Ett hundra Bibel-fakta om Sabbats-frågan

Sextio Bibel-fakta rörande den sjunde Dagen

Varför hålla Sabbatsdagen? Vad är meningen med Sabbaten? Vem inrättade den? När inrättades den, och för vilka? Vilken dag är den sanna Sabbaten? Många iakttar veckans första dag, eller Söndag. Vilket stöd i Bibeln har de för detta? Somliga håller den sjunde dagen, eller Lördag. Vilket Bibel-stöd har man för det? Här är fakta om båda dagarna, såsom de tydligt står i Guds Ord:

1. Efter att ha arbetat under de första sex veckodagarna vid Jordens skapelse, vilade Sig den store Guden på den sjunde dagen. Första Moseboken 2:1-3: ”Så fullbordades himlen och jorden med hela sin härskara. På sjunde dagen hade Gud fullbordat sitt skapelseverk. Han vilade på sjunde dagen från hela det verk som han hade gjort. Gud välsignade den sjunde dagen och helgade den, ty på den dagen vilade han från allt sitt verk som han hade skapat och gjort.”

2. Detta markerade denna dag som Guds vilodag, eller Sabbatsdag, ty Sabbatsdag betyder vilodag. Låt oss åskådliggöra: När en person föds på en bestämd dag, blir sålunda den dagen vederbörandes födelsedag. Så då Gud vilade Sig under den sjunde dagen, blev den dagen Hans vilo- eller Sabbatsdag [och Jordens födelsedag].

3. Alltså måste den sjunde dagen alltid vara Guds Sabbatsdag. Kan Du flytta Din födelsedag från den dag, då Du föddes till en som Du ej fötts på? Nej. Ej heller förmår Du förändra Guds vilodag till en dag, som Han inte vilade på. Härigenom är den sjunde dagen fortfarande Guds Sabbatsdag.

4. Skaparen välsignade den sjunde dagen. (Första Moseboken 2:3.)

5. Han helgade den sjunde dagen (Första  Moseboken 2:3 och) – Andra Moseboken 20:11: ”Ty på sex dagar gjorde Herren himlen och jorden och havet och allt som är i dem, men på sjunde dagen vilade han. Därför har Herren välsignat sabbatsdagen och helgat den.”

6. Han gjorde den till Sabbatsdag i Edens Lustgård. (Första Moseboken 2:1-3.)

7. Den inrättades före syndafallet; alltså är den icke en avbild eller symbol; ty avbilder infördes ej förrän efter fallet. [Dessa pekade fram emot Kristus och Hans offer samt tjänst. Jämför reglerna kring det israelitiska offerreglementet.]

8. Jesus säger att den gjordes för människan (Markusevangeliet 2:27: ”’Sabbaten blev gjord för människan och inte människan för sabbaten.”), det vill säga för hela släktet, eftersom ordet människan här är oinskränkt. Således tillkom den både för hedningen och juden. 

9. Den är minnesmärket över skapelsen. (Andra Moseboken 20:11 och) Andra Moseboken 31:17: ”Den är ett evigt tecken mellan mig och Israels barn, ty på sex dagar gjorde Herren himmel och jord, men på sjunde dagen upphörde han med sitt arbete och vilade.” Var gång som vi vilar på den sjunde dagen, såsom Gud gjorde vid skapelsen, ihågkommer vi denna storslagna händelse. 

10. Den gavs åt Adam, människosläktets överhuvud. (Markusevangeliet 2:27; Andra Mose-boken 2:1-3.)

11. Genom honom, som vår företrädare, till alla folk. Apostlagärningarna 17:26: ”Och han har av en enda människa skapat alla människor och folk, för att de skall bo över hela jorden...”

12. Den är ingen judisk inrättning, för den gjordes 2 300 år innan det alls fanns en jude. 

13. Bibeln kallar den aldrig för den judiska Sabbaten, utan alltid ”Herrens, Din Guds, Sabbat”. Vi skall vara försiktiga, så att vi ej brännmärker Guds heliga vilodag. 

14. Sabbaten och sjudagarsveckan åsyftas tydligt genom hela den patriarkaliska tidsåldern. (Första Moseboken 2:1-3 och) Första Moseboken 8:10, 12: ”Sedan väntade han ytterligare sju dagar innan han lät duvan flyga ut ur arken än en gång. ... Men han väntade ännu sju dagar innan han lät duvan flyga ut igen. Då kom hon inte mer tillbaka till honom.”

Första Moseboken 29:27, 28: ”Fullfölj nu Leas bröllopsvecka. Sedan skall vi ge dig den andra också mot att du arbetar åt mig i sju år till.’ Jakob gick med på detta och fullföljde hennes bröllopsvecka. Sedan gav han honom sin dotter Rakel till hustru.”

15. Den ingick i Guds lag före Sinai. Andra Moseboken 16:4, 27-29: ”Då sade Herren till Mose: ’Se, jag skall låta det regna bröd från himlen åt er. Folket skall gå ut och samla så mycket de behöver för varje dag. Så skall jag pröva dem, om de vill vandra efter min lag eller inte. ... Ändå gick några ut på sjunde dagen för att samla in, men de fann ingenting. Då sade Herren till Mose: ’Hur länge skall ni vägra att hålla mina bud och befallningar? Se, Herren har givit er sabbaten. Därför ger han er på sjätte dagen bröd för två dagar. Stanna därför hemma, var och en hos sig. Gå inte hemifrån på sjunde dagen.’” [Denna särbestämmelse om hemmavistelse på Sabbaten gällde under ökenvandringen.]

16. Sedan lade Gud in den mitt i Sin morallag. (Andra Moseboken 20:1-17.) Varför placerade Han den där om den var olik de nio andra buden, vilka allmänt erkänns som oföränderliga?

17. Budet om Sjundedags-Sabbaten uttalades hörbart av den levande Guden. Femte Moseboken 4:12, 13: ”Och Herren talade till er ur elden. Ni hörde orden men såg ingen gestalt, ni hörde endast rösten. Han förkunnade för er sitt förbund som han befallde er att hålla, de tio orden, och han skrev dem på två stentavlor.”

18. Därpå skrev Han budordet med Sitt eget finger. Andra Moseboken 31:18: ”När Gud hade talat färdigt med Mose på Sinai berg, gav han honom vittnesbördets två tavlor, tavlor av sten, skrivna med Guds finger.” 

19. Han inristade det i hållbar sten, ett tecken på dess outplånlighet. Femte Moseboken 5:22: ”Dessa ord talade Herren med hög röst till hela er församling på berget, ur elden, molnskyn och töcknet, och han tillade inget mer. Och han skrev orden på två stentavlor som han gav åt mig.” 

20. Eftersom lagen var helig, förvarades den i arken i det allraheligaste. Femte Moseboken 10:1-5: ”På den tiden sade Herren till mig: ’Hugg ut åt dig två stentavlor, likadana som de förra, och kom upp till mig på berget. Du skall också göra dig en ark av trä. Och jag skall skriva på tavlorna de ord som stod på de första tavlorna, dem som du slog sönder, och du skall lägga dem i arken.’ Jag gjorde en ark av akacieträ och högg ut två stentavlor likadana som de förra. Och jag gick upp på berget och hade med mig de båda tavlorna. Han skrev på tavlorna detsamma som var skrivet förra gången: de tio orden som Herren hade talat till er på berget ur elden den dag då ni var samlade där. Och Herren gav dem åt mig. Sedan vände jag om och gick ner från berget och lade tavlorna i arken som jag hade gjort, och där fick de ligga, så som Herren hade befallt mig.”

21. Gud förbjöd arbete på Sabbaten, till och med under den största brådska. Andra Moseboken 34:21: ”Sex dagar skall du arbeta, men på sjunde dagen skall du vila. Också under plöjningstiden och skördetiden skall du ha vilodag.” [Hur många bönder och fritidsodlare följer den regeln nu?]

22. Gud ämnade nedgöra israeliterna i ödemarken, därför att de vanhelgade Sabbaten. Hesekiel 20:12, 13: ”Jag gav dem också mina sabbater som ett tecken mellan mig och dem, för att de skulle inse att jag är Herren som helgar dem. Men Israels hus var upproriskt mot mig i öknen. De följde inte mina stadgar utan föraktade mina föreskrifter, trots att den människa som handlar efter dem skall leva genom dem. De vanhelgade svårt mina sabbater. Då tänkte jag utgjuta min förbittring över dem i öknen för att förgöra dem.”

23. Den är den sanne Gudens kännetecken, varigenom Han kan särskiljas från falska gudar. Hesekiel 20:20: ”Håll mina sabbater heliga. Låt dem vara ett tecken mellan mig och er, för att ni skall inse att jag är Herren, er Gud.”

24. Gud lovade att Jerusalem skulle stå fast för alltid om judarna hölle Sabbaten. Jeremia 17:24, 25: ”Men om ni hör mig, säger Herren, så att ni på sabbaten inte för in någon börda genom denna stads portar utan håller sabbaten helig och inte gör något annat arbete på den dagen, då skall kungar och furstar som kommer att sitta på Davids tron dra in genom denna stads portar på vagnar och hästar, med sina furstar, Juda män och Jerusalems invånare. Och denna stad skall då vara bebodd för alltid.”

25. Han lät dem bortföras i babylonisk fångenskap för att de överträdde budet härom. Nehemja 13:18: ”Var det inte därför att era fäder gjorde sådant som vår Gud lät alla dessa olyckor komma över oss och denna stad? Och nu drar ni ännu mer vrede över Israel genom att vanhelga sabbaten!’” 

26. Han lät Jerusalem ödeläggas för brott häremot. Jeremia 17:27: ”Men om ni inte hör mitt bud att hålla sabbaten helig och att inte bära någon börda in genom Jerusalems portar på sabbatsdagen, då skall jag tända en eld i dess portar och den elden skall förtära Jerusalems palats. Den elden kan inte släckas.”

27. Gud har uttalat en särskild välsignelse över alla hedningar som iakttar den. Jesaja 56:6, 7: ”De främlingar som har slutit sig till Herren och som vill tjäna honom och älska Herrens namn, ja, som vill vara hans tjänare, alla som tar vara på sabbaten så att de inte ohelgar den, och som håller fast vid mitt förbund, dem skall jag föra till mitt heliga berg. Jag skall ge dem glädje i mitt bönehus. Deras brännoffer och slaktoffer skall bli godtagna på mitt altare. Ty mitt hus skall kallas ett bönens hus för alla folk.”

28. Detta återfinns i den profetia som i allt hänsyftar på den kristna hushållningen. (Se Jesaja 56.)

29. Gud har lovat att välsigna alla som håller Sabbaten. Jesaja 56:2: ”Välsignad är den människa som gör så, den människoson som håller fast vid det, den som tar vara på sabbaten så att han inte ohelgar den, den som avhåller sin hand från att göra något ont.”

30. Herren kräver av oss att vi skall kalla den för en ”äredag”. Jesaja 58:13, 14: ”Om du hindrar din fot på sabbaten att göra vad du har lust till på min heliga dag, om du kallar sabbaten din lust och förhärligar den till Herrens ära, om du förhärligar den genom att inte gå egna vägar och inte göra vad du har lust till eller tala tomma ord, då skall du fröjda dig i Herren, och jag skall föra dig fram över landets höjder och låta dig njuta av din fader Jakobs arvedel. Så har Herrens mun talat.” Akta Er, Ni som finner välbehag i att benämna den ”den gamla judiska Sabbaten”, ”ett träldomsok”, o.s.v.!

31. Efter det att den heliga Sabbaten blivit nedtrampad sedan ”forntida släkten”, skall den komma att återupprättas i de yttersta dagarna. Jesaja 58:12 (och 13): ”Dina avkomlingar skall bygga upp de gamla ruinerna, du skall återställa grundvalar från forntida släkten. Du skall kallas ”han som murar igen sprickor”, ”han som återställer stigar, så att man kan bo i landet’”. 

32. Alla de gudfruktiga profeterna helighöll den sjunde dagen.

33. Sedan Människosonen kommit, iakttog Han den sjunde dagen i hela Sitt liv. Lukasevangeliet 4:16: ”Så kom han till Nasaret, där han hade vuxit upp. På sabbaten gick han till synagogan som han brukade. Han reste sig för att läsa ur Skriften”. Johannesevangeliet 15:10: ”Om ni håller mina bud, förblir ni i min kärlek, liksom jag har hållit min Faders bud och förblir i hans kärlek.” Sålunda följde Han sin Faders exempel vid skapelsen. Skulle vi handla oklokt genom att göra efter både Faderns och Sonens föredöme?

34. Den sjunde dagen är Herrens dag. Uppenbarelseboken 1:10: ”På Herrens dag kom jag i Anden...”. Markusevangeliet 2:28: ”Så är Människosonen Herre också över sabbaten.’” Jesaja 58:13: ”... min heliga dag... Herrens helgdag... [1917 års övers.]”. Andra Moseboken 20:10: ”... den sjunde dagen är Herrens, din Guds, sabbat...”.

35. Jesus var Herre över Sabbaten (Markusevangeliet 2:28), d.v.s. Han skulle älska och skydda den, såsom maken är herre över sin fru, detta för att älska och vårda henne – Första Petrusbrevet 3:6: ”så som Sara var lydig mot Abraham och kallade honom herre. Hennes barn har ni blivit, när ni gör det som är gott och inte låter skrämma er.” 

36. Han försvarade Sabbaten som en barmhärtighetens inrättning avsedd för människans bästa. Markusevangeliet 2:23-28: ”En sabbat gick Jesus genom ett sädesfält, och hans lärjungar började rycka av ax där de gick. Då sade fariseerna till honom: ’Varför gör de sådant på sabbaten som inte är tillåtet?’ Han svarade: ’Har ni aldrig läst vad David gjorde, när han och hans följeslagare var hungriga och inte hade något att äta: hur han gick in i Guds hus, då Abjatar var överstepräst, och åt skådebröden, som endast prästerna fick äta, och hur han även gav till dem som var med honom?’ Och Jesus sade till dem: ’Sabbaten blev gjord för människan och inte människan för sabbaten. Så är Människosonen Herre också över sabbaten.’”

37. I stället för att avskaffa Sabbaten, lärde Han omsorgsfullt ut hur den skulle iakttas. Matteusevangeliet 12:1-13 [vers 1-4 såsom punkt 36]: ”Eller har ni inte läst i lagen att prästerna i templet på sabbaten bryter mot sabbaten [p.g.a. sina många sysslor vid gudstjänsten] och ändå är utan skuld? Jag säger er: Här ser ni det som är större än templet. Om ni hade förstått vad detta betyder: Jag vill se barmhärtighet och inte offer, så skulle ni inte ha dömt de oskyldiga. Ty Människosonen är sabbatens Herre.” Sedan begav han sig därifrån och gick in i deras synagoga. Där fanns en man som hade en förtvinad hand. De frågade Jesus: ’Är det tillåtet att bota på sabbaten?’ De ville nämligen ha något att anklaga honom för. Han svarade dem: ’Vem av er skulle inte gripa tag i sitt får och dra upp det om det faller i en grop, och det också på sabbaten? Hur mycket mer är inte en människa värd än ett får! Alltså är det tillåtet att göra gott på sabbaten.’ Sedan sade han till mannen: ’Räck ut din hand.’ Han räckte ut den, och den var nu lika frisk som den andra.”

38. Han förklarade för Sina lärjungar att på Sabbatsdagen skulle de endast göra, vad ”lovligt” var. (Matteusevangeliet 12:12.) 

39. Han betonade för Sina lärjungar att Sabbaten, under bön, skulle iakttas fyrtio år efter Hans uppståndelse. Matteusevangeliet 24:20: ”Be att ni inte måste fly under vintern eller på sabbaten.” [I samband med Jerusalems förstöring.] 

40. De fromma kvinnor som varit med Jesus höll nogsamt den sjunde dagen efter Hans död. Lukasevangeliet 23:56: ”Sedan vände de hem och gjorde i ordning välluktande kryddor och oljor. Och på sabbaten var de i stillhet efter lagens bud.”

41. Trettio år efter Kristi uppståndelse kallar den Helige Ande den uttryckligen för ”sabbatsdagen [1917 års övers.]”. Apostlagärningarna 13:14: ”Själva fortsatte de sin resa från Perge och kom till Antiokia i Pisidien. På sabbaten gick de till synagogan och satte sig.”

42. Paulus, hedningarnas apostel, benämnde den ”sabbat” år 45 e.Kr. Apostlagärningarna 13:27: ”Ty Jerusalems invånare och deras ledare förstod inte vem han var. Genom sin dom har de uppfyllt profeternas förutsägelser som föreläses varje sabbat.” Var Paulus ovetande? Eller skall vi tro på nutida lärare, som betygar att den upphörde att vara Sabbaten vid Kristi uppståndelse? 

43. Den inspirerade kristne historikern Lukas, skrivande så sent som 62 e.Kr., kallar den för ”Sabbat”. Apostlagärningarna 13:44: ”Följande sabbat samlades nästan hela staden för att lyssna till Herrens ord.”

44. De omvända hedningarna benämnde den Sabbat. Apostlagärningarna 13:42: ”När de gick ut bad folket att de nästa sabbat skulle tala om detta för dem.” [Varför ej ha bett dem återkomma dagen därefter, på Söndagen, om den var ny gudstjänst- och vilodag? Annars hade även apostlarna kunnat inbjuda dem till en annan mötesplats för Söndags-sammankomst.]

45. Vid det stora kristna rådsmötet år 49 e.Kr., i apostlarnas och tusentals lärjungars närvaro, kallar Jakob den för ”Sabbat”. Apostlagärningarna 15:21: ”Ty Mose har i tidigare släktled haft sina förkunnare i alla städer, då han föreläses i synagogorna varje sabbat.’”

46. Det var brukligt att hålla bönemöten den dagen. Apostlagärningarna 16:13: ”På sabbaten tog vi vägen ut genom stadsporten och gick längs en flod, där vi antog att det fanns ett böneställe. Vi satte oss ner och började tala till de kvinnor som hade kommit dit.” 

47. Paulus läste vid offentliga möten ur Skrifterna på den dagen. Apostlagärningarna 17:2, 3: ”Till dem [in i en synagoga] gick Paulus som han brukade, och under tre sabbater samtalade han med dem uifrån Skrifterna och förklarade och visade att Messias måste lida och uppstå från de döda. Och han fortsatte: ’Denne Jesus som jag predikar för er, han är Messias.’”

48. Det var hans vana att den dagen predika. Apostlagärningarna 17:2, 3: ”... och förklarade och visade...”.

49. Bara i Apostlagärningarna framgår det att han höll åttiofyra Sabbats-möten. Apostlagärningarna 13:14, 44: ”Själva fortsatte de sin resa från Perge och kom till Antiokia i Pisidien. På sabbaten gick de till synagogan och satte sig. ... Följande sabbat samlades nästan hela staden för att lyssna till Herrens ord.”

16:13: ”På sabbaten tog vi vägen ut genom stadsporten och gick längs en flod, där vi antog att det fanns ett böneställe. Vi satte oss ner och började tala till de kvinnor som hade kommit dit.”

17:2: ”Till dem gick Paulus som han brukade, och under tre sabbater samtalade han med dem utifrån Skrifterna”

18:4, 11: ”Varje sabbat förde han samtal i synagogan och övertygade både judar och greker. ... Och han stannade där i ett år och sex månader och undervisade dem i Guds ord.”

50. Det förekom aldrig någon tvist mellan de kristna och judarna beträffande Sabbatsdagen. Detta bevisar att de kristna fortfarande iakttog samma dag som judarna.

51. I alla sina anklagelser mot Paulus, beskyllde de honom aldrig för åsidosättande av Sabbatsdagen. Varför gjorde man ej det, om han icke höll den?

52. Men Paulus tillkännagav bestämt att han hållit lagen. ”Paulus försvarade sig och sade: ’Varken mot judarnas lag eller mot templet eller mot kejsaren har jag förbrutit mig.” (Apostlagärningarna 25:8.) Hur kunde detta vara sant om han inte hållit Sabbaten? 

53. Sabbaten omnämns femtionio gånger i Nya Testamentet, och alltid aktningsfullt, med samma beteckning som den hade i Gamla Gamla Testamentet: ”Sabbatsdagen” [eller ”Sabbaten” flerstädes i NT från 1917]. 

54. Icke ett ord sägs någonstans i Nya Testamentet om att Sabbaten skulle ha upphört, avskaffats, ändrats, eller något i den stilen. 

55. Gud har aldrig gett någon person lov att arbeta på den. Med vilkens tillstånd använder Du, läsaren, den sjunde dagen till vardagsgöromål? 

56. Ingen kristen i Nya Testamentet, varken före eller efter uppståndelsen, uträttade vanligt arbete på den sjunde dagen. Visa på ett fall av denna sort, så ger vi med oss. Varför skulle nutida kristna handla annorlunda än bibliska kristna? 

57. Det finns ingen Bibel-text om att Gud någonsin borttagit sin välsignelse eller helgelse från den sjunde dagen.

58. Såsom Sabbaten iakttogs i Eden före syndafallet, kommer den att för evigt hållas på den förnyade Jorden efter alltings återupprättelse. Jesaja 66:22, 23: ”Ty liksom de nya himlarna och den nya jorden, som jag skapar, blir bestående inför mig, så skall er avkomma och ert namn bestå, säger Herren. Och nymånadsdag efter nymånadsdag och sabbatsdag efter sabbatsdag skall alla människor komma och tillbe inför mig, säger Herren.”

59. Sjundedags-Sabbaten var en viktig del av Guds lag, då den kom från Hans egen mun, och Han skrev ned den med sitt eget finger på sten vid Sinai. (Se Andra Moseboken 20.) Då Jesus inledde Sin verksamhet, sade Han uttryckligen att Han ej kommit för att upphäva lagen. ”Tro inte att jag har kommit för att upphäva lagen eller profeterna. Jag har inte kommit för att upphäva utan för att fullborda.” Matteusevangeliet 5:17.

60. Jesus fördömde strängeligen fariséerna för att de hycklande sade sig älska Gud, samtidigt som de ogiltigförklarade ett av Tio Guds Bud medelst sina stadgar. Söndags-hållande är blott en mänsklig stadga.

Fyrtio Bibel-fakta om första Veckodagen

1. Den allra först registrerade saken i Bibeln är arbete utfört på en Söndag, veckans första dag. Första Moseboken 1:1-5: ” I begynnelsen skapade Gud himmel och jord. Jorden var öde och tom, och mörker var över djupet. Och Guds Ande svävade över vattnet. Gud sade: ’Varde ljus!’ Och det blev ljus. Gud såg att ljuset var gott, och han skilde ljuset från mörkret. Gud kallade ljuset dag, och mörkret kallade han natt. Och det blev afton och det blev morgon. Det var den första dagen.” Detta utfördes av Skaparen Själv. Om Gud gjorde [började göra] Jorden på en Söndag, kan det då vara ondskefullt av oss att arbeta på Söndagar?

2. Gud befaller människor att arbeta under den första veckodagen. Andra Moseboken 20:8-11: ”Tänk på sabbatsdagen så att du helgar den. Sex dagar skall du arbeta och uträtta alla dina sysslor. Men den sjunde dagen är Herrens, din Guds, sabbat. Då skall du inte utföra något arbete, inte heller din son eller din dotter, din tjänare eller tjänarinna eller din boskap, och inte heller främlingen [icke-juden] som bor hos dig inom dina portar. Ty på sex dagar gjorde Herren himlen och jorden och havet och allt som är i dem, men på sjunde dagen vilade han. Därför har Herren välsignat sabbatsdagen och helgat den.” Är det fel att lyda Gud?

3. Ingen av patriarkerna höll den någonsin.

4. Ingen av de heliga profeterna höll den någonsin. 

5. På Guds uttryckliga order, brukade Hans heliga folk den första veckodagen som vanlig arbetsdag under minst 4 000 år. 

6. Gud Själv benämner den ”arbetsdag”. Hesekiel 46:1: ”Så säger Herren, Herren: Den inre förgårdens port, den som vetter åt öster, skall vara stängd under de sex arbetsdagarna, men på sabbatsdagen skall den öppnas. Likaså skall den öppnas på nymånadsdagen.”

7. Gud vilade icke på den. 

8. Han välsignade den aldrig.

9. Kristus vilade ej på den.

10. Jesus var snickare (Markusevangeliet 6:3: ”Är det inte snickaren, Marias son och bror till Jakob och Joses och Judas och Simon? Bor inte hans systrar här hos oss?” Och de tog anstöt av honom.” [Tar Du anstöt av Jesu Sabbats-helgd?]), och arbetade i Sitt yrke tills Han var trettio år gammal. Han höll Sabbaten och arbetade sex dagar i veckan, såsom envar medger. Han uträttade månget hårt dagsverke på Söndagar.

11. Apostlarna arbetade på den under samma tid. 

12. Apostlarna vilade aldrig på den.

13. Kristus välsignade den aldrig.

14. Den har aldrig välsignats av någon gudomlig myndighet.

15. Den har aldrig helgats.

16. Ingen lag har utfärdats för att genomdriva dess iakttagelse, alltså är det ingen överträdelse att arbeta på den. ”Där ingen lag finns, där finns inte heller någon överträdelse.” Romarbrevet 4:15. (Se även Första Johannesbrevet 3:4: ”Var och en som gör synd bryter mot lagen, ty synd är brott mot lagen.”)

17. Ingenstans i Nya Testamentet förbjuds arbete på den.

18. Inget straff finns angett för dess överträdelse.

19. Ingen välsignelse utlovas för dess iakttagande.

20. Ingen regel står skriven beträffande dess rätta iakttagande. Skulle det förhålla sig så om Herren önskade att vi skulle helga den?

21. Den kallas aldrig för den kristna Sabbaten. 

22. Den kallas över huvud taget aldrig för Sabbatsdagen.

23. Den benämns aldrig Herrens dag. 

24. Den kallas inte ens för vilodag.

25. Ingen helig benämning tillämpas på den. Varför skulle vi då kalla den för helig?

26. Den kallas helt enkelt för ”första veckodagen”.

27. Jesus nämnde den icke alls, tog aldrig dess namn i Sin mun, så vitt Skriften visar. 

28. Ordet Söndag förekommer aldrig i Bibeln. 

29. Varken Gud, Kristus, eller inspirerade människor yttrade någonsin ett ord till fördel för Söndagen som helig dag.

30. Första veckodagen påtalas endast åtta gånger i hela Nya Testamentet. Matteusevangeliet 28:1: ”Efter sabbaten, i gryningen den första veckodagen, gick Maria från Magdala och den andra Maria för att besöka graven.”

Markusevangeliet 16:1, 9: ”När sabbaten var över, köpte Maria från Magdala, Maria, Jakobs mor, och Salome välluktande oljor för att gå och smörja honom. ... Efter sin uppståndelse på första veckodagens morgon visade sig Jesus först för Maria från Magdala, som han hade drivit ut sju onda andar ur.”

Lukasevangeliet 24:1: ”På den första dagen i veckan gick de tidigt på morgonen till graven med de välluktande kryddor som de hade gjort i ordning.”

Johannesevangeliet 20:1, 19: ”Tidigt den första veckodagen, medan det ännu var mörkt, kom Maria från Magdala ut till graven och fick se att stenen var borttagen från den. ... På kvällen samma dag, den första veckodagen, var lärjungarna samlade bakom låsta dörrar av rädsla för judarna [icke för att hålla gudstjänst, men av rädsla för sin Herres mördare]. Då kom Jesus och stod mitt ibland dem och sade: ’Frid vare med er.’” [Gud vill ständigt skänka oss Sin frid.]

Apostlagärningarna 20:7: ”Den första dagen i veckan var vi samlade till brödsbrytelse. Paulus samtalade med de församlade, och eftersom han skulle resa nästa dag, fortsatte han att tala ända till midnatt.”

Första Korintierbrevet 16:2: ”På första veckodagen skall var och en av er hemma lägga undan och samla ihop vad han lyckas spara, så att insamlingarna inte sker först vid min ankomst.”

31. Sex av dessa texter syftar på samma första veckodag.

32. Paulus anvisade de heliga att syssla med ekonomiska ting på den dagen. (Första Korintierbrevet 16:2.) 

33. I hela Nya Testamentet har vi bara en anteckning om ett religiöst möte hållet den dagen, och detta var ett kvällsmöte. Apostlagärningarna 20:5-12: ”Dessa reste i förväg och väntade på oss i Troas. Efter det osyrade brödets högtid seglade vi själva från Filippi, och fem dagar senare träffade vi dem i Troas, där vi stannade i sju dagar.

I Troas

Den första dagen i veckan var vi samlade till brödsbrytelse. Paulus samtalade med de församlade, och eftersom han skulle resa nästa dag, fortsatte han att tala ända till midnatt. Det fanns ganska många lampor i det rum på översta våningen, där vi var samlade. I fönstret satt en ung man som hette Eutykus. Han föll i djup sömn när Paulus talade så länge, och i sömnen föll han ner från tredje våningen, och när man lyfte upp honom var han död. Paulus gick då ner, böjde sig över honom och tog honom i sina armar och sade: ”Var inte oroliga. Han lever.” Därefter gick Paulus upp igen och bröt brödet och åt. Sedan han hade talat länge, ända till gryningen, gick han därifrån. Och de förde fram den unge mannen. Han levde, och de blev mycket uppmuntrade.”

34. Det finns ingen antydan att de alls höll något möte på den före eller efter dess.

35. De hade ej för vana att träffas den dagen. 

36. Det förelåg inget krav på brödsbrytelse på den dagen.

37. Vi har blott en redogörelse för detta slags skeende. (Apostlagärningarna 20:7.)

38. Detta inträffade på natten – efter  midnatt. (Verserna 7-11.) Jesus firade den på Torsdagskvällen (Lukasevangeliet 22), och stundom gjorde lärjungarna det varje dag. Apostlagärningarna 2:42-46: ”De höll troget fast vid apostlarnas lära [gör Du det rörande deras vana i Sabbats-frågan?] och gemenskapen, vid brödsbrytelsen och bönerna. Och fruktan kom över alla, och många under och tecken gjordes genom apostlarna. Alla troende var tillsammans och hade allting gemensamt. De sålde sina egendomar och allt vad de ägde och delade ut till alla, efter vad var och en behövde. [Känner Du Dig manad att offra, för att sprida detta flygblad?] Varje dag var de endräktigt tillsammans i templet, och i hemmen bröt de bröd och höll måltid med varandra i jublande, innerlig glädje.”

39. Ingenstans talar Bibeln om att första veckodagen skulle vara minnesmärke över Kristi uppståndelse. Detta är en mänsklig stadga, något som motsäger Guds lag. Matteusevangeliet 15:1-9: ”Sedan kom några fariseer och skriftlärda från Jerusalem fram till Jesus och frågade: ’Varför bryter dina lärjungar mot de äldstes stadgar? De tvättar inte händerna innan de äter.’ Han svarade dem: ’Varför bryter ni mot Guds bud för era stadgars skull? Gud har sagt: Hedra din far och din mor och: Den som förbannar sin far eller mor skall straffas med döden. Men ni påstår: Om någon säger till sin far eller mor: Vad du kunde ha fått av mig, det ger jag som offergåva, då skall han inte hedra sin far eller mor. Ni upphäver Guds ord för era stadgars skull. Ni hycklare, rätt profeterade Jesaja om er: Detta folk ärar mig med sina läppar, men deras hjärtan är långt ifrån mig. Förgäves dyrkar de mig, eftersom de läror de förkunnar är människors bud.’”

Dopet är åminnelse av Jesu begravning och uppståndelse. Romarbrevet 6:3-5: ”Eller vet ni inte att vi alla som har blivit döpta till Kristus Jesus har blivit döpta till hans död? Vi är alltså genom dopet till döden begravda med honom, för att också vi skall leva det nya livet, liksom Kristus uppväcktes från de döda genom Faderns härlighet. Ty är vi förenade med honom genom en död som hans, skall vi också vara förenade med honom genom en uppståndelse som hans.” 

40. Slutligen tiger Nya Testamentet beträffande någon förändring av Sabbatsdagen och någon helighet för den första dagen.

Här har vi ett hundra entydiga Bibel-fakta rörande detta spörsmål, vilka slutgiltigt visar att den sjunde dagen är Herrens Sabbat både i Gamla och Nya Testamentet.* 

__________________ 

*Återtryckt efter en traktat utgiven omkring år 1885. 

Offentliggjord av sjundedags-adventistförlaget Review and Herald Publishing Association, 55 West Oak Ridge Drive, HAGERSTOWN, MD 21740, USA och tillhandahållen av Bibel-brevskolan Steps to Life, P.O. Box 782828, WICHITA, KS 67278, USA (på Internet: www.stepstolife.org).