Ron Spear: - Stå upp, var Ljus!

Kapitel 1: En verklig Sjundedags-adventist förstår sin Tid

I Matt. 24 säger Jesus, att det skulle förekomma krig och krigsrykten, falska profeter, falska Messias-gestalter, hungersnöder och farsoter på många platser.

Denna profetia är tredelad. Jesus säger, att det kommer att bli krig, men att änden därmed inte är inne. Sedan visar Han på en ny fas - rike reser sig upp emot rike. Under denna fas ser vi hungersnöd och på grund av hungersnöd, farsoter (sjukdom) i stor omfattning, och väldiga jordbävningar som ödelägger bebodda delar av världen. Allt detta, säger Han, är begynnelsen till födslovåndorna. Snart får vi se denna fas förverkligas.

Härnäst pekar Han på fas tre - förföljelse:

"Då skall man prisgiva eder till misshandling [förföljelse], och man skall dräpa eder." Matt. 24:9

Vilka är så dessa, som skall bli förföljda och dödade? De trogna och äkta, som ej böjt knä för Baal, kommer att bli hatade av alla folk.

"Så skola ock alla de som vilja leva gudfruktigt i Kristus Jesus få lida förföljelse." 2 Tim. 3:12

De har av Jesus köpt guldet, som renats i elden - tro och kärlek. De är de, som har fulländat karaktären i så hög grad att de, under den allra sista tiden, förmår reagera i varje situation såsom Jesus skulle ha gjort. De är de, som orubbligt vägrat, att ta emot vilddjurets märke. Det är de, som kan komma att bli martyrer.

"Och jag såg troner stå där, och de satte sig på dem, åt vilka gavs makt att hålla dom. Och jag såg de människors själar, som hade blivit halshuggna för Jesu vittnesbörds och Guds ords skull och som icke hade tillbett vilddjuret eller dess bild och icke hade tagit dess märke på sina pannor och sina händer; dessa blevo nu åter levande och fingo regera med Kristus i tusen år. Upp. 20:4

Martyrer i de sista Dagarna

"Man skall utstöta eder ur synagogorna; ja, den tid kommer, då vemhelst som dräper eder skall mena sig därmed förrätta offertjänst åt Gud." Joh. 16:2

"Varje enskild människa i vår värld kommer att stå under det ena av två banér. De två härarna kommer att stå olika och skilda, och denna särskillnad kommer att vara så tydlig, att många som blir övertygade om sanningen, kommer att ställa sig på Guds budhållande folks sida. När detta storslagna verk skall ske under slaget - före den sista, avslutande drabbningen - kommer många att fängslas, många kommer att fly för livet från stora och små städer, och många kommer att bli martyrer för Kristi skull, genom att försvara sanningen.

Genom påbudet genomtvingande påvedömets inrättning i strid med Guds lag, kommer vårt land [Förenta Staterna] att fullständigt bryta banden med rättfärdigheten....

Då det femte inseglet bröts, såg Johannes Uppenbararen i sin syn inunder altaret den skara, som dödats för Guds Ords och Jesu Kristi vittnesbörds skull. Därefter inträffade scenerna från Uppenbarelseboken 18, där de trofasta och äkta kallas ut ur Babylon.

Kristus kommer att återställa det liv, som tas; ty Han är Livgivaren: Han kommer att försköna de rättfärdiga med odödlighet." Maranatha, s. 199

Laodicea-borna, som är välsignade med tryggheten i bra hem och yrken samt friheten att gå i kyrkan på Sabbaten, har svårt för att förstå Daniels förutskickelse: "då kommer en tid av nöd, vars like icke har funnits". Dan. 12:1

Ändens Tidstecken

Söndags-lagar väntar runt hörnet.

"Förunderliga ting skall snart inträffa i världen. Alltings slut är för handen. Nödens tid kommer strax att drabba Guds folk. Då kommer påbudet förbjudande dem, som håller Herrens Sabbat, att köpa och sälja. De kommer att hotas med fängelse, ja, t.o.m. döden, om de ej iakttar den första veckodagen som Sabbat.

Det påbud, som kommer att utfärdas mot Guds folk, kommer att vara väldigt likt det, som Ahasveros utfärdade mot judarna på Esters tid.... Satan iscensatte sammansvärjningen för att från jorden utrota dem, som bevarade vetskapen om den sanne Guden. Men hans stämplingar omintetgjordes genom en motverkande kraft, som styr ibland människors barn....

I dag ser den protestantiska världen i den lilla grupp, som håller sabbaten, en Mordokai i porten. Hans sinnelag och uppförande - vilka uttrycker vördnad för Guds lag - är en ständig åthutning mot dem, som övergett gudsfruktan och trampar ned Hans sabbat; den ovälkomne intränglingen måste på något sätt undanröjas.

Samma snille, som lade planer mot de trogna fordomdags, söker alltjämt att befria världen från dem, som fruktar Gud och lyder Hans lag. Satan kommer att väcka vrede mot det ödmjuka mindretal, som samvetsgrant vägrar att godta folkets vanor och sedvänjor. Mäktiga och ryktbara personer kommer att ansluta sig till de laglösa och styggeliga, för att rådgöra mot Guds folk.... I avsaknad av ett "så står det i Skriften" att bruka mot den bibliska Sabbatens förespråkare, kommer man att ta till grymma lagar för att gottgöra denna brist.... På detta slagfält kommer den sista stora bataljen i striden mellan sanning och lögn att stå. Och vi har ej lämnats i tvivelsmål beträffande stridsfrågan. Nu, såsom i Mordokais dagar, kommer Herren att försvara Sin sanning och Sitt folk." Maranatha, s. 198

Avgörande händelser står för dörren.

"Gud kan inte visa fördragsamhet med detta mycket längre. Hans straffdomar börjar redan falla på olika platser och snart kommer hans uppenbara misshag att märkas på andra platser.

En rad händelser kommer att visa att Gud är situationens Herre. Sanningen kommer att förkunnas på ett tydligt och otvetydigt sätt. Som ett folk måste vi bereda väg för Herren under den helige Andes ledning och övervakning." Vägledning för Församlingen, Band 3, s. 358

"Efterhand som tiden går blir det allt mer och mer uppenbart, att Guds straffdomar drabbar världen. Genom eldsvådor, översvämningar och jordbävningar varnar han jordens inbyggare om sin nära förestående ankomst. Den tid närmar sig då den stora krisen i världens historia kommer och då allt som sker i Guds regering, kommer att iakttas med det djupaste intresse och obeskrivlig ångest. I snabb följd kommer Guds straffdomar att avlösa varandra - eldsvådor, översvämningar och jordbävningar och dessutom krig och blodsutgjutelse.

O, att folket ville känna sin besökelsetid. Det finns många som ännu inte har hört den prövande sanningen för denna tid. Det finns många som Guds Ande arbetar med. Tiden för Guds förödande straffdomar är en nådens tid för dem som inte har fått tillfälle att lära känna sanningen. Herren ser i nåd till dessa. Hans medkännande hjärta blir rört. Hans hand är ännu uträckt för att frälsa, men dörrarna förblir trots detta stängda för dem som inte vill gå in. Guds barmhärtighet visar sig i hans långt gående tålamod. Han håller sina straffdomar tillbaka medan han väntar på att varningens budskap skall förkunnas för dem. O, om vårt folk ville som en börda känna det ansvar som vilar på dem att förkunna nådens sista budskap för världen. Vilket sällsamt arbete skulle då inte bli utfört.

Lägg märke till städerna och deras behov av evangelium. Behovet av nitiska arbetare bland människomassorna i städerna har blivit framställt för mig i över tjugo år. Vem känner en börda för de stora städerna?" Samma, sid. 360-361

Vi tror att denna räcka med händelser redan har inletts, och snart stundar en plötslig förändring i sättet, varpå Gud handlar mot människan:

Tror Du, att Herren kommer, och att den sista stora krisen strax bryter ut i världen?

"Snart kommer Guds handlande att plötsligt förändras. Den förvända världen hemsöks av olyckor - av översvämningar, stormar, eldsvådor, jordbävningar, hungersnöd, krig och blodsutgjutelse. Herren har långt till vrede och är stor i makt; men Han kommer ingalunda att frikänna de skyldiga. "HERREN har sin väg i storm och oväder, och molnen äro dammet efter hans fötter." {Nah. 1:3.} O, att människorna skulle inse Guds tålamod och långmodighet! Han tyglar Sig Själv." Fundamentals of Christian Education, s. 356

Guds Ande håller på att dras bort ifrån Jorden. Djävulen kommer ned i stor vrede till dem, som är trofasta och trogna. Han oroar inte de pastorer och medlemmar, som befinner sig i Laodicea-tillståndet. De kommer att fortsätta att sova, tills det är för sent att göra sig redo, och nådens dörr för dem för evigt stängs. Guds budbärarinna beskriver för oss det kulminerande ögonblick vi lever i:

"'Om du icke håller dig vaken, så skall jag komma såsom en tjuv, och du skall förvisso icke veta vilken stund jag kommer över dig.' - Upp. 3:3. Jesu återkomst kommer att överraska de falska lärarna. Dessa säger: 'Allt står väl till, och ingen fara är på färde.' I likhet med prästerna och lärarna före Jerusalems fall väntar de, att folket skall få njuta av framgång och förhärligande. Tidens tecken betraktar de som förebud därom. Men vad säger Bibeln? 'Då kommer plötsligt fördärv över dem.' - 1 Tess. 5:3. Över alla dem som bor på Jorden, över alla dem som har gjort denna värld till sitt hem, skall Guds dag komma såsom en snara. Den skall komma som en smygande tjuv.

Världen är fylld av tygellöshet, fylld av fördärvbringande nöjen. Den sover i gudlös trygghet. Människor förlägger Herrens ankomst till en avlägsen framtid. De hånler åt varningarna. De säger i stolt förmätenhet: 'Från den dag då våra fäder avsomnade har ju allt förblivit sig likt, ända ifrån världens begynnelse.' 'Och morgondagen skall bliva denna dagen lik, en övermåttan härlig dag!' - 2 Petr. 3:4; Jes. 56:12. De kommer att sjunka ännu djupare i nöjeslystnad. Men Jesus säger: 'Se, jag kommer såsom en tjuv.' - Upp. 16:15. Just vid den tidpunkt, då världen hånfullt frågar: 'Huru går det med löftet om hans tillkommelse?' (2 Petr. 3:4) går tecknen i uppfyllelse. När de ropar: 'Allt står väl till och ingen fara är på färde!' kommer den oväntade undergången. När hädaren, som förkastar sanningen, har blivit övermodig, när rutinen i arbetet att inom olika områden tjäna pengar genomförs utan hänsyn till principer, när den som studerar ivrigt, söker kunskap om allting utom om sin bibel, kommer Kristus såsom en tjuv.

Allting i världen är i uppror. Tidstecknen är ödesmättade. Kommande händelser kastar sin skugga framför sig. Guds Ande drar sig bort ifrån jorden och olyckor följer på olyckor, till sjöss och på land. Det uppstår stormar, jordbävningar, eldsolyckor, flodvågor och mord av alla slag. Vem kan läsa framtiden? Var finns trygghet? Trygghet finns inte i någonting som är av mänskligt och jordiskt ursprung. Människor ansluter sig snabbt till den fana de har valt. Rastlöst väntar de på sina ledares direktiv. Det finns de som vakar, väntar och arbetar på Kristi uppenbarelse. Andra grupper går in i leden under ledarskap av den förste store avfällingen. Få tror övertygat att de har ett dödsrike att undfly och en himmel att vinna.

Krisen smyger sig gradvis på oss. Solen lyser på himlen. Den går sin vanliga gång. 'Himlarna förtälja' alltjämt 'Guds ära'. Människor håller ännu på med att äta och dricka, plantera och bygga, gifta sig och bortgiftas. Affärsmännen köper och säljer som vanligt. Människor trängs med varandra i jakten efter de främsta platserna. De nöjeslystna flockas alltjämt till teatrar, nöjeslokaler, spelhålor. Den högsta spänning råder, fastän räddningens tid snabbt närmar sig avslutningen och varje människas sak håller på att avgöras för evigt. Satan ser att hans tid är kort. Han har satt alla sina medhjälpare i verksamhet för att människor skall bli förförda, bedragna, upptagna och förhäxade, intill dess att räddningens dag är slut och frälsningens dörr stängs för alltid.

Med högtidligt allvar kommer ned genom tiderna varningen i Jesu ord från Oljeberget: 'Tagen eder till vara för att låta edra hjärtan förtyngas av omåttlighet och dryckenskap och timliga omsorger, så att den dagen kommer på eder oförtänkt. ' 'Men vaken alltjämt, och bedjen att I mån kunna undfly allt detta som skall komma, och kunna bestå inför Människosonen. '" [Luk. 21:34, 36] Vändpunkten, sid. 635-636

Tidens tecken är illavarslande och "endast ett ögonblick av tiden" återstår nu.

"Vi står på tröskeln till stora och allvarliga händelser. Profetior går i uppfyllelse. En ovanlig, händelserik historia nedtecknas i himmelens böcker. Det jäser i hela världen. Det är krig och rykten om krig. Nationerna vredgas, och den tid har kommit då de döda skall dömas. Händelserna växlar för att påskynda Guds dag som är mycket nära. Det är så att säga endast ett ögonblick av tiden som återstår. Men fastän redan folk reser sig mot folk, och rike mot rike, är det ännu inte ett allmänt deltagande. Ännu hålles de fyra vindarna tillbaka, tills Herrens tjänare har blivit tecknade på sina pannor. Sedan kommer jordens makter att samla sina trupper för den sista stora drabbningen." Vägledning för Församlingen, Band 2, s. 380

Av alla tecken på historiens uppfyllelse är det två stora förhållanden, som fört mänskligheten till en kulmen: den ökande kunskapen och den minskande sedligheten. Dan. 12:4; 2 Tim. 3:1-5. Vetenskapen har nästan tagit bort tid och rum. Den har gjort alla människor till grannar; men den har ej gjort, att dessa grannar förstår varandra. Genom att klyva atomen, har vetenskapen lyft på skynket till hemligheterna i det fysiska universum; men härigenom har den försett mänskligheten med medlen till utplåning. Vetenskapen har lodat i och skärskådat människans undermedvetna; men den har inte förändrat hennes natur. Människan har trängt sig ut i den yttre rymden; men aldrig har hon varit längre ifrån himmelen.

Den ökade vetenskapliga insikten har åtföljts av en tilltagande fruktan runt Jorden. Aldrig tidigare under världens långa historia har människan blivit så intensivt medveten om en otrolig, ogudaktig vetenskap, som driver civilisationen mot undergångens brant. De vetenskapliga förstörelsemedlen inom räckhåll för ett fåtal trotsar all beskrivning.

Men samtidigt som mänskligheten skryter med sitt vetenskapliga ljus, har den aldrig befunnit sig i ett större moraliskt mörker. Detta sensationssökande, sexinriktade, spänningsutmattade släkte, detta andligt förkrympta och sedligt snurriga släkte sover i köttslig trygghet. Man lever slut på sina enfaldiga, tomma liv omedvetna om, att man står inför världshistoriens allvarligaste frågor. De är som soldaterna, som drog lott vid korset, samtidigt som världens Skapare dog ovanför dem. Vädjan från Golgata och ropet från evigheten samt domens åskmuller besvarar de med: "Än se'n då?"

Sådan är världen, men jag skriver inte i första hand om världen eller till världen; jag skriver till sjundedags-adventister. Det största sluttidens tecken är Sjundedags-adventistförsamlingens nuvarande tillstånd.

En ytlig Kristendom

Matt. 23:37 beskriver det medlidande, som utmärkte Jesu gärning - att det eviga fann så svag genklang i Hans tids församling. "Jerusalem, Jerusalem", sade Han, "huru ofta har jag icke velat församla dina barn, likasom hönan församlar sina kycklingar under sina vingar! Men I haven icke velat." Tidsåldrarnas störste Person var mitt ibland dem, men de visste det icke.

Vi har nått fram till en alldeles extraordinär tid. Den kräver inte endast ett extraordinärt budskap - vilket vi har - utan en extraordinär religiös erfarenhet - vilken få av oss har. Och vi har nått fram till en tid, när vi bara inte längre kan ha en ytlig kristendom. Den enda boten på denna brist ibland oss är fullständig överlåtelse till Jesus.

"Kristus åtlydde lagens alla krav. Om Sig Själv sade Han: 'Att göra din vilja, min Gud, är min lust, och din lag är i mitt hjärta.'' Ps. 40:9. Här på Jorden sade Han till Sina lärjungar: 'jag har hållit min Faders bud'. Joh. 15:10. Genom Sin fullkomliga lydnad har Han gjort det möjligt också för varje människa att hålla Guds bud. När vi underkastar oss Kristus, blir våra hjärtan förenade med Hans hjärta. Viljan smälter samman med Hans vilja. Sinnet blir ett med Hans sinne. Tankarna tillfångatas, för att vi skall lyda Honom. Vi lever Hans liv. Detta är innebörden av, att bli iklädd Hans rättfärdighet. När så Herren betraktar oss, ser Han icke fikonlövsklädnaden, icke syndens nakenhet och vanskaplighet, utan sin egen rättfärdighets dräkt. Denna är detsamma som fullkomlig åtlydnad av Jehovas lag.

Gästerna vid bröllopet inspekterades av kungen. Endast de godtogs, som hade lytt hans befallning och ifört sig högtidsdräkten. Likadant är det med gästerna vid evangelii fest. Alla måste utsättas för den store Kungens granskning. Och inga andra än de, som har ifört sig Kristi rättfärdighets klädnad, kan bli godtagna.

Rättfärdighet betyder rätt handlande. Det är efter sina handlingar, som alla kommer att bedömas. Vår karaktär visar sig i det vi gör. Gärningarna avgör, om tron är äkta.

Det räcker inte med, att vi tror att Jesus icke var någon bedragare, eller att Bibelns religion inte är någon slugt uttänkt skröna. Vi må tro på, att Jesu namn är det enda under himmelen, bland människor givet, genom vilket en människa kan frälsas, och ändå kan vi misslyckas med, att genom tron göra Honom till vår personlige Frälsare. Det räcker inte med, att tro teoretiskt på sanningen. Det räcker inte med, att bekänna sin tro på Kristus och bli inskriven i församlingsrullan. 'Den som håller hans bud, han förbliver i Gud, och Gud förbliver i honom. Och att han förbliver i oss, det veta vi av Anden, som han har givit oss. ' 'Därav veta vi, att vi hava lärt känna honom, därav att vi hålla hans bud.' 1 Joh. 3:24; 2:3. Detta är det verkliga beviset på omvändelse. Vår bekännelse må vara så fin den vill. Den betyder dock intet, med mindre Kristus blir uppenbarad genom rättfärdighetens gärningar." Christ's Object Lessons, sid. 312-313

Vad menar jag med en ytlig kristendom? Jag talar om en väldigt försåtlig, och därigenom farlig, form av religion - farlig inte för att den är teologiskt falsk; farlig inte för att den är ohämmat världslig; utan farlig för att den inte ses som farlig - en tro, som helt enkelt inte bär långt nog. Omedvetet är denna många fina människors tro, men den är en tro, som aldrig kommer att frälsa någon.

Detta är Laodicea, fina människor som är ljumma, som vägrar att av Jesus köpa tro och kärlek. De blir utspydda ur Hans mun. "Var och en, åt vilken mycket är givet, av honom skall mycket varda utkrävt". Luk. 12:48

Får jag visa några få bilder tagna med "dolda kameran", som avslöjar oss såsom Gud ser oss?

Är detta vårt förhållande till Honom?

"Jag såg, att den sista församlingen inte var beredd på vad som skulle övergå världen.... Ett stort verk måste bli utfört för Guds sista församling.... Ängeln sade:... 'Ni låter allt för lätt Era sinnen avledas från beredelseverket, och de livsviktiga sanningarna för denna sista tid.... Sabbatshållare måste dö bort från det egna jaget.... Ni har gripit efter halmstrån.'" Early Writings, sid. 119-121

"Det finns en personlig uppgift åt var och en av oss. Jag vet att det finns många som ställer sig i det riktiga förhållandet till Kristus och som är besjälade av denna enda tanke att förmedla budskapet om sanningen för vår tid till världen. De är alltid beredda att bjuda ut sina tjänster. Men det plågar mitt hjärta när jag ser så många som är tillfreds med en ytlig erfarenhet, en erfarenhet som kostar dem så litet. Deras liv avslöjar att för dem har Kristus dött förgäves." Vägledning för Församlingen, Band 3, sid. 365-366

"De, som tjänar Mästaren, behöver en mycket högre, djupare, bredare erfarenhet, än många någonsin har tänkt sig." Ministry of Healing, s. 503

Vid mitt studium om sållningen, vilken så snart kommer att sikta och rena församlingen, läste jag dessa alarmerande ord i Testimonies, Band 5, s. 463:

"Det arbete som församlingen har försummat att utföra under en tid av fred och välgång, måste den utföra under en fruktansvärd kristid.... Nu skall de ytliga och konservativa,... avsvärja sig sin tro och göra gemensam sak med trons svurna fiender." Vägledning för Församlingen, Band 2, sid. 171-172 {= Testimonies i föregående stycke}

Dessa är ej de öppet världsliga, ej heller de, som bara hänger kvar "i en tunn tråd", utan den ytliga, konservativa grupp, de personer som är säkra på, att de står rätt.

Dessa konservativa - vilka är de? Icke konservativa i betydelsen teologiskt bokstavstroende, utan i betydelsen självbelåtna i sitt gudsförhållande. De är varken fanatiker eller avvikare; de är rättroende - men ej förvandlade. Som erkända församlingsmedlemmar känner de sig nöjda, de har "kommit ända fram". Ingår de inte i den rätta församlingen? Äger de inte den riktiga läran? Bidrar de inte till församlingens ekonomi? Går de inte på församlingens gudstjänster? Utför de inte goda gärningar?

Varför kommer dessa, förr eller senare, att lämna oss? Se Matt. 13:5-6. Beträffande en grupp av evangelii mottagare säger Jesus, att sanningens frön sköt upp; men då solen stekte - motståndets, försakelsens, avgörande provs och verkliga vedermödors sol - "förbrändes det" "eftersom det icke hade någon rot". Deras uppfattning om Gud var ej klar nog; deras ånger var ej djupgående nog; deras uppoffrande kostade ej mycket nog; deras böneliv var ej intensivt nog; deras hängivenhet var ej fullständig nog; deras Bibel-studium var ej omfattande nog; deras vittnande var ej modigt nog.

Kommer Du ihåg liknelsen om husbyggaren i Luk. 6:48? Den är berättelsen om en man, som byggde ett hus, "och som då grävde djupt och lade dess grund på hälleberget. När sedan översvämning kom, störtade sig vattenströmmen mot det huset, men den förmådde dock icke skaka det, eftersom det var så väl byggt."

I Testimonies, Band 8, s. 315 läser jag, att "en storm är i antågande, obarmhärtig i sitt raseri." Det vet vi. Hur skulle vi kunna vara omedvetna härom? Skall vi vänta, tills den är här innan vi rannsakar grundvalarna för vår egen troserfarenhet? Då är det för sent, att stärka sina svagheter! "Nu, medan de fyra änglarna håller tillbaka de fyra vindarna, är tiden inne att göra vår kallelse och utkorelse fast." Early Writings, s. 58

O mina vänner, hur skall Gud, genom Sin Helige Ande, förmå att tränga igenom järnskölden framför våra ingrodda vanor och tankemönster, krossa vår självbelåtenhet, självgodhet och traditionsbundenhet, plöja djupt med överbevisningens och omvändelsens plogbill, och göra Jesus - Hans vilja, Hans ständiga närvaro, Hans sällskap och Hans ankomsts snara faktum - till den klaraste verklighet i våra liv?

Sefanja skådade vår tid:

"HERRENS stora dag är nära, ja, den är nära, den kommer med stor hast. Hör, det är HERRENS dag! I ångest ropa nu hjältarna. En vredens dag är den dagen, en dag av ångest och trångmål, en dag av ödeläggelse och förödelse, en dag av mörker och tjocka, en dag av moln och töcken, en dag, då basunljud och härskri höjes mot de fastaste städer och mot de högsta murtorn. Då skall jag bereda människorna sådan ångest, att de gå där såsom blinda, därför att de hava syndat mot HERREN. Deras blod skall spridas omkring såsom stoft, och deras kroppar skola kastas ut såsom orenlighet. Varken deras silver eller deras guld skall kunna rädda dem på HERRENS vredes dag. Av hans nitälskans eld skall hela jorden förtäras. Ty en ände, ja, en ände med förskräckelse skall han göra på alla jordens inbyggare." Sef. 1:14-18

Det är dags att bereda sig nu. I morgon är det för sent. "Skördetiden är förbi, sommaren är till ända, och ingen frälsning har kommit oss till del." Jer. 8:20

Är Du en verklig sjundedags-adventist? Om inte, varför inte?

Kapitel 2: En verklig Sjundedags-adventist vet, vad Tiden lider

"Akten på allt detta, så mycket mer som I veten, vad tiden lider, att stunden nu är inne för eder att vakna upp ur sömnen. Ty frälsningen är oss nu närmare, än då vi kommo till tro. Natten är framskriden, och dagen är nära. Låtom oss därför avlägga mörkrets gärningar och ikläda oss ljusets vapenrustning. Rom. 13:11-12

En verklig sjundedags-adventist vet, vad tiden lider, och gör sig, naturligt nog, klar att möta sin Herre. Med omisskännlig entydighet bekräftar tidens tecken vår tro på, att Kristus kommer snart.

"Vad åter angår tid och stund härför, så är det icke behövligt att därom skriva till eder, käre bröder. Ty I veten själva nogsamt, att Herrens dag kommer såsom en tjuv om natten." 1 Tess. 5:1-2

Vi måste vara säkra på, att nu är tiden inne. Vi måste "veta nogsamt". Vi behöver inte känna till året eller månaden. Gud har sagt oss tidpunkten, och nu är den här. Detta är Herrens Dag, stunden för vår beredelse inför evigheten.

"Låtom oss icke övergiva vår församlingsgemenskap, såsom somliga hava för sed, utan må vi förmana varandra - detta så mycket mer som I sen, huru 'dagen' nalkas." Hebr. 10:25

"Så skola ock alla de som vilja leva gudfruktigt i Kristus Jesus få lida förföljelse." 2 Tim. 3:12

Församlingen under den mörka Medeltiden studerade dessa texter och beredde sig dagligen att möta Herren, ty de trodde sig leva vid tidpunkten för Hans kommelse. Många blev martyrer, redo att möta Jesus vid uppståndelsen.

Timmen är slagen

Hesekiel skrev om vår dag: "'Tiden kommer snart med alla profetsynernas fullbordan.'" Hes. 12:23

Detta är en särskild tid, som preciseras i den gudomliga läran om de yttersta tingen. Profetian i Dan. 2:44 anger vår tid med fem ord: "Men i de konungarnas dagar". Förutsägelsen i Dan. 7:10 utpekar vår tid med dessa elva ord: "Så satte man sig ned till doms, och böcker blevo upplåtna."

När vi läser dessa inspirerade ord om historiens kulmen, inser vi att sedan evangeliet gått Jorden runt, blir försöket att ta bort vår tros milstolpar utmärkande för slutet:

"När sanningen förkunnats som ett vittnesbörd för alla folk, kommer varje tänkbar ondskans kraft att sättas in. Många kommer att förvirras av talrika röster, som ropar: 'Se, här är Kristus; se, där är Han. Detta är sanningen, jag har ett budskap från Gud; Han har sänt mig med stort ljus.' Då kommer milstolparna att flyttas, och ett försök att riva omkull våra trospelare kommer att göras." The Seventh-day Adventist Bible Commentary, Band 7, s. 985

Var är vi, således, i tiden? Allt, som återstår, är att ängelns röst hörs - "då är Guds hemliga rådslut fullbordat" {Upp. 10:7}. Allt, som återstår, är att evangeliet skall nå till Jordens yttersta gräns - "och sedan skall änden komma." Matt. 24:14. Allt, som återstår, är sållningen och beseglingen av Guds sanna kvarleva samt därefter sista akten i dramat. Allting i himmel och på Jord stämmer i dag in i kören: "'Kommen, ty nu är allt redo.'" Luk. 14:17

Det är den avgörande finalen i nordamerikansk baseboll. Det är oavgjort under den nionde inneomgången. Spelaren står som slagman. Två lagkamrater står på baserna, och han har haft två [av tre] slagförsök.

Tusentals och åter tusentals ögon vilar på spelaren. Han lyfter för ett ögonblick blicken upp mot huvudläktaren.

Han hör en väldig mängds förvirrade röster. Det är honom man ropar åt. Ödet ligger i hans händer. Om han någonsin har bett, kan vi vara säkra på att det är nu. Detta är det avgörande ögonblicket. Det här är slutet.

Där står vi, "ett skådespel [det grekiska ordet är teater] hava vi ju blivit för världen, för både änglar och människor." 1 Kor. 4:9. Människor och riken samlas på ödets scen, för att spela sina roller. Alla deras intressen, deras dödliga liv och deras eviga slutdestinationer ligger i vågskålen. Även vi, envar av oss, är där.

Profetians säkra Ord

Ingen av oss kan egentligen förutsäga, vad som skall ske nästa månad eller nästa år. Inte ens nutidens klokaste män förmår mer, än att gissa vad som skall inträffa i Fjärran Östern, eller i Mellersta Östern, i Europa, eller i Latin-Amerika för att åstadkomma en explosion i denna febriga värld. Även personer med ockulta förmågor får rätt i mindre, än hälften av sina förutskickelser. Men Gud har gett oss ett säkert profetiskt ord, både i Skriften och i Profetians Ande.

"Så mycket fastare står nu också för oss det profetiska ordet; och I gören väl, om I akten därpå såsom på ett ljus, som lyser i en dyster vildmark, till dess att dagen gryr och morgonstjärnan går upp i edra hjärtan." 2 Petr. 1:19

I den makalösa boken Den Stora Striden, s. 569 läser vi, att "profetiorna visade framtiden lika tydligt som Kristi ord avslöjade den för lärjungarna. De händelser som har samband med {nåda-}tidens avslutning och förberedelsen för nödens tid har tydligt omtalats", så att vi slipper göra några antaganden.

I Profetians Ande understryker tre stycken slående uttalanden detta förhållande:

(1) "Världen är inte utan ledare {Härskare}. Programmet för kommande händelser ligger i hans {Herrens} händer." Vägledning för Församlingen, Band 2, s. 363

(2) "En rad händelser kommer att visa att Gud är situationens Herre." Samma, Band 3, s. 358

Vilka kommer att erhålla detta uppenbarande?

(3) "De som ställer sig själva under Guds ledning... kommer att förstå den säkra händelseutveckling som kommer att äga rum och som är föreskriven av Honom." Testimonies, Band 7, s. 14

Har Du ställt Dig själv under Guds ledning, min vän? Och om inte, varför inte?

Lånad Tid

Vi lever alla på lånad tid. Guds kalender saknar dagtal bortom 1844. Detta är innebörden av den storslagna ed, som svors av ängeln i Upp. 10:5-6, d.v.s. att "'ingen tid skall mer givas". Vi lever under den tid, som överskridit tiden, på tid lånad från evigheten.

Tidsmässigt hör vi icke hemma här, ej heller önskar Gud ha oss här. Nu borde vi ha varit i det himmelska Kanaan. "Det var inte heller Guds vilja att Kristi återkomst skulle dröja så länge eller att hans folk skulle tillbringa så många år i denna värld av synd och sorg." Den Stora Striden, s. 440; se även Vändpunkten, s. 633 och Testimonies, Band 6, s. 426

Under lång tid har vi levat på denna lånade tid. Under lång tid, före den övriga världen, har vi varnats, och har sökt att varna andra, för historiens sista skeende och Guds Dags inträffande. Varför har Brudgummen väntat? Varför har nödens tid, nådatidens utgång, särlaregnet och det höga ropet försenats?

Varför Förseningen?

Av två orsaker, tror jag: (1) Gud har gett oss uppdraget, att erbjuda världen den frälsande sanningen, så att alla får varje möjlighet att veta om och välja denna sanning. Vi har ej fullgjort vårt uppdrag. (2) Vi, kvarlevans folk, är icke redo.

"För sådana som fordom voro ohörsamma, när Guds långmodighet gav dem anstånd i Noas tid, då när en ark byggdes, i vilken några få - allenast åtta personer - blevo frälsta genom vatten." 1 Petr. 3:20

I 120 år predikade Noa för att varna världen för den kommande förintelsen. Adventisterna har funnits i världen i 140 år {158 år 2002!}, sedan Guds sista tidsprofetia uppfylldes, och varje år kommer vi allt längre från målet, att avsluta det verk Gud har gett oss att ombesörja. Medan vi som ett samfund har berömt oss av en tillväxt på tusen {döpta} om dag, har världens befolkning ökat med 78 millioner själar om år. Inte ens när de kommit med i församlingen, förstår de flesta nya medlemmar frälsningen sådan den är i Jesus - genom seger över sina synder.

De två följande citaten hjälper oss att begripa, varför 43 procent av våra omvända avfaller efter endast en kort tid i församlingen.

"Medan Herren för in i församlingen dem, som verkligen är omvända, för Satan samtidigt in i dess gemenskap personer, som ej är omvända. Medan Kristus sår den goda säden, sår Satan ogräset. Två motsatta slags inflytande utövas ständigt på församlingsmedlemmarna. Ett inflytande verkar för att rena församlingen, och det andra för att förstöra Guds folk." Testimonies to Ministers, s. 46

"Endast när församlingen består av rena, osjälviska medlemmar, förmår den uppfylla Guds avsikt. För mycket hastverk utförs, när namn läggs till församlingens matrikel. Allvarliga karaktärsfel är synliga hos vissa, som går med i menigheten. De, som släpper in dem, säger: Först låter vi dem bli en del av församlingen, sedan förbättrar vi dem. Men detta är ett misstag. Det som allra först skall uträttas, är förbättringens verk. Bed med dem, tala med dem, men låt dem icke förenas med Guds folk som församlingsmedlemmar förrän de visat klara tecken på, att Guds Ande verkar i deras hjärtan." Review and Herald, 21. Maj, 1901

Det enda hoppet för Guds verks avslutning är, att lekfolket och pastorerna blir redo. Men beredelse för ändens tid förkunnas sällan från våra talarstolar, eller skrivs det om i vår samfundstidning.

"Pastorer och medlemmar är oberedda för den tid de lever i, och knappast någon, som bekänner sig tro på sanningen för vår tid, är beredd att förstå beredelsearbetet för denna tid." Testimonies, Band 1, s. 466

"Vi [adventister], med alla våra religiösa fördelar, borde i dag veta långt mera, än vi gör." Testimonies to Ministers, s. 116

Under de senaste trettio åren har många predikanter påtagligt påverkats av den evangelikala teologin. I hög utsträckning har vårt lekfolk matats med sked av pastorerna, och nu, i detta tragiska ögonblick, när församlingen skulle lyda ordern "I gevär!", upptäcker vi att vi druckit mjölk, då vi borde ha ätit av den stadiga maten. Vi är lika oförberedda på Jesu återkomst som församlingen var på Kristi tid för Hans första kommelse.

"Den andra nattväkten har tagit oss till den tredje, och nu är det oursäktligt att minska på vaksamheten. Den tredje nattväkten påkallar trefaldigt allvar. Blir vi otåliga nu, omintetgör vi allt vårt allvarliga, ihärdiga vaktande hittills. Den långa, dystra natten är prövande; men morgonen uppskjuts av barmhärtighet, ty om Mästaren skulle komma, vore så många oberedda. Guds ovillighet att låta sitt folk förgås har varit orsaken till det långa dröjsmålet. Men morgonrodnanden för de trogna, och nattens annalkande för de otrogna, står för dörren. Genom att vänta och vaka, skall Guds folk visa sin särart, sin skiljsmässa från världen. Genom vår vaksamhet skall vi visa, att vi förvisso är främlingar och pilgrimer på denna jord. Skillnaden mellan dem, som älskar världen och dem, som älskar Kristus, är omisskännligt tydlig. Medan de världsliga är fullt upptagna av att säkra sig jordiska skatter, är icke Guds folk formade efter världen, utan visar genom sin allvarliga, vaksamma väntan att de är förvandlade; att deras hem inte är i denna världen, utan att de söker ett bättre land, ett himmelskt land." Testimonies, Band 2, s. 194

"Gud kan inte visa fördragsamhet med detta mycket längre." Vägledning för Församlingen, Band 3, s. 358

Beredelse, vårt enda Hopp

Gud har gett oss femtiofyra böcker med inspirerad text, för att bereda Sitt folk för verkets avslutning på Jorden och deras odödliggörande. Kort tid efter 1844 stod Gud klar att ta församlingen hem, men församlingen var inte redo.

"Hade adventisterna, efter den stora besvikelsen 1844, hållit fast vid sin tro, och endräktigt tågat framåt, allt eftersom Gud öppnat dörrar för dem, samt tagit emot den tredje ängelns budskap och i den Helige Andes kraft förkunnat det för världen, hade de upplevt Guds frälsning, Herren skulle ha verkat mäktigt genom deras ansträngningar, verket skulle ha fullbordats och Kristus hade kommit före vår tid och tagit till Sig Sitt folk för att ge dem deras lön." Selected Messages, Bok 1, s. 68

Men då vi förkastat eller försummat Guds budskap genom denna underbara gåva till församlingen, rår vi för vårt nuvarande avfall. Gud skänkte oss upplysningarna, men vi har inte läst dem. Därför är vi så dåligt förberedda.

Det är ett väsentligt band mellan upplysning och förberedelse. Det sker ingen förberedelse utan upplysning, men har man upplysning och struntar i, att handla därefter, leder det till synden mot den Helige Ande.

Detta var skillnaden mellan de kloka och de fåvitska {okloka} jungfrurna. Båda besatt samma upplysningar. De kloka reagerade på upplysningarna och gjorde sina själar redo. De okloka reagerade ej och lämnades utanför, utestängda från himmelen och evigheten.

Orden "'Se, brudgummen kommer! Gån ut och möten honom'" (Matt. 25:6) kommer snart att höras. Brudgummens ankomst i denna liknelse utgör nådatidens slut för församlingen. Se Christ's Object Lessons, s. 412. Det upphöjdes ett "midnattsrop" av rörelsen 1844. Men det skall ljuda ett nytt midnattsrop före nådatidens utgång - det höga ropet under särlaregnet, vilket följer på uppkomsten av vilddjurets avbild. Detta är det "prov", som kommer att avslöja de två grupperna inom församlingen - dem, som har den Helige Andes olja i sin bekännelses lampor, och dem, vars väntan har varit teoretisk och ytlig. Under arlaregnet hade den Helige Ande berett de kloka för särlaregnet; budskapet om väckelse och bättring hade lämpliggjort dem för det höga ropet. De fåvitska var inga hycklare. De var helt enkelt nöjda med ett ytligt verk. Tillsammans med de andra hade de inbjudits till högtiden och bekänt sig till en ren tro. Men så slog timmen, då blotta medlemskapet i församlingen icke kunde avhjälpa deras brist, och det hela var för sent att reparera.

Gud hjälpe oss, att nu ta emot Hans storartade upplysningar och nu vidta förberedelsen, så att vi kan erkännas värdiga att ingå ibland de kloka och ropa högt inför världen, samt härda ut till slutet. Gud hjälpe oss, så att vi får se Jesus på himmelens skyar med alla sina mäktiga änglar, och att få leva för evigt på den nya Jorden. Låt oss vara verkliga sjundedags-adventister.

Kapitel 3: En verklig Sjundedags-adventist förstår de tre Änglarnas Budskap

När vi nu närmar oss församlingshistoriens sista timme, är det förbluffande att vi inte tycks förstå de viktigaste budskapen till kvarlevans menighet, de tre änglabudskapen. Vi använder dem som logotyp {namnmärke} högst upp på alla våra trycksaker. I våra kyrkor finns de till beskådande framför och bakom talarstolarna, och ändå vet så få, från ledare till pastorer och lekfolk, vad de egentligen står för. Vilken tragedi!

{"Nytt, världsvitt namnmärke för SDA-organisationen godkänt på Generalkonferensens möte den. 7. 10., 1996, i Costa Rica. När Adventistsamfundet nu byter ut sin gamla symbol, sker det för att visa ett namnmärke, som berättar att SDA är ett kristet kyrkosamfund grundat på Bibeln och under den Helige Andes ledning. De 3 änglarna symboliserar vårt kall. 'Ingen hör de 3 änglarnas röster, därför att de är en symbol för det folk, som arbetar i samklang med det himmelska universets Gud.' EGW i LS, s. 429". Informationsbrev från Vor Faste Grundvold/Advent Ministry för November, 1996.}

Läs dessa inspirerade budskap:

"Det viktigaste ämnet är den tredje ängelns budskap, vilket innefattar den första och andra ängelns budskap. Alla borde förstå sanningarna i dessa budskap och demonstrera dem i sitt dagliga liv, ty detta är avgörande för frälsningen. Vi kommer att måsta studera allvarligt, under bön, för att förstå dessa sanningar. Vår inlärnings- och förståelseförmåga kommer att ansträngas till det yttersta." Evangelism, s. 196

"Även ibland dem, som påstår sig tro på det, är det få som begriper den tredje ängelns budskap. Ändå är detta budskapet för vår tid. Det är sanningen för vår tid. Men hur få är det inte, som tar till sig detta budskap i hela dess omfattning!" MS 15, 1888; Ellen G. White 1888 Materials, sid. 165-166

"Satan söker ständigt, att kasta sin helvetiska skugga över dessa tre budskap, så att Guds kvarleva icke klart och tydligt skall inse deras betydelse." Selected Messages, Bok 2, s. 117

"Därefter såg jag den tredje ängeln. Min ledsagande ängel sade: 'Fruktansvärd är hans uppgift. Han är den ängel, som skall skilja vetet från ogräset och besegla, eller binda, vetet för den himmelska spannmålsboden. Dessa ting borde fängsla hela sinnet, få all uppmärksamhet.'" Early Writings, s. 118

"Den rätta förståelsen av dem är av livsviktig betydelse. Människors öde beror på, hur de mottas." Samma, sid. 258-259

"Kristus kommer för andra gången, med makt till frälsning. För att bereda människor på denna händelse, har Han sänt den första, andra och tredje ängelns budskap. Dessa änglar föreställer dem, som mottar sanningen och med kraft utlägger evangeliet för världen." The Seventh-day Adventist Bible Commentary, Band 7, sid. 978-979

Våra själars frälsning hänger på förståelsen av dessa budskap, men få tror på och förstår dem. Satan kastar ständigt sin skugga över dessa budskap, så att församlingen icke skall godta och erfara dem. Beseglingens ängel är den tredje ängeln. Alla dessa änglar är symboler på människor med erfarenhet av den rättfärdighet, som kommer sig av att Jesu tro verkar i dem, medan de frambär evangeliet till världen.

Budskapet om Rättfärdighet genom Tro

Vad är rättfärdighet genom tro?

"Genom Sin fullkomliga lydnad har Han gjort det möjligt också för varje människa att hålla Guds bud. När vi underkastar oss Kristus, blir våra hjärtan förenade med Hans hjärta. Viljan smälter samman med Hans vilja. Sinnet blir ett med Hans sinne. Tankarna tillfångatas för att vi skall lyda Honom. Vi lever Hans liv. Detta är innebörden av, att bli iklädd Hans rättfärdighet." Christ's Object Lessons, s. 312

"Flera har skrivit till mig och frågat, om budskapet om rättfärdighet genom tro är den tredje ängelns budskap, och jag har svarat: 'Det är sannerligen den tredje ängelns budskap.'" Evangelism, s. 190; se Review and Herald, 1. April, 1890

Vi har redan sett i Selected Messages, Bok 1, s. 68, att Gud strax efter 1844 ämnade föra menigheten in i himmelriket. Vad skedde?

År 1888 sände Gud "ett oändligt dyrbart budskap" (det eviga evangeliet), för att vrida loss församlingen ur dess lagträldomstillstånd. Han skickade E.J. Waggoner och A.T. Jones och ställde Ellen White jämte dem.

"I Sin stora nåd sände Herren Sitt folk ett oändligt dyrbart budskap genom äldstebröderna Waggoner och Jones. Detta budskap skulle på ett tydligt sätt framhålla för världen den korsfäste Frälsaren, offret för hela världens synd. Det framställde rättfärdiggörelsen genom tron på vår Löftesman, det kallade människorna att motta Kristi rättfärdighet, som uppenbaras i lydnad för alla Guds bud. Många hade förlorat Jesus ur sikte och behövde få sin blick riktad på Hans gudomliga person, Hans förtjänst och Hans oföränderliga kärlek till mänskligheten. Åt Honom är given all makt, för att Han må utdela rika gåvor till människorna, tilldelande hjälplösa, mänskliga varelser den oskattbara gåvan - Sin egen rättfärdighet. Detta är budskapet, som Gud bjudit oss att ge världen. Detta är den tredje ängelns budskap, som skall förkunnas med hög röst och åtföljas av Guds Andes utgjutande i större mått." Testimonies to Ministers, sid. 91-92

Låt oss, med några få ord, fastställa detta dyrbara budskap, som måste nå ut till världen.

Adam och Eva förlorade sin tillit till (tro på) Gud, syndade och gick miste om sin rättfärdighet, sin likhet med Gud, sin gudaktiga kärlek. Jesus kom till lustgården, för att leta efter syndarna och offra Sig Själv som Lammet slaktat från världens begynnelse. Han utgav Sitt liv för deras. "Ty syndens lön är döden." Rom. 6:23 {KJV}. "Alla hava ju syndat och äro i saknad av härligheten från Gud". Rom. 3:23. Överträdelsen av Guds lag dömde mänskosläktet till evig död. Jesus tog på Sig den eviga dödens förbannelse och lovade Adam och Eva, att Han skulle återinsätta dem i deras trädgårdshem, om de dagligen ville ta emot Hans gåva - tro. Då kunde de anförtros med Hans rättfärdighet, återställas till Guds avbilder och på nytt älska såsom Han skapat dem för att älska.

Detta är det eviga evangeliet i Upp. 14:6. Detta är erfarenheten av rättfärdighet genom tro, som adventisternas ledare, pastorer och lekfolk så länge har missförstått.

Detta innebär karaktärens fullkomning, ty härigenom återges Kristi sinnelag felfritt i oss.

1888 års budskap var ett segerns budskap - seger över allt slags dåligt temperament, varje synd, envar frestelse, så att det höga ropet skulle kunnas uppstämmas i världen.

"'Den som vinner seger, honom skall jag låta sitta med mig på min tron, likasom jag själv har vunnit seger och satt mig med min Fader på hans tron.' {Upp. 3:21} Vi kan vinna seger. Ja; helt och fullt. Jesus dog, för att bereda en utväg för oss, så att vi skulle kunna betvinga allt slags dåligt temperament, varje synd, envar frestelse, och till sist sitta ned bredvid Honom.

Det är vår förmånsrätt, att äga tro och vinna frälsning. Guds kraft har ej avtagit. Jag såg, att Hans makt skulle komma att tillhandahållas lika villigt nu som tidigare. Det är Guds församling, som har förlorat tron till att åberopa, sin kraft till att brottas, såsom Jakob gjorde, i det han utropade: "'Jag släpper dig icke, med mindre du välsignar mig.'" [1 Mos. 32:26] Hållbar tro håller är i utdöende. Den måste återupplivas i hjärtat hos Guds folk. Vi måste åberopa Guds välsignelse. Tro, levande tro, bär alltid uppåt till Gud och härligheten; otro, nedåt mot mörker och död. Testimonies, Band 1, s. 144

"Guds ideal för sina barn är högre än den djärvaste människas tanke kan nå. 'Varen alltså I fullkomliga, såsom eder himmelske Fader är fullkomlig.' Denna befallning är ett löfte. Avsikten med återlösningsplanen är vår fullständiga befrielse från Satans makt. Kristus skiljer alltid den botfärdige från synden. Han kom för att omintetgöra djävulens gärningar och han har förordnat att den helige Ande skall ges åt varje ångerfull människa för att bevara henne från synd.

Frestarens medel och makt kan inte anföras som ursäkt för en orätt handling. Satan jublar när han hör Kristi bekännare försöka ursäkta sig med sina karaktärssvagheter. Det är dessa ursäkter som leder till synd. Det finns ingen ursäkt för synd. Ett helgat sinne och ett Kristus-likt liv är något som varje botfärdig, troende kristen kan få uppleva.

En kristen karaktärs ideal är likhet med Kristus. Liksom Människosonen var fullkomlig i sitt liv, så skall hans efterföljare vara fullkomliga i sitt liv. Jesus blev lik sina bröder i allt. Han blev människa, såsom vi är människor.... Hans sätt att leva {karaktär} skall bli vårt." Vändpunkten, sid. 306-307

"Genom tron [på Kristus] kan varje brist i karaktären utfyllas, varje syndens orenhet avtvättas, varje fel kan rättas till och varje god böjelse och förmåga kan utvecklas." Löftestiden, s. 527

"Ingen behöver vara rädd för att han inte inom sin sfär skall kunna uppnå denna karaktärens fullkomlighet. Genom Kristi offer har det gjorts möjligt för den troende att uppnå allt som hör till liv och gudaktighet. Gud uppmanar oss att vara fullkomliga. Han framställer för oss som exempel Kristi väsens egenskaper. I sin ödmjukhet som fullkomnades av ett liv i ständig kamp mot det onda, visade Frälsaren att människor genom samarbete med gudomen här i livet kan uppnå en fullkomlig karaktär. Vad Kristus gjorde i detta avseende är Guds försäkran till oss, att också vi kan vinna en fullständig seger." Samma, s. 498

"De, som övervunnit världen, jaget och djävulen, blir de utvalda, som får ta emot den levande Gudens insegel. De, vars händer inte är rena, vars hjärtan inte är äkta, kommer ej att ta emot den levande Gudens insegel. De, som planerar synd och utövar den, kommer att förbigås. Endast de som, i sin hållning inför Gud, ångrar och bekänner sina synder under den stora, avbildande Försoningsdagen, kommer att godkännas och tecknas som värdiga Guds skydd. Namnen på dem, som orubbligt räknar med och väntar på samt vakar efter sin Frälsares ankomst - uppriktigare och med större längtan, än de som väntar på gryningen - kommer att räknas till de beseglade." Testimonies to Ministers, s. 445

Johannes Uppenbararen tog emot Kristi sinnesart och Guds kraft. Han blev en sinnebild av, vad Gud förmår göra med syndare, när de ger viljan till Jesus. Se Vägen till Kristus, sid. 31, 37, 45

"I aposteln Johannes' liv förverkligades sann helgelse. Under de år som han stod i nära gemenskap med Kristus, varnade och förmanade Frälsaren honom ofta. Johannes tog emot och rättade sig efter dessa tillrättavisningar. När Guds väsens egenskaper uppenbarades för Johannes såg han sina egna brister. Denna uppenbarelse gjorde honom ödmjuk. Dag efter dag såg han kontrasten mellan sitt häftiga lynne och Jesu mildhet och fördragsamhet. Han lyssnade till Jesu undervisning om ödmjukhet och tålamod. Dag efter dag drogs han närmare och närmare Jesus till dess att hans eget jag undanträngdes av kärleken till hans Mästare. Den kraft och mildhet, det majestät och den ödmjukhet, den karaktärsstyrka och det tålamod han såg i Guds Sons dagliga liv fyllde honom med beundran. Han överlämnade sitt snarstuckna och ärelystna sinnelag åt Kristi omskapande kraft, och hans karaktär förvandlades." Löftestiden, s. 521

Denna erfarenhet avvisade ledarna och lekfolket 1888. Gud avslöjar deras avvisande i följande uttalanden:

"Budskapet vi fick av A.T. Jones och E.J. Waggoner är Guds budskap till Laodicea-församlingen, och ve den, som bekänner sig tro på sanningen, men som ändå inte återspeglar Gud inför andra." Letter S24, 1892; Ellen G. White 1888 Materials, s. 1052

"Efter mötet i Minneapolis har jag såsom aldrig förr sett Laodicea-tillståndet. Jag har hört Guds åthutning framföras till dem, som känner sig så nöjda, men som ej vet om sin andliga fattigdom.... De, som inser sitt behov av ånger gentemot Gud... erkänner sin synd att ha avvisat det ljus, som himmelen så nådefullt har sänt dem, och vänder ryggen åt den synd, som bedrövat och förolämpat Guds Ande." Review and Herald, 26. Augusti, 1890

"Guds Ande lämnar många av Hans folk. Många har trätt in på mörka, hemliga stigar, och somliga kommer aldrig att återvända. De kommer att snubbla vidare mot undergången. De har frestat Gud, de har avvisat ljus.... De har inte bara vägrat att ta emot budskapet, utan de har hatat ljuset. Dessa personer har bidragit till själars förtappelse. De har ställt sig själva mellan himmelens ljus och folket." Testimonies to Ministers, sid. 90-91

"Jag önskar varna dem, som i åratal kämpat emot ljuset och omhuldat oppositionens anda. Hur länge tänker Ni avsky och håna Guds rättfärdighets budbärare?... Jag har inga lena ord åt dem, som så länge stått som falska vägvisare, pekande ut fel riktning. Om Ni förkastar Kristi utsedda budbärare, förkastar Ni Kristus.... Jag bönfaller Er nu om, att Ni skall ödmjuka Er och sluta med Ert envisa motstånd mot ljuset och bevisen." Samma, sid. 96-98

"Jag menar, att äldstebroder A.T. Jones borde delta vid våra stora lägermöten, och utlägga för vårt folk, liksom för utomstående, det dyrbara ämnet tron och Kristi rättfärdighet. Detta ämne innehåller en flod av ljus." Letter 1, 1889; Manuscript Release 895

"Aldrig tidigare i mitt liv har jag arbetat mera direkt under Guds Andes behärskande inflytande. Gud gav mig mat i rätt tid åt folket, men de förkastade den, ty den frambars ej genom precis den kanal och på det vis, som de skulle ha önskat. Äldstebröderna Jones och Waggoner framställde dyrbart ljus för folket, men fördomar och otro, avundsjuka och onda antaganden spärrade deras hjärtedörrar.

Man vägrade låta något från denna källa komma in i sinnet." Letter 14, 1889; Ellen G. White 1888 Materials, sid. 308-309

"Oh, att alla, som följde felaktiga stigar vid det betydelsefulla mötet i Minneapolis, och känt sig bli insnärjda av samme ande, ville släppa in himmelens ljus i själen.... Oh, att de, innan det är för sent att rätta till det onda, ville bekänna i enrum med Gud, som ser i lönnkammaren de planer och bristfälligheter samt synder hos det, som gjort att Jesus skämts för att kalla dem för bröder! Tänk, att hata Jesus Kristus i form av Hans heliga!" Manuscript Release 133, s. 17, 1895

"Herren har kallat på Sitt folk. På ett synnerligen slående sätt har Han visat Sin gudomliga närvaro. Men budskapet och budbärarna har ej tagits emot, utan avvisats.... Genom att förkasta budskapet, som gavs i Minneapolis, begick människor synd. De har begått en långt värre synd, genom att i åratal bära på samma hat mot Guds budbärare, genom att stöta ifrån sig den sanning, som den Helige Ande har sökt att inpränta.... Ljus från Guds tron har länge motarbetats som något anstötligt. Det har betraktats som mörker och omtalats som fanatism, som något farligt att akta sig för." MS 30, 1890; Ellen G. White 1888 Materials, sid. 913, 915

"Inga fler ömsinta maningar, inga bättre tillfällen kunde ges dem för att de skulle göra det, som de borde ha gjort i Minneapolis.... Den tid kommer, när många kommer att vara villiga att göra vad som helst, ja, allt, för att få ett tillfälle att höra den maning, som de förkastade i Minneapolis." Letter O 19, 1892; Ellen G. White 1888 Materials, s. 1030

"Vi vet, att broder [A.T.] Jones har erhållit budskapet för denna tid - mat i rätt tid åt Guds svältande hjord,... himmelens budskap.... De [motståndarna] kommer att tillfrågas i domen... Då bevis lades till bevis, varför ödmjukade Ni inte då Era hjärtan inför Gud, och ångrade Ert förkastande av det nådens budskap Han sänt Er?" Letter, 9. Januari, 1893

Vi har förkastat den tredje ängelns budskap; därför saknar vi kraft, att avsluta Guds verk.

Låt oss gå vidare i ett mera noggrant studium av de tre änglarnas budskap, som vi stundom benämner "sanningen", "den nuvarande sanningen". 2 Petr. 1:12 {KJV}. Med detta uttryck menar vi helt enkelt Guds bestämda uppenbarelse för en bestämd kristid. Noa, Moses, Elia, Johannes Döparen, reformatorerna, John Wesley, William Miller och andra förkunnade varsitt bestämt budskap för sina samtida. Vi tror att adventisterna, genom Guds försyn, har gjorts till förvaltare av en "nuvarande sanning". "Adventrörelsen" är en avgjord, profetisk uppfyllelse på flera sätt: genom tidpunkten för sin tillblivelse, genom erfarenheten vid sin tillblivelse, genom budskapets innehåll och genom omfattningen av dess utbredande. Se Upp. 10:1-11; 14:6-12; Matt. 24:14. Och detta ödmjuka folk, denna "lilla hjord", dessa uppriktiga sanningssökare, anförtrodde Gud, då tiden för Honom att verka var inne, ett budskap att förkunna under denna mansålder i hela världen.

Budskapet i Sanning och Evangelium

Detta budskap är profetiskt. Icke desto mindre är det historiskt. Dess evangeliska budskap är bara en del av det eviga evangeliet hos all uppenbarad, kristen sanning genom alla tider, ehuru kulmen på budskapet. Det låter den trons fackla, som Guds folk från århundrade till århundrade har överlämnat mitt i ovetandets och irrlärornas samt syndens mörker, lysa som allra klarast. Alltså kommer till dess standar att dras alla Kristi barn, oavsett namn eller samfund. "De rättfärdigas stig är lik gryningens ljus, som växer i klarhet, till dess dagen når sin höjd". Ords. 4:18

Alla tidigare "nuvarande sanningar" har lett fram till detta. Det budskap, som kallat oss ut, och vilket vi skall frambära, är kallet till en fullständig omvandling, "så att I icke stån tillbaka i fråga om någon nådegåva, medan I vänten på vår Herres, Jesu Kristi, uppenbarelse." 1 Kor. 1:4-8. Det är himmelens sista inbjudan till bröllopet (Matt. 22:1-14), ty enligt Upp. 14:14 skall Kristus komma och evigheten börja, när detta budskap framförts.

Det är ett sällsamt och betydelsefullt faktum att, förutom detta ödmjuka och enkla folk känt som sjundedags-adventister, finns det ingen annan religiös grupp, som utbreder detta budskap, i dess sammanhang och helhet. Det är hela vår grundval. Detta budskap, historiskt som profetiskt, bär med sig någonting alltigenom utmärkande för vår dag - en betoning, en understrykning, ett perspektiv, som gör det unikt.

Vad menar vi med "budskapet"? När vi säger "de tre änglarnas budskap", avser vi, förstås, det trefaldiga budskapet i Upp. 14:6-12. Ty de tre änglabudskapen bygger på varandra; det första utgör grund för det andra och det första och det andra bär upp det tredje. I denna turföljd började de att förkunnas; men varken det första eller det andra har upphört att förkunnas tillsammans med det tredje. Se Testimonies, Band 8, s. 197. De, som godtar det första, skall förkunna det andra, och de, som lyder det andra, skall delge det tredje.

Vi känner till det förstas lärosatsmässiga innehåll: helgedomens rening, den förundersökande domen, Guds lag som rättesnöre i domen, tillbedjan av en allsmäktig och personlig Skapare i en utvecklingslärans tid, och vårt godtagande av minnesmärket över Hans skaparmakt - tecknet på vår undersåtliga tro och lydnad under Honom i Sabbaten.

Vi känner till det andras lärosatsmässiga innehåll: tillkännagivandet av Babylons moraliska fall - ett namn för avfall ända sedan Babels dagar. Det är ett kyrkosystem, vilket upphöjer människan i Guds ställe, förkunnar människobud som läror, upphäver Guds Ord och lag genom sin sedvänja. Det är en kyrka, som svikit sitt trohetslöfte som Kristi brud, den är drucken av världslighetens vin och har en ohelig pakt med staten.

Vi känner till det tredjes lärosatsmässiga innehåll: den sista stridsfråga, som världen kommer att ställas inför. Det innebär valet mellan sant och falskt och de motsatta tecknen på tro och lydnad samt kristiden, när Babylon skall tyckas vara på sin topp, när vilddjurets avbild skall införas och vilddjurets märke genomtvingas. Att hellre lyda Gud, än människor vid den tiden, kommer att betyda att man förlorar allting världsligt, men vinner allting evigt.

Allt det här är vi medvetna om. Likaså att detta trefaldiga budskap församlar kvarlevan från alla riken, alla raser, alla trosinriktningar, "åt Herren ett välberett folk." Se Jes. 11:11; Jer. 23:3; Luk. 1:17. Det grekiska ordet för Kristi församling är "ecclesia", vilket betyder de "utkallade" - människorna kallade ut ur mörkret och in i ljuset, ut ur lögnen och in i sanningen, ut ur det andliga Egypten och in i det himmelska Kanaan, ut ur det andliga Babylon och in i det Nya Jerusalem, ut ur denna sönderfallande värld och in i det eviga riket. Se 1 Petr. 2:9; 1 Joh. 2:15-17; 2 Kor. 6:17-18. Den Helige Ande identifierar dem ytterligare: "Här gäller det för de heliga att hava ståndaktighet, för dem som hålla Guds bud och bevara tron på Jesus.'" Upp. 14:12. Det är dessa, som kallas ut till församlingen genom detta budskap; det är de, som har "vunnit seger över vilddjuret, med dess bild"; de, som står "ostraffliga inför Guds tron". Upp. 15:2; 14:5 {sista ur KJV}

Om detta budskap utgör vårt lärosatsmässiga berättigande som ett folk, vad för ett slags folk har det då andligen gjort oss till? Passar överskriften? Och om inte, varför inte? Får jag visa på svaret?

"Även ibland dem, som påstår sig tro på det, är det få som begriper den tredje ängelns budskap. Ändå är detta budskapet för vår tid. Det är sanningen för vår tid. Men hur få är det inte, som tar till sig detta budskap i hela dess omfattning!" MS 15, 1888; Ellen G. White 1888 Materials, sid. 165-166

Får jag härmed försöka, att beskriva "hela dess omfattning"? Hur kan vi rätt undervisa andra härom, om vi, som adventister, inte förstår det? Vad är hela dess bredd, dess mera omfattande, djupare innebörd?

Johannes kallar det för "det eviga evangeliet". Upp. 14:6 {KJV}. Evangeliet är en "Guds kraft till frälsning" {Rom. 1:16}. Vid tidens slut är det berättelsen om "Lammet slaktat från världens begynnelse". Upp. 13:8 {KJV}. I mottagaren utvecklar det "Jesu tro". Upp. 14:12 {KJV}. Det är inget kallt, teologiskt budskap. Det är inget lagträldomens budskap. Det är ett budskap, som sjuder av andlig kraft. Det är först och främst ett budskap om rättfärdighet genom tro på den segerrike Kristus.

Då sjundedags-adventister hade förlorat detta ur sikte, sände Gud, i Sin stora barmhärtighet, till Sitt folk ett budskap avsett att rätta till och ändra på deras inställning.

"Det kallade människorna att motta Kristi rättfärdighet, som uppenbaras i lydnad för alla Guds bud.... Åt Honom är given all makt, för att Han må utdela rika gåvor till människorna, tilldelande hjälplösa, mänskliga varelser den oskattbara gåvan - Sin egen rättfärdighet. Detta är budskapet som Gud bjudit oss att ge världen. Detta är den tredje ängelns budskap, som skall förkunnas med hög röst och åtföljas av Guds Andes utgjutande i större mått....

Budskapet om Hans nåds evangelium skulle ges till församlingen i klara och entydiga ord, så att världen ej längre skulle säga att sjundedags-adventister talar om lagen, lagen, men icke undervisar om eller tror på Kristus." Testimonies to Ministers, s. 92

Tappas denna poäng bort, tappas allting bort. Ty Kristi rättfärdighet - som tillräknas den troende - är dennes enda "anspråk på himmelen"; och den Kristi rättfärdighet, som bibringas den troende, är dennes enda "lämplighet för Guds rike". Se Vändpunkten, s. 295

Låt oss nu raskt undersöka en del av de utmärkande lärosatser, som är grundläggande för de tre änglabudskapen.

Den första Ängelns Budskap

Vad är den bärande sanningen i budskapet om den himmelska helgedomen och dess nu pågående rening? Det är, att Jesus, vår store Överstepräst, står framför nådens tron - Jesus, genom vars försoningsblod våra synder utplånas.

Vilken av oss förmår se anteckningarna, som granskas i den nu pågående, förundersökande domen? Jo, den, vars överträdelse är förlåten och vars synd sonats, samt vars Sakförare inför Domaren är "Jesus Kristus, som är rättfärdig". Se 1 Joh. 2:1-2. Varför båtar Hans vädjan för oss då? Därför att Han, Faderns Son, blev vår Ersättare. Han är vår Borgensman. Han blev gjord till "synd, på det att vi i honom må bliva rättfärdighet från Gud." 2 Kor. 5:21

"Jesus betalade allt, för allt Honom jag har att tacka;

Synden hade lämnat en blodröd fläck;

Han gjorde den ren som snö."

The Church Hymnal {SDA-samfundets egen psalm- och sångbok i USA, som ej framtagits tillsammans med de fallna kyrkorna!}, s. 527

Varje spår av våra synder kommer att suddas ut för evigt ur himmelens böcker.

Guds lag, vilken är rättesnöret i domen (Jak. 2:10-12), kom inte Herren för att upphäva, utan för att uppfylla. Matt. 5:17-19. Lagöverträdelse medför död. 1 Joh. 3:14; Rom. 6:23. Hans död å våra vägnar bevisade dess oföränderlighet, precis som Han med Sin fullkomliga åtlydnad av lagen i Sitt liv visade, att den genom Hans nåd går att hålla. När vi öppnar hjärtedörren för Honom, skriver Han lagen i våra hjärtan. Således har lagen "fått sin ände i Kristus till rättfärdighet för var och en som tror." Rom. 10:4. "Ty det som lagen icke kunde åstadkomma, i det den var försvagad genom köttet, det gjorde Gud, då han för att borttaga synden sände sin Son i syndigt kötts gestalt och fördömde synden i köttet. Så skulle lagens krav uppfyllas i oss, som vandra icke efter köttet, utan efter Anden." Rom. 8:3-4

Tro på en personlig Skapare - ingen mindre, än Återlösaren (se Joh. 1:1-4, 14) - är en förutsättning för frälsning. Ty "om någon är i Kristus, så är han en ny skapelse." 2 Kor. 5:17

I det fjärde budet finner vi minnesmärket över Skaparen och Hans förmåga, att göra oss till nya skapelser. Det är Hans lags insegel, och tecknet på Hans myndighet. Varför förkunnar och håller vi Sabbaten? Därför att "Människosonen {är} herre också över sabbaten" (Mark. 2:28); därför att Sabbaten är tecknet på Hans avslutade verk, både gällande skapelse och förlossning. Se 1 Mos. 2:1-3; Luk. 23:46, 54-56. Därför att Sabbaten för den troende skulle vara ett tecken för evigt - inte på frälsning genom gärningar, utan på vila i Jesu fullbordade verk, på tro på Hans nåd. Nåden är den frälsande kraften från synden - lagöverträdelse. Läs Ef. 2:8-9; 1 Joh. 3:4.

"Alltså står en sabbatsvila ännu åter för Guds folk. Ty den som har kommit in i hans vila, han har funnit vila från sina verk, likasom Gud från sina." Hebr. 4:9-10. För sjundedags-adventisten är Sabbaten inseglet på rättfärdighet genom tro på den välsignade Jesus.

Ser Du, varför det höga ropet kommer att börja under den korta nödtiden, när vi förkunnar "Sabbaten med större kraft" (Early Writings, s. 85) och att genom detta höga rop kommer "budskapet om Kristi rättfärdighet... att ljuda från Jordens ena ända till den andra"? Vägledning för Församlingen, Band 2, s. 385

Den andra Ängelns Budskap

Sedan Babels dagar, har det världs-babyloniska systemet (hedendom, påvedöme, eller falsk protestantism) ständigt gått ut på självupphöjelse och rättfärdighet genom gärningar.

Tornbyggarna i Babel sade: "'Kom, låt oss bygga en stad åt oss och ett torn, vars spets räcker upp i himmelen, och så göra oss ett namn; vi kunde eljest bli kringspridda över hela jorden.'" 1 Mos. 11:4. Med egna medel skulle de klättra upp till Guds plats. Nebukadnessar, som ämnade bli världsdiktator, sade: "'Se, detta är det stora Babel, som jag har byggt upp... genom min väldiga makt, min härlighet till ära!'" Dan. 4:27. Sammalunda benämns den yttersta tidens Babylon, vars moraliska fall tillkännages i den andra ängelns budskap, "du stora stad". Upp. 18:10. Hennes berusande inflytande har påverkat hela världen, och hon säger: "'Jag tronar såsom drottning... och aldrig skall jag veta av någon sorg.'" Upp. 18:7; se Upp. 14:8. I förutsägelsen i Dan. 7:25 är detta samma makt som, i hädande vanhelgande, skulle föresätta sig, att ändra på Guds tider och lagar; och som, i förutskickelsen i 2 Tess. 2:8, betitlas "den Laglöse". Denne "tager sitt säte i Guds tempel och föregiver sig vara Gud." V. 4

Det hela har sitt ursprung i ormens förförande ord till Eva i lustgården, rörande den förbjudna frukten: "när Ni äter därav... kommer Ni att bli såsom Gud". 1 Mos. 3:5 (RSV). Ormen var ingen annan, än den fallne Lucifer, som, i Jes. 14, kallas för "konungen i Babel" (v. 4), och vars program för ursprunglig olydnad och lurendrejeri, avfall och uppror tillkännages så här dramatiskt: "'Jag vill stiga upp till himmelen, högt ovanför Guds stjärnor vill jag ställa min tron; jag vill sätta mig på gudaförsamlingens berg längst uppe i norr. Jag vill stiga upp över molnens höjder, göra mig lik den Högste.'" Vers. 13-14. Märk de fyra självhävdande "jag". {Lucifer fikade efter Guds maktställning, icke efter Hans karaktär.}

I motsats till denna filosofi och detta program för att tillskansa sig Guds ställning, har vi den gamla, gamla berättelsen om Gud, som blev människa, En, som gjorde avkall på himmelen på grund av skapta varelser, som syndat emot Honom, som "utblottade sig själv, i det han antog tjänare-skepnad", som "ödmjukade sig och blev lydig intill döden, ja, intill döden på korset." Fil. 2:7-8

Berättelsen handlar om En, som inför lagbrytare upphöjde lagen och visade, att den var oåterkallelig (Matt. 5:17-19), höll Sin Faders bud (Joh. 15:10), och som ändå bar våra synder "i sin kropp upp på korsets trä, för att vi skulle dö bort ifrån synderna och leva för rättfärdigheten". 1 Petr. 2:24. Han "blev behandlad såsom vi förtjänar, för att vi skulle kunna bli behandlade såsom han förtjänar. Han blev dömd för våra synder, som han inte hade någon del i, för att vi skulle kunna bli rättfärdiggjorda genom hans rättfärdighet, som vi inte hade någon del i." Vändpunkten, s. 22

Berättelsen handlar om En, från vars av smärta förvridna läppar i en annan trädgård, icke Eden men Getsemane, kom självförnekelsens och inte självupphöjelsens ord: "Dock icke såsom jag vill, utan såsom du vill!'" Matt. 26:39. Denna självförnekandets lydnadsstig utgör Jesu tro. Det fortlöpande uppgivandet av viljan till Honom är hemligheten bakom den kristnes seger. "Jag är korsfäst med Kristus, och nu lever icke mer jag, utan Kristus lever i mig; och det liv, som jag nu i lever i köttet, det lever jag i tron på Guds Son, som har älskat mig och utgivit sig själv för mig." Gal. 2:19-20

Ut ur ett moraliskt fallet Babylon kallas människor in i den andra ängelns budskap - ut ur varje samfundsbyggnad vilande på självrådighetens, självrättfärdighetens, självförhärligandets sand, ut ur varje plan på frälsning genom gärningar, ut ur varje ersättning för allena Kristus, ut ur världens eller hjärtats Babylon, ut ur den andliga otuktens vin och ned i bägaren innehållande det nya förbundet i Kristi blod.

Den tredje Ängelns Budskap

Den tredje ängelns budskap är den fruktansvärdaste varningen i hela den Heliga Skrift. Varningen är så fruktansvärd eftersom Guds kärlek till mänskligheten är så väldig. Han vill icke, att någon skall gå förlorad. Detta budskap, vilket bygger på det första och det andra, är Guds sista maning till människorna. Det ställer det sista mänskosläktet inför den entydiga och slutliga stridsfrågan, vilken har nått sin kulmen. Det är Elia-budskapet, som skallar från altaret på Karmel-berget: "Är det HERREN, som är Gud, så följen efter honom; men om Baal är det, så följen efter honom.'" 1 Kon. 18:21. Det är Frälsarens röst, som tillkännager: "Den som icke är med mig, han är emot mig". Matt. 12:30

Alla människor måste nu välja mellan vilddjuret och dess avbild, eller Kristus och Hans avbild i hjärtat. Vi måste välja mellan vilddjurets märke och Guds insegel. Vi säger, att det står mellan en falsk Sabbat och en sann; mellan det yttre tvånget hos en Söndags-lag och den inre övertygelsen om Sabbaten i Guds lag. När prövningen stundar, kommer vi att fullt ut vara likformiga mot Gud eller vilddjuret.

"De, som mottar den levande Gudens insegel och blir beskyddade under nödens tid, måste helt återspegla Jesu avbild." Early Writings, s. 71

"Nu är beredelsens tid. Gud sätter aldrig sitt insegel på en oren människa, inte på den som är ärelysten och älskar världen. Det ges heller aldrig åt människor med falsk tunga och svekfullt hjärta. Alla som får inseglet måste vara utan fläck inför Gud - redo för himmelen. Vägledning för Församlingen, Band 2, s. 72

Att vara Honom lik till karaktären, fylld av Hans Ande, betyder att vara redo att lida och, liksom Paulus, säga: "Ty det är för hans skull, som jag har gått förlustig alltsammans och nu räknar det såsom avskräde, på det att jag må vinna Kristus och bliva funnen i honom, icke med min egen rättfärdighet, den som kommer av lag, utan med den rättfärdighet, som kommer genom tro på Kristus, rättfärdigheten av Gud på grund av tron." Fil. 3:8-9

Det eviga evangeliet, de tre änglabudskapen i sanning, förlåtelse och helgelse samt rättfärdighet genom tro, är segerbudskap genom Kristus och den Helige Andes kraft. Varje medlem av mänskligheten förmår att bo innanför hägnet, Guds bud. Se Vägen till Mognad, s. 91

Att bli en Mästerelev

"Kristendomen är en vetenskap, som skall bemästras - en vetenskap, som är så mycket djupare, bredare, högre, än någon mänsklig vetenskap som himmelen är högre, än jorden. Sinnet skall tyglas, utbildas, uppövas, ty människan skall tjäna Gud på sätt, som inte är i samklang med inneboende böjelser. Ofta måste ett helt livs övande och utbildning överges, för att man skall bli elev i Kristi skola. Hjärtat måste läras, att bli osvikligt mot Gud. Gamla och unga skall lägga sig till med tankevanor, som låter dem motstå frestelse. De måste lära sig, att blicka uppåt. Grundsatserna hos Guds Ord - principer, som är lika höga som himmelen och som innefattar evigheten - skall förstås i skenet av sina verkningar på vardagslivet. Varje handling, varje ord, varje tanke, skall överensstämma med dessa grundregler.

Ingen vetenskap motsvarar den, som hos eleven uppammar Guds sinnelag. De, som blir Kristi efterföljare, upptäcker, att nya bevekelsegrunder för handlandet skänks dem, nya tankar uppstår och nya handlingar måste bli följden. Men de kan endast röra sig framåt genom att strida; ty det finns en fiende, som alltid bekämpar dem. Han framlägger frestelser, för att få själen att tvivla och synda. Det finns ärvda och uppammade böjelser för ondska, som måste besegras. Aptiten och lidelserna måste ställas under den Helige Andes kontroll. Detta krig slutar icke på denna sida evigheten. Fast det ständigt förekommer bataljer att utkämpa, finns det också värdefulla segrar att vinna. Triumfen över jaget och synden är av större värde, än vi kan förstå." Counsels to Parents, Teachers and Students, s. 20

Pris ske Gud för Hans löfte om seger. När vi tar emot Hans kraft, kommer det för somliga av denna boks läsare att innebära förföljelse för rättfärdighetens skull - att lida hån för att vara fiender till lag och ordning, att hotas och pekas ut, att ställas inför förd