa sig.... Vi, med alla våra trosmässiga fördelar, borde i dag veta långt mera, än vi gör.

Änglar vill blicka in i de sanningar, som uppenbaras för de människor, som med förkrossade hjärtan söker i Guds Ord och ber om större längder och bredder och djup och höjder av den kunskap, som Han allena förmår ge." Samma, s. 116

Alltså ser vi, att Gud kommer att skänka mera ljus åt dem, som söker att förstå sanningen, och att studiet av Daniels- och Uppenbarelseboken kommer att innebära en stor väckelse ibland de trofasta och trogna, som nogsamt studerar.

Detta studerande kommer att föra med sig en helt annan troserfarenhet. Det kommer att sätta igång ohejdbara krafter. Rent av barn kommer att förklara de mysterier, som dolts för människors förståelse.

Oh, mina bröder och systrar, vilken välsignelse vi går miste om, därför att vi är för upptagna med detta livs omsorger, för att bereda oss på evigheten!

Låt oss så betrakta Upp. 13 och vårt eget älskade land {USA} och dess förhållande till händelserna under ändens tid under den stora striden.

Krisen närmar sig

"Och jag såg ett annat vilddjur stiga upp ur jorden; det hade två horn, lika ett lamms, och det talade såsom en drake." Upp. 13:11

Hur tecknas Amerikas profetiska framtid? Ett annat vilddjur stiger upp ur Jorden; "det hade två horn, lika ett lamms, och det talade såsom en drake." Här sker en underlig och onaturlig förvandling av ett vänligt djur, ett lamm - som övergår i raka motsatsen till vad det avsågs skulle vara. Här är ett fredligt land, vars lammhorn tyder på principerna åtskillnad mellan kyrka och stat (Matt. 22:21), innan det besätts av drakens anda - tyranni och förtryck.

"Detta Folk skall säga: En Union..."

Följderna av katolicismens frammarsch och den livaktiga protestantismens nedåtgång syns (1) i strömningen mot ekumenik och (2) i agitation för Söndags-lagar. Jag har hört en del adventister yttra: "Jag bryr mig inte om katolikerna. Tvångsmässig Söndags-helgd (vilddjurets märke) kommer genom falsk protestantism." Jo, men genom avfallen protestantism, antingen i förening med katolicismen, eller genom sin ekumeniska avbild av katolicismen, där man går i Roms fotspår. Ty får vi fråga, vilken det var, som stiftade den första Söndags-lagen? En från hedendomen till katolicismen omvänd hedning, kejsar Konstantin. Måhända katoliker inte kommer att öppet ordna sådana lagar, men de kommer inte att motsätta sig den Söndagslag-stiftning, som fackföreningarna önskar. Genom det framtvingade iakttagandet av Söndagen (oavsett vem, som ligger bakom det) äras Rom för påvedömets utbytande av den sjunde dagen mot den första.

Stora händelser sker nu och kommer att fortsätta att inträffa i uppfyllelse av Upp. 13. Profetian håller på att förverkligas inför våra ögon. Tiden håller på att rinna ut.

Påvliga Planer

I ett synnerligen anmärkningsvärt kapitel i en synnerligen anmärkningsvärd bok (kapitel 35 i Den Stora Striden) skriver, ehuru inte i detalj, men med anmärkningsvärd träffsäker, en synnerligen anmärkningsvärd kvinna, som kände Gud och Hans Ord, beträffande "Påvedömets avsikter" {"Bojorna väntar"}. Läs hela kapitlet ingående.

I ändens tid måste vi dock fatta våra egna slutsatser angående påvedömet, den romerska hierarkin, och inte genom vad någon annan må säga härom, utan genom deras egna uttalanden. Jag avslutar detta kapitel med ett flertal anmärkningsvärda bekräftelser av ovanstående bok och kapitel. Dessa citat är hämtade ur sammanställningar av officiella katolska källor. The Great Controversy {Den Stora Striden} fick copyright först 1888, åter 1907 och igen år 1911. Men dessa katolska uttalanden, nästan alla tryckta långt efter det att fru White nedtecknade sina ord, är så lika hennes, att det nästan är som om hon hade skådat framåt och läst, vad som ännu ej hade skrivits av just den makt hon talade om.

Romersk-katolsk politisk Makt

"Kyrkan har fullständig domsrätt över alla de rättroende, och har således skyldigheten och rätten att vägleda, beordra och tillrättavisa dem inom idéernas och handlandets område.... Kyrkan har också rätt att inskrida på det [politiska] området för att upplysa och hjälpa samvetet." Ledare i L'Osservatore Romano, Vatikanens offentliga dagstidning, strax före demokraternas konvent i Los Angeles.

"En katolik får aldrig upphäva kyrkans läror och direktiv. Inom varje område där han gör något, måste han rätta sitt offentliga och enskilda handlande efter hierarkins lagar, inriktning och instruktioner." Samma, 1960

"Den romerske katoliken skall nyttja sin rösträtt till att säkra inflytande i detta land. All lagstiftning måste styras av Guds vilja, vilken felfritt anges av påven." The Catholic World, Juli, 1944, s. 333

"Vi har inget till övers för europeiska eller amerikanska katolikers åsikt, när de ej håller med Vatikanen." Western Watchman, 21. Sept., 1911

"Ingen katolik må uttryckligen och villkorslöst gilla politiken med åtskillnad mellan kyrka och stat." Hans Högvärdighet O'Toole, Catholic University of America

"Hon [kyrkan] kan icke ändra sin lära." The Catholic World, samma ställe

Romersk Katolicism och Trosfrihet

"Trosfrihet är egentligen blott dödsbringande anarki." Påve Pius XII, 6. April, 1951

"Romersk-katolska Kyrkan, genom sin gudomliga förmånsrätt övertygad om att vara den enda sanna kyrkan, måste kräva rätten till frihet endast för sig själv, ty en dylik rättighet kan endast sanningen äga, aldrig lögnen.... Kyrkan skall inte blygas för sin egen brist på tolerans." Civilita Cattolica, 1948 (officiellt påvligt organ)

"Trosfrihet - allas oförytterliga rättighet, att tillbedja enligt Katolska Kyrkans lära." The Catholic Dictionary

Romersk Katolicism och Förföljelse

"Katolska Kyrkan har förföljt.... När hon anser det vara rätt att bruka fysiskt våld, gör hon det.... Tänker Katolska Kyrkan utfärda garantier för att hon inte skall förfölja?.... Katolska Kyrkan utfärdar inga garantier angående sitt goda uppförande." Western Watchman, 24. Dec., 1908

Romersk Katolicism och Protestantism

"Varje form av protestantism har icke, och kan aldrig ha, några rättigheter, där katolicismen äger herravälde." Brownson's Quarterly Review, en tidskrift godkänd av 24 biskopar

"Jag betvivlar inte, att katolikerna, om de vore starka nog, skulle förhindra, om så behövdes genom att dö, spridandet av kätterska villoläror ibland människorna. Det skulle de göra rätt i." Fader Harvey, i New York Herald, 7. Maj, 1901

Romersk Katolicism och Förenta Staterna

"Demokrati är en odygdighetens dröm, där Katolska Kyrkan inte dominerar." Brownson's Review

"Det finns ett, och endast ett, säkert folkstyre - påvarnas katolicism." The Catholic World, Oktober, 1937

"Somliga betonar den mycket större fördragsamhet, som nu visas katoliker i detta land... Det är ett tecken på protestantismens förfall." Catholic World, Oktober, 1935, s. 66

"I dag går det ej längre att säga, att Förenta Staterna är ett protestantiskt land." Kardinal Strich i Chicago, anförd i Time Magazine, 5. Augusti, 1955

"Den gamla protestantiska kulturen står nästan vid vägs ände.... Varför kan vi inte göra Förenta Staterna katolskt vad gäller lagstiftning, katolskt vad gäller rättvisa, målsättningar och ideal?" Fader F.X. Talbot, tidigare redaktör för America, offentlig Jesuit-tidskrift för Förenta Staterna. Uttalandet återfunnit i New York Globe, 14. Dec., 1930

"Religionsfrihet tolereras bara till dess att det motsatta kan genomföras utan risk för den katolska världen {kyrkan}." Biskop O'Connor i Pittsburgh {Den Stora Striden, s. 541}

"Om katolikerna någonsin når tillräckligt numerärt flertal i detta land, upphör trosfriheten. Det säger våra fiender; det tror vi {också}." The Shepherd of the Valley, organ för den framlidne biskopen i St. Louis

I boken Confusion Twice Confounded menar Hans Högvärdighet Joseph H. Brady, att Förenta Staternas Högsta Domstol felar i utslag rörande "åtskillnad mellan kyrka och stat". Han säger: "En sund åsikt om grundlagens förhållande till religionen kommer troligen efter byte av personal vid vår högsta tribunal." Register, 23. Jan., 1955. "Men grundlagar går att ändra, och icke-katolska sekter kan avtyna till den grad, att det politiska förbudet mot dem blir möjligt och ändamålsenligt. Vilket skydd skulle de ha mot en katolsk stat?" The State and the Church, sid. 38-39, av Millar och Ryan, med kardinal Hayes' godkännandemärke

"I denna nation måste Katolska Kyrkan leva vidare, för att utföra sitt verk, även om vårt republikanska styressätt försvinner." The Catholic World, April, 1935, s. 12

{ Jämför ovanstående med Vägledning för Församlingen, Band 2, s. 158:

"När... vårt land (Amerika) under denna trefaldiga union förkasta{r} varje princip i sin konstitution som en protestantisk republik... då {vet vi} att tiden är inne när Satan skall verka på ett övernaturligt sätt. Och då är änden nära."}

Vi låter Gud sammanfattningsvis tala genom inspirationen:

"Tiden är nära. Idag visar tidstecknen att vi står på tröskeln till stora och allvarliga händelser. Hela världen är i uppbrott. Inför våra ögon uppfylls Frälsarens profetia om de händelser som ska föregå hans ankomst: 'Ni kommer att få höra stridslarm och krigsrykten... Folk skall resa sig mot folk och rike mot rike, och det blir hungersnöd och jordbävning på den ena platsen efter den andra.' Matt. 24:6, 7.

Vår tid är en tid av utomordentligt intresse för allt levande. Härskare och statsmän, människor som innehar förtroendeställningar och maktpositioner, tänkande människor av alla klasser har lagt märke till de händelser som äger rum omkring oss. De ser de ansträngda, oroliga förhållandena mellan folken. De lägger märke till den inre kraft som övervinner allt på jorden {den intensitet, som griper tag i varje jordiskt element}, och de förstår att något stort och avgörande snart ska ske - att världen är på väg mot en stor kris.

Änglarna håller nu tillbaka stridsvindarna." Vägen till Mognad, s. 196

Du har precis hört, kanske högljuddare än någonsin tidigare i Ditt liv, drakens röst. Vad tänker Du göra åt detta? Har den väckt Dig? Hur pass väl? Tillräckligt för att Du skall stiga upp och iföra Dig hela Guds vapenrustning? Eller har den väckt Dig nog mycket, för att Du skall räcka ut handen och stänga av väckarklockan - och somna om igen?

Draken har talat. Hör nu Jesu vittnesbörd:

"Herrens budskap med ljus har vi känt till i åratal....

Hans välsignelser har uteblivit därför att den vägledning Han gett ej har åtlytts av dem, som bekänt sig tro på den. Oh, att en trons väckelse ville komma! Guds änglar går från församling till församling och utför sin plikt; och Kristus klappar på Era hjärteportar och vill in. Men de medel, som Gud framtagit för att väcka församlingen till insikt om sin andliga fattigdom, har ej tagits på allvar.... Tänker Guds folk nu vakna ur sin köttsliga liknöjdhet? Tänker man göra det bästa av välsignelser och varningar i nuet, och vägra låta något som helst träda emellan sina själar och det ljus, som Gud önskar låta skina på dem?... Om Ni väntar på högljuddare maningar eller bättre tillfällen, kommer ljuset att tas bort." Testimonies, Band 5, sid. 719-720

Vision och Uppfyllelse

Följande material är från kapitel 35 av Den Stora Striden, sid. 539-556:

"Protestanterna betraktar numera katolicismen med betydligt större välvilja än tidigare.... Påvedömets försvarare anser att kyrkan har nedsvärtats. Den protestantiska världen visar en benägenhet att ge dem rätt. Många menar att det är orätt att bedöma den katolska kyrkan i vår tid efter de avskyvärdheter och orimligheter som markerade dess regim under okunnighetens och mörkrets århundraden. De ursäktar dess fruktansvärda grymheter med att det bara var ett utslag av den tidens barbarism.... Många är benägna att anse, att all fruktan för en romersk katolsk kyrka i Förenta Staterna är löst prat eller religiös trångsynthet....

Många protestanter har stått i maskopi med påvekyrkan och gynnat den. De har gjort kompromisser och eftergifter.... Människor blundar för katolicismens sanna karaktär och de faror som dess herravälde för med sig.... Den romerska kyrkan har långtgående planer och går mycket omsorgsfullt tillväga. Den använder alla medel för att utvidga sitt inflytande och stärka sin makt. Samtidigt förbereder den sig för en intensiv och avgörande kamp för att återvinna herraväldet över världen,...

I stället för att försvara den tro som en gång för alla har överlämnats åt de heliga ber de [protestanterna] faktiskt den romerska kyrkan om ursäkt för sin tidigare inställning och ber om förlåtelse för sin religiösa trångsynthet.... Den romersk-katolska kyrkan är, med alla sina förgreningar över hela världen, en omätlig organisation som står under kontroll av påvestolen och är avsedd att tjäna dess intressen. Miljoner medlemmar i varje enskilt land på jorden lärs att betrakta sig som förpliktade att visa påven trohet. Vilken nationalitet eller regering de än tillhör, skall de sätta kyrkans auktoritet över all annan myndighet. Även om de avlägger trohetsed mot staten, går löftet om lydnad mot den romerska kyrkan före denna och löser dem från varje plikt som är oförenlig med dess intressen....

Bibeln har varnat för den annalkande faran. Om den protestantiska världen inte ger akt på denna, kommer man att upptäcka den romerska kyrkans verkliga avsikter först när det redan är för sent. Den växer i stillhet till i makt. Dess doktriner utövar sitt inflytande i laggivande församlingar, i kyrkosamfunden och i människornas sinnen.... Försåtligt och obemärkt samlar den sina styrkor för att befrämja sina egna avsikter, när tiden kommer då den kan handla. Allt den önskar är ett fördelaktigt utgångsläge. Detta håller redan på att ges den."

Den nuvarande påven, Johannes Paulus II, ses som en stor, karismatisk religiös ledare, som den protestantiska världen nu håller på att godta som en, som kan förena världen och skänka fred.

Den protestantiska världens erkände ledare, Billy Graham, har hyllat honom som en stor, kristen ledare och fredsevangelist.

Vi kan se, att tidens tecken är olycksbådande - kommande händelser kastar sin skugga. Världen står vid randen till kaos, och församlingen sover, medan världen är redo att brinna.

Dödssåret har nästan läkt. Det frihetsälskande Amerika kommer inom kort att tala som en drake och tvinga världens folk att tillbedja vilddjuret, när det skapar en avbild av det första vilddjuret, det leopardlika djuret i Upp. 13. Allting, som påvedömet gjort i det svunna, kommer att upprepas, när Amerika talar som en drake.

Det är dags att bedja och studera Guds Ord. Var dag måste vi bedja om den Helige Andes ledning under vårt studium av förutsägelserna i Daniel och Uppenbarelsen.

Vi fortsätter vårt studium av Upp. 13 i nästa kapitel.

Kapitel 7: En verklig Sjundedags-adventist kommer snart att stå inför den stundande Krisen

"Så skola ock alla de som vilja leva gudfruktigt i Kristus Jesus få lida förföljelse." 2 Tim. 3:12

Den nödens tid, som profeten Daniel och Ellen White talar om, har gjort många sjundedags-adventister rädda. Vi ogillar att tala om, att förlora våra hem, våra goda yrken och inkomster. Vi undviker att bereda oss på den oundvikliga katastrofen genom att gräva ned oss i timliga saker, som världen så frikostigt tillhandahåller i denna kristid. Sorglöshet och välstånd har vaggat oss till sömns i vår köttsliga trygghet.

Men hur ofta och riktigt har inte Jesu Vittnesbörd sagt oss, att Gud ej alltid kan vänta med Sina straffdomar; att Hans tålamod har en gräns; och att de sista händelserna kommer att ske snabbt. Se Fundamentals of Christian Education, s. 356; Vägledning för Församlingen, Band 3, s. 303

I dag har vi en ambassadör från vårt land i Vatikanen. Vår president har sträckt sig över den djupa avgrunden för att greppa den romerska kyrkans hand, som förberedelse för att de två stora makterna, avfallen protestantism och katolicismen, skall fatta spiritualismens hand, alltså även österländska och hedniska religioner.

"Genom ett dekret, som i strid mot Guds lag ger lagligt stöd åt upprättandet av påvemakten, kommer vårt land (Amerika) att helt skilja sig från rättfärdigheten. När protestantismen räcker ut sin hand över klyftan och griper Roms hand, och när den sträcker sig över svalget för att göra gemensam sak med spiritismen, skall vårt land (Amerika) under denna trefaldiga union förkasta varje princip i sin konstitution som en protestantisk republik och förbereda utbredandet av den katolska villfarelsen. Vi vet då att tiden är inne när Satan skall verka på ett övernaturligt sätt. Och då är änden nära." Vägledning för Församlingen, Band 2, s. 158

Denna profetias uppfyllelse är nära. Den kommer att ske stegvis. Möjligen är vi ännu för nära det som skett för att verkligen kunna bedöma vilddjurets märkes innebörd och dödssårets läkning. Men så här mycket kan vi säga: Amerikas Förenta Stater, världens bästa land - landet med det mest grundmurade protestantiska arvet; landet, som först bebyggdes av flyktingar från Europas samhälleliga och religiösa intolerans, som på dess stränder sökte stadfästa en "stat utan kung, och en församling utan påve"; detta rike, vars så kallade protestantism alltjämt omfattas av det numerära flertalet - kommer att genomdriva vilddjurets avbild.

När vi studerar historien, såsom de flesta av våra politiska och religiösa förfäder har gjort, och ser vad påvekyrkan gjort genom att förfölja och göra martyrer av millioner av Guds heliga, måste vi dra den slutsatsen, att protestanter ej längre är protestanter, när de inte längre tror att den romerska makten är densamma i går, i dag och för alltid. Som verkliga sjundedags-adventister måste vi inse att vi upplever, hur dödssåret blir läkt. Snart kommer skökan ånyo att rida på vilddjuret i Upp. 17, vilket betyder att förföljelse väntar runt hörnet, och att martyrgravarna blir oundgängliga. Se Upp. 20:4 och Maranatha, s. 199

Gud hjälpe oss att förstå profetiorna, när vi nu går emot detta laddade ögonblick. Daniel 11 har varit ett väldigt omstritt kapitel inom adventismen.

Det har funnits två huvudsakliga uppfattningar, men det är vår bestämda mening att Nordlandets konung har varit påvedömet. Detta var James Whites hållning och den enda tankeriktiga.

Dessa ord nedtecknades av inspirationen efter år 1906:

"Men vem lyssnar till varningarna från de tidens tecken som snabbt går i uppfyllelse? Vilket intryck gör de på de världsliga människorna? Vilken förändring visar sig i dessa människors livsföring? Inte mer än man kunde se i människornas attityd på Noas tid. De som levde vid tiden för floden var så upptagna av världsliga angelägenheter och nöjen att de "visste av intet, förrän floden kom och tog dem allesammans bort". (Matt. 24:39.) Varningar från himmelen hade sänts till dem, men de hade vägrat att lyssna. Och idag skyndar världen fram mot evig ödeläggelse utan att ta minsta hänsyn till Guds varnande röst.

Herrens Dag är nära

Världen har gripits av krigets anda. Profetian i Daniels boks elfte kapitel har nästan fullständigt uppfyllts. Snart kommer de scener av svårigheter och stora problem som omtalas i profetiorna att äga rum.

'Se, Herren ödelägger jorden och föröder den; han omvälver, vad därpå är, och förströr dess inbyggare. ... De hava överträtt lagarna, de hava förvandlat rätten, brutit det eviga förbundet. Därför uppfräter förbannelse jorden, och de som bo där måste lida, vad de hava förskyllt. ... Det är förbi med fröjden vid pukornas ljud, de gladas larm har tystnat; det är förbi med fröjden vid harpans klang.' (Jes. 24:1-8.)" Vägledning För Församlingen, sid. 306-307

Sålunda måste vi erkänna förhållandet, att denna förutskickelse ännu ligger i framtiden, och ej har "fullständigt uppfyllts."

"Men på ändens tid skall konungen i Söderlandet drabba samman med honom; och konungen i Nordlandet skall storma fram mot denne med vagnar och ryttare och många skepp och skall falla in i främmande länder och svämma över och utbreda sig." Dan. 11:40.

Vi måste inse att, under ändens tid, kommer två stormakter att sammandrabba. Den ena kommer att tillfoga den andra ett dödssår och dödssårets läkning kommer att ge den sårade möjlighet att hämnas.

"Strax före år 1798 skulle alltså, enligt profetens ord, en eller annan makt av sataniskt ursprung uppstå för att föra krig mot Bibeln. Och i det land där Guds två vittnen hade tystats skulle Faraos ateism och Sodoms tygellöshet uppenbaras. Denna profetia har fått den mest exakta och mest slående uppfyllelsen i det franska folkets historia." Den Stora Striden, s. 263

Håll i minnet, att detta gäller profetian i Upp. 11; detta gäller ateismen. Det land, som framställs genom Egypten, skulle uppvisa samma upproriskhet mot den levande Gudens krav, och skulle ge prov på samma slags otrons och trotsighetens anda. Den "stora staden" jämförs också "andligen" med Sodom. Sodoms förfall genom överträdelse av Guds lag visades särskilt i dess tygellöshet. Och denna synd skulle också komma att vara ett särdrag hos den nation, som skulle komma att uppfylla detta textställes detaljer.

Samma revolution kommer att upprepas.

"Var finns moralens skyddsmurar med en sådan undervisning i början av livet, när impulserna är som starkast och kravet på självbehärskning och renhet är som mest aktuella {aktuellt}? Vad hindrar världen från att bli ett andra Sodom?

Samtidigt försöker anarkin att sopa undan, inte bara Guds lag, utan också människornas lagar. Centraliseringen av rikedom och makt, de stora sammanslutningar som arbetar för att några få människor ska bli rikare på bekostnad av de många, de sammanslutningar bland de mindre bemedlade klasserna som verkar för att försvara deras intressen och krav, den anda av oro, uppror och blodsutgjutelse och den världsomfattande spridningen av de läror som ledde till franska revolutionen - alltsammans pekar på att hela världen kan bli inblandad i en kamp som liknar den som då skakade Frankrike." Vägen till Mognad, s. 248

Vi måste inse, att den verklige Nordlands-Konungen är Kristus. Gud bor längst uppe i norr.

"Stor är HERREN och högt lovad i vår Guds stad, på sitt heliga berg. Skönt höjer det sig, hela jordens fröjd, berget Sion längst uppe i norr, den store konungens stad." Ps. 48:2-3

Dock är Djävulen mästerfalskmyntaren. Hans stora ambition var, att bli Gud längst uppe i norr. "Det var du, som sade i ditt hjärta: 'Jag vill stiga upp till himmelen; högt ovanför Guds stjärnor vill jag ställa min tron; jag vill sätta mig på gudaförsamlingens berg längst uppe i norr. Jag vill stiga upp över molnens höjder, göra mig lik den Högste.'" Jes. 14:13-14

Alltså är Djävulen den oäkta Nordlands-konungen, och påvedömet, det redskap han har brukat med störst verkan, kan också lägga sig till med den titeln. Då ser vi, att det bara finns två makter, som bekrigar varandra 1798, vid ändens tid. Dessa är Frankrikes ateistiska regering i Revolutionen och påvedömet. Det var Napoleon, som sände sin general till Vatikanen, för att tillfångata påven.

Således betraktar jag ateismen som den Söderlandets konung, som ger påvedömet dess dödssår. I stor utsträckning är det ateismen, som hindrar sårets fullständiga helande.

"Den så kallade kristna världen skall bli skådebana för stora och avgörande skeenden. Män med myndighet kommer att stifta samvetsbindande lagar, efter påvedömets exempel. Babylon kommer att få alla folk att dricka av sin otukts vin. Varje land kommer att dras med....

"Dessa hava ett och samma sinne, och de giva sin makt och myndighet åt vilddjuret. De skola giva sig i strid med Lammet; men Lammet jämte de kallade och utvalda och trogna, som följa det, skall övervinna dem, ty Lammet är herrarnas herre och konungarnas konung.'" Upp. 17:13-14

'Dessa hava ett och samma sinne'. Hela världen skall bindas samman i enighet, till en Djävulens maktkonstellation. 'Och de giva sin makt och myndighet åt vilddjuret.' På så vis demonstreras samma godtyckliga, förtryckande makt mot trosfriheten, friheten att tillbedja Gud enligt samvetets röst, som demonstrerades av påvedömet, då det fordom förföljde dem, som vågade att vägra böja sig för katolicismens religiösa riter och ceremonier.

Under det krig, som kommer att utkämpas under den yttersta tiden, kommer alla de urartade, från Jehovas lag avfallna makterna att stå enade mot Guds folk. Under detta krig kommer sabbaten i det fjärde budet att vara det stora stridsämnet, ty i sabbatsbudet identifierar sig den store Lagstiftaren som himlarnas och jordens Skapare." Selected Messages, Bok 3, sid. 392-393

Den dagen stundar snart, när hela världen är enad. Varje land blir inblandat. Det blir en stor union, en sammanslagning av alla Satans styrkor. De kommer att gå samman, för att bekriga Gud och Hans heliga.

Men änglarna i himmelens här, anförda av konungarnas Konung, Jesus Själv, härens Överbefälhavare, skänker de heliga segern.

När vi ger oss in i slutstriden, kommer dödssåret att vara utläkt, sedan protestanter och katoliker samt spiritister gått samman, för att förfölja de heliga. Men innan påvedömet åter får makt över länderna, måste ateismen förstöras, ty de två tågar ej tillsammans ända till slutet. Dessa baseras på samma ideologi - världsdominans.

Dagens Ateism är Kommunismen

Snart kommer vi att se Nordlandets konung, påvedömet, i ett läge, där det åter får världens styresmän att göra dess vilja.

Under de 1 260 åren, då församlingen var i ödemarken, förmådde den romerska kyrkan förfölja den, eftersom dåtidens konungar lät sina arméer gå hennes ärenden. Hon kan icke åter bli en världsomspännande, förföljande makt förrän efter dödssårets i Upp. 17 omtalade läkning.

Det vilddjur, som skökan red på, symboliserar världens makter, som står till hennes förfogande. Det var inte skökan, utan vilddjuret som bar henne, som mottog såret.

Hon satt på vilddjuret under de 1 260 åren av påvlig överhöghet. Då dödssåret tillfogades 1798, satt hon inte på djuret. När dödssåret helats, sitter hon åter på vilddjuret, och då ger de tio konungarna i Upp. 17:12 henne sina arméer.

"Och de tio horn, som du har sett, de äro tio konungar, som ännu icke hava kommit till konungavälde, men som för en kort tid, tillika med vilddjuret, få makt såsom konungar." Upp. 17:12

Ännu har de inget konungavälde, men när de sluter ett förbund, kommer de att ingå i en väldig union. Därmed råder samklang mellan Satans styrkor, och förföljelse kommer åter att bryta lös. Ånyo kommer martyrers blod att flyta längs gatorna.

"Och jag såg kvinnan vara drucken av de heligas blod och av Jesu vittnens blod. Och jag förundrade mig storligen, när jag såg henne." Upp. 17:6

Upp. 17 är ännu inte historia, men snart är den det.

"Och skall falla in i främmande länder och svämma över och utbreda sig." Dan. 11:40

Hämnden kommer snart att drabba Söderlandets konung (ateismen). {Skrivet några år före Berlin-murens fall. Övers. anm.} Märk likheterna med vilddjuret i Upp. 13:11. I en enda vers får vi veta om inte endast Förenta Staternas födelse, dess republikanska styressätt och av Gud inspirerade grundlag, utan samma vers säger oss att det också kommer att förkasta hela sin grundval och kommer att tala som en drake, tvingande världen att upprätta en bild till vilddjuret. Denna vers omfattar drygt två århundraden. I Dan. 11:40 ser vi samma tidsräcka omfattad, från den tidpunkt då dödssåret tillfogades till tidpunkten, när det är läkt.

När Nordlandets konung, eller påvedömet, lyckas krossa ateismen, eller kommunismen, kommer det igen att använda världens arméer, för att få sin vilja igenom. {"Arméer" kom att betyda olika slags maktmedel. Läs detaljerna i artikeln "Påven, Presidenten och Kommunismens Fall" på sid. 8-9 i "Liv I Nutid", nr. 3, 1992 och i SDA-medias häfte "Du Sköna Nya Världsordning", sid. 49-52! Övers. anm.}

Kronan på Satans Verk

En sak, som adventister i hög grad har lämnat därhän i sitt studerande, skrivande och predikande är Satans uppträdande som Kristus.

Vad är kronan på verket för Satan? Den beskrivs i Den Stora Striden, s. 596:

"Som kronan på verket i detta stora förförelsedrama kommer Satan att till sist framställa sig som Kristus. Församlingen har länge bekänt, att vid Kristi återkomst skall deras hopp förverkligas. Nu kommer den store bedragaren att visa att Kristus har kommit. På olika platser på jorden kommer han att uppträda och visa sig som ett majestätiskt väsen av bländande skönhet, liknande den beskrivning av Guds Son som Johannes ger i Upp. 1:13-15. Den härlighet som omger honom övergår allt vad dödliga människor hittills har sett. Ett segerrop ljuder genom luften: 'Kristus har kommit! Kristus har kommit!' Folket kastar sig i tillbedjan ned för honom, under det att han lyfter sina händer och uttalar en välsignelse över dem, såsom Kristus välsignade sina lärjungar, då han var på jorden. Hans röst är mjuk och mild men ändå melodisk. Vänligt och sympatiskt förklarar han några av de nådefulla sanningar som Frälsaren förkunnade. Han botar också folkets sjukdomar. Och så, efter det att han föreger {föregett} sig vara Kristus, påstår han att han har förändrat sabbaten till söndagen och befaller att alla skall hålla den dag helig som han har välsignat. Han förklarar att de som fortsätter att hålla den sjunde dagen helig, hånar hans namn, eftersom de vägrar att lyssna till hans änglar som han har sänt till dem med ljus och sanning. Detta är en kraftig och nästan överväldigande förförelse. Liksom folket i Samaria blev bedragna av trollkarlen Simon, kommer folkmassorna, från den störste till den minste, att ge akt på dessa trolldomskonster och säga: Han är 'Guds stora kraft'."

Han har berett sig på denna stora händelse under hundratals år - att vara Gud längst uppe i norr.

Vid Kyrkomötet i Trento införde påven ett av Francisco Ribera lett studium för att dana en teologi, som skulle omintetgöra Reformationens lärosatser, ty reformatorerna predikade och skrev, att påven var Anti-Krist.

Martin Luther (1483-1546, Lutheran)

Omkring år 1520 predikade och skrev Luther följande:

"Vi är av den övertygelsen, att påveväldet utgör den sanne och verklige Anti-Krists säte.... Personligen tillkännager jag, att jag är skyldig påven lika mycken lydnad som Anti-Krist." 18. Augusti, 1520. Taget ur The Prophetic Faith of Our Fathers, Band 2, s. 256, av Froom

John Knox (1505-1572, skotsk Presbyterian)

Från John Knox' penna läser vi dessa omtumlande ord:

"Inte endast tas påveanhängarnas alla ogudaktiga vanor och ceremonier bort, utan avskaffas även helt det tyranni, som påven själv i så många år personligen har utövat över församlingen; och det förutsätts att alla personer framgent skall erkänna honom vara den verklige Anti-Krist, fördärvets man, om vilken Paulus talar. Taget ur The Zurich {= Zürich}Letters, s. 199, av John Knox. I The Prophetic Faith of Our Fathers, Band 2, s. 450

John Wesley (1703-1791, Metodist)

Vidare, från John Wesley:

"Han [påven] är sannerligen Syndens Människa, eftersom han utan gräns tillskyndar allt slags synd. Och han betitlas även rätteligen Fördärvets Man, då han orsakat otaligas död, både motståndares och anhängares.... Han är.... den som upphäver sig över allt det som kallas för Gud, eller som tillbeds.... gör krav på den högsta makt och största ära.... åberopar den förmånsrätt, som blott ankommer den Högste." Taget ur Antichrist and His Ten Kingdoms, s. 110, av John Wesley

Efter arton år hade Ribera skapat futurismen. I korthet lär den ut, att Anti-Krist kommer i den allra yttersta tiden. Den sjuttionde årsveckan rycks bort ur de sextionio första årsveckorna. Därmed skiljs den alldeles från sin viktiga uppfyllelse år 34 e.Kr.

Han lärde ut, att de heliga hemligen blir uppryckta i början på den årsveckan. Så blir judarna omvända och evangeliserar världen. Anti-Krist uppträder och dödas. Slutligen återvänder Kristus till Jerusalem vid slutet av årsveckan och sitter på Davids tron under den tusenåriga freden.

John Darby och Edward Ervine började att förkunna denna teori i England under 1800-talet. Med denna lära kom tungomålstalandet till kyrkorna.

På 1960-talet ser vi den karismatiska rörelsen återgå till futurismens doktrin, och återigen dök fenomenet tungomålstal upp inom kyrkorna. Människorna började att babbla, och Babylon står nu redo att falla, ty denna lärosats har raskt nått in i Babylons kyrkor, och har spelat en stor roll vid deras förenande i tungomålstalets storslagna, känslomässiga upplevelse. Deras läror och tro är alltfort olika, men man enas om tungotalet och doktrinen om det hemliga uppryckandet.

När Djävulen nu i denna sista timme så nogsamt har berett världen på kronan i sitt verk, har han förmått nästan hela världen att tro, att Jesus skall komma till Jerusalem för att regera i fred.

"Och sina palatstält skall han slå upp mellan havet och helgedomens härliga berg. Men han går till sin undergång, och ingen skall finnas, som hjälper honom." Dan. 11:45

Kan det tänkas, att han kommer att utföra sitt stora kröningsverk, sitt mästerstycke - att uppträda som Kristus - att han gör det i Jerusalem?

Dan. 9:16 och Sak. 8:3 säger oss, att det heliga berget ligger i Jerusalem, vilket ligger mellan haven - Aqaba-viken, Galiléiska Sjön och Medelhavet. {Se övers. anm. efter detta kap., under FOTNOT!}

Kom ihåg, att hela världen kommer att följa efter honom, när han säger sig vara Kristus. De kommer inte att ha något annat val, ty denna vackra varelse utlovar fred.

Möjligen har vi då nyligen avslutat ett krig utkämpat om Mellan-Österns olja, i vilket araberna och israelerna har spelat en personlig roll och där varje land i världen varit inblandat.

Världsekonomin står helt stilla. Guld och silver har förlorat i värde, och profetian i Jak. 5:1-5 är uppfylld:

"Hören nu, I rike: Gråten och jämren eder över det elände, som skall komma över eder. Eder rikedom multnar bort, och edra kläder frätas sönder av mal; edert guld och silver förrostar, och rosten därpå skall vara eder till ett vittnesbörd och skall såsom en eld förtära edert kött. I haven samlat eder skatter i de yttersta dagarna. Se, den lön I haven förhållit arbetarna, som hava avbärgat edra åkrar, den ropar över eder, och skördemännens rop hava kommit till Herren Sebaots öron. I haven levat i kräslighet på jorden och gjort eder goda dagar; I haven gött eder av hjärtans lust 'på eder slaktedag'."

Mot denna bakgrund kommer Satan att uppträda som Kristus. Han måste få till händelseföljden korrekt. Det måste förekomma Guds straffdomar, som kan benämnas plågor; det måste förekomma ett krig, som han kan benämna Harmagedon.

Vi vet, att Harmagedon är den sjätte plågan. Detta väldiga krig började i himmelen; Jesus, de himmelska härarnas Befälhavare, besegrade Satan och hans här. Detta utgjorde fas ett. Fas två äger rum alldeles innan Jesus kommer. De onda, anförda av Satan, kommer för att döda de heliga, som är Kristi bevis på, att människan förmår hålla Guds bud och vinna fullständig seger över synden och Djävulen. Detta avsnitt beskriver den andra fasen. Se Upp. 19

"Då de heliga lämnade städerna och byarna, förföljdes de av de onda, som sökte att döda dem. Men svärden, som höjdes för att döda Guds folk, gick sönder och föll till marken lika kraftlöst som ett grässtrå. Änglar från Gud skyddade de heliga. Då de ropade dag och natt efter befrielse, nådde deras rop Gud." Early Writings, sid. 284-285

Tredje fasen i detta väldiga slag under den stora striden inträffar efter de tusen åren, när Djävulen anför alla tiders onda mot staden, och elden slukar dem.

Men Satan är den store förfalskaren. Han kommer att likna Kristus så väl i enlighet med Skriften, att blott de utvalda kommer att genomskåda honom. Så måste han få till ett krig i Mellan-Östern, som han kan kalla för Harmagedon.

Kommunismen, som är ateismen, måste falla under denna katastrof. {Se övers. anm. under FOTNOT.) Städer kommer att ödeläggas.

En intrycksfull Scen

"I nattens syner har en mycket intrycksfull scen framställts för mig. Jag såg en väldig eldkula falla ned bland några byggnader och på ett ögonblick förvandla dem till ruiner. Jag hörde någon säga: 'Vi visste att straffdomar skulle komma över jorden, men vi visste inte att de skulle komma så snart.' Andra sade med ångestfyllda röster: 'Ni visste det. Varför talade ni då inte om det för oss? Vi visste det inte.' Från alla håll hördes liknande klandrande uttalanden." Vägledning för Församlingen, Band 3, s. 319

"Jag har ålagts att framföra budskapet, att städer fulla av överträdelse, och ytterligt syndfulla, kommer att ödeläggas genom jordbävningar, genom eld, genom översvämning. Hela världen kommer att göras uppmärksam på, att det finns en Gud, som kommer att visa sin myndighet som Gud. Hans osedda redskap kommer att åstadkomma förstörelse, förödelse och död. Alla hopade rikedomar kommer att synas som ingenting....

Stora olyckor skall komma - de mest fruktansvärda olyckor, de mest oväntade olyckor; och dessa ödeläggelser kommer att följa på varandra. Om Guds varningar åtlyds, och om kyrkorna ångrar sig och åter blir trogna, då kan andra städer skonas en tid. Men om människor, som blivit förvillade, fortsätter längs samma väg som de gått på, åsidosättande Guds lag och matande folket med lögner, kommer Gud att låta dem drabbas av olyckor, för att de måtte vakna upp." Evangelism, s. 27

"En rad händelser kommer att visa att Gud är situationens Herre. Sanningen kommer att förkunnas på ett tydligt och otvetydigt sätt. Som ett folk måste vi bereda väg för Herren under den helige Andes ledning och övervakning. Evangelium skall förkunnas i dess {sin} renhet. Strömmar av levande vatten skall djupna och vidgas i sitt lopp." Vägledning för Församlingen, Band 3, sid. 358-359

"Efterhand som tiden går blir det allt mer och mer uppenbart, att Guds straffdomar drabbar världen. Genom eldsvådor, översvämningar och jordbävningar varnar han jordens inbyggare om sin nära förestående ankomst. Den tid närmar sig då den stora krisen i världens historia kommer och då allt som sker i Guds regering, kommer att iakttas med det djupaste intresse och obeskrivlig ångest. I snabb följd kommer Guds straffdomar att avlösa varandra - eldsvådor, översvämningar och jordbävningar och dessutom krig och blodsutgjutelse.

O, att folket ville känna sin besökelsetid. Det finns många som ännu inte har hört den prövande sanningen för denna tid. Det finns många som Guds Ande arbetar med. Tiden för Guds förödande straffdomar är en nådens tid för dem som inte har fått tillfälle att lära känna sanningen. Herren ser i nåd till dessa. Hans medkännande hjärta blir rört. Hans hand är ännu uträckt för att frälsa {medan dörren stängs för dem, som inte vill gå in}." Vägledning för Församlingen, Band 3, s. 360

"Snart kommer Guds handlande att plötsligt förändras. Den förvända världen hemsöks av olyckor - av översvämningar, stormar, eldsvådor, jordbävningar, hungersnöd, krig och blodsutgjutelse. Herren har långt till vrede och är stor i makt; men Han kommer ingalunda att frikänna de skyldiga. "HERREN har sin väg i storm och oväder, och molnen är dammet efter hans fötter." {Nah. 1:3.} O, att människorna skulle inse Guds tålamod och långmodighet! Han tyglar Sig Själv." Fundamentals of Christian Education, s. 356

Blott ett Ögonblick av Tiden återstår

"Vi står på tröskeln till stora och allvarliga händelser. Profetior går i uppfyllelse. En ovanlig, händelserik historia nedtecknas i himmelens böcker. Det jäser i hela världen. Det är krig och rykten om krig. Nationerna vredgas, och den tid har kommit då de döda skall dömas. Händelserna växlar för att påskynda Guds dag som är mycket nära. Det är så att säga endast ett ögonblick av tiden som återstår. Men fastän redan folk reser sig mot folk, och rike mot rike, är det ännu inte ett allmänt deltagande. Ännu hålles de fyra vindarna tillbaka, tills Herrens tjänare har blivit tecknade på sina pannor. Sedan kommer jordens makter att samla sina trupper för den sista stora drabbningen." Vägledning för Församlingen, Band 2, s. 380

Dessa händelser säger oss, att Jesus snart kommer att släppa ned Sin spira i det allra heligaste. De fyra vindarna hålls tillbaka intill Guds tjänares besegling.

"Sedan såg jag ett ytterst kraftigt ljus komma från Gud, som satt på den stora vita tronen. Detta lyste runt om Jesus. Därpå såg jag en ängel med ett uppdrag från Jesus raskt flyga till de fyra änglar, som hade en uppgift att utföra på Jorden. Han viftade upp och ned med något i handen, och ropade med hög röst: 'Håll i! Håll i! Håll i! Håll i!, tills Guds tjänare är beseglade i sina pannor.'

Jag bad min ledsagande ängel säga mig betydelsen av vad jag hörde och vad de fyra änglarna stod i färd med att göra. Han sade mig att det var Gud som höll makterna tillbaka, och att Han gav Sina änglar kontroll över händelserna på Jorden. De fyra änglarna hade makt från Gud att hålla de fyra vindarna, och att de stod i färd med att lösa dem. Men medan deras händer höll på att släppa dem lösa, och de fyra vindarna stod i färd med att börja blåsa, såg Jesus med Sina förbarmande blickar på kvarlevan som inte var beseglad, och Han sträckte Sina händer mot Fadern och vädjade till Honom och påminde om Sitt utgjutna blod för deras skull. Då fick en annan ängel i uppdrag att hastigt flyga till de fyra änglarna och bjuda dem hålla vindarna, till dess att Guds tjänare beseglats med den levande Gudens insegel på sina pannor." Early Writings, s. 38

I dag har församlingen och världen getts en väldigt kort frist, tills beseglingen är klar. Kom ihåg, att Han börjar med Guds hus, helgedomen. Se Hes. 9; 1 Petr. 4:17; Vägledning för Församlingen, Band 2, sid. 66-67

De, som griper Tillfället i Flykten

Avslutningsvis i detta väsentliga kapitel måste vi fråga: När sätts denna stora krona på verket, d.v.s. Satans imitering av Kristus?

"Satan har anpassat omständigheterna så, att vi som ett folk inte skall åthutas och tuktas, eller förmanas att upphöra med våra synder. Dock kommer det att finnas ett folk, som bär Guds ark. Somliga ibland oss kommer ej längre att bära arken, utan försvinna. Men dessa kan inte bygga murar som hinder för sanningen; ty denna kommer att gå framåt och uppåt ända till slutet. Fordom har Gud tagit fram personer och Han har fortfarande beredda dem, som griper tillfället i flykten. De är beredda, att följa Hans order - personer, som kommer att ta sig igenom hinder, som endast kommer att synas som väggar bestrukna med dåligt blandat murbruk. När Gud ingjuter sin Ande i människor, då skrider de till verket. De kommer att förkunna Herrens ord; de kommer att ropa som en ljudlig trumpet. Sanningen kommer icke att förminskas eller förlora sin kraft i deras händer. De kommer att visa människorna deras överträdelser, och Jakobs hus dess synder.

Striden kommer att bli allt häftigare. Satan kommer att träda ut på slagfältet och uppträda som Kristus. Han kommer att ge en felaktig bild av, felaktigt framlägga och förvränga allt som han någonsin förmår, för att, om möjligt, förleda jämväl de utvalda. Även i vår tid har det funnits och kommer det att finnas hela familjer, som brukat glädja sig åt sanningen, men som kommer att förlora tron på grund av falska anklagelser och lögner de hört om dem, som de älskat och med vilka de haft broderligt samförstånd. De lät ogräs sås i hjärtat; ogräset spirade jämte vetet; det växte sig starkare; veteskörden blev allt mindre; och den kostbara sanningen förlorade sin kraft över dem. Under en tid åtföljdes deras nya tankegångar av ett falskt nit. Därigenom förhärdades deras hjärtan mot sanningens företrädare, såsom skedde med judarnas mot Kristus." Testimonies to Ministers, s. 411

"Ty alla folk har druckit av hennes skörlevnads vredesvin. Denna vrede kommer sig av falska läror, och när kungar och presidenter dricker detta hennes skörlevnads vredesvin, grips de av ilska mot dem, som vägrar finna sig i de falska och sataniska kätterier, vilka upphöjer den falska sabbaten, och kommer människor att trampa Guds minnesmärke i gruset.

Fallna änglar sluter förbund med onda människor. Anti-Krist kommer att se ut som den verklige Kristus, och då kommer Guds lag att helt upphävas av världens länder. Upproret mot Guds heliga lag når då sin höjdpunkt. Fast den egentlige ledaren av hela detta uppror är Satan i en ljusets ängels gestalt. Människor kommer att bedras - de kommer att upphöja honom som sin gud. Dock kommer Gud Allsmäktig att gripa in. Över de avfallna kyrkosamfund, som förenar sig i att upphöja Satan, kommer domen att lyda: "därför skola på en och samma dag hennes plågor komma över henne: död och sorg och hungersnöd; och hon skall brännas upp i eld. Ty stark är Herren Gud, han som har dömt henne." {Upp. 18:8.}" Samma, s. 62

Tydligen inträffar Kristus-imitationen före nådatidens utgång, när Söndags-lagarna träder i kraft. Hela världen kommer att följa Satan, som säger sig vara Kristus.

Det kommer då att falla straffdomar från Gud, som går att benämna plågor, och ett krig i Mellan-Östern kommer att kallas för Harmagedon.

Då kommer Guds lag att helt åsidosättas. Lögnaktiga andar kommer då att uppträda som apostlarna (se Den Stora Striden, s. 534). De gör gällande, att Sabbaten förändrats; möjligen kommer även Maria, Jesu moder, att framträda, och det slutliga bedrägeriet kunde bli Ellen White framställd av en demon, för att få Guds utvalda att tro, att Sabbaten förändrats.

Om Satan kommer som "Frälsare" i ett UFO, kunde han säga: "Jag sade ju åt Er, att jag skulle komma på himmelens skyar och här är jag. Dessutom sade jag, att alla skulle se mig, och nu skickas satellitbilderna runt världen." Till buddhisten kunde han säga: "Jag var Buddha, innan jag var Kristus"; till muhammedanen: "Sedan jag varit Kristus, blev jag Muhammad." För juden kommer han att vara Messias; för den kristne, Kristus. På så vis kommer varje land att bli inblandat. Det kommer att bli en enda, stor samklang, en union av Satans samtliga krafter.

"Och jag såg ett av dess huvuden vara likasom sårat till döds, men dess dödssår blev läkt. Och hela världen såg med förundran {följde efter. KJV} efter vilddjuret." Upp. 13:3

Gud hjälpe Sitt folk, att nu bereda sig på den fruktansvärda dagen!

******************

FOTNOT: Övers. anm. angående kommunismens fall, innan Satan framträder som "Messias".

Hitler-Tyskland och Sovjetunionen var ju samma andas barn och vänner, tills nationalsocialisterna också anföll de sistnämnda. Som Du kanske vet, övergick åtskilliga nazister i Östra Tyskland till Kommunistpartiet vid krigsslutet. De fortsatte, att "göra karriär", fast med annan partibok. Ofrihetens krafter kommer, trots skilda skepnader och ideologisk grund, att göra gemensam sak med påvestolen, för att utplåna Guds sista trogna.

Kommunismen har lidit allvarliga bakslag de senaste åren, men ännu återstår det några röda regeringar. Medan vi väntar på deras fall, svetsas världen ihop allt tätare i samarbete. Vägen dit kantas av konflikter, men mycket sker gemensamt, främst genom FN, NATO och EU. Man talar om, att rädda världen - naturskydd och kretslopp blir allt mera en del av vardagen.

Själafienden är slugare, än den intelligentaste schackspelare, eller datorprogrammerare. Han vet, att spela ut länderna sinsemellan, lika väl som att bevara det gamla KGB:s expertis och dugligaste mannar för framtida bruk. Som Jesuiten Malachi Martin förklarar i sin bok "The Keys of This Blood", ser Johannes Paulus världsutvecklingen som en kamp mellan tre jättemakter: Sovjet, USA och Katolska Kyrkan. En måste gå segrande ur striden. En har fallit, USA kommer att agera spjutspets för Vatikanen. Redan nu talar Amerika myndigt, och världen lyder. Ansträngningar görs, för att inlemma tidigare neutrala stater, som Sverige, i allt intimare säkerhets- och militärsamarbete. För att inte nämna EU:s raska kliv mot en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik, gemensam centralbank och valuta, ja, rent av en EU:s grundlag. Nationalstaten luckras upp, vägen banas mot centralstyrning av "det internationella samfundet" - en enad värld, åtminstone på papperet.

För att åstadkomma mesta möjliga förödelse, drog Hitler ut på kriget. Barnsoldater dekorerades för sina insatser. Då slutet var oundvikligt, tyckte Ledaren (= der Führer) synd om sig själv. Tyskland hade inte nog högt uppskattat hans "snille", utan förrått saken - därav nederlaget - och förtjänade att följa honom i graven. För att åsamka Gud största möjliga smärta och mänskligheten den yttersta förintelse, är det fullt möjligt, att Djävulen ger nytt liv åt kommunismen, när plågorna börjar att falla. De forna bundsförvanterna kommer ju, allra sist, att lämna påvedömet och obeskrivliga strider och katastrofer att inträffa. Till dess kommer han, naturligt nog (ur hans synpunkt sett), att utnyttja de värsta dragen hos varje samhällssystem, politisk rörelse och religion, för att diktatoriskt härska - vilken kontrollapparat blir det ej genom den svindlande datorteknologin! - och förtrycka. Emellertid måste det även finnas somliga friheter plus "bröd och skådespel", för att hålla massorna någorlunda nöjda. En falsk världsfred, ett falskt förbund mellan svurna fiender och sinsemellan trätande religioner kommer att bidra till inbillningen, att "fredsriket" är här.

Söndagen hålls allmänt Jorden runt som vilodag. För att "skona miljön och människan", kan det tänkas att man kommer att utnyttja skapelseveckans ordning, med en vilodag, för att alla skall kunna koppla av en dag i veckan. Allt mera standardiseras och likriktas, så varför inte stifta som "mänsklig rättighet" en gemensam vilodag? Synbart förnuftiga skäl kommer säkert att framläggas, vilken taktik som än tillgrips.

Tror Du inte, att kvarlevans församling kommer att te sig annorlunda då, med sin okuvliga Bibel-trohet? Kom också ihåg, att bedrägeriet nästan kommer att lura jämväl de utvalda. Alltså kommer lögnen att ligga väldigt nära sanningen.

Ett förtydligande är på sin plats rörande "helgedomens härliga berg" i Dan. 11:45. Låt oss se, vad Skriften säger på andra ställen härom.

Davids stad benämndes Sion: "Därefter församlade Salomo de äldste i Israel, alla huvudmännen för stammarna, Israels barns familjehövdingar, till konung Salomo i Jerusalem, för att hämta HERRENS förbundsark upp från Davids stad, det är Davids stad." 1 Kon. 8:1

Senare kom Jerusalem att kallas för Sion: "Så är nu detta det ord som HERREN har talat om honom [Assyriens konung Sanherib]: Hon föraktar dig och bespottar dig, jungfrun dottern Sion; hon skakar huvudet efter dig, dottern Jerusalem. ... Och den räddade skara av Juda hus, som bliver kvar, skall åter skjuta rot nedtill och bära frukt upptill. Ty från Jerusalem skall utgå en kvarleva, en räddad skara från Sions berg. HERRENS nitälskan skall göra detta. Därför säger HERREN så om konungen i Assyrien: Han skall icke komma in i denna stad och icke skjuta någon pil ditin; han skall icke mot den föra fram någon sköld eller kasta upp någon vall mot den." 2 Kon. 19:21, 30-32

I Sion, Jerusalem, fanns även templet: "Stor är HERREN och högt lovad, i vår Guds stad, på sitt heliga berg. Skönt höjer det sig, hela jordens fröjd, berget Sion längst uppe i norr, den store konungens stad. Gud har i dess palatser gjort sig känd såsom ett värn. ... Såsom vi hade hört, så fingo vi se det, i HERREN Sebaots stad, i vår Guds stad; Gud håller den vid makt till evig tid. Sela. Vi tänka, o Gud, på din nåd, när vi stå i ditt tempel. ... Sions berg glädje sig, Juda döttrar fröjde sig, för dina domars skull. Gån omkring Sion och vandren runt därom, räknen dess torn; given akt på dess murar, skriden genom dess palatser, så att I kunnen förtälja därom för ett kommande släkte." Ps. 48:2-4, 9-10, 12-14

Eftersom Gud skulle stå Israel så nära, tog Han Sin boning i Sion: "Gud är känd i Juda, i Israel är hans namn stort; i Salem vart hans hydda rest och hans boning på Sion." Med uttrycket "på Sion" torde avses templet på Sions Berg.

Längre fram övergick "Sion" även till att gälla Israel som folk: "Vakna upp, vakna upp, ikläd dig din makt, o Sion; ikläd dig din högtidsskrud, Jerusalem, du heliga stad; ty ingen oomskuren eller oren skall vidare komma in i dig. Skaka stoftet av dig, stå upp och intag din plats, Jerusalem; lös banden från din hals, du fångna dotter Sion. Ty så säger HERREN: I haven blivit sålda för intet; så skolen I ock utan penningar bliva lösköpta. Ja, så säger HERREN: Mitt folk drog i forna dagar ned till Egypten och bodde där såsom främlingar; sedan förtryckte Assur dem utan all rätt. Och vad skall jag nu göra här, säger HERREN, nu då man har fört bort mitt folk utan sak, nu då dess tyranner så skräna, säger HERREN, och mitt namn beständigt, dagen igenom, varder smädat? Jo, just därför skall mitt folk få lära känna mitt namn, just därför skall det förnimma på den dagen att jag är den som talar; ja, se här är jag. Jes. 52:1-6

De kristna efterträdde judarna som utvalt folk. Märk dock, att även kristna kallas för "judar": "Ty den är icke jude, som är det i utvärtes måtto, ej heller är det omskärelse, som sker utvärtes på köttet. Nej, den är jude, som är det i invärtes måtto, och omskärelse är hjärtats omskärelse, en som sker i Anden, och icke i kraft av bokstaven; och han har sin berömmelse, icke från människor, utan från Gud." Rom. 2:28-29. Nya "judar", nya "israeler", är Abrahams efterföljare, Guds folk, om de är helt omvända kristna. Alltså är "Israel" i Nya Testamentet en andlig, världsvid grupp äkta troende. I Gamla Testamentet var det, bokstavligt talat, det geografiska landet och folket Israel. Andligt sett, ingick förstås, i Guds ögon, endast äkta troende i det andliga Israel även då. Hedningar kunde omvändas till judarnas tro under GT:s tid. Under NT:s tid kan både hedningar och judar, födda i, ex.vis, Israel, bli omvända till fortsättningen på den judiska tron: Kristendomen.

Då den kristna församlingen efterträtt den judiska som egendomsfolk, följer givetvis löftena till Abraham med. Uppfylls någon gammaltestamentlig profetia om Israel i vår tid, förverkligas den i den kristna församlingen. Märk så en förutskickelse giltig för tidens ände. Här talas det om Sion: "Och I skolen förnimma att jag bor mitt i Israel, och jag är HERREN, eder Gud, och eljest ingen. Ja, mitt folk skall icke komma på skam evinnerligen. Och det skall ske därefter att jag skall utgjuta min Ande över allt kött, och edra söner och edra döttrar skola profetera, edra gamla män skola hava drömmar, edra ynglingar skola se syner; också över dem som äro tjänare och tjänarinnor skall jag i de dagarna utgjuta min Ande. Och jag skall låta tecken synas på himmelen och på jorden: blod och eld och rökstoder. Solen skall vändas i mörker och månen i blod, förrän HERRENS dag kommer, den stora och fruktansvärda. Men det skall ske att var och en som åkallar HERRENS namn, han skall varda frälst. Ty på Sions berg och i Jerusalem skall finnas en räddad skara, såsom HERREN har sagt; och till de undsluppna skola höra de som HERREN kallar." Joel 2:27-32

Vems namn skall åkallas för frälsning? "Så mån I veta, I alla och hela Israels folk, att det är Jesu Kristi, nasaréens, namn, hans som I haven korsfäst, men som Gud har uppväckt från de döda - att det är genom det namnet som denne man strå inför eder frisk och färdig. ... Och i ingen annan finnes frälsning; ej heller finnes under himmelen något annat namn, bland människor givet, genom vilket vi kunna bliva frälsta.'" Apg. 4:10, 12. Judendomen förkastade Messias. Dess anhängare har ingen annan Frälsare att anropa från Sions Berg i Jerusalem. Däremot kan det andliga, världsvida Sion, Jerusalem och Israel - de trogna kristna - såsom Nya Testamentets judar och Abrahams andliga ättlingar anropa Kristus om frälsning, i den yttersta tiden. De är dessutom "kallade" av Gud (grekiska: "ekklesia" = de utkallade = församlingen). Likaså skall ju Guds folk, andra andliga israeler, kallas ut ur det andliga, världsvida Babylon. Även judar födda i Israel, som nu kanske inte ens är judiskt troende, kommer att vakna och bli frälsta. Att stå på Sions Berg i Jerusalem är alltså ovidkommande för ens räddning. Huvudsaken är, att Frälsaren kan räkna en som Sin trofaste efterföljare.

Den symboliska betydelsen av gammaltestamentliga namn framgår väl av Hebr. 12:22-23: "Nej, I haven kommit till Sions berg och den levande Gudens stad, det himmelska Jerusalem, och till änglar i mångtusental, till en högtidsskara och församling av förstfödda söner som äro uppskrivna i himmelen". Om Du är uppskriven i himmelen, ingår Du, andligt sett, i denna församling. Jerusalem står alltså, i Nya Testamentet, för den kristna församlingen. I Jerusalem har vi Sions Berg. Då det ena namnet är symboliskt för den kristna menigheten, är även det andra symboliskt för den kristna menigheten. (Härdar Du ut till änden, kommer Du till den himmelska Sions-församlingen i det Nya Jerusalem ovan där!)

Jämför så med Jesu profetia i Upp. 11:1-4: "Och ett rör, likt en mätstång, gavs åt mig, och mig blev sagt: 'Stå upp och mät Guds tempel och altaret, tillika med dem som tillbedja därinne. Men lämna å sido templets yttre förgård och mät den icke; ty den är prisgiven åt hedningarna, och de skola under fyrtiotvå månader förtrampa den heliga staden. Och jag skall låta mina två vittnen under ett tusen två hundra sextio dagar profetera, höljda i säcktyg. Dessa vittnen äro de två olivträd och de två ljusstakar som stå inför jordens Herre." Under 1 260 års påvlig överhöghet förföljdes församlingen och nedtrycktes sanningen i Gamla och Nya Testamentet. Katolicismen är hedendom i kristen skepnad. Samtidigt skall vi ej förhäva oss, när Gud mäter de andliga kvaliteterna hos sitt folk, sitt nutida, andliga tempel. Hans trogna inom SDA kommer, i Hans kraft, att kalla ut de ärliga katolska och andra sökarna till Hans sannings fulla ljus.

Satan kommer att söka tillintetgöra Guds folk i den sista tiden. Låt oss därför se igen på Dan. 11:45: "Och sina palatstält skall han slå upp mellan havet och helgedomens härliga berg. Men han går till sin undergång, och ingen skall finnas, som hjälper honom.'" Vers 40-45 berättar om striden mellan konungen i Söderlandet och konungen i Nordlandet, d.v.s. ateismen/kommunismen och påvedömet. Efter stormangreppet mot kommunismen (v. 40) "på ändens tid" skall katolicismen även falla in i "det härliga landet" och hemsöka många andra "länder". Givetvis måste Vatikanen få kristenheten och andra religioner med sig, för att åter behärska världen.

Vad betyder "hav", eller "vatten", i profetior? Upp. 17:15: "'Vattnen som du har sett, där varest skökan tronar, äro folk och människoskaror och folkslag och tungomål." För att hindra sanningens framsteg, under det höga ropet, kommer de falska religionerna att envetet ställa sig emellan Gud och folkmassorna. Babylon blir den verkliga maktfaktorn då, på alla sätt ("palatstält"?). I vers 44 beskrivs slående Babylons förskräckelse över, att avslöjas under det höga ropet, därpå ursinnet mot de sista trogna.

Låter det långsökt? Läs själv Russell Burrills 1992 utgivna bok "The New World Order", med förord av Mark Finley. Det är dess utläggning om "helgedomens härliga berg", påvedömet och kommunismen, som ligger till grund för detta förtydligande. Pris: U.S.$1.95 + porto: U.S.$5.19 = U.S.$7.14. Skicka U.S.$8.00 till: Amazing Facts, P.O. Box 1058, Roseville, CA 95678-8058, USA, och anhåll om flygpost! Ange beställningsnummer BK-NWO. Eller skriv direkt till förlaget: Seminars Unlimited, P.O. Box 66, Keene, TX 76059, USA.

På svenska finns en utmärkt, 100-sidig sammanställning om SDA:s förståelse av Bibelns symbolspråk, m.m.: "Bibliska Tolkningsprinciper". Sänd 25:- till sammanställaren: Lennart Wiberg, Box 246, 511 22 KINNA. Innehållet är taget ur Louis F. Weres och Hans K. LaRondelles alster. Beställ samtidigt ett gratis provex. av broder Wibergs eget, fyrsidiga utdelningsflygblad "Det Finns En Framtid!", som manar till omvändelse och ger många nyttiga detaljer ur de tre änglarnas budskap. Sist i flygbladet erbjuds läsaren ett gåvoex. av "Den Stora Striden".

Kapitel 8: En verklig Sjundedags-adventist kommer att möta Söndags-lagens svåra Kris

"En ände kommer, ja, änden kommer, den vaknar upp och kommer över dig." Hes. 7:6

Det är väldigt svårt för oss som ett folk, som har åtnjutit trygghet och frihet, att vakna upp inför slutets verklighet. Slutet är inte nära; det är här. Följande frågor och svar betonar detta faktum.

1. Vilka ondskefulla makter är aktiva i dagens värld, för att omstörta den sak, som vi har svurit vår trohet?

"Det ondas redskap håller på att förena sina krafter och sluta sig samman. De samlar krafter till den sista stora krisen.... Människor har förenat sig med Satans redskap för att tillintetgöra Guds lag." Vägledning för Församlingen, Band 3, sid. 303, 331

2. Hur drabbar denna kris världen?

"Guds Ord säger tydligt, att... den bekännande protestantiska världen kommer att bilda ett förbund med syndens människa, och kyrkan och världen kommer att stå i fördärvad endräkt. Härigenom drabbas världen av den stora krisen." Selected Messages, Bok 2, s. 367

3. Åt vad är kyrkoförbund och ekumeniska rörelser en förelöpare?

"Och när man kommit så långt [böjt knä för avfallets makt] är det bara ett steg som återstår till användandet av makt för att uppnå full enighet." Den Stora Striden, s. 427

Oavsett om det skett i det katolska Spanien eller i det puritanska New England, bevisar varje historiskt förbund mellan kyrka och stat detta uttalande.

4. Hur förråder Amerikas protestanter Förenta Staterna?

"I de rörelser som nu är under utveckling i Förenta staterna för att tillförsäkra kyrkans institutioner och doktriner stöd från statens sida, följer protestanterna i katolikernas spår. Eller, kanske mer än så, de öppnar dörrarna för katolska kyrkan, så att den i det protestantiska Amerika kan återvinna den överhöghet som den har förlorat i den gamla världen." Den Stora Striden, sid. 548-549

Ansträngningar för Söndags-lagstiftning och delstatsstöd åt församlingsskolor fortsätter alltjämt.

5. Varför söker kyrkan statens bistånd?

"Det var avfällighet som kom den kristna kyrkan att i början söka hjälp hos de borgerliga myndigheterna, och detta banade väg för påvedömet, dvs. djuret.... Så kommer också avfällighet inom kyrkan att bereda väg för vilddjurets bild." Samma, s. 426

"Guds godhet, barmhärtighet och kärlek förkunnades av Kristus för Moses. Detta var Guds karaktär. När människor, som bekänner sig att tjäna Gud, åsidosätter Hans faderliga sinnelag och frångår heder och rättfärdighet i sitt umgänge med nästan, jublar Satan, ty då har han ingjutit sina särdrag i dem. De går i katolicismens fotspår." Testimonies to Ministers, 362

"Det är förkastandet av biblisk sanning, som får människor att bli otrogna. Det är en avfallande församling, som minskar avståndet mellan sig själv och påvedömet." Signs of the Times, 19. Februari, 1894

6. Vad menas med "bilden åt vilddjuret"?

"När de ledande kyrkosamfunden i Förenta staterna har slutit sig samman kring sådana trosläror som är gemensamma för dem alla, och de får statsmakterna att genomdriva deras dekret och att stödja deras förordningar, kommer det protestantiska Amerika att ha upprättat en bild av den romersk-katolska hierarkin. Den ofrånkomliga följden blir, att de annorlunda tänkande åläggs borgerliga straff." Den Stora Striden, s. 427

7. Vad avses med, att ge liv åt vilddjurets bild (Upp. 13:15)?

"När vår nation (USA) avsvärjer sig sin regerings principer, så att den antar söndagslagen,... vilket inte innebär något mindre än att ge nytt liv åt det tyranni, som länge önskat och vakat över ett tillfälle att på nytt utöva sin aktiva despotism." Vägledning för Församlingen, Band 2, s. 329

"Genomdrivandet av Söndagens iakttagande i Förenta Staterna skulle vara ett genomdrivande av tillbedjan av vilddjuret och dess bild." Testimonies, Band 5, s. 449

8. Vad har vi hört angående tiden för bildens upprättande?

"Bilden åt vilddjuret kommer att upprättas, innan nådatiden är över; ty den är det stora provet för Guds folk, varigenom deras eviga öde skall avgöras." Selected Messages, Bok 2, s. 81

9. Vad är vilddjurets märke?

"Vilddjurets märke är... iakttagandet av den första dagen i veckan. Detta märke särskiljer dem som erkänner påvemaktens överhöghet och auktoritet och skiljer dem från dem som erkänner Guds auktoritet." Vägledning för Församlingen, Band 3, s. 350

10. När erhålls vilddjurets märke?

"Det finns ännu sanna kristna i alla kyrkosamfund, den romersk-katolska kyrkan inte undantagen, som tror att söndagen är den vilodag som Gud har bestämt. Gud godtar deras uppriktiga avsikt och deras ärlighet inför honom. Men när helighållandet av söndagen genomförs genom lagstiftning och när världen blir upplyst om att den sanna sabbaten skall helighållas, kommer var och en, som överträder Guds befallning för att lyda ett bud som inte har någon högre auktoritet än den romerska kyrkans, att sätta påvemakten över Gud.... Han tillbeder vilddjuret och dess avbild.... Och inte förrän denna sak har tydligt framhållits för människorna och de ställs inför valet mellan Guds bud och människors bud, kommer de som fortsätter i överträdelse, att ta emot 'vilddjurets märke'." Den Stora Striden, sid. 431-432. Du bör läsa hela detta avsnitt.

11. Hur kommer införandet av en nationell Söndagslag att påverka församlingen? (Jag skulle önska, att jag inte behövde läsa dessa ord:)

"När Guds lag blivit ogiltigförklara, skall församlingen bli sållad genom svåra prövningar. Fler än vi nu anar skall då lyssna till förförande andar och djävulens läror." Selected Messages, Bok 2, s. 368

12. Vilken roll kommer sataniska tecken och under att spela under denna kvarlevans kris?

"Och det gör stora tecken... Och genom de tecken, som det har fått makt att göra i vilddjurets åsyn, förvillar det jordens inbyggare. Upp. 13:13-14

"Budskap från andarna kommer att förklara, att Gud har sänt dem för att undervisa dem som förkastar söndagen, om deras misstag och att landets lagar skall lydas som Guds lag.... En enorm förbittring kommer därigenom att skapas mot alla som vägrar att godta deras budskap." Den Stora Striden, s. 565

13. Vad kommer oundvikligen att ske med det land som, tvärt emot stort ljus, offentligen ogiltigförklarar Guds lag?

"Landets avfall kommer att följas av dess undergång." The Seventh-day Adventist Bible Commentary, Band 7, s. 977

14. Vilka tre oerhört viktiga händelser kommer den riksvida Söndags-lagen att signalera?

"... att nådens ängel är redo att lyfta sina vingar till flykt för att aldrig mer återvända." Vägledning för Församlingen, Band 2, s. 158

"Det är då tid [för Guds folk] att lämna de stora städerna som en förberedelse att lämna de mindre för att bosätta sig i undangömda hem på ensliga platser bland bergen." Samma, s. 173

"... att tiden är inne när Satan skall verka på ett övernaturligt sätt. Och då är änden nära." Samma, s. 158

Det är en sak, att i lugn och ro tala om den stundande krisen, väl skyddade som vi är av vårt älskade lands lagar - lagar, som nu garanterar var mans rätt, att tillbedja Gud enligt sitt samvete. Det är en sak, att stilla och opersonligt dryfta det, i medvetande om att vi har den ekonomiska trygghet, som försäkrar oss mot religiös och rasmässig diskriminering i arbetet. Det är en sak, att fundera kring det, när vi fullt väl vet att vi kan fara hem till våra välmöblerade bostäder och välfyllda kylskåp, rattande våra bilar av ny modell, och säkra på att om maten eller bensinen börjar att ta slut, kan vi raskt handla ny på den marknad eller bensinmack vi föredrar.

Det är en sak, att betänka och samtidigt vara tryggt medvetna om att vi som adventister nu har en erkänd plats ibland Amerikas trossamfund, och ej längre betraktas som "underliga". Tack vare vissa insatser för människors välmående och ett strålande förhållande till pressen, är vi väl sedda. Det är en sak, att, som vi gör nu och då, stå upp i helgedomen och vittna om vår tro. Men - det kommer att vara en helt annan, att utsättas för det, som jag nu läser om:

"Så visst som Gud har talat genom mig - den tid kommer då ni skall ställas inför domstolar, och varje del av den sanning ni bekänner er till skall bli allvarligt kritiserad." Vägledning för Församlingen, Band 2, s. 334

"Många kallas inför rådsförsamlingar och domstolar, kanske helt ensamma." Samma, s. 172

Är Du redo att göra det? Kunde Du göra det nu?

Dem, som vi i dag kallar för våra vänner, kommer att vara våra värsta fiender, när timmen slår och förföljelsen börjar ånyo. I den stunden kommer somliga av de mest tilltrodda "begåvade och vältaliga människor som en gång glatt sig i sanningen" ha blivit "sina tidigare bröders bittraste fiender. När sabbatsfirarna förs fram inför domstolar för att svara för sin tro, kommer dessa avfälliga att bli Satans effektivaste hantlangare. Genom falska anklagelser och antydningar kommer de att hetsa myndigheterna emot dem." Den Stora Striden, s. 582

Det är en sak, att tala om det, att tro härpå teoretiskt; det är en helt annan för en helgad och tillräckligt livlig fantasi att räcka ut handen och gripa om dess verklighet. Förvisso vet vi, utifrån auktoriteten vår religiösa tro vilar på - Guds Ord - att det skall inträffa, men vi lugnar oss själva med "Inte just nu!"

Men när Du och jag vaknar upp och inser, att den kris, som har "väntat på" oss mera än vi har "väntat på" den, är här, när timmen markerande dess inledning är här, stunden när vi - efter att ha lyssnat på radions nyheter, eller läst tidningarnas rubriker - ser på varandra och inser allvaret, och säger: "Nu smäller det!" - det kommer att vara en helt annan sak.

Upprättandet av bilden och genomdrivandet av dess märke utgör inledningen till den "korta tid" (Early Writings, s. 85), "hemsökelsens stund". Denna period, som vi förstår allt för dåligt, inträffar omedelbart före plågornas utgjutande. Under denna är Kristus fortfarande kvar i helgedomen ovan, och frälsningsverket avslutas. Vindarna i Upp. 7:1-3 har då börjat att vina, tar till i styrka, men släpps inte helt lösa. Ordalydelsen hos vår text "En ände kommer, ja, änden kommer" är väsentlig. Hes. 7:6. Denna period är icke den stora nödtiden, men högst påtagligt ändå en nödtid - för världen och för Guds heliga. Syster White beskriver den som "inledningen till nödens tid."

Bildens upprättande markerar inte nådatidens slutliga utgång; men är utgången på en nådens tid för ett land, som offentligt upphäver Guds lag. Läs Vägledning för Församlingen, Band 2, s. 158. Därmed inleds ändå icke den sista stormen, som slår till i sin ohygglighet när Guds Ande alldeles dras bort från Jorden, utan är den tid, när "förföljelsen verkligen bryter lös" mot Guds folk (Testimonies, Band 6, s. 401), den tid när "förföljelsens eld" åter kommer "att tändas." Se Vägledning för Församlingen, Band 2, s. 329. Från och med detta ögonblick och tills den sista akten i dramat utspelas, kommer stormen att tillta, elden att flamma ursinnigare. Inledningen till denna "korta period" av nöd markerar trosfrihetens slut i det land, som har haft det största ljuset - och förkastat det.

En förståelig och ofta ställd fråga rörande bildens upprättande - och dess livgivande, är:

Hur kommer detta att inträffa?

Herrens tjänarinna uttrycker i Vägledning för Församlingen, Band 2, sid. 328-335 vikten av, att vårt folk skulle vakna upp inför National Reform Associations göranden. De talade sig varma för ett religiöst tillägg till {den amerikanska} grundlagen. I Review and Herald för den 8. December, 1888 skriver hon: "Söndags-frågan håller nu på att anta stora proportioner. I Kongressen manar man till ett tillägg till grundlagen, och när detta uppnåtts, måste förtryck följa."

Möjligheten att grundlagen ändras, är högst verklig i dag. Den talas om Kongressens utskottssalar och i Vita Huset. Fördraget mot folkmord, som godkänts av Senaten, kommer av sig självt att förändra vår grundlag, ty när ett mellanfolkligt fördrag undertecknats av presidenten och Kongressen, går det före grundlagen. Detta fördrag återfinns som bilaga. Vi må säga, att det inte kan ske nu, men säg att det blir en allvarlig kris i landet, ett oerhört, landsomfattande nödläge, så kunde exempellöst kritiska situationer uppstå över en natt.

Men låt oss några ögonblick sluta att tänka på en vanlig situation, med fred och fortfarande normalt fungerande demokratiska förlopp - under statens lagstiftande, verkställande och juridiska ämbetens i kraft varande och varandra motvägande och kontrollerande organ - och betänka, vad som skulle kunna ske.

Hur det skulle kunna inträffa

På åtminstone två ställen hos Profetians Ande tecknas för oss, från kris till kulmen, de sataniska angrepp, som väntar på dem, som älskar Gud och håller Hans bud. Se Testimonies to Ministers, s. 472 och Den Stora Striden, sid. 564-567. Ingen sjundedags-adventist - jag upprepar, ingen sjundedags-adventist - har råd att vara obekant med den bild, som tecknas i kapitlet "Den hotande krisen" i Den Stora Striden.

Den store fienden tillgriper två huvudstrategier - bedrägeri och mord. Han utnyttjar skickligt lagen om handling och reaktion. Han skiftar mellan sina metoder, från hjärntvättens sinnesförgiftning hoppar han till det fysiska överfallets råhet. Han gör detta personligen. Han gör detta i så stor omfattning, som han tillåts av personer, som utlämnat sig åt honom. Han går från små till stora attacker. Hur då? Först och främst genom "naturens element", som människan ännu inte har lärt sig att tämja; genom "fruktansvärda olyckor" av olika slag, som medför allt värre förstörelse. Liksom dagens vetenskapliga framgångar endast är svindlande stora, kommer "olyckor och katastrofer att nå överväldigande proportioner." Eldsvådor, översvämningar, jordbävningar, farsoter är Djävulens lyckopiller. "Fursten över luftens härsmakter" rider fram på virvelvinden, och hans djävulska, skadeglada skratt ljuder i varje orkans tjut.

Han triumferar i varje våldsdåd. Vi har redan sett ociviliserade vredesutbrott, ursinniga utfall, "förnuftets detronisering" vid en del toppmöten och i FN. Han som varit "en mandråpare från begynnelsen" (Joh. 8:44) älskar krig, och sår deras draksådd kors och tvärs på denna himlakropp.

Vi läser andra, förunderligt slående uttryck i Den Stora Striden, sid. 563-564. "Han [Satan] har studerat hemligheterna i naturens laboratorium." (Och däri funnit ofattbara förstörelsevapen.) Han åstadkommer "sjukdom och katastrofer, så att folkrika städer läggs i ruiner och avfolkas." Hur futtiga var inte bomberna, som fälldes över Hiroshima och Nagasaki, jämförda med dagens och morgondagens multimegatonbomber. "Han tillför luften en dödsbringande komponent". Tänk på radioaktiviteten, varigenom nästan lika många, eller kanske flera, skulle dö lika kvalfullt som de, som genast dödas. Kan någon komponent i atmosfären vara lika "dödsbringande"? Icke, såvida inte det gäller de giftgaser, som endast är kända i laboratorier och som endast väntar på vidare utveckling, för att utplåna hela länder.

Det övergår ens föreställningsförmåga, vad människan förmår göra med en enkel knapptryckning.

"Mänskliga redskap utbildas och de använder sin uppfinningsförmåga för att sätta igång de kraftigaste ödeläggelsemetoder för att såra och döda." Vägledning för Församlingen, Band 3, s. 309. Tänk på de interkontinentala raketerna! Tänk på de atomdrivna ubåtarna! Ellen White skådade en sådan ödeläggelse, som endast dylika vapen kan åstadkomma. Milliontals människoliv kommer att offras. Tusentals städer kommer att utplånas. Se Maranatha, s. 37; Messages to Young People, s. 89; Evangelism, s. 29

Genom Bibeln vet vi, att varken denna planet eller vårt land {USA} kommer att utplånas genom sådana medel.

Men vi garanteras ingenstans för en plötslig och ohygglig förstörelse.

Följderna av dessa Möjligheter

Jag är ingen panikmakare. Men jag är realist. Gud allena vet i vilken omfattning och hur snart kulmen kommer att nås. Vi kan önsketänka ljudligt om "fred och ingen fara"; men "plötsligt fördärv" kan komma att drabba oss - såsom det gjorde i Pearl Harbor, fast i en oändligt större omfattning. Jag kan inte påstå, att det är på detta sätt, som bilden åt vilddjuret kommer att upprättas i detta land, men i ljuset av formuleringarna i Den Stora Striden, sid. 564-565 skulle det förvisso kunna bli så här. Och just de ovan citerade uttrycken, vilka så levande tyder på ett kärnvapenangrepp, tillhandahåller ramen för det. Läs sidan 564, andra stycket {under "Som välgörare och världsräddare"} ytterst omsorgsfullt.

Föreställ Dig en räcka riksvida jätteolyckor {eller terroristangrepp}, som blir "mer och mer vanliga och katastrofala" i vårt land. Föreställ Dig "sjukdom och katastrofer, så att folkrika städer läggs i ruiner och avfolkas." Det allvarligaste undantagstillstånd härskar i riket. Masshysteri förekommer. I ytterlighetstider vänder människor sig till religionen - åtminstone gör personer med en religiös bakgrund det. Vad vore naturligare under denna svåra kris, än att landets religiösa ledare, både protestantiska och katolska, skulle mana till religiös samling? I flodvågen av fruktan och känslosvall kommer det att bli en del "Tillbaka-till-Gud"-rörelser. "Amerika har syndat!", kommer ropet att ljuda - vilket hon, genom att glömma Gud och Hans lag, har gjort. Det kommer att höras rop på nationell enighet. Som ett tecken på landets ånger, och för att avvärja ytterligare straffdomar genom Guds vrede, kommer man att mana till ett slut för Söndagens vanhelgd, genom att genomtvinga mangrann uppslutning vid mässa och gudstjänst. Krigar man mot en ateistisk makt eller makter, kommer Söndagen att framhävas som den "kristna Sabbaten", ett tecken på motstånd till den röda gudlösheten. Detta måste bli det "kristna land" det var menat som - med de forna och nu löjliga skillnaderna mellan alla kristna grupperingar bortsopade - och Söndagen, "Herrens dag", i allt väsentligt, iförd i grundlagen.

En sådan gång skulle Söndags-iakttagande kunna bli lag genom presidentens juridiska order.

Hur än allvarligt skadat det vore, skulle Förenta Staterna slå tillbaka. Med förlorad krigspotential och det långt större behovet av mer potential, skulle all arbetskraft tas ut till Lördags-arbete, och Söndagen skulle strängt genomdrivas som symbol på religiös enhet mot en barbarisk fiende {som Usama bin Ladin?}.

Ett särskilt Folk

Hur nu än krisen inträffar, har vi här en skara kristna, som ej kan gå emot samvetet och förena sig med det stora flertalet i Söndags-helgd och Sabbats-brott. De är fosterlandsvänner. De älskar sitt land. De vore villiga, att gå i döden för det. De är avgjort emot kommunismen. Men oavsett kärleken till landet och nästan, måste de, likt de apostoliska kristna, sätta Gud först. De måste "lyda Gud mer än människor." Apg. 5:29. I det att de framför sina skäl, måste de, likt Martin Luther, med handen på Bibeln säga: "Här står jag och kan inte annat. Gud hjälpe mig!"

Under det då rådande känslosvallet kommer de, liksom Elia, att anklagas för att orsaka Guds onåd, som hemsöker landet. I likhet med honom, kommer de att kallas för "Israels fridstörare". Kvarlevan kommer att brännmärkas som bromsklotsar, otrogna, undergrävare av kristen enhet {eller som terrorister?}. Jag går inte vidare med bilden. Läs själv härom i Den Stora Striden, sid. 564-567.

Det stoff, som här framlagts, är förskräckligt. Förvisso lever vi i en fruktansvärd tid. Vi kan icke längre sticka huvudet i sanden, och hoppas att dessa verkliga förhållanden skall försvinna. Väktaren måste varna för den annalkande faran. Jag upprepar: Det behöver inte inträffa precis så här, men krisen är i antågande. Måtte ingen av oss låta sig bedras av sina ev. framgångar nu. "En storm är i antågande, obarmhärtig i sitt raseri." Måtte ingen tro sig kunna undfly den, genom att tilltäppa ögon och öron för den. Låt oss icke söva oss själva med falska vaggvisor.

"Mina trossyskon, inser ni att er egen såväl som andras frälsning beror på den förberedelse ni nu gör för den prövning som ligger framför oss? Har ni den intensiva iver, den fromhet och hängivenhet, som skall göra det möjligt för er att hålla ut när motståndet möter er? Så visst som Gud har talat genom mig - den tid kommer då ni skall ställas inför domstolar, och varje del av den sanning ni bekänner er till skall bli allvarligt kritiserad. Den tid som så många nu låter gå till spillo, skulle ägnas åt den uppgift Gud gett oss att bereda oss för den kommande krisen." Vägledning för Församlingen, Band 2, s. 334

Mitt hjärta ropar högt till våra ledare och pastorer. Låt oss ej längre dröja med, att ge varningens budskap till vårt folk.

"Ropa med full hals utan återhåll; häv upp din röst såsom en basun och förkunna för mitt folk deras överträdelse, för Jakobs hus deras synder." Jes. 58:1

Vårt folks själars blod kommer att utkrävas av händerna på den pastor, som icke lät larmet gå.

"Men om väktaren ser svärdet komma och icke stöter i basunen och folket så icke bliver varnat och svärdet sedan kommer och tager bort någon bland dem, då bliver visserligen denne borttagen genom sin egen missgärning, men hans blod skall jag utkräva av väktarens hand." Hes. 33:6

Låt oss slutligen i detta väsentliga kapitel åter läsa denna inspirerade varning och åthutning:

"Det är Gud som håller människans öde i sin hand. Man skall inte alltid driva gäck med honom och förlöjliga honom. Redan drabbar hans domar landet. Vilda och häftiga stormar lämnar förödelse och död i sina spår. Den förtärande elden ödelägger skogen och den tätbebyggda staden. Storm och skeppsbrott väntar dem som färdas över haven. Olyckor och katastrofer hotar dem som färdas till lands. Orkaner, jordbävningar, krig och hunger följer tätt på varandra. Men människorna förhärdar sina hjärtan. De känner inte igen Guds varnande röst. De vill inte fly till den enda fristaden undan den annalkande stormen.

Många som har fått sin plats på Sions murar, för att hålla vakt och höja rösten till varning när faran nalkas, har själva somnat. Just de som skulle vara mest aktiva och vaksamma i denna farans stund, försummar sin plikt och drar andras blod över sig själva."

"Mina bröder, akta Er för otrons onda hjärta. Guds Ord är entydigt och ingående i sina förbud; det spärrar vägen för Er själviska flathet; därför lyder Ni det icke. Hans Andes vittnesbörd manar Er till, att ge akt på Skrifterna, påpekar Era karaktärsbrister och åthutar Era synder; därför struntar Ni i dem.

Och för att rättfärdiga Ert köttsliga, lättjefulla tillvägagångssätt börjar Ni att tvivla på, att vittnesbörden skulle vara ifrån Gud. Om Ni åtlydde dem, skulle Ni bli förvissade om deras himmelska ursprung. Kom ihåg, att Er otro inte påverkar deras sanningsenlighet. Om de kommer från Gud, kommer de att bestå. De, som söker att försvaga Guds folks tilltro till dessa vittnesbörd - som har funnits inom vårt samfund de senaste trettiosex åren - kämpar emot Gud. Det är inte redskapet, som Ni hånar och skymfar, utan Gud, som har talat till Er i dessa varningar och förmaningar." Vägledning för Församlingen, Band 2, s. 77 + Testimonies, Band 5, s. 235 {skrivet år 1882}

Kapitel 9: En verklig Sjundedags-adventist måste känna till sitt Försvar

"Sen därför noga till, huru I vandren; att I vandren icke såsom ovisa människor, utan såsom visa; och tagen väl i akt vart lägligt tillfälle. Ty tiden är ond." Ef. 5:15-16

Den stora tragedin ibland oss i dag är, att de flesta sjundedags-adventister inte känner till sanningen. Jodå, vi kan peka på det fjärde budet för att försvara Sabbaten och möjligen en och annan text, för att bevisa själens dödlighet, men skulle vi verkligen kunna ta våra Biblar i en rättssal - stående inför en domare och en jury - och försvara de dyrbara sanningar, som Gud har skänkt oss, kvarlevans församling, för denna återstod av tiden?

Tänk nu på detta, ty den stund närmar sig snabbt, när tusentals av oss, såsom trogna adventister, kommer att avkrävas ett svar för vår tro i "saktmod och i fruktan".

"Nej, Herren, Kristus, skolen I hålla helig i edra hjärtan.' Och I skolen alltid vara redo att svara var och en som av eder begär skäl för det hopp, som är i eder, dock med saktmod och i fruktan." 1 Petr. 3:15

För att kunna svara angående sanningen på den dagen, måste vi besitta ett helgat hjärta. Varje synd måste vara bekänd; varje nedärvd och förvärvad karaktärssvaghet måste vara besegrad genom den Helige Andes kraft. Se Vägledning för Församlingen, Band 1, sid. 46-47; Vägen till Mognad, s. 278

För att kraftfullt kunna försvara sanningen den dagen, måste vi först ha dagligen tillbringat tid på våra knän med våra Biblar och Profetians Ande, lärt oss Bibel-verser utantill och sökt att få veta Guds vilja av hela hjärtat.

Då har vi också nyttjat varje tillfälle i vardagsumgänget med människorna till att vittna om den Guds kraft, som verkar i våra liv. Då har vi besökt våra grannar och vänner, och berättat om vår kärlek till Kristus och Hans aktuella sanning.

Med mindre detta varit vår dagliga erfarenhet före nödens tid - när Söndags-lagarna införs, när banker stänger och nya pengar sätts i omlopp samt det blir stora svårigheter att köpa och att sälja (med mindre vi har ett kort, vilket endast erhålls genom svek mot Gud och Hans bud) - kommer många sjundedags-adventister, som försummat förberedelsen, att motta vilddjurets märke. Dessa är vanskligheter, som de trofasta och äkta sjundedags-adventisterna snart kommer att stå inför.

Vi har menat, att Söndags-lagarna skulle vara signalen att göra sig redo, men när de godkänns, är det redan för sent. Den verklige sjundedags-adventisten kommer att ha vidtagit förberedelser, men de fåvitska {oförståndiga} kommer att försöka att köpa olja, när dörren redan är stängd. Beseglingen av Guds folk har då inletts, skiljandet av agnarna från vetet, fåren från getterna, är då klart. Nu är det dags att göra sig redo. Att skjuta upp, att dröja, medför blott en evig katastrof - att man går för alltid förlorad.

Låt oss tänka att vi bor i en delstat, där virvelstormar och svåra tromber är vanliga. Vi vet om, att vi befinner oss i ett storm- eller trombområde. En dag blir himlen hotfull och luften väldigt kvav. På radion meddelas det, att söder- eller västerut håller en våldsam storm på att bildas. Programmen avbryts allt oftare med stormvarningar. Snart får vi veta, att vi är mitt i vägen för en virvelstorm.

Vad gör vi då? Något måste göras, och det omgående. Fast det vi kan göra, beror förstås till stor del på vår beredelse inför ett dylikt nödläge.

Har vi en källare, att söka skydd i? Är den bra nog? Finns det tillräckliga förnödenheter där? Har vi ringt och kontrollerat, att våra barn - om de inte är hemma - är i säkerhet - innan telefonen slås ut?

Lyckliga den familj, som vidtagit åtgärder före en sådan kris. "Den kloke ser faran och söker skydd; de fåkunniga löpa åstad och få plikta därför." Ords. 27:12

En annan storm är på gång. "Gud vill se sitt folk berett på den snart stundande krisen. Beredda eller oberedda, måste vi alla möta den." Sketches From the Life of Paul (1883 års utgåva), s. 252

A. Vi blir förföljda

Förföljelsen kommer och vi har ingen rätt, att vänta oss att gå fria från lidande, vare sig fysiskt, ekonomiskt, eller själsligt.

Den storm vi talar om, är inte hagelstormen under den sjunde plågan (Upp. 16:17-21), ej heller i första hand verkan av "de mest fruktansvärda hemsökelser av Guds vrede som människor någonsin har upplevt", som föregår den under nödens tid. Stormen är människors och Satans samlade vrede under tiden mellan upprättandet av vilddjurets avbild och de heligas befrielse.

Hela denna period inbegrips tvivelsutan i begreppet "den prövningens stund" i Upp. 3:10. Det allmänna uttrycket "nödens tid" brukas ofta i Profetians Ande både beträffande den "korta nödens tid" och den "stora nödens tid", såsom de ofta heter.

Det är sant, att kvarlevan kommer att lida på ett annat sätt under den första delen, än under den andra, av "nödens tid". Somliga kommer att bli martyrer under den första (Upp. 20:4; Vägledning för Församlingen, Band 2, s. 158); inga blir det under den första, efter nådatidens utgång. Den Stora Striden, s. 605; Ps. 91. "Guds folk kommer inte att gå fria från lidanden. Men även om de blir förföljda och plågade och måste lida umbäranden och svält, kommer de inte att omkomma" (Den Stora Striden, s. 601), medan plågorna utgjuts. De kommer att ha ett dödsstraff över sig, men blir bevarade.

Vänta Dig alltså ingen frihet från förföljelse, ty "alla de som vilja leva gudfruktigt i Kristus Jesus {skola} få lida förföljelse." 2 Tim. 3:12. Varje laglydig kommer kanske inte att drabbas samtidigt eller på samma sätt, men "var och en som tror och lyder Bibeln kommer att utsättas för angrepp och förföljelse." Den Stora Striden, s. 556

"Tidigare förföljelser {kommer} att återupptas." Samma. Måhända icke genom sträckbänken och bålet, men nutidens förfinade hjärntvätt tillsammans med daglig tortyr, kanske injektioner med diverse droger, eller annan pina, som inträffat under nazismen och kommunismen. Visst vänder vi oss emot möjligheten av en sådan behandling i nu fria länder, men sporrade av fördomar och trångsynthet, kan människor "bli ohyggligt grymma, när gudsfruktan och kärlek saknas." Samma, s. 581

Oavsett om vi lider döden eller inte, måste vi vara "trogna intill döden", vilket betyder att vi, med Guds hjälp, måste förmå att blicka den orubbligt i ögat, och, genom Guds nåd, välja den, i stället för vanära. Även vi måste dricka av Kristi bägare, och döpas med Hans dop av blod och eld, om vi skall vara lika Honom.

Nej, vänta Dig ingen nåd. "Mina älskade, förundren eder icke över den luttringseld, som är tänd bland eder och som I till eder prövning måsten genomgå, och menen icke, att därmed något förunderligt vederfares eder; utan ju mer I fån dela Kristi lidanden, dess mer mån I glädja eder, för att I ock mån kunna glädjas och fröjda eder vid hans härlighets uppenbarelse." 1 Petr. 4:12-13

Måtte var och en av oss vara övertygad om, att våra "liv är dolda med Kristus i Gud", "den fjärde personen" som var med hebréerna i Nebukadnessars ugn - att Han, genom Sin i allt tillräckliga nåd, skall vara med även oss.

Det är nu vi bereder oss. Det är nu vi måste ge noga akt på följande, inspirerade information. För att härda ut till änden, måste vi veta om, vad Gud kräver av oss, ty den dagen kommer att nå oss som en överväldigande överraskning.

Låt oss nogsamt överväga följande upplysningar och göra dem till en del av våra planer och dagliga beredelse.

B. Vi måste vara redo, att snabbt flytta

Till en del förmår vi mildra något av de stundande trångmålen - om vi lyder Guds råd, som Han i Sin nåd har gett oss. Vi har entydiga föreskrifter från en oföränderlig källa angående, hur vi skall bereda oss nu, för att vara tryggare då.

För det första skall vi flytta från de stora städerna till de mindre och ut på landet, för att sedan fly till undangömda områden, liksom valdenserna flydde till sina fasta värn - bergen. Båda dessa förflyttningar föregås av en signal och/eller tidsgräns. Vägledning för Församlingen, Band 2, sid. 173-174; Den Stora Striden, s. 598. Eftersom den första signalen är den nationella söndagslagen, är det naturligt att anta, att den andra är den internationella söndagslagen, "den sista akten i dramat". Se Vägledning för Församlingen, Band 3, s. 154

För det andra kan vi vidta kloka och i allt förnuftiga åtgärder (föranstaltade i tid av de trogna), som kan ge oss fördelar och visst anstånd med större förluster och lidande, trots att det till slut inte kommer att finnas något (säkert) ställe att gömma sig på rent geografiskt.

"Vi står i beredskap att flytta till ett bättre land, ja, till ett himmelskt. Låt oss inte bli bofasta på denna jord, utan begränsa oss till det nödvändigaste." Vägledning för Församlingen, Band 2, s. 44

"Hus och jordagods är inte av någon betydelse för de heliga under nödens tid, ty de måste då fly för den rasande pöbeln, och på den tiden kan inte längre deras ägodelar användas för att främja evangelii sak. Jag såg att det är Guds vilja att de helgade, innan nödens tid kommer, skall frigöra sig från allt som kan vara ett hinder och sluta ett förbund genom offer." Early Writings, sid. 56-57 {i Vägledning för Församlingen, Band 2, sid. 44-45}

Hur många av oss har gjort det, eller håller på att göra det?

"Om de har lagt allt vad de äger på altaret och innerligt ber Gud att det skall användas av honom, skall han undervisa dem om när de skall ge bort {göra sig av med} dessa ting. De är då fria i nödens tid och har inget som binder dem." Samma, s. 57 {s. 45}

Hela sammanhanget i Early Writings, från sidan 49 till 57, som är för långt att anföra här, bör ingående studeras. Där får vi veta, att "det strider mot Bibeln att göra något för att trygga vårt lekamliga behov under nödens tid", ty sådana förråd skulle "tas ifrån dem med våld"; att "om några behölle sin egendom, och ej sporde Herren om sin plikt, skulle Han ej yppa deras plikt. De skulle få ha kvar sin egendom, och i nödens tid skulle den torna upp sig likt ett berg för att krossa dem. Man skulle försöka, att göra sig av med den, utan att lyckas." Early Writings, sid. 56-57 {delvis Vägledning för Församlingen, Band 2, s. 44}. Ty "tiden kommer då vi inte kan sälja till något pris." Vägledning för Församlingen, Band 2, s. 44

För det tredje skall vi gå ut på "Förvandlingens Väg", som någon har kallat den för, snarast möjligt. Vad hände med vår rörelse för ett liv på landsbygden, och det korta manande för en del år sedan, som tog fasta på det inspirerade rådet: "Lämna, så snart som möjligt är, de stora städerna." Samma, s. 467. Dog det ut på grund av bristande gensvar, eller upprepades sanningen för sent?

Förvisso kan inte alla anpassa sig till en dylik omställning, antingen på grund av ålder eller yrke eller hälsa eller temperament - de gamla, eller de, vars enda möjlighet till försörjning beror på staden. Många av oss är ej heller bönder eller byggnadsmän, ej heller är vi tillräckligt rådiga för att vare sig bygga sig ett hus på landet, eller bo där. Vissa, som flyttat ut på landsbygden, har upptäckt att staden redan växt och omger dem. Vi kan inte rättvist döma varandra härvidlag.

Å andra sidan, när vi funderar på de scener med strid och förvirring, som Profetians Ande förutsäger skall inträffa i storstäderna, darrar vi vid blotta tanken på den omedelbara och ofattbara trängseln och oerhörda paniken på alla motorvägar ledande ut på landet. Gud allena har lösningen.

Men någonstans har Herren för oss, som för Elia, en "bäcken Kerit". Glöm inte, att när vi måste fly till de förutnämnda avlägsna platserna och ej längre kan skaffa oss föda, kommer Gud att tillhandahålla den. Löftet till de troende flyktingarna vid den tiden är inte bara Ps. 91, utan även denna försäkran:

"Han skall bo på höjderna, klippfästen skola vara hans värn, sitt bröd skall han få, och vatten skall han hava beständigt. Jes. 33:16 (Men inte, som Du ser, Nutana-burgare och -glass.)

C. Vitaminer för Kropp och Själ

Vi har även entydiga och avgjorda anvisningar rörande vår fysiska beredelse nu för tillräcklig mental och kroppslig styrka då. Ingen av oss kan, utan risk, strunta i dessa, heller.

"Vi behöver inte säga: Den yttersta tidens faror skall snart drabba oss. De är redan här. Nu behöver vi Herrens svärd, för att in i själva själen och benmärgen hugga bort köttsliga lustar, aptit och lidelser." Testimonies, Band 8, s. 315

Denna fruktansvärda ångesttid kommer att kräva stor fysisk uthållighet, omfattande tankeklarhet, snabbt beslutsfattande, en sansad, ogrumlad omdömesförmågas bruk, vakenhet ögonblick efter ögonblick. Våra käras, våra vänners och vår egen frihet, ja, rent av liv, kommer ofta att hänga på dessa egenskaper. Hälsan påverkar modet. Ett vaket sinne och en uthållig själ kräver en sund kropp. Hur skall vi kunna vänta oss största möjliga kroppsliga-själsliga verkningsgrad, och Guds beskydd, om vi, fram till dess, med vilje, eller av slarv, överträtt hälsans lagar - vilka är Guds lagar, eftersom våra kroppar är "Guds tempel"? Läs 1 Kor. 3:16-17; 6:19-20; Testimonies, Band 3, s. 165; Counsels to Parents, Teachers, and Students, s. 81; Counsels on Health, s. 186

Den enkla, hälsofrämjande kost, som människan först fick, Johannes Döparen (en bild på kvarlevans folk) nyttjade och Profetians Ande understryker, kommer att vara självklar på grund av sin verksamma kraft då. Under jordens inbärgningstid gäller, att: "vad människan sår, det skall hon ock skörda." Gal. 6:7. "Den som sår i sitt kötts åker, han skall" emellertid "av köttet skörda förgängelse" {"fördärv", i KJV} - nervernas nedbrytande, kroppens och sinnets sammanbrott, eftersom sinne och kropp samverkar så intimt.

Efterlevnaden av hälsans lagar inbegriper mer, än bara rätt kosthåll - fritt från gifter och stimulantia samt födoämnen berövade vitaminer och mineraler; den innefattar hela den balanserade ordningen med riktig motion, riktig andning, riktig avkoppling, befrielse från känslomässig spänning, att vara "återhållsam i allt" - ett mental-kroppsligt program vi erhöll som ett folk, innan detta släkte blev hälsomedvetet. Om vårt program har en religiös bakgrund, vilket de flesta av nutidens hälsoprogram saknar, kommer vi att dömas desto hårdare, emedan vi icke levat upp till dess ljus. Detta är nämligen både andligt och vetenskapligt.

D. Vi måste förstå vårt Hälsobudskap

Kosthållet är betydelsefullt, ty "vi är vad vi äter", och med mindre vi äter och dricker till Guds ära (1 Kor. 10:31), är det ytterligt osannolikt att vi skall komma att lyda Guds lagar gällande våra kroppar. "En av de största framgångarna i den kristnes liv är, när han tyglar aptiten, och... utan denna seger är allt hopp om himmelen fåfängt." Christian Temperance and Bible Hygiene, s. 206. Aptiten innefattar inte bara vad vi äter och dricker, utan jämväl hur och när.

Djävulen har nått herraväldet över världsmänniskornas sinnen genom mat- och underhållningsbranscherna.

Hälsobudskapet gavs till församlingen för att vidarebefordras till världen, så att människorna med klara tankar skulle kunna förstå sanningen. Församlingen har i hög utsträckning misslyckats med, att frambära hälsobudskapet i världen.

Alltför många sjundedags-adventister äter fortfarande kött, har ett fett- och sockerrikt kosthåll, dricker té, kaffe och coladrycker.

Lyssna ånyo till Guds ord angående hälsobudskapets vikt.

"Gud har tillhandahållit ett överflöd på frukter och sädesslag, som går att tillreda hälsosamt och användas i lagom mängder. Varför fortsätter då somliga, att välja kötträtter? Går det att ha förtroende för pastorer, som äter tillsammans med dem sittande vid bord, där kött serveras?...

'I skolen troget hålla HERRENS, eder Guds bud.' Envar, som överträder hälsans lagar, kommer förvisso att hemsökas av Guds ogillande. Oh, hur mycket skulle vi inte dag efter dag ha av den Helige Ande, om vi bara ginge med försiktighet, förnekade jaget och levandegjorde den inneboende kraften hos Kristi karaktär....

Jag har beordrats att säga till föräldrarna: Ställ Er själva, med själ och ande, på Herrens sida i denna fråga. Vi behöver alltid hålla i minne, att vi under dessa nådens dagar står inför universets Herres domstol. Varför inte upphöra med njutningar, som skadar Dig? Det kostar föga, att bekänna sig vara en kristen; se till, att Dina självförnekande gärningar bekräftar att Du lyder de krav, som Gud ställer på sitt särskilda folk. Förse därefter förrådshuset med en del av de medel, som Du sparar in genom Din självförsakelse. Då blir det pengar till Guds verks utförande.

Det är många, som ej menar klara sig utan köttmat; men om dessa bara ställde sig på Herrens sida, fast beslutsamma att vandra efter Hans vägledande ljus, skulle de få styrka och klokhet, såsom Daniel och hans vänner gjorde. De skulle se, att Herren skulle ge dem ett sunt omdöme. Många skulle överraskas av de besparingar, som bleve möjliga för Guds verks skull genom självförsakelser." Counsels on Diet and Foods, sid. 401-403

"Té, kaffe och tobak, liksom alkoholdrycker, utgör olika gradskillnader på skalan över konstlad stimulantia.

Téets och kaffets verkan, såsom förut visats, rör sig åt samma håll som verkan av vin och cider, sprit och tobak....

Kaffe är en skadlig njutningsvara. För tillfället retar det sinnet till ovanlig aktivitet, men efterverkningar är utmattning, nedbrutenhet, de mentala, moraliska och fysiska krafternas förlamande. Sinnet blir förslappat, och om inte ovanan betvingas genom beslutsam ansträngning, försvagas hjärnans aktivitet för alltid." Samma, s. 421

"Många begår ett misstag, genom att dricka kallt vatten till maten. Vatten intaget ilag med mat hämmar salivkörtlarnas utsöndring; och ju kallare vatten, desto allvarligare skadas magen. Isvatten och isläsk tillsammans med mat hindrar matsmältningen, tills kroppens system värmt upp magen tillräckligt för att den skall orka arbeta igen. Varma drycker är försvagande. Dessutom blir de, som hänger sig åt bruket därav, slavar under denna ovana. Mat skall icke sköljas ned; inga drycker krävs under måltiden. Ät sakta, så att saliven blandas med maten. Ju mera man dricker till maten, desto undermåligare matsmältning; ty vätskan måste först uppsugas. Ät inte stora mängder salt; sluta med konserverade gurkor i ättikslag; bespara magen hett kryddade rätter; ät frukt till maten, så upphör den irritation, som påkallar så mycken dryck. Men om något krävs för att släcka törsten, är allt vad naturen begär rent vatten, drucket en stund före eller efter måltiden. Intag aldrig té, kaffe, öl, vin, eller några som helst spritdrycker. Vatten är den främsta vätskan för vävnadernas rening." Samma, s. 420

"De, som ännu äter djurkött, och därigenom äventyrar sin kroppsliga, själsliga och andliga hälsa, borde bli klarvakna inför risken med köttätande. Många, som nu endast är delvis omvända i frågan om köttätande, kommer att lämna Guds folk och aldrig mera vandra med dem." Counsels on Health, s. 575

"Aptitens herravälde över tusenden kommer att betyda deras undergång. Hade de segrat på denna punkt, skulle de ha fått moralisk kraft till seger över varje annan frestelse från Satan. Men aptitens fångar kommer ej att uppnå någon fullkomlig kristen karaktär. Människans fortgående överträdande under sex tusen år har medfört sjukdom, smärta och död som dess frukter. Och när vi närmar oss tidens slut, kommer Satans förmåga att fresta på aptitens område att vara mäktigare och svårare att övervinna." Samma, s. 574

"De, som hänger sig åt köttande, tédrickning och frosseri, sår frön till en smärtornas och dödens skörd." Counsels on Diet and Foods, s. 382

E. Vi måste omgestalta våra Liv

"När budskapet når dem, som ej har hört sanningen för vår tid, ser de att en stor förändring måste ske i kosthållet. De ser, att de måste ge avkall på kött, ty det bildar aptit på sprit, och fyller kroppens system med sjukdom. Genom köttätning försvagas de kroppsliga, mentala och moraliska krafterna. Människan byggs upp av det hon äter. Djuriska lustar härskar tack vare bruket av kött, tobak och alkohol. Herren ger sitt folk vishet, att av jordens frukter bereda maträtter, som intar köttets plats. Enkla kombinationer av nötter och sädesslag samt frukt, framställda med smak och skicklighet, slår väl an hos otroende. Fast vanligt är, att för mycket nötter används i de gjorda kombinationerna." Samma, sid. 268-269

"Riktig matlagning är en synnerligt viktig konst. God kokkonst är ett väsentligt krav främst där kött inte görs till en viktig matvara. Något måste lagas för att ta köttets plats, och dessa köttersättningar måste tillredas väl, så att man inte sitter och önskar sig kött i stället." Samma, s. 398

Se dessa sidor i samma bok för ytterligare upplysning om detta ämne: 320, 376, 402, 471-472.

"Om barn och unga lärdes och utbildades till att förneka och styra sig själva, om de lärdes att man äter för att leva i stället för att leva för att äta, skulle det förekomma mindre sjukdom och moraliskt förfall. Det skulle vara ringa behov av återhållsamhetspredikningar, ... om det ginge inplanta sunda regler vad beträffar måttlighet hos ungdomen, som formar och gestaltar samhället. Då skulle de besitta moralisk ryggrad och resning för att, i Jesu kraft, motstå den yttersta tidens besmittelser.

Det är ytterligt svårt, att lära sig att bli av med vanor, som man hängett sig åt livet igenom och som har grundlagt aptiten. Omåttlighetens demon betvingas ej så lätt. Den är jättestark och svårslagbar. Men om föräldrar börjar ett korståg mot omåttligheten vid det egna hemmets härd, i den egna familjen, när de bibringar sina barn principer att följa från det att de är små, kan de hoppas på framgång. Det lönar sig för Er, mödrar, att bruka de kostbara timmar, som Gud har gett Er, för att forma, utveckla och utbilda Era barns sinnelag, och att lära dem att strängt följa grundsatserna för ätande och drickande.

Föräldrar kan ha överfört till sina barn läggningar för aptit och lidelse, som försvårar arbetet med att utbilda och skola dessa barn till att bli strängt återhållsamma och att besitta rena och dygderika vanor. Vilket oerhört allvarligt ansvar åvilar icke föräldrarna, att motverka de onda läggningar, som de har gett sina barn, om aptiten på ohälsosam mat och för stimulantia samt rusmedel har överförts till dem som ett arv från föräldrarna! Hur uppriktigt och ihärdigt skulle inte föräldrarna verka, för att göra sin plikt, i tro och hopp, mot sina otursdrabbade ätteläggar!

Föräldrar bör göra det till sitt mål, att förstå lagarna för liv och hälsa, för att de inte skall göra något vid tillagningen av mat, eller genom några andra vanor, vilka skulle utveckla felaktiga läggningar hos deras barn.... Antingen försvagar eller stärker denna föda magens organ, och bidrar starkt till att styra barnens kroppsliga och moraliska hälsa.... De, som ger efter för sina barns aptit, och icke tyglar deras humör, kommer att se sitt fruktansvärda misstag i den tobaksälskande, spritdrickande träl, vars sinnen är förlamade och vars läppar yttrar lögner och gudlöst tal.

Vilken scen kommer inte att utspelas, när föräldrar och barn möts vid den yttersta domen! Tusentals barn, som varit slavar under aptiten och förråande osedlighet, som livet igenom lidit moraliskt skeppsbrott, kommer att stå ansikte emot ansikte med de föräldrar, som formade dem till vad de blev. Vem förutom föräldrarna måste bära detta ohyggliga ansvar?" Counsels on Health, sid. 609-610

"Många föräldrar handlar, som om de tappat förståndet. De är försoffade, hjälplösa tack vare att de hängett sig åt en förvrängd aptit och förnedrande lidelse. Våra pastorer, som känner till sanningen, borde väcka folket ur deras förlamningstillstånd, och förmå dem att vraka de ting, som skapar ett sug efter kött. Om de försummar att bättra sig, kommer de att förlora sina andliga kraft, och bli allt mera degenererade genom syndfull eftergivenhet. Ovanor, som äcklar det himmelska världsalltet, ovanor, som sänker människor inunder djurens nivå, utövas i många hem. Måtte alla, som känner till sanningen, säga: 'Fly köttets lustar, som för krig mot själen.'

Ingen av våra predikanter må föregå med dåligt föredöme, genom att äta kött. Må de och deras familjer leva enligt hälsoreformens ljus. Må icke våra pastorer göra sin och sina barns natur djurisk. Barn, vars önskningar ej har hållits tillbaka, blir frestade till att icke endast hänge sig åt omåttlighetens brukliga vanor, utan även att ge fria tyglar åt sina lägre passioner, samt att åsidosätta renhet och dygd. Satan anför dessa för att både skall fördärva sina egna kroppar, och för att viska sina onda ord till andra. Om föräldrarna är förblindade av synden, ser de ofta inte dessa ting.

Till föräldrar, som bor i städerna, sänder Herren ett varningsmeddelande: Håll Era barn hemma; håll dem borta från sådana, som struntar i Guds bud, som lär ut och utövar ondskap. Fly städerna snarast möjligt.

Föräldrar kan skaffa sig små hem på landsbygden, med mark att odla. Där går det att ha fruktträdgårdar och odla grönsaker och småfrukt, som intar köttkostens plats. Denna är ju så nedbrytande för det livgivande blod, som pulserar genom ådrorna.

Om aptiten ropar efter döda djurs kött, är det nödvändigt att fasta och be Herren om Hans nåd för att trotsa köttsliga lustar, som för krig mot själen." Counsels on Diet and Foods, sid. 399-400

F. Verka med Kristus på Hans Sätt

"Arbetare behövs nu. Som ett folk uträttar vi inte en femtiondedel av det vi borde göra som handlingskraftiga missionärer. Om vi bara livades upp av den Helige Ande, skulle det finnas hundra missionärer där det nu bara är en. Men var är missionärerna? Äger inte sanningen för vår tid kraft att beröra dem, som påstår sig tro på den? Varför säger så många: 'Jag beder dig, tag emot min ursäkt', när de manas att arbeta? I detta land skall sanningens fana skyddas och hållas högt. Många arbetar behövs, och de kan verka på mångahanda sätt. Det finns uppgifter både för dem i hög och dem i mera ödmjukande ställning.... Individuellt krävs det en hjärtats förvandling hos alla. Ett gott arbete kan inte utföras av människan allena. För att fullt ut skola och göra de intellektuella såväl som de andliga krafterna verksamma, finns det, måste det finnas, en levande länk till Gud, ett samband med den högsta Källan till aktivitet. När själen så glöder av nit för Mästaren, blir vi en välsignelse för andra. Jesus sade: "den som dricker av det vatten jag giver honom, han skall aldrig någonsin törsta, utan det vatten jag giver honom skall bliva i honom en källa, vars vatten springer upp med evigt liv." Joh. 4:14. De, som blir delaktiga av Kristi nåd, leder andra till den levande strömmen.

Är det inte en förmånsrätt, att på så vis vara Jesu medarbetare? Är det inte en ära, att vara knuten till det storslagna verket att rädda själar, och spela den roll, som vår Frälsare tilldelat oss? Och ingen kan ge andra en välsignelse, utan att erhålla en fördel själv. 'Den som vederkvicker andra, han bliver själv vederkvickt.' Ords. 11:25." Counsels on Health, sid. 507-508

Genom läkarmission lär människor, hur de blir och förblir friska.

"Läkarmissionen är det banbrytande verket. Den skall höra till evangelii utbredande. Den är evangeliet omsatt i praktiken, evangeliet i omsorgsfull gärning. Det har gjort mig så ledsen att inse, att vårt folk inte har greppat tag om detta verk såsom de borde ha gjort....

Hela himmelen är intresserad av arbetet med, att lindra mänskligt lidande. Satan utövar hela sina kraft, för att få herraväldet över människors själar och kroppar. Han söker att binda dem vid hjulen till sin triumfvagn. Mitt hjärta gråter, när jag betraktar våra församlingar. De borde i själ och hjärta vara praktiskt knutna till läkarmissionens verksamhet....

Det är på grund av de riktlinjer Herren gett mig, som jag törs stå ibland Er och tala som jag gör, detta trots Er inställning till läkarmissionsverket. Jag vill ha sagt, att hälsoarbetets missionerande är Guds verksamhet. Herren vill, att alla Hans pastorer skall rätta in sig i ledet. Fatta tag i läkarmissionsverket, så når Ni människornas hjärtan. Deras hjärtan kommer att röras, när Ni avhjälper deras behov. När Ni lindrar deras lidanden, kommer Ni att få tillfälle att tala med dem om Jesu kärlek." Samma, sid. 532-533

"Herren har befallt, att evangeliet skall utbredas; och evangeliet innefattar hälsoreformen i alla dess delar. Vår uppgift är, att lysa upp världen; ty den ser inte de händelser, som äger rum och som bereder vägen för de plågor, som Gud kommer att tillåta att drabba världen. Guds trogna väktare måste utfärda varningen.... Det är Herrens avsikt, att hälsoreformens helande inflytande skall ingå i den sista, stora ansträngningen för att förkunna evangelii budskap." Counsels on Diet and Foods, s. 75

"Om arbetarna bara ödmjukar sina hjärtan inför Gud, skall välsignelsen komma. De kommer hela tiden att erhålla färska och nya uppslag, och det kommer att bli en underbar väckelse för det evangeliska och medicinska missionsarbetet." Testimonies, Band 9, s. 219

"I fullständig och allomfattande enighet med pastorerna i deras arbete, kommer hälsoreformens arbetare att uppenbara verkets Guda-givna kraft. Under evangelii inflytande kommer hälsomissionen att uppnå stora förbättringar. Men skilj det medicinskt missionerande verket från evangeliet, så stympas verksamheten." Counsels on Diet and Foods, s. 75

"När evangelii förkunnare och läkarmissionärerna ej är förenade, drabbas våra församlingar av den värsta ondska." Loma Linda Messages, s. 59

"Om mindre tid offrades på predikande, och mera tid lades ned på personligt tjänande, skulle vi lyckas bättre.... Vi skulle alltid minnas, att avsikten med läkarmissionen är, att hänvisa av synd sjuka män och kvinnor till Mannen på Golgata, som bär världens synd.... Läkarmissionsarbetet är evangelii spjutspets. I Ordets tjänst och i läkarmissionen skall evangelium förkunnas och utövas." Ministry of Healing, sid. 143-144

Vi har avbrutit detta kapitel med en särskild betoning på hälsobudskapet, som ingår i läkarmissionen. Som ett folk är vi skyldiga till att ha förvrängt Kristi evangelium från att ha varit ett sant medicinskt verk. Nu härskar den värsta sortens ondska, ty vi har dess djävulska förfalskning: Utskrivandet av vanlig medicin och sjukhus i stället för sanatorier. Vilken tragedi!

G. Sinnets och Tungans Beredelse

Vi har även ingående och utförliga anvisningar rörande vår nu- och framtida inställning till dem, som motsätter sig eller förföljer oss.

Läs och betänk nogsamt följande vägledning, fast inte bara de anförda texterna; slå upp de övriga angivna sidorna. De är av den yttersta vikt.

Självfallet skall inget av råden förstås som maning, att jämka någon trospunkt; de anger bara, hur vi skall försvara vår tro.

"Vi skall göra allt vi kan för att avlägsna de fördomar många har mot vårt arbete och mot Bibelns sabbat." Vägledning för Församlingen, Band 3, s. 431

"Klaga inte, när Du smädas och man sanningslöst säger allt ont mot Dig.... Kom ihåg, att Du skall företräda Kristus i Hans saktmod och varsamhet samt kärlek.... Även de bittraste motståndare skall behandlas med aktning och vördnad.... En droppe gall däri blir rena giftet för åhöraren, eller läsaren. Tack vare den droppen gift, förkastar vederbörande alla våra sunda och godtagbara ord." Gospel Workers, sid. 372-375

"Vi kommer att få igen alla skarpa utfall dubbelt upp, när makten ligger i händerna på dem, som kan bruka den till att skada.... Vi skall inte med flit göra hårda utfall mot katolikerna.... Måtte envar hålla i minne, att vi på intet sätt skall inbjuda till förföljelse.... Måtte alla välja sina ord med omsorg, så att de gör dem av annan uppfattning våra ärkefiender. Ge Satan inget tillfälle, att utnyttja oöverlagda yttranden, för att spärra vägen för oss." Testimonies, Band 9, sid. 241-244

"Det är icke vår sak, att angripa enskilda, eller inrättningar. Vi skall se noga upp, så att man inte tror att vi sätter oss upp emot landets myndigheter.... Vi skall ur våra skrifter och yttranden utrota varje uttryck som, taget ur sitt sammanhang, ginge att så oriktigt framställa att det syntes fientligt mot lag och ordning.... Måtte alla akta sig för att genom slarviga uttalanden åstadkomma en nödens tid före den stora kris, som skall pröva människornas själar." Testimonies, Band 6, sid. 394-395

"Låt inga förhastade, okloka ord komma ur Era munnar, använd inga överdrivna uttryck, säg inget, som luktar ovett, ty detta är av ondo. Kristus har intet med sådant att skaffa." Testimonies to Ministers, s. 219

"Håll med var och en på varje punkt, där så är möjligt. Erkänn, när motparten har rätt, ty medgivandet bidrar starkt till att dra honom närmare Dig. Då har han ingen anledning att tro, att Du betraktar Dina åsikter som ofelbara.... Studera för att bli skicklig till de gånger, när en fråga är tvetydig. Vinn hjärtan, stöt icke bort dem." Review and Herald, 16. Dec., 1884

"Det krävs inte av oss att vi skall bekämpa myndigheterna.... Vi skall inte säga eller göra någonting som onödigtvis stänger dörren för oss." Löftestiden, s. 67

"Så får vi Vänner och påverkar vi Människor"

1. Visa ständigt Kristi kärlek, "tala sanningen i kärlek", "gå den extra milen", i personliga förhållanden. Var alltid en god granne och en barmhärtig samarit, redo att ge både fysisk och andlig hjälp åt alla, som behöver det.

2. Klargöra, att vi är trogna det land vi bor i och att vi älskar vårt land, att ingen adventist alls skulle kunna vara kommunist (eller tvärtom); att, vad riket beträffar, tror vi på fullständig åtskillnad kyrka-stat, och (både för oss själva och andra) alla medborgares trosfrihet.

3. Anför faktumet, att vi som sjundedags-adventister är kända som laglydiga undersåtar, att vi ärligen betalar våra skatter och skulder, samt uppfyller våra samhälleliga plikter; att våra unga samvetsömt ej bär vapen, men tappert mött döden och modigt gett sina liv i krigstid för sitt land och för mänskligheten, därmed vinnande högt erkännande för sitt mod och sin trofasthet; att våra missionärer, jorden runt, har varit den goda viljans sändebud för det sanna folkstyrets högsinta osjälviskhet, liksom för evangeliet.

H. Då och så "håller vi Söndagen"

Vilken skall vår inställning vara, när Söndags-lagar börjar att genomföras?

"1. Det ljus som jag har fått av Herren... var, att när folket påverkades av en makt från djupet till att genomdriva söndagsfirande, bör sjundedagsadventisterna visa sin visdom genom att avhålla sig från vanligt arbete den dagen och hellre använda den till att utföra missionsarbete." Vägledning för Församlingen, Band 3, s. 426

"Inte i något fall skall Guds folk hylla den [Söndagen]. Men... de gör inte Guds vilja när de visar trotsigt motstånd, när han vill att de skall söka undvika det. På det sättet skapar de en fördom så bitter att man omöjligen kan förkunna sanningen. Sätt inte igång någon demonstration på söndagen för att trotsa lagen. Om ni gör detta på en plats och blir förödmjukade kommer detsamma att hända på någon annan plats." Samma, s. 429

"Ge Söndagen till Herren som en dag för missionsarbete." Testimonies, Band 9, s. 238

Sålunda kan förföljelsens vindar hållas i schack litet längre på några platser; ej heller kommer det höga ropets verk - upphöjelsen av Kristus och Hans rättfärdighet - att försvåras i förväg. Är Du redo för detta? Inom kort kommer det att vara allt Du har att leva för.

"När de nu förfölja eder i en stad, så flyn till en annan" (Matt. 10:23), där det fortfarande går att vittna; antagligen ej i stora hörsalar, ej heller med gängse evangeliseringsmetoder, men genom den Ande-fyllde troendes stilla vittnesbörd åt andra, som i sin tur för Ordet vidare. På så vis kommer evangelii verk, till största delen, att avslutas. Vi måste anpassa våra liv, såsom de apostoliska kristna, de protestantiska reformatorerna och de tidiga adventisterna gjorde, till detta självuppoffrande och kringresande, missionerande leverne. Ty då kommer vi inte att ha någon "varaktig stad" här. Hebr. 13:14. Himmelen kommer redan att vara vårt hem. Alltså kommer valdenserna, hugenotterna, covenanterna {skotska presbyterianer, som ingick överenskommelse 1638 och 1643} att leva ånyo i "Kristi Sista Legion".

Denna är en "allvarlig tid för Guds folk, men om de står tätt intill den blödande Jesu sida, kommer Han att vara deras värn." Selected Messages, Bok 3, s. 389. "Hans förståelse kommer att ställas till deras tjänst, så att de ej skall fela, när de utför Hans avsikter." "Hans godhet och kärlek är utan gräns, och Hans förbund oföränderligt." Testimonies, Band 8, sid. 10, 11

Beredelse är vår lösen varje dag av våra liv till evigheten. Låt oss försaka de ting, som är onödiga. Låt oss andäktigt vaka över vår tid genom studium och bön. Låt oss vara säkra på, att Gud går först i allting varje dag.

Låt oss bestämt tygla vårt TV-tittande och om vi ej kan göra det, slänga ut TV:n. Låt oss ha morgon- och kvällsandakt i varje sjundedags-adventisthem. Låt oss bereda våra barn på nödens tid och evigheten. Låt oss vandra varsamt varje dag inför Herren, i vetskapen om, att Han mäter och registrerar varje ord, tanke och handling. Varje icke bekänd synd kommer att möta en i domen. Måtte nu, när detta kapitel är slut, varje verklig sjundedags-adventist stå upp och vara ett ljus för den sanning han älskar. Gud ger oss detta råd:

"Låt oss därför inte ödsla mera tid på att uppehålla oss vid de många oväsentliga ting, som inte har något sammanhang med Guds folks behov. Låt oss inte längre spilla tid på att upphöja människor som inte känner sanningen, ty 'tiden är nära'. Nu är inte längre någon tid att fylla sinnet med vad som populärt kallas "högre bildning". Den tid som ägnas åt sådant som inte syftar till att likbilda oss med Kristus, är evigt förlorad tid. Vi har inte råd med det, för varje ögonblick är fyllt med evighetsavgörande intressen. Skall vi nu, när domen över de levande skall börja, tillåta ärelystnad att ta hjärtat i besittning och leda oss att ringakta den utbildning, som krävs för att vi skall kunna möta behoven i denna farans tid?" Vägledning för Församlingen, Band 2, s. 423

I varje enskilt fall kommer det allvarliga beslutet att fattas: Antingen erhåller vi vilddjurets eller dess avbilds märke, eller den levande Gudens insegel. Och vad kan nu, när vi står på gränsen till den eviga världen, vara av större värde, än att vi befinns vara trogna och trofasta mot himmelens Gud? Vad är det för något, som vi borde värdesätta högre, än Hans sanning och Hans lag?

Kapitel 10: En verklig Sjundedags-adventist måste ha Jesu Tro

"Här gäller det för de heliga att hava ståndaktighet, för dem som hålla Guds bud och bevara tron på Jesus." Upp. 14:12

Vad är Jesu tro {tron på Jesus}? I Gal. 2:16, 19-20 säger Paulus beträffande Jesu tro:

"Men då vi nu veta, att en människa icke bliver rättfärdig av laggärningar, utan genom tro på Kristus Jesus, hava också vi satt vår tro till Jesus Kristus, för att vi skola bliva rättfärdiga av tro på Kristus och icke av laggärningar.... Jag är korsfäst med Kristus, och nu lever icke mer jag, utan Kristus lever i mig; och det liv, som jag nu lever i köttet, det lever jag i tron på Guds Son, som har älskat mig och utgivit sig själv för mig."

Jesus segrade över frestelse och synd på grund av Sin tro på Fadern. Hans trosföredöme, levandegjort i Hans heligas liv, kommer att skänka dem samma seger.

"Se, uppblåst och orättrådig är dennes själ i honom; men den rättfärdige skall leva genom sin tro." Hab. 2:4

"Och min rättfärdige skall leva av tro. Men om någon drager sig undan, så finner min själ icke behag i honom." Hebr. 10:38

Alltså kommer alla de rättfärdiga att leva genom Hans tro. Dessa verser passar ihop.

Märk: Jesus ger Sin segerrika tro till alla, som är villiga att sammansmälta sin vilja med Hans vilja. Sedan mottar de Hans sinne, tänker de Hans tankar och får kraft till att leva Hans liv. Då blir de iförda Hans rättfärdighets dräkt.

"Genom Sin fullkomliga lydnad har Han gjort det möjligt för varje människa, att lyda Guds bud. När vi underordnar oss Kristus, förenas hjärtat med Hans hjärta. Viljan smälter samman med Hans vilja. Sinnet blir ett med Hans sinne. Tankarna tas tillfånga under lydighet mot Honom. Vi lever Hans liv. Detta är meningen, när det sägs att vi blir iklädda Hans rättfärdighet. När Herren så betraktar oss, ser Han inte fikonlövsklädnaden, inte syndens nakenhet och vanskaplighet, utan Sin egen rättfärdighets kappa. Den är fullkomlig lydnad mot Jehovas lag." Christ's Object Lessons, s. 312

Allt beror på viljans rätta bruk.

"Vad du behöver förstå är viljans sanna kraft. Det är den, som är den härskande kraften i vår natur och som ger kraft att fatta beslut och att välja mellan gott och ont. Allting beror på ett rätt bruk av viljan. Gud har gett människan kraft att välja för sig själv. Denna förmåga står under hennes förvaltning. Du kan inte förändra ditt eget hjärta. Du kan inte av dig själv älska Gud, men du kan välja att tjäna honom. Du kan åt honom överlåta din vilja, så att han får verka i dig både att vilja och att göra så som han finner bäst. Så kommer hela din natur under Kristi Andes inflytande. Du inriktas på att älska honom, dina tankar kommer att överensstämma med hans vilja." Vägen till Kristus, s. 45

"Så gläder jag mig nu i stället, icke därför att I bleven bedrövade, utan därför att eder bedrövelse lände eder till bättring. Det var ju efter Guds sinne, som I bleven bedrövade, och I haven alltså icke genom oss lidit någon skada. Ty den bedrövelse, som är efter Guds sinne, kommer åstad en bättring, som leder till frälsning och som man icke ångrar; men världens bedrövelse kommer åstad död." 2 Kor. 7:9-10

För att kunna stå rättfärdiga inför Gud, måste vi ångra synden så djupt att vi beslutar oss för att, genom Guds nåd och kraft, sluta med synden. När denna ånger bor i hjärtat, rättfärdigar Jesus oss. Den Helige Ande kommer in {i oss} för att avhålla oss från synd. Denna rättfärdiggörelse erhöll rövaren på korset. Han blev gjord rättfärdig av Jesus på grund av sann ånger för all sin synd, och därpå helgad genom den Helige Andes kraft.

"Och Gud har med sin högra hand upphöjt honom till en hövding och en frälsare för att åt Israel förläna bättring och syndernas förlåtelse." Apg. 5:31

"Det var möjligt för Adam att före fallet utveckla en rättfärdig karaktär genom lydnad för Guds lag. Men han misslyckades. På grund av hans synd äger människan nu en syndig natur och kan inte göra sig själv rättfärdig. Då vi av naturen är syndiga, kan vi inte fullkomligt lyda en helig lag. Vi har i oss själva ingen rättfärdighet, genom vilken vi kan uppfylla Guds lags fordringar. Men Kristus har berett en utväg till räddning. Då han levde här på jorden, utstod han prövningar och frestelser, sådana som vi aldrig har varit utsatta för. Han levde ett syndfritt liv, han dog för oss, och nu erbjuder han sig att ta våra synder och ge oss sin rättfärdighet. Om vi alltså överlämnar oss själva åt honom, tar emot honom såsom vår Frälsare, så skall vi, hur syndiga vi än må ha varit, för hans skull bli räknade rättfärdiga. Vi skall bli iklädda Kristi rättfärdighet i stället för vår egen, och Gud skall ta emot oss, såsom om vi aldrig hade syndat." Vägen till Kristus, s. 58

"Genom att betrakta är det meningen att vi skall förvandlas; och när vi tänker djupt på det gudomliga Föredömets fulländning, kommer vi att vilja bli helt förändrade, och förnyade till Hans renhets avbild. Det är genom tro på Guds Son, som karaktären förvandlas, och som vredens barn blir Guds barn. Han går från döden till livet; han blir andlig och förstår andliga ting. Guds visdom upplyser hans sinne, och han skådar underbara ting i Hans lag. I det att en person blir omvänd av sanningen, fortskrider karaktärsomdaningens verk. Hans förstånd växer till. När han blir en lydig människa inför Gud, har han Kristi sinne, och Guds vilja blir hans vilja.

Den, som förbehållslöst ställer sig under Guds Andes ledning, upptäcker att hans vyer vidgas och utvecklas. Han erhåller en utbildning i Guds tjänst, som icke är ensidig och bristfällig - vilket leder till en ensidig sinnesart - utan en, som blir likhalvig {symmetrisk} och fullständig. Svagheter, som synts i en vacklande vilja och kraftlös karaktär, övervinns, ty fortgående gudsfruktan och fromhet för personen in i ett så nära förhållande till Kristus, att han äger Kristi sinne. Han är ett med Kristus, besitter sunda och starka principer. Han har klarsyn, och ger prov på den klokskap, som kommer från Gud. Jakob säger: "Finnes bland eder någon vis och förståndig man, så må han, i visligt saktmod, genom sin goda vandel låta se de gärningar, som hövas en sådan man." Jak. 3:13. "Men den vishet, som kommer ovanifrån, är först främst ren, vidare fridsam, foglig och mild, full av barmhärtighet och andra goda frukter, fri ifrån tvivel, fri ifrån skrymtan. Och rättfärdighetens frukt kommer av en sådd i frid, dem till del, som hålla frid." Jak. 3:17-18. Detta slags visdom uppvisas av den, som tar emot frälsningens bägare och åkallar Herrens namn. Denna frälsning, som erbjuder överträdaren förlåtelse, skänker honom den rättfärdighet, som tål den Allsmäktiges kritiska granskning, skänker seger över Guds och människans mäktige fiende, tillhandahåller mottagaren evigt liv och glädje, och blir verkligen ett glädjeämne för de ödmjuka, som hör talas härom och är glada." Selected Messages, Bok 1, sid. 338-339

"När en människa överlämnar sig åt Kristus tar en ny makt det nya sinnet i besittning. Det sker en förändring som människan aldrig skulle kunna utföra av sig själv. Det är ett övernaturligt verk, och det inför ett övernaturligt element i den mänskliga naturen. Den människa som överlämnar sig till Kristus blir hans "fästning" som han håller i en upprorisk värld och det är hans avsikt att ingen annan makt än Jesu makt skall få råda där. En människa som har överlämnat sig åt de himmelska krafterna är oövervinnlig inför Satans angrepp. Men om vi inte överlämnar oss åt Kristus och låter honom råda, kommer det onda {den Onde} att få välde över oss." Vändpunkten, s. 320

När själen överlämnar sin vilja till Kristus, blir han rättfärdiggjord och helgad, och hans själ avhålls från synd och besegras ej av fienden. Han befinner sig inom Guds rättfärdiga lags hägn, vilket skyddar honom, så länge som han fortsätter att överge sin vilja åt Gud.

"Vilken Gud vår Gud är! Han styr över Sitt rike med nit och omsorg; och Han har upprättat ett skydd - de Tio Buden - omkring Sina undersåtar, för att skydda dem från överträdelsens följder." Counsels to Parents, Teachers, and Students, s. 454

Därför är det nödvändigt att dagligen ge Gud viljan, att dagligen motta Hans tro; då kan vi anförtros med Hans rättfärdighet, återställas i gudlikhet och kärlek såsom Gud skapade oss för att älska före synden. Detta är Guds blåkopia, för att återställa människan.

När Stormen bryter lös

"Vi närmar oss stormiga tider, och bör studera vår tros sanna grund." Testimonies, Band 5, s. 546

När stormen verkligen bryter lös, måste vi äga Jesu tro, för att härda ut under nödens tid.

"Därefter sade han till dem: 'Var är eder tro?'" Luk. 8:25

Betänk först och främst, vad Jesus inte sade. Han sade inte: "Var är Era arbeten?" eller: "Var är Er bank?" eller: "Var är Era investeringar?" Han sporde: "Var är eder tro?" Han frågade inte, var deras rekommendationer, deras vänner, eller deras försäkring var, utan "Var är eder tro?" Ej heller frågade Mästaren dem: Vad är tro, eller: Vad är sann tro enligt Skriften? Han dryftade inte teologi, utan praktik, med dem; inte samfundstillhörighet, utan något personligt. Han sade: "Var är eder tro?"

I Hans namn ställer jag Dig den frågan, lika väl som mig själv: "Var är eder tro?"

Vi adventister har mycket att säga om tron. Vi vet begreppsbestämningen {definitionen}: "en fast tillförsikt om det som man hoppas". Vi vet, att människan rättfärdiggörs av tro. Vi vet, att "utan tro är det omöjligt att täckas Gud", att tron kommer "av predikan, men predikan i kraft av Kristi ord." Hebr. 11:6; Rom. 10:17

Men uppriktigt sagt undrar jag, hur mycket sjundedags-adventister i Amerika {och Sverige] vet om det slags tro, som Jesus avsåg med denna fråga. Tron hos kanske nittio procent av oss har aldrig utsatts för verklighetens eldprov. Som ett folk har vi blivit välkända; vi har åtnjutit en hel del fördelaktig publicitet. Vi kan luta oss mot stora institutioners anseende, fina kyrkor, välredigerad litteratur, ett internationellt TV-program, en imponerande TV-sändning. Vi ligger före alla andra samfund i missionsiver för utlandet och i vårt givande. Men hur många av oss har, exempelvis, någonsin erfarit de uppoffringar, som denna rörelses vägröjare gjorde? Hur många har någonsin upplevt verklig förföljelse - för sanningens skull? Hur många har någonsin träffats av ruttna ägg, misshandlats, eller gripits och kastats i fängelse - för Kristi skull? Hur många av oss har någonsin torterats för sin trohet mot Honom?

Kanske detta är orsaken till, att de troendes tillförsikt i länder styrda av ateistiska eller religiösa tyranner, är livaktigare och påtagligare, än vår. Den har kostat dem något. Den har prövats i elden. För många av dem har den varit en fråga om liv eller död. Det har inte vår varit.

Omständigheternas Herre

Betänk, för det andra, omständigheterna, varunder den frågan ställdes: "Var är eder tro?"

Jesus och Hans lärjungar korsade sjön. Ovanför log vänligt och vackert de galiléiska skyarnas azurblå valv. Dagen var behaglig och sjön lugn.

Plötsligt bröts friden av kraften från en storm, som var lika oväntad som våldsam. Den piskade upp vågorna till våldsamt raseri. Den slet seglen från stormasten. Oordning, förvirring, bestörtning, panik följde. Det gick inte att ro i en sådan sjö. Ej heller lyckades man ösa ur vattnet fort nog. Båten fylldes av vatten. Den skulle snart sjunka.

Då, när alla de knep en sjöman känner till för ett nödläge hade visat sig vara gagnlösa, och de kände sig förlorade - kom någon ihåg deras Passagerare.

Var var Han? Drog Han i tågen, eller rodde Han för fullt? Nej! Där - var det verkligt? - i stormens dån och vågornas hävning, låg Han, i båtens akter, och sov gott och fridfullt.

En dag, förr eller senare - och det bör bli förr - måste Du och jag upptäckta, att vi besitter denna "Jesu tro", denna sinnesfrid, denna inre trygghet i denna ansatta värld, genom att vi låter allt bero, icke på några yttre omständigheter (oavsett hur säkra eller gynnsamma de må te sig), utan helt och endast på omständigheternas Herre. "Åt oss som icke hava till ögonmärke de ting, som synas, utan dem som icke synas; ty de ting, som synas, de vara allenast en tid, men de som icke synas, de vara i evighet." 2 Kor. 4:18

De väckte Honom, dessa rädda män, och inte stilla, heller. "Mästare!", ropade de, "Mästare, vakna, annars går vi under!" Och vad hände då? Han vaknad. Han steg upp, i hela sin medvetna krafts majestät. Och Han "näpste... vinden och vattnets vågor, och de stillades, och det blev lugnt." Lugnet inom Honom betvingade alla elementen utanför Honom. Minns Du dessa ord, som Han senare, i korsets skugga, uttalade? "Detta har jag talat till eder, för att I skolen hava frid i mig. I världen liden I betryck; men varen vid gott mod, jag har övervunnit världen.'" Joh. 16:33.

Sedan vände Han sig till Sin likbleka besättning och ställde åt dem den fråga, som var verkningsfullare, än någon predikan kunde ha varit: "Var är eder tro?"

I Jaget, i "Skeppet", eller i Frälsaren?

Tvivelsutan låg deras tro i Jesus, medan de befann sig på land. Han var ju en landkrabba, ingen sjöman. Men var befann sig deras tro ute på sjön? Antagligen trodde man på sig själva, såsom erfarna sjöfarare, och på båten, det stadiga flytetyg, som hade ridit ut storm, och fört dem in i hamn. Ja, deras tro låg i dem själva och i båten - tills stormen kom.

Betänk så, för det tredje, tillämpningen av denna fråga på Dig och mig: "Var är eder tro?"

Livet är ett hav. Du och jag färdas över det. I dag kanske ytan är lugn och ostörd. Solskenet kysser krusningarna, och sunnanvinden blåser stilla. Men en dag kommer olyckan, motgången att slå till mot varje läsare av detta budskap. Det kommer en stund, när det kommer att verka som om Herren ej är med oss, eller har glömt oss, eller har tillslutit ögon och öron för våra böner, eller somnat. När vi minst anar det och är oförberedda, kommer det att slå till med förödande styrka. Måhända det inte blir ett enda slag, utan flera efter varandra, en räcka svåra motgångar, som för Job. Och "var är {då} eder tro?"

Somliga av oss kommer då att upptäcka, att vår tro ej har vilat lika mycket i Kristus som i oss själva och våra egna gärningar, förtröstan på vår egen förmåga och rådighet. Eller - tyvärr för sent - upptäcker vi, att vår tro lutat sig mot båten - våra timliga tillgångar, vår samhälleliga och ekonomiska trygghet. Vi har litat till vår fasta anställning, månadslön, de pengar, som flitigt "lagts undan för framtida behov". Vi har trott på våra släktingar, våra vänner, våra "kontakter". Vi har förtröstat på de lagar, som garanterar vår frihet, medborgerlig såväl som religiös, och som skyddar oss mot diskriminering.

Men när båten börjar att sjunka och förlisa - vad göra då? När man förlorar arbetet? När sparslanten går upp i rök genom en dålig placering? När vi går under ekonomiskt? När falska anklagelser riktas mot oss, och vänner sviker oss samt kanske rent av de barn vi gjort uppoffringar för överger oss? När vår hela värld faller samman omkring oss - "var är då vår tro?"

Det är svårt för oss att tänka, att något kunde hända oss - Herrens särskilda folk. Ja, åtminstone inte ännu på ett tag. Men faktum är, att det om och om igen har drabbat människor, som är bättre än vi. Hur var det med Josef? och Job? och Jeremia? och Paulus? och hur var det med Jesus Kristus? "Lärjungen är icke förmer än sin Herre." Är vi bättre i Guds ögon, än våra lidande bröder i Kina, Vietnam, Ryssland eller Ungern {skrivet före Berlin-murens fall och Östblockets sammanbrott. Dock härskar kommunisterna ännu i Kina och Vietnam. Där - liksom i muslimska länder - är det inte nådigt, att vara kristen! Övers. anm.}?

Jag undrar, om inte tron åt många av oss, som aldrig fått den prövad, är likadan som den flickas, som bad Herrens Bön med sin mor en morgon. Då de kom till "Giv oss i dag vårt dagliga bröd", tystnade Mary. Då de reste sig upp, frågade modern henne om detta. "Men, mamma", svarade hon, "det behövdes inte. Strax före frukosten tittade jag i brödlådan och såg, att vi hade bröd nog för två dagar till."

Men den dag kommer, när Din brödlåda och min är tom, och vi ej längre får köpa och sälja. En dag kommer, när Du ser "varje jordiskt stöd bli borttaget". En dag kommer när Du, stående inför svält, våld och död, måste leva allenast av tro.

Vad innebär dessa ord för Dig: "Den tid av hemsökelse och ångest som ligger framför oss kräver en tro som kan uthärda trötthet, hunger och väntan - en tro som inte ger upp.... De som bara har svag tro står i den största fara att dras in under Satans förförande makt och den lag som vill vägra människorna att följa sitt samvetes överbevisning. Även om de består provet, upplever de en större ångest och modlöshet under nödens tid, därför att de inte har lärt sig att lita på Gud." Den Stora Striden, sid. 593-594

Min text, och dessa inspirerade ord, är ägnade att ifrågasätta beskaffenheten hos vår tro i dag, inte bara vad gäller det vi tror på, utan även hur hängivet vi tror. I de föregående (liksom i en del av de följande) studierna har den inte alltför avlägsna framtiden för oss adventister varit ämnet. Hellre då se den stunda, än att, som ordspråket lyder, sticka huvudet i sanden som en struts, och tro oss gå säkra för det hot, som vi inte vill se. Om Upp. 13 är sann, och orden i Den Stora Striden är sanna, då kommer Du och jag en dag att förlora allt det vi äger i denna värld - vår samhälleliga och ekonomiska ställning, våra företag, våra anställningar, våra hem, våra tillhörigheter, våra bekvämligheter, våra friheter. Vi kommer att åtskiljas, kringspridas, gömma oss; eljest bli åtalade, korsförhörda, fängslade, kanske torterade och hjärntvättade; och alla av oss, som är i livet, kommer att ha dömas till döden. Och i den stunden måste var och en stå ensam.

Vid Vägs Ände

Minns Du Guds tjänarinnas dröm om adventfolkets framtid? Hon ingick i en grupp stadd på resa, med tungt lastade vagnar. De färdades längs en vindlande väg, som klamrade sig fast längs sidan av en tvärbrant bergvägg. På ena sidan var det en djup klyfta, på den andra en hög, slät bergssida. Medan man färdades, blev vägen brantare och smalare. Så småningom måste vagnarna och huvuddelen av bagaget överges. Hästarna fick bära det de kunde och skaran red på dessa. Men så måste man ta packningen av hästarna, och släppa den utför branten. Sedan blev stigen så trång, att man fick kliva av hästarna, lämna dessa och gå i ett led till fots. Därpå måste man kasta skorna och fortsätta barfota. De fick trycka sig så nära bergväggen de kunde, och försiktigt fortsätta steg för steg.

Här släpptes så tunna rep ned från krönet på bergväggen. Dessa tycktes hållas i stadigt. Man grep tag i dem, för att hålla balansen. Repen fördes åt samma håll som de gick, och ju mera ressällskapet litade på dem, desto större verkade repen bli.

Till sist nådde man en punkt, där man inte kunde vandra vidare. Man var vid vägs ände. Blott ett förfärligt bråddjup låg framför dem. Emellertid såg man på andra sidan det gapande svalget det eviga hoppets gröna fält och blomstersmyckade skogar. Men det gick inte att ta sig över, och inget fotfäste nedanför dem. Endast det från ovan upphängda repet återstod. Vad skulle man göra?, undrade man viskande i sin vånda. För ett ögonblick tvekade man att gå vidare. Då sade någon: "Vårt enda hopp ligger i, att helt och fullt lita på repet. Sedan vi för första gången såg det, har det aldrig svikit oss. Gud måste hålla i det, och det kommer inte att gå av nu!" En efter en greppade man det, och svingade sig över bråddjupet till det sköna livet efter detta. Se Review and Herald, 12. Januari, 1869; se även A Word to the Little Flock, s. 14; Early Writings, sid. 14-15; Testimonies, Band 2, sid. 594-597

Detta är, förstås, en liknelse. Du och jag är på väg till den bättre världen, och färdas längs en väg som, med alarmerande hastighet, dagligen blir synbarligen smalare. Hur uppseendeväckande rivs inte de grundläggande delarna av den stig, som kallas för civilisationen, upp - människors förtröstan, den goda viljan, verkligt hopp för världstrygghet och -fred. Men frånsett allt det, som de politiska kännarna, atomvetenskapsmännen och nyhetsbedömarna samt försvarsmyndigheterna säger oss, och det med direkt varnande stämma, vet vi från en ännu trovärdigare Myndighet, att Du och jag, som undersåtar i det eviga riket, som ett folk, för vilket varken kommunismen eller det "trefaldiga förbundet" snart kommer att ha någon betydelse, står väldigt nära den punkt, när det ej längre kommer att finnas någon plats för oss i världen. Vi kommer att ha nått vår vägs ände. Då blir den enda framkomliga vägen att gå via det rep, som osynliga händer från världen ovan släppt ned. "Detta är den seger, som har övervunnit världen: vår tro." 1 Joh. 5:4

Dock fruktar jag, att de flesta av oss saknar denna tro i dag. Beträffande tron hos somliga av oss, säger Den Stora Striden, sid. 594-595: "Vi behöver en upplevelse som vi nu inte har och som många är för likgiltiga för att söka." Det enda slags tro, som kommer att rädda oss, är det okuvliga hjältemodets tro, den tro som tvärt emot alla sinnesintryck - tvärt emot synen, tvärt emot känseln - vägrar släppa taget; det slags tro, som ser den Osynlige och kan härda ut, tron, som säger: "om han så dräper mig, tänker jag ändå lita på honom." {Job. 13:15, KJV.} "Här är de heligas tålamod [eller uthållighet]: här är de som håller Guds bud, och {bevarar} Jesu tro." Upp. 14:12 {KJV}

När det är mörkt

Alla vill vi överleva. Men, kvinnor och män, om vi önskar det slags tro, som kommer att bära oss igenom nödens korta tid, de sju sista plågorna och Jakobs nödtid, måste vi vara villiga att godta det enda medel, varigenom det kan utvecklas i oss. Vad är det för ett medel?

Du säger: "Predikanten, Du målar upp en mörk framtid. Det verkar inte finnas någon utväg."

Jo då, det finns en strålande framtid för dem, som äger Jesu tro och rättfärdighet - för dem finns det en utväg; den bär uppåt. Så fortsätt att blicka uppåt, min broder och syster, ty när det är mörkt håller Han Dig i handen.

Kom ihåg detta:

"'Ett efter ett, i hela världen, slocknar ljusen', skrev någon om världssituationen. Fruktar Du mörkret? Som kristen behöver Du inte göra det - ens när Din egen skugga är som mörkast. 'Vem är bland eder, som fruktar HERREN och hör hans tjänares röst?' - och trots detta - 'vandrar i mörkret och icke ser någon ljusning{...}'? Vad skall han göra, när han inte vet åt vilket håll han skall gå? 'Så förtröste han dock på HERRENS namn och stödje sig vid sin Gud.' Jes. 50:10

Ty oavsett hur mörk framtiden är, eller nuet verkar - 'står Gud inom skuggan bortom det dunkla okända, och vaktar de Sina.'" Lowell: "The Present Crisis"

Kapitel 11: En verklig Sjundedags-adventist kommer att motta Särlaregnet

I mer än hundra år har adventisterna väntat på särlaregnet. Varje moln har betraktats med förväntan i länder med högt doptal, och där Guds verk synes gå framåt. Men Gud har ogillat vårt Laodicea-tillstånd, och nu i denna yttersta timme finner vi oss vara alldeles olämpliga, att ta emot Hans kraft för att avsluta Hans verk.

Guds tjänarinna kommer med dessa inspirerade yttranden:

"Den aktuella sanningens sak syntes förlamad. Guds verk tycktes ha avstannat. Pastorer och folk är oberedda på den tid de lever i, och knappast någon, som bekänner sig tro på sanningen för vår tid, är beredd att förstå beredelsearbetet för denna tid. I sitt nuvarande tillstånd av världslig äregirighet, med sin brist på ägnande åt Gud, sin hängivenhet åt det egna jaget, är de fullständigt olämpliga, att ta emot särlaregnet och, sedan de gjort allt, förbli stående inför Satans vrede. Genom sina påhitt skulle denne komma dem att lida trons skeppsbrott, och få dem att fastna i ett behagligt självbedrägeri. De tror sig ha helt rätt, när de har helt fel." Testimonies, Band 1, s. 466

"Jag fylls av sorg, när jag tänker på vårt tillstånd som ett folk. Herren har ej reglat himmelen för oss, men vårt fortgående avfall har skiljt oss ifrån Gud. Stolthet, begärelse och kärlek till världen har bott i hjärtat utan fruktan för att drivas ut eller fördömas. Allvarliga och förmätna synder har begåtts ibland oss. Och ändå är den allmänna uppfattningen, att församlingen blomstrar och att frid och andligt välstånd återfinns inom dess gränser.

Församlingen har upphört att följa sin Ledare Kristus och tågar stadigt åter mot Egypten. Ändå är få förskräckta eller förbluffade över sin avsaknad av andlig kraft. Tvivel, ja, rent av otro gentemot Guds Andes vittnesbörd, sprider sig som en surdeg överallt inom våra församlingar. Satan vill ha det så. Pastorer, som predikar jaget i stället för Kristus, vill ha det så. Vittnesbörden blir inte lästa och uppskattas ej. Gud har talat till Er. Ljus har strålat från Hans Ord och från vittnesbörden. Båda har hånats och förbisetts. Frukten härav ses tydligt i bristen på renhet och hängivenhet samt allvarlig tro ibland oss." Samma, band 5, s. 217

"Om ridån kunde dras undan, om ni kunde urskilja Guds syften och domar som är på väg att falla över en dömd värld, om ni kunde se er egen attityd, skulle ni darra och frukta för era själar och för era medmänniskors själar. Allvarliga böner av hjärterannsakande oro skulle nå upp till himmelen. Ni skulle gråta 'mellan förgården och altaret' och bekänna er andliga blindhet och hur ni glidit tillbaka." Vägledning för Församlingen, Band 3, s. 15

Men Laodicea tågar energiskt framåt i all sin egen kraft med välfinansierade program (för milliontals dollar) och ändå gör inte dessa program, att särlaregnet faller och verket avslutas. Varje år växer världens befolkning med omkring åttio millioner människor. Det bästa dessa program kan åstadkomma, är ett tusen dopen om dag, och flertalet av dessa omvända förstår inte budskapet och stannar ej kvar länge inom våra led.

Vad är fel? Vi befinner oss under det gamla förbundet, i stället för det nya. Vi säger till Gud att vi tänker göra Hans vilja, men det förmår vi icke. Vi måste ingå det nya förbundet, där vi fullständigt lyder Guds vilja genom Andens kraft. Men, såsom vi förklarat i kapitel 4, församlingen är upprorisk på de fem viktigaste områdena, där Gud gett oss ett kall:

1. Utbildning 2. Läkarmission 3. Förlagsverksamhet 4. Evangelisering 5. Hälsa.

Det är detta tragiska uppror, som har omöjliggjort särlaregnet.

Men nu skall det falla. Gud håller på att bereda ett folk, enskilt och som grupper, i hela vår världsdel och runt om på Jorden. Guds folk börjar att sluta sig samman. De är ett litet mindretal, men de finns där, och är det största tecknet på Jesu snara kommelse.

Det vi nu behöver, är det nya förbundets verkliga omvändelseerfarenhet. Förutan bekännelse och hjärtats fulla överlåtelse av ledare, pastorer och lekfolk, kommer inget av de ovan nämnda programmen att avsluta verket.

Herren anger för oss skälen till, att vi ej lyckas avsluta verket:

"Vad gör ni, bröder, i det stora beredelseverket? De som förenar sig med världen likbildas med den och bereder sig för vilddjurets märke. De som inte litar på sig själva utan ödmjukar sig inför Gud och renar sig i lydnad för sanningen, danas för himmelen och bereds att ta emot Guds insegel på sina pannor. När påbudet utgår och beseglingen har skett skall deras karaktärer förbli rena och fläckfria.

Nu är beredelsens tid. Gud sätter aldrig sitt insegel på en oren människa, inte på den som är ärelysten och älskar världen. Det ges heller aldrig åt människor med falsk tunga och svekfullt hjärta. Alla som får inseglet måste vara utan fläck inför Gud - redo för himmelen. Gå framåt, mina bröder och systrar. Jag kan denna gång skriva endast helt kortfattat om detta, endast för att fästa er uppmärksamhet på behovet av beredelse. Rannsaka Bibeln för er själva, så att ni förstår den nuvarande tidens fruktansvärda allvar." Vägledning för Församlingen, Band 2, s. 72

"Ingen överlägsenhet i rang, värdighet, världslig visdom eller andligt ämbete skyddar människan från att överge sina principer, om hon lämnas åt sig själv och sitt svekfulla hjärta. De som har ansetts vara aktningsvärda och rättfärdiga, visar sig vara de första som lämnar församlingen och blir exempel på förakt och likgiltighet för Guds nåd. Men Gud kan inte längre tolerera deras onda vandel, och i sin vrede handlar han med dem utan nåd.

Endast motvilligt drar sig Gud från dem som välsignats med stort ljus och som har erfarit Ordets makt när de förkunnade det för andra. De var en gång hans trogna tjänare, välsignade med hans närvaro och ledning, men de avföll från honom och ledde andra vilse, och därför vilar nu Guds misshag över dem.

Vilka beseglas med Guds Insegel?

Guds hämndedag är nära. Guds insegel skall tecknas på deras pannor, vilka suckar och gråter över de styggelser som begås i landet. De som sympatiserar med världen, äter och dricker med de druckna, skall förvisso drabbas av fördärvet tillsammans med orättfärdighetens tjänare. 'Herrens ögon äro vända till de rättfärdiga, och hans öron till deras bön. Men Herrens ansikte är emot dem som göra det onda.' (1 Petr. 3:12.)

Vårt eget handlingssätt avgör om vi skall få den levande Gudens insegel eller falla för vingårdsmannens yxa." Vägledning för Församlingen, Band 2, sid. 67-68

"Hastigt närmar sig de dagar, när det skall bli stor rådlöshet och förvirring. Satan, iförd änglakläder, kommer att, om möjligt, föreleda även de utvalda. Det kommer att finnas många gudar och herrar. Varje lärosatsernas vind kommer att blåsa. De, som blint lytt "den falskeligen så kallade 'kunskapen'" [1 Tim. 6:20], kommer ej att vara ledare då. De, som förlitat sig till sitt intellekt, sin snillrikhet, eller talang kommer inte att stå främst i ledet då. De gick ej i takt med ljuset. De, som visat sig vara otrogna, kommer icke att anförtros hjorden då. Under det sista, allvarliga verket kommer få stora personer att anlitas. De är självgoda, oberoende av Gud. Han kan inte använda dem. Herren har trofasta tjänare, som under sållningens prövande tid kommer att träda fram. Nu ser vi ej de värdefulla personer, som inte knäböjt för Baal. De har inte erhållit det ljus, som klart har strålat över Er." Testimonies, Band 5, sid. 80-81

"Vi blir ledsna, när vi på många platser ser mycket ogjort, som borde uträttas. Men för att utföra Sitt verk, kommer Herren att använda medel, som vi nu inte ser. Han kommer att från vanligt folk hämta män och kvinnor, för att få arbetet gjort, liksom Han fordom kallade fiskare att vara Hans lärjungar. Snart sker det ett uppvaknande, som kommer att överraska många. De, som icke inser nödvändigheten av det, som skall göras, kommer att förbigås, och de himmelska budbärarna kommer att använda vanligt folk. Dessa kommer att lämpliggöras för att föra ut sanningen på många platser. Nu är det dags, att vi vaknar upp och gör vad vi kan." Loma Linda Messages, s. 83

De, som följer ett program för att avsluta verket, utan att i allt lyda sanningen, kommer ej att vara ledare för Guds folk, när särlaregnet faller. Gud håller på att förbereda ett folk, varav få har en fin skolutbildning. Se Den Stora Striden, s. 580. Vanligt folk, eller människor utan hög ställning, såsom ordboken avgränsar uttrycket, kommer att gå före i det uppvaknande, som kommer att överraska många. De utgör Guds verkliga församling på Jorden.

Vilka utgör Församlingen?

"Ty var två eller tre äro församlade i mitt namn, där är jag mitt ibland dem." Matt. 18:20; se också Rom. 16:5; 1 Kor. 16:19; Filem. 2

"Församling av förstfödda söner, som äro uppskrivna i himmelen." Hebr. 12:23

"Från första början har trofasta människor utgjort församlingen på jorden." Löftestiden, s. 15

"Jag skriver detta för att alla skall veta att det inte föreligger någon strid bland sjundedagsadventisterna i frågan om ledarskapet. Herren Gud i himmelen är vår konung. Han är den ledare som vi tryggt kan följa." Vägledning för Församlingen, Band 3, s. 261

"Gud har en församling. Det är inte den stora katedralen, ej heller är det statskyrkan, ej heller de olika kyrkosamfunden; det är människorna, som älskar Gud och håller Hans bud. 'Var två eller tre äro församlade i mitt namn, där är jag mitt ibland dem.' Matt. 18:20. Där Kristus är, om det så är ibland ett fåtal ödmjuka, har vi Kristi församling, ty endast närvaron av den Höge och Helige, som bebor evigheten, möjliggör existensen av en församling." The Upward Look,

Låt oss nu tillsammans studera detta ytterst viktiga och svårt försummade ämne: Särlaregnet och det höga ropet.

"Han kommer att avsluta verket, och avbryta det i rättfärdighet. Rom. 9:28 {KJV}

Med djup aktning och helig, skräckblandad vördnad fortsätter vi vårt studium om det, som vi ofta benämner "verkets avslutande". Så ofta när vi använder det uttrycket, låter det på oss, som om det vore vårt verk och att vi måste avsluta det. Men det är endast vårt verk i den utsträckning, som vi är Hans. Han kommer att avsluta verket; vi förmår blott vara kanalerna för Hans nåd.

En herdestav i handen på en på det egna jaget tömd och av Anden fylld Moses betydde för hans folks befrielse det, som hans furstesvärd och spira ej innebar. En slunga och en liten sten i händerna på en pojke med namnet David betydde för hans folks befrielse det, som hela Israels militärmakt och krigsplanering ej innebar.

Det viktiga under Guds verks avslutning är inte vem Du är, utan vems Du är. "Icke genom någon människas styrka eller kraft skall det ske, utan genom min Ande, säger HERREN Sebaot." Sak. 4:6. Han kommer att avsluta Sitt verk, och Han kommer att använda oss som Sina redskap, men endast när Han avslutat det i våra egna hjärtan.

Vad kommer att ske under det höga Ropet?

"En rad händelser kommer att visa att Gud är situationens Herre.... När den gudomliga försynen verkar på det mest sällsamma sätt, kommer berg av svårigheter att flyttas